Författare: Mösstanten

Body double av Hanna Johansson

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Body double är en mystisk bok på liknande sätt som New Yorktrilogin av Paul Auster är mystisk. Vad är detta? I Body Double finns en kvinna som transkriberar åt en spökskrivare, men spökskrivaren skriver inte böcker som kommer ut på ett förlag. Han skriver kvinnors berättelser och binder in dem i ett exemplar som kvinnan som har berättat får, och hon betalar för alltihop.

Sedan finns det två kvinnor, Naomi och Laura. De träffas och så inleder de en relation. Allt sker i samma stad, men ingen specifik stad. Allt är vagt. Kvinnorna liksom svävar i ett dunkelt rum. Man skulle kunna tänka sig att det från början fanns en mer konventionell romanhistoria som författaren sedan har plockat bort det mesta ifrån och lämnat ett mystiskt skelett. Kvinnorna har så få handfasta förankringspunkter i verkligheten. Det som mest har med verkligheten att göra i romanen är utdragen ur transkriberingarna av kvinnornas berättelser. De känns som om de skulle kunna vara verkliga.

Men man ska naturligtvis inte ta den här romanen som om den vore realistisk. Är den en lek med identiteter och en lek med läsaren som, i alla fall när det gäller mig; blir förd bakom ljuset tills hen inser hur allt hänger ihop? Men det gör inte att jag som läsare känner mig nöjd när jag har kommit dit i romanen, nej snarare undrande, och jag ställer mig frågan vad meningen är, om det är någon? Romanen har stämning- en dunkel sådan – och den driver framåt på så sätt att jag vill veta vad detta ska utmynna i. Den leder också till många funderingar och finns kvar hos mig efteråt. Det är något med det här som jag skulle vilja komma åt. Men det gör jag nog aldrig.

Hoppas att det jag har skrivit här inte gör att någon tror att jag tycker att boken är onödig. Jag vill bara beskriva min förvirring. Och böcker som sätter myror i ens huvud kan också vara bra att läsa någon gång.

Body double av Hanna Johansson, Norstedts 2025.

Hett i hyllan #290 – Månens anförvant

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Som ni ser är Månens anförvant en historisk roman och dess berättare är Lorenzo Da Ponte (1749-1838) som skrev librettona till tre av Mozarts mest kända operor, nämligen Figaros bröllop, Don Giovanni och Così fan tutte. Enligt baksidestexten hade Lorenzo Da Ponte mycket att berätta.

”Den som för pennan i Niklas Rådströms Månens anförvant är Lorenzo Da Ponte, librettist till Mozarts tre mest kända operor, född jude, vigd katolsk präst, gift och minst sexbarnsfar, poet, spelare och äventyrare, vän med Giacomo Casanova, hovdiktare i Wien, teaterman och boktryckare i London, specerihandlare och vintillverkare i Philadelphia och den första professorn i italienska vid universitet i New York.”

Det kan man kalla ett händelserikt liv och om detta vill jag gärna läsa.

Månens anförvant av Niklas Rådström, Bonniers 2010.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tjuven och kärleken av Jean Genet

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Tjuven och kärleken är en roman på självbiografisk grund som handlar om tjuvar och manliga prostituerade och hallikar i Montmartre. Berättaren sitter i fängelse och han skriver denna berättelse för att få tiden att gå. Han skriver mycket om kärlek. Att människor blir förälskade. Det stämmer inte riktigt med min definition av kärlek. Det är mera passion och lust och utnyttjande det handlar om och Genet skriver också: Våra äktenskap och deras lagar liknar inte era. Hos oss älskar man utan kärlek. Våra äktenskap har inte samma sakrala karaktär som era. Tanter har ingen moral. (sid. 64). Tanter är manliga prostituerade som uppträder mer eller mindre feminint om jag uppfattar saken rätt. Karlar i boken är homosexuella män som har en maskulin framtoning och som utnyttjar tanterna. Rätta mig om jag har fattat fel.

Den romanperson som berättelsen rör sig runt är Culafroy, som också kallas Norte-Dame des fleurs och det är det franska originalets titel. Pojken Culafroy, som nog är författarens alter ego, kommer till Montmartre och blir prostituerad. Romanen är en brokig väv om dessa människor som lever där på samhällets skuggsida. Men bilden av denna skuggsida blir färgrik och myllrande. Detta är inget socialreportage. Det är en känslosam, cynisk, hård, lustfylld berättelse som spänner över ganska många år. Berättaren utnyttjar sin hågkomster och fantasibilder när han onanerar i fängelset. Men som läsare finns också människor att bry sig om och fundera över. Varför är den där pojken en mördare? Hur kommer det sig att han har hamnat där han är? Och den stackars Divine som dör av lungsot.

Jean Genets Tjuven och kärleken ger för mig en inblick i en främmande värld, och berättelsen är inte vad jag skulle vänta mig med tanke på miljö och personer. Jag blir överraskad av författarens stil och ton och jag är glad att jag läste den.

Tjuven och kärleken av Jean Genet, Wahlström & Widstrand 1957. Översättning: Nils Kjellström.
Romanen publicerades första gången 1942 (Notre-Dame des fleurs) och kom i svensk översättning 1957. Den var Jean Genets debutbok. Tjuven och kärleken har kommit i ytterligare ett par upplagor, den senaste 2015, men översättningen verkar vara densamma.

Om Jean Genet (1910-1986) på svenska Wikipedia och den engelska.

Tisdagstrion – Tid och klockor

~ Mösstanten ~ 12 kommentarer

Med anledning av att sommartiden börjar på söndag har vi idag temat Tid och klockor i tisdagstrion. Här blir det tre gånger tid. Två av böckerna har jag läst och en finns i min läslista (och i min Asienlista där jag lade några av de asiatiska böckerna som finns i min långa läslista eftersom jag satsar på att läsa mer från Asien i år).

Köttets tid av Lina Wolff läste jag för några år sedan. En svensk skribent kommer till Madrid på stipendium för att stanna där i ett par månader. Det är sommar och våldsamt hett. Där träffar hon Mercurio som får flytta in i hennes lägenhet och han berättar en märklig historia om en show på nätet som bara de som har betalt medlemskap får se. Den kallas Köttets tid. Mercurio har varit otrogen mot sin fru. Äktenskapet är i upplösning och han anmäler sig till showen för att få hjälp med att få tillbaka hustrun. Istället blir han förnedrad och hamnar i en livsfarlig situation.
Köttets tid publicerades första gången 2019.

Sinnenas tid av Annie Ernaux. I den här romanen berättar en kvinna om en kärlekshistoria. En mycket ojämlik sådan. Mannen är gift och hon är älskarinnan. Hon kan inte meddela sig med honom utan hon får vänta på att han hör av sig. Allt sker på hans villkor. Samtidigt är hon helt fixerad vid den här mannen. Allt hon gör, träffar vänner, arbetar, går ut och handlar och så vidare, har tagits över av denne man. Han dominerar totalt. Men naturligtvis är det inte han som har tagit över. Det är hon som har låtit honom göra det. Hon kan inte låta bli. Det är som en förtrollning.
Sinnenas tid publicerades första gången 1992 (Passion Simple) och kom första gången i svensk översättning 1993. Den kom i nyutgåva 2022.

En ond tid av Deepti Kapoor. Romanen ska enligt förlaget vara ”en gastkramande thriller och en episk släktkrönika om det moderna Indien, där pengar, kontakter och familjeband avgör allt. Den för tankarna till klassiska berättelser om makt, korruption och släktlojaliteter, som Gudfadern och Succession.”
En ond tid publicerades första gången 2023 (Age of Vice) och kom i svensk översättning samma år.

Mer litteratur på temat Tid och klockor hittar du på bloggen Mina skrivna ord.

Demonälskaren – Novell av Shirley Jackson

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Mars månads författare i Novelltolvan är Shirley Jackson och jag har läst hennes novell Demonälskaren där det finns något illavarslande i bakgrunden, så känns det när jag läser den.

Jag citerar från sid. 19:
Hon diskade kaffekoppen och bäddade sängen, gick noggrant igenom kläderna hon planerade att ha på sig, stod vid fönstret och oroade sig i onödan över om det skulle bli en fin dag. Hon satte sig för att läsa men fick för sig att hon kanske borde skriva ett brev till sin syster istället och inledde, med sin finaste handstil: ”Kära Anne, när du får det här brevet kommer jag att vara gift. Låter det inte knäppt? Jag kan knappt tro det själv, men när du får reda på hur det gick till kommer du att inse att det i själva verket är ännu konstigare …”

Shirley Jackson (1916-1965) kunde skriva skräckromaner som är otäcka på ett subtilt sätt. En krypande, oroande spänning och det är sådan skräck som jag uppskattar. Tidigare har jag läst The Haunting of Hill House och Vi har alltid bott på slottet, och jag kan rekommendera båda romanerna. Demonälskaren är den första novell som jag läser av Shirley Jackson men det kommer inte att bli den sista.

Demonälskaren av Shirley Jackson ur samlingen Noveller, Modernista 2024. Översättning: Helena Fagertun.
Demonälskaren ingick i samlingen The Lottery and Other Stories, 1949.

Nattens skogar av Djuna Barnes

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Här finns en doktor som inte är doktor, och en baron som inte är baron, men han är av judisk släkt och behöver sin titel att gömma sig bakom. Sedan har vi en ung kvinna, Robin Vote, som baronen gifter sig med och två andra kvinnor som blir förälskade i baronens hustru. I romanen finns fler personer, men dessa är de viktigaste och allt utspelas under 1920-talet i Paris, Berlin och Wien.

Jag hade lite problem när jag läste boken, där fanns långa snåriga meningar och mycket prat som bestod av långa monologer, om livet och filosofiska spörsmål. Det gick trögt. Jag hade hört att romanen skulle vara svår att läsa och det var den. I alla fall för mig just då. Jag hade svårt att koncentrera mig och kände mig mycket främmande inför de här människorna. Den här så kallade doktorn som parasiterar på andra ekonomiskt och som håller sina långa utläggningar, men som människor rådfrågar om problem i sitt liv, gång på gång. Hans utläggningar har en släktskap med Ulysses, så känns det. De två välbeställda kvinnorna som blir passionerat förälskade i Robin Vote, och hon, denna märkliga letargiska kvinna som är fullständigt egoistisk, men har en stor påverkan på andra. Henne borde alla akta sig för och hålla sig så långt borta från som möjligt.

Nattens skogar är en mycket svårmodig berättelse. Det finns ingen tunnel med ljusning i den andra öppningen. Inget leder någonstans. Och jag kommer på mig med att tänka om de två förälskade kvinnorna, som har så pass mycket pengar att de kan resa och tillbringa mycket tid i Europa och som inte behöver arbeta: men snälla nån, gör något. Utbilda dig, lär dig nya saker, du som har möjlighet. Eller arbeta med välgörenhet för något gott syfte. Sitt inte där bara och sukta efter den där omöjliga kvinnan som verkar leva i sitt eget universum och egentligen kanske inte förstår den skada hon gör.

Det är lätt för mig att säga som inte sitter i hennes kärleksgrepp. Och dessa min tankar visar ju också att romanen påverkar mig. T. S. Eliot skriver i sitt förord att texten är poetisk och det stämmer kanske. Man bör inte se realistiskt på texten. Nattens skogar är en märklig roman som jag nog borde läsa mer än en gång. Vi får väl se.

Nattens skogar av Djuna Barnes (1892-1982), Modernista 2018. Översättning: Thomas Warburton. Förord: T. S. Eliot.
Romanen publicerades första gången 1936 (Nightwood)

Hett i hyllan #289 – Cikada

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Cikada är en diktsamling från 1953 av Harry Martinson (1904-1978). Den innehåller drygt nittio dikter och den är uppdelad i avdelningar varav den första heter Civilförsvarsövningar. Den sista och mest omfattande avdelningen heter Sången om Doris och Mima och den byggdes senare ut till Aniara som kom 1956. Cikada tillhör de diktsamlingar som kommer från min fars bokhylla, men jag har aldrig läst i den. Aniara har jag läst en gång i tiden, men mycket länge sedan.

Cikada – diktsamling av Harry Martinson, Bonniers 1953.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Montecore, en unik tiger av Jonas Hassen Khemiri

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

En invandrad pappa från Nordafrika och hans son, det handlar den här romanen om. Sonen har en svensk mamma och han är född i Sverige. Han är ganska nybliven författare, precis som författaren själv. Dessutom finns en vän till pappan. Honom får vi lära känna dels genom hans mejl till sonen, dels genom författarens berättelse. Meningen är att den ganska nyblivne författaren ska skriva en bok om sin pappa.

Låter det krångligt? Det är det inte eftersom det är klart angivet vem som berättar. Däremot kan språket upplevas lite krångligt. Pappans vän, som också kommer från Nordafrika, kan svenska, men inte så bra. Hans mejl är fulla av egendomliga översättningar till svenska från arabiska och också från engelska. Det är ganska roligt även om jag reagerade lite negativt först. Jonas Hassen Khemiris första bok, Ett öga rött, är skriven på Rinkebysvenska. Den kan vara lite besvärlig att läsa, men språket passar så bra i den boken. Här kände jag först – nej inte igen. Måste författaren vara så putslustig och leka med språket hela tiden? Fast jag log brett när vännen skrev om hundrasen gyllene hämtare.

Men efter hand insåg jag att det jag läste inte alls var putslustigt. Det finns mycket humor där men berättelsen är inte lustig, den är djupt allvarlig. Som i flera av Jonas Hassen Khemiris böcker finns en frånvarande och ganska egoistisk far och en son som tampas med detta. Fadern är egensinnig och handlar ofta spontant utan att tänka igenom vad konsekvenserna kan bli. Han är invandrad till Sverige och råkar ut för många svårigheter på grund av det. Hans situation gestaltas med kärlek och sorg av författaren. Det finns mycket sorg i den här romanen, men samtidigt finns ett ljust stråk, en livsglädje. Där finns också många iakttagelser av svenskarnas egendomliga beteende som i avsnittet där pappan går runt och fotograferar i Stockholm och ser kostymklädda män på Östermalm en vårdag plötsligt ställa sig vid en vägg och vända sitt ansikte mot solen och bara stå där helt stilla. En bild av hur olika kulturer möts. I romanen finns också rasism, både subtil och nästan dold och en framväxande öppen och våldsam rasism under de år som pappan befinner sig i Sverige.

Montecore, en unik tiger av Jonas Hassen Khemiri, Norstedts 2006.

Tisdagstrion – Vår

~ Mösstanten ~ 15 kommentarer

Vår av Ali Smith är hennes tredje årstidsbok om tillståndet i Storbritannien efter brexitomröstningen. Den här gången handlar det om flyktingar, främlingar, såna som har kommit hit för att söka en bättre tillvaro än i sina hemländer. De som inte är likadana som majoriteten i landet, de som kanske har lidit svårt i sitt hemland och som har varit med om hemska händelser under vägen hit. De som inte har uppehållstillstånd.
Vår publicerades första gången 2019 (Spring) och kom på svenska 2020.

Flickan i frack av Hjalmar Bergman (1883-1931) fanns i bokhyllan därhemma och jag läste den som barn. Den handlar om en flicka som inte har råd att skaffa klänning till studentbalen och lånar sin brors frack istället vilket leder till skandal i den trånga småstaden Wadköping. Studentbaler brukar hållas på våren och därför tycker jag att den passar här.
Flickan i frack publicerades första gången 1925. Den är också filmatiserad.

Valborgsmässoafton på Nytorps gärde av Gunnar Nirstedt handlar om många olika människor under en Valborgsmässoafton i Stockholms södra förorter. Kapitel om dessa människor blandas och varvas – inte till en kör för författarens röst tränger igenom alla de olika bitarna – men kanske kan man säga ett orkesterverk för fast det inte finns en traditionell handling i boken så finns det ändå något som driver framåt. Dagen och tiden finns i romanen. Den närmar sig långsamt kvällen på Nytorps gärde där människor ska samlas runt valborgsmässoelden.
Romanen publicerades 2020.

Ja våren längtar vi efter och enda orsaken till att mina tre böcker omgärdas av en svart ram är att jag inte fick till någon annan färg som jag tyckte blev bra. Och ram behövs här så att inte Flickan i frack försvinner ut i det vita. Men som sagt vår vill jag ha fast det flyger omkring en massa pollen och fler böcker med anknytning till våren vill jag gärna se. Då går jag till bloggen Mina skrivna ord för där hittar jag fler.

Längst bak i min läslista 63-64

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Dags igen för en titt längst bak i min läslista. Där hittade jag för några veckor sedan Nattens skogar av Djuna Barnes och den hade jag satt in där när jag läste Husmoderns död av Sara Danius. De nästa två böckerna i listan blev jag också intresserad av genom att Sara Danius skrev om dem i sin bok.

Den första är Hitom himlen av Stina Aronson (1892-1956). Den handlar om Emma Niskanpää som bor i ödemarken i övre Norrland, ett slitsamt kargt liv, och den ska vara höjdpunkten i Stina Aronsons författarskap. Jag har aldrig tidigare läst något av Stina Aronson och det ska bli spännande att läsa denna. Hitom himlen publicerades första gången 1946.

Nästa bok, Baba Jaga la ett ägg av Dubravka Ugresic (1949-2023) bygger på myten om häxan Baba Jaga som bor i ett hus av kycklingben och som rövar bort barn. Romanen handlar om kvinnlighet, åldrande och kärlek på en resa i Bulgarien och bland kvinnor på ett spa och den publicerades första gången 2007 (Baba Jaga je snijela jaje). Den kom på svenska 2009.