Författare: Mösstanten

Nattens skogar av Djuna Barnes

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Här finns en doktor som inte är doktor, och en baron som inte är baron, men han är av judisk släkt och behöver sin titel att gömma sig bakom. Sedan har vi en ung kvinna, Robin Vote, som baronen gifter sig med och två andra kvinnor som blir förälskade i baronens hustru. I romanen finns fler personer, men dessa är de viktigaste och allt utspelas under 1920-talet i Paris, Berlin och Wien.

Jag hade lite problem när jag läste boken, där fanns långa snåriga meningar och mycket prat som bestod av långa monologer, om livet och filosofiska spörsmål. Det gick trögt. Jag hade hört att romanen skulle vara svår att läsa och det var den. I alla fall för mig just då. Jag hade svårt att koncentrera mig och kände mig mycket främmande inför de här människorna. Den här så kallade doktorn som parasiterar på andra ekonomiskt och som håller sina långa utläggningar, men som människor rådfrågar om problem i sitt liv, gång på gång. Hans utläggningar har en släktskap med Ulysses, så känns det. De två välbeställda kvinnorna som blir passionerat förälskade i Robin Vote, och hon, denna märkliga letargiska kvinna som är fullständigt egoistisk, men har en stor påverkan på andra. Henne borde alla akta sig för och hålla sig så långt borta från som möjligt.

Nattens skogar är en mycket svårmodig berättelse. Det finns ingen tunnel med ljusning i den andra öppningen. Inget leder någonstans. Och jag kommer på mig med att tänka om de två förälskade kvinnorna, som har så pass mycket pengar att de kan resa och tillbringa mycket tid i Europa och som inte behöver arbeta: men snälla nån, gör något. Utbilda dig, lär dig nya saker, du som har möjlighet. Eller arbeta med välgörenhet för något gott syfte. Sitt inte där bara och sukta efter den där omöjliga kvinnan som verkar leva i sitt eget universum och egentligen kanske inte förstår den skada hon gör.

Det är lätt för mig att säga som inte sitter i hennes kärleksgrepp. Och dessa min tankar visar ju också att romanen påverkar mig. T. S. Eliot skriver i sitt förord att texten är poetisk och det stämmer kanske. Man bör inte se realistiskt på texten. Nattens skogar är en märklig roman som jag nog borde läsa mer än en gång. Vi får väl se.

Nattens skogar av Djuna Barnes (1892-1982), Modernista 2018. Översättning: Thomas Warburton. Förord: T. S. Eliot.
Romanen publicerades första gången 1936 (Nightwood)

Hett i hyllan #289 – Cikada

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Cikada är en diktsamling från 1953 av Harry Martinson (1904-1978). Den innehåller drygt nittio dikter och den är uppdelad i avdelningar varav den första heter Civilförsvarsövningar. Den sista och mest omfattande avdelningen heter Sången om Doris och Mima och den byggdes senare ut till Aniara som kom 1956. Cikada tillhör de diktsamlingar som kommer från min fars bokhylla, men jag har aldrig läst i den. Aniara har jag läst en gång i tiden, men mycket länge sedan.

Cikada – diktsamling av Harry Martinson, Bonniers 1953.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Montecore, en unik tiger av Jonas Hassen Khemiri

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

En invandrad pappa från Nordafrika och hans son, det handlar den här romanen om. Sonen har en svensk mamma och han är född i Sverige. Han är ganska nybliven författare, precis som författaren själv. Dessutom finns en vän till pappan. Honom får vi lära känna dels genom hans mejl till sonen, dels genom författarens berättelse. Meningen är att den ganska nyblivne författaren ska skriva en bok om sin pappa.

Låter det krångligt? Det är det inte eftersom det är klart angivet vem som berättar. Däremot kan språket upplevas lite krångligt. Pappans vän, som också kommer från Nordafrika, kan svenska, men inte så bra. Hans mejl är fulla av egendomliga översättningar till svenska från arabiska och också från engelska. Det är ganska roligt även om jag reagerade lite negativt först. Jonas Hassen Khemiris första bok, Ett öga rött, är skriven på Rinkebysvenska. Den kan vara lite besvärlig att läsa, men språket passar så bra i den boken. Här kände jag först – nej inte igen. Måste författaren vara så putslustig och leka med språket hela tiden? Fast jag log brett när vännen skrev om hundrasen gyllene hämtare.

Men efter hand insåg jag att det jag läste inte alls var putslustigt. Det finns mycket humor där men berättelsen är inte lustig, den är djupt allvarlig. Som i flera av Jonas Hassen Khemiris böcker finns en frånvarande och ganska egoistisk far och en son som tampas med detta. Fadern är egensinnig och handlar ofta spontant utan att tänka igenom vad konsekvenserna kan bli. Han är invandrad till Sverige och råkar ut för många svårigheter på grund av det. Hans situation gestaltas med kärlek och sorg av författaren. Det finns mycket sorg i den här romanen, men samtidigt finns ett ljust stråk, en livsglädje. Där finns också många iakttagelser av svenskarnas egendomliga beteende som i avsnittet där pappan går runt och fotograferar i Stockholm och ser kostymklädda män på Östermalm en vårdag plötsligt ställa sig vid en vägg och vända sitt ansikte mot solen och bara stå där helt stilla. En bild av hur olika kulturer möts. I romanen finns också rasism, både subtil och nästan dold och en framväxande öppen och våldsam rasism under de år som pappan befinner sig i Sverige.

Montecore, en unik tiger av Jonas Hassen Khemiri, Norstedts 2006.

Tisdagstrion – Vår

~ Mösstanten ~ 15 kommentarer

Vår av Ali Smith är hennes tredje årstidsbok om tillståndet i Storbritannien efter brexitomröstningen. Den här gången handlar det om flyktingar, främlingar, såna som har kommit hit för att söka en bättre tillvaro än i sina hemländer. De som inte är likadana som majoriteten i landet, de som kanske har lidit svårt i sitt hemland och som har varit med om hemska händelser under vägen hit. De som inte har uppehållstillstånd.
Vår publicerades första gången 2019 (Spring) och kom på svenska 2020.

Flickan i frack av Hjalmar Bergman (1883-1931) fanns i bokhyllan därhemma och jag läste den som barn. Den handlar om en flicka som inte har råd att skaffa klänning till studentbalen och lånar sin brors frack istället vilket leder till skandal i den trånga småstaden Wadköping. Studentbaler brukar hållas på våren och därför tycker jag att den passar här.
Flickan i frack publicerades första gången 1925. Den är också filmatiserad.

Valborgsmässoafton på Nytorps gärde av Gunnar Nirstedt handlar om många olika människor under en Valborgsmässoafton i Stockholms södra förorter. Kapitel om dessa människor blandas och varvas – inte till en kör för författarens röst tränger igenom alla de olika bitarna – men kanske kan man säga ett orkesterverk för fast det inte finns en traditionell handling i boken så finns det ändå något som driver framåt. Dagen och tiden finns i romanen. Den närmar sig långsamt kvällen på Nytorps gärde där människor ska samlas runt valborgsmässoelden.
Romanen publicerades 2020.

Ja våren längtar vi efter och enda orsaken till att mina tre böcker omgärdas av en svart ram är att jag inte fick till någon annan färg som jag tyckte blev bra. Och ram behövs här så att inte Flickan i frack försvinner ut i det vita. Men som sagt vår vill jag ha fast det flyger omkring en massa pollen och fler böcker med anknytning till våren vill jag gärna se. Då går jag till bloggen Mina skrivna ord för där hittar jag fler.

Längst bak i min läslista 63-64

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Dags igen för en titt längst bak i min läslista. Där hittade jag för några veckor sedan Nattens skogar av Djuna Barnes och den hade jag satt in där när jag läste Husmoderns död av Sara Danius. De nästa två böckerna i listan blev jag också intresserad av genom att Sara Danius skrev om dem i sin bok.

Den första är Hitom himlen av Stina Aronson (1892-1956). Den handlar om Emma Niskanpää som bor i ödemarken i övre Norrland, ett slitsamt kargt liv, och den ska vara höjdpunkten i Stina Aronsons författarskap. Jag har aldrig tidigare läst något av Stina Aronson och det ska bli spännande att läsa denna. Hitom himlen publicerades första gången 1946.

Nästa bok, Baba Jaga la ett ägg av Dubravka Ugresic (1949-2023) bygger på myten om häxan Baba Jaga som bor i ett hus av kycklingben och som rövar bort barn. Romanen handlar om kvinnlighet, åldrande och kärlek på en resa i Bulgarien och bland kvinnor på ett spa och den publicerades första gången 2007 (Baba Jaga je snijela jaje). Den kom på svenska 2009.

Sorgehögtid av Simin Daneshvar

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Sorgehögtid utspelas i Iran under senare delen av andra världskriget. Landet är ockuperat av Sovjetunionen och Storbritannien och huvudpersonen Zari bor i den delen av landet som Storbritannien håller. Hon är trebarnsmor och ganska välbeställd. Familjen är godsägare, men tillhör inte de största. Hennes man Yusof är utbildad i utlandet och han arbetar för landets självständighet och han månar för bönderna som arbetar åt honom. De brittiska trupperna har rekvirerat mycket förnödenheter och allt för lite finns kvar till befolkningen.

Zari är utbildad på den engelska skolan som finns i hemstaden, men hon förstår ändå inte vad engelsmännen säger. Hon månar om sina barn och sin familj och hon är rädd för att makens aktiviteter och den snart vuxne sonens växande intresse för bolsjevismen ska skada familjen. Genom att hon är huvudperson berättas romanen från kvinnornas värld och kvinnor är subjekt och inte objekt sedda av en man. I romanen finns flera betydande kvinnliga romanpersoner, bland annat Zaris makes syster som bor tillsammans med dem. En slående historia är berättelsen om Yusofs fars hustru som blev utträngd ur hushållet när hennes man blev förälskad i en indisk kvinna. Hon gav sig utblottad iväg och fick tjäna andra som husa.

Men Yusof och Zari älskar varandra och Zari vill mer än att vara en traditionell hustru, men hon vet inte hur. Hon försöker navigera mellan de olika viljorna och politiska inriktningarna men ockupationsmaktens krav kommer hon inte undan. Författaren tar ett lite större grepp över situationen i landet än bara det som finns alldeles nära Zari. Där finns stamhövdingar i bergen, där finns vapensmuggling och brittiska konvojer med förnödenheter och vapen runt omkring henne. Samtidigt är romanen en vacker skildring av kärleken mellan Zari och Yusof och av Zaris hemmiljö, med trädgård och hus. Sorgehögtid är en fin roman där det bränner till på slutet. Rekommenderas.

Sorgehögtid av Simin Daneshvar, Mafan och Ordfront 2022. Översättning: Johanna Jellback och Said Moghadam.
Romanen publicerades första gången 1969 (Savushun).

Simin Daneshvar (1921-2012) var en iransk författare, akademiker och översättare. Sorgehögtid räknas som en av de främsta iranska prosaverken genom tiderna och blev en bästsäljare. Läs om Simin Daneshvar på engelska Wikipedia eller på svenska.

Hett i hyllan 288 – Joyce Carol Oates, samtal med Stig Björkman

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Detta är alltså en bok om Joyce Carol Oates författarskap. Vår bok är tryckt 2005 och Björkman har lagt stor vikt vid hennes tidigare böcker, så det är en lång rad titlar som har publicerats efter det, bland annat Lilla himlafågel, Karthago och Änkans bok som jag har läst. Björkmans bok har kommit till genom samtal, faxväxling och essäer och efterord som Joyce Carol Oates har försett Björkman med. Dessutom har han studerat Joyce Carol Oates-arkivet på Syracuse University som är Oates gamla läroanstalt. Boken innehåller även en essä av Stig Björkman där han tar upp viktiga verk ur Joyce Carol Oates produktion.

Jag citerar från bokens baksida:
Joyce Carol Oates är en av vår tids stora amerikanska författare. Den här unika intervjuboken bygger på samtal mellan henne och Stig Björkman. Oates berättar öppenhjärtigt om sin uppväxt i en enkel lantbruksmiljö i nordvästra New York, ett landskap som hon i många av sina böcker återkommit till som ett drömlikt Eden County. Hon berättar om sina studieår på Syracuse University, om sitt arbete som författare och universitetslärare och om sina litterära influenser. Men hon berättar också om sitt intresse för att gestalta det ofta våldsamma amerikanska samhället och om sin syn på landet – både nu och historiskt.

Joyce Carol Oates – Samtal med Stig Björkman, AlfabetaAnamma 2005. Översättning av intervjudelen: Ulf Gyllenhak, Ann-Sofie Gyllenhak och Gabriel Setterborg.

Om Stig Björkman på Wikipedia.

Om Joyce Carol Oates på svenska Wikipedia och på engelska Wikipedia.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

En yxa i nacken av Hans Alfredson

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

En yxa i nacken är en pusseldeckare och utredaren är kriminalkommissarie Albin Winkelryd som har gått i pension. Dådet som ska utredas är ett brutalt yxmord och offret är en ung, förmögen änka. Berättaren är Hans Alfredson själv och det mesta han berättar är sådant han hört i andra hand. Det är det som är den här deckarens problem. Det bränner aldrig till. Det måste det kanske inte nödvändigtvis göra i en pusseldeckare men då bör det finnas något annat där istället – stämning, människoporträtt eller en rejäl dos humor – om den ska vara riktigt bra. Lite humor finns där, men det finns inget i den här boken som griper tag i mig. Den är ganska intetsägande trots det brutala mordet. Ett plus är den kluriga lösningen. Den kan nog upplevas som lite oväntad. Och boken är väl inte sämre än en hel del andra deckare, men nog finns det bättre underhållning än detta.

En yxa i nacken av Hans Alfredson (1931-2017), Gedins 1992.

Tisdagstrion – Jämtland

~ Mösstanten ~ 18 kommentarer

Nu blev det svårt. Det är inte lätt att hitta Jämtlandsförfattare eller böcker med anknytning till Jämtland som jag har läst. Eller annars hittar jag inget omslag som jag kan använda här. Det gäller Barnen i fjällgården av Viola Wahlstedt som jag läste som barn.

Så här har jag igen Mitt första liv av Bodil Malmsten (1944-2016). Det blir tredje gången jag har den med i en tisdagstrio, men det är en bra bok som handlar om Bodil Malmstens liv från barndom upp i tjugoårsåldern. Hon bodde med sin mamma och sin syster i byn Bjärme i Jämtland. Där i trakten träffades hennes mamma och pappa under beredskapstiden. Han kom från Stockholm men var soldat stationerad i Jämtland. Bodil Malmstens mamma kom från byn och där bodde också hennes mormor och morfar.
Mitt första liv publicerades första gången 2004.

Guds barmhärtighet av Kerstin Ekman läste jag innan jag började blogga. 1916 kommer barnmorskan Hillevi Klarin till fjällbyn Svartvattnet i Jämtland och möter en hård värld där kvinnor och barn far illa. Hon tar en liten sameflicka som fosterbarn och det är hon som minns i berättelsen. Guds barmhärtighet är första delen i trilogin Vargskinnet. De andra delarna är Sista rompan och Skraplotter.
Guds barmhärtighet kom 1999.

Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén har jag inte läst, men jag har den i läslistan. Bo är en gammal ensam man som inte träffar så många andra än hemtjänstpersonalen. Hans fru har flyttat in i ett demensboende och han har ingen bra relation med sin son. Men han har sin älskade jämthund Sixten. Nu känner Bo att tiden börjar bli knapp och han vill förbättra relationen till sonen innan det är för sent.

Nu bestämde jag mig för att reservera Tranorna flyger söderut på biblioteket. I skrivande stund har jag könummer 112, men de har många exemplar av boken på Götabiblioteken så jag behöver nog inte vänta flera månader. Boken kom 2024 och utsågs till Årets bok samma år.

Fler Jämtlandsböcker hittar du om du går till bloggen Mina skrivna ord.

Ebba Witt-Brattström på Östergötlands museum

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Med anledning av kvinnodagen den åttonde mars anordnade Östergötlands museum flera föredrag och en temavisning med rubriken Kvinnor i konsten. Onsdagen den femte mars var Ebba Witt-Brattström på museet och berättade om sin bok Vi drabbade samman med våra ödens fulla bredd som handlar om äktenskapet mellan Moa och Harry Martinson. Det var ett välbesökt evenemang och en intressant och rolig föreläsning. Jag har läst boken så för mig blev det lite repetition och det skadar verkligen inte. Hon nämnde också Moa Martinsons bok Jag möter en diktare som jag har i bokhyllan.

När jag växte upp var det de manliga arbetarförfattarna som gällde. De var de som var de stora och betydelsefulla så det var dem jag läste. Moa Martinson har jag läst under senare år, och alldeles för lite. Men senare på nittonhundratalet omvärderades hennes verk, mycket tack vare Ebba Witt Brattström. Hennes doktorsavhandling Moa Martinson: Skrift och drift i trettiotalet (1988) bidrog till det. Harry Martinson läste jag, men jag var så ung och jag vill nog gärna läsa om några av böckerna. Av Moa Martinson vill jag läsa både nytt och det lilla jag redan har läst av henne. Vi får se om det blir ett litet projekt så småningom.

Moa Martinson på Wikipedia
Harry Martinson på Wikipedia