Författare: Mösstanten

Hundnätter av Mirja Unge

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Det har gått många år sedan Nadja gav sig iväg från landet till staden, men nu kommer hon tillbaka till det övergivna barndomshemmet. I byn verkar allt vara ungefär som tidigare, fast hennes skolkamrater har vuxit upp och många av dem bildat familj. Många kvinnor i underläge, våld och övergrepp.

Nadja har traumatiska minnen från sin tid i byn. Jag vet inte riktigt varför hon kommer tillbaka. Kanske har hon kommit en bit på väg i sin läkning och återvänder för att komma vidare. Hon blev utsatt för övergrepp som tonåring. Det var ganska många år sedan och synen på offren och förövarna har nog blivit lite bättre. Men som vi vet ursäktas förövare fortfarande. De vuxnas beteende går vidare genom barnen. Jag tänker på Monika Fagerholms bok Vem dödade Bambi, som tar upp samma problematik. Men Hundnätter är skriven med Mirja Unges språk och allt berättas ur Nadjas synvinkel. Dessutom är Mirja Unges berättelse fast rotad i landsbygden medan Fagerholms utspelas i en finare förort till Helsingfors.

Hundnätter är spännande och mycket berörande. Så småningom förstår man som läsare hur maktlös Nadja är om hon vill stanna kvar. Allt verkar realistiskt. Så här kan det mycket väl vara. Det är kyla och en dusch ute i den gamla ladugården. Det är skog och moras och en gammal rostig bil. Som en slags motsats finns en familj på en gård som lever enligt naturen och där kvinnan är stark och leder en moder jordkult. Men är det inte så att också de kan utnyttja svagare personer?

Hundnätter är skriven med Mirja Unges talspråk som naturligtvis inte är talspråk rakt av, utan konstruerat av författaren. Det blir kraftfullt och drabbande. Romanen är inte pekpinneaktig utan det man som läsare tar upp och förstår kommer naturligt och personerna känns som riktiga människor. Hundnätter är en bra roman som jag rekommenderar.

Hundnätter av Mirja Unge, Norstedts 2024.

Det har kommit en annan intressant roman om övergrepp i år. Det är Slask av Mikael Berglund som jag också rekommenderar.

Hett i hyllan #275 – Den befjädrade ormen

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Här har vi en bok av Hans Alfredson som kom redan 1979 och jag har ingen omslagstext att bygga mitt inlägg på. Men det finns en liten artikel om boken på Wikipedia, och enligt den handlar Den befjädrade ormen om två tolteker och deras äventyr. Bland annat kommer de ända bort till Frankrikes atlantkust. Tiden är 1000-talet. Hans Alfredson har här vänt på historien om vikingarna som nådde Amerika vid samma tid. Jag räknar med att de två äventyrarna i Alfredsons bok stöter på många företeelser som de upplever som egendomliga i det främmande landet.

Åter enligt Wikipedia var toltekerna ett mesoamerikanskt folk som på 800-talet vandrade in i Mexikodalen från öknarna i nordväst. I aztekernas historia blev toltekernas första ledare deras gudar. Du kan läsa om toltekerna här.

Det finns senare utgåvor av Den befjädrade ormen upptäcker jag nu och jag länkar till förlaget där det finns lite mer information om boken.

Den befjädrade ormen av Hans Alfredson, Wahlström & Widstrand 1979.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Det förtrollade Östergötland

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Det förtrollade Östergötland är en bok om folktro och sägner både från gammal tid och i lite modernare. Man kan läsa om insamlandet av folkminnen runt skiftet mellan 1800-talet och 1900-talet och senare insamlande av människors minnen. Författarna, främst Björn Horgby som är historieprofessor emeritus, har använt sig av arkiv runt om i landet, en lång lista av tryckt material samt skrifter från hembydsföreningar. En stor del av beläggen kommer från arbetarminnen som är samlade i Norrköping. Arbetarna i textilindustrin kom mycket ofta från landet och hade med sig minnen och berättelser därifrån. Boken speglar också utvecklingen från jordbruks- till industrisamhälle.

I boken kan man läsa om näcken och skogsrået, om jättar, mylingar och troll, älvor och tomtar och hur man använde magi för att kontrollera världen. Björn Horgby menar att i jordbrukssamhället var människorna beroende av vädret för sin försörjning. Det var oförutsägbart. Likaså hade man inte dagens mediciner så magi var också viktigt i kampen mot sjukdomar. I och med industrialiseringen ändrades förutsättningarna och behovet av magi minskade. Och i och med elektrifieringen fick man också en ljusare miljö, och det vet vi ju att man ser mer oknytt i skuggor och mörker. Det betyder naturligtvis inte att all folktro och tro på magi är borta, och i varje fall jag fascineras av folktrons väsen fast jag inte tror att de finns – men kanske ändå.

Det förtrollade Östergötland är trevlig och lättläst. Inget av folktrons väsen som behandlas i boken var okänt för mig, men just att folktron är satt i ett sammanhang gör att ens förståelse ökar. Dessutom berättas om en del platser i Östergötland som är förknippade med folktro.

Det förtrollade Östergötland – Folktro och sägner då och nu, Östergötlands museum 2023. Redaktion: Caroline Morgansdotter Blomsten, Emelie Domini och Björn Lilieblad ; foto och fotoredigering: Jonas Karlsson ; illustrationer: Ann-Sofie Mattson.

Författarna är Björn Horgby, Mikaela Radakovic Kjäll och Björn Liljeblad.

Tisdagstrion – Krig

~ Mösstanten ~ 21 kommentarer

Krig, detta som de allra flesta av oss önskar inte fanns, det är vårt tema idag. Det finns mycket skrivet om krig och jag har valt tre böcker, var och en från olika krig – Vietnamkriget, andra världskriget och kriget i Ukraina som pågår just nu.

Roman utan namn av Duong Thu Huong. När han var arton går gick Quan med i den Nordvietnamesiska armén. Sedan dess har det gått tio år. Han var ung och entusiastisk men nu är alla illusioner borta. Kriget har brutit ner folket. Roman utan namn är en bra, mänsklig roman om en omänsklig tid. Duong Thu Huong tjänstgjorde själv i den Nordvietnamesiska armén, som underhållare. Roman utan namn kom 1990 på franska (Roman sans titre) och i svensk översättning 2019. Hon lever idag i exil i Frankrike.

Allt förgäves av Walter Kempowski (1929-2007). Det är vintern 1945 i Ostpreussen. Röda armén har nått gränsen. Det är kallt och snö och ont om förnödenheter men familjen Globig lever ändå förhållandevis gott på sin herrgård. Ska de lämna hemmet eller inte? Författaren skriver om en hel trakt och människorna där. Röda armén tränger allt längre västerut och det blir en fruktansvärd flykt. En hemsk gestaltning av krigets konsekvenser. Romanen kom 2006 på tyska (Alles umsonst) och 2022 i svensk översättning.

I samma flod – Putins krig mot kvinnorna av Sofi Oksanen. I samma flod är en essäbok om Rysslands angrepp på Ukraina med särskilt fokus på kvinnorna. Eftersom delar av Sofi Oksanens släkt kommer från Estland jämför hon Estlands situation, och andra stater som har blivit erövrade av Ryssland, med Ukrainas. Boken handlar till stor del om hur våldtäkt används i krig och under ockupation. Det är ett billigt, tillgängligt och mycket effektivt vapen. Boken kom i år. Ursprungstiteln är Samaan virtaan – Putinin sota naisia vastaan och boken publicerades första gången 2023.

Du hittar fler böcker på temat på bloggen Mina skrivna ord.

Nytt på bokvagnen

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Nu har inköpet av boken av årets Nobelpristagare anlänt, Jag tar inte farväl av Han Kang. Men den får vänta på bokvagnen tills jag har läst Levande och döda som är den första boken av Han Kang som översattes till svenska. Bakgrunden till båda böckerna är massakrer och det känns rätt att läsa Levande och döda först. Jag köar för den på biblioteket.

Hur som helst är jag nöjd med att ha Jag tar inte farväl här hemma nu, men det börjar bli trångt på bokvagnen. Jag får nog ta mig samman och beta av någon av böckerna där snart så att det blir plats för nya.

Jag tar inte farväl av Han Kang, Natur & Kultur 2024. Översättning: Anders Karlsson och Okkyoung Park.

Onda sagor av Pär Lagerkvist

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Onda sagor är en samling av elva noveller. Vissa är längre och några är så korta att de inte ens upptar en hel boksida. De har gjort ett blandat intryck på mig. Far och jag som handlar om en kvällspromenad med bakgrund i författarens barndom och Källarvåningen som handlar om en fysiskt handikappad man är de noveller som jag känner mest för. Hissen som gick ner i helvete hade jag väntat mig mer av. Jag tycker att den mynnar ut i ett Jaså. Över huvud taget hade jag väntat mig mer av Onda sagor. Man får många gånger försöka gräva djupt under det som står i texten för att finna den meningsfull. Men jag antar att vissa av novellerna inte är avsedda att gripa läsaren utan är mer ironiska eller konstaterande. Fast jag tror att de är skrivna med stort allvar.

Det är mycket länge sedan jag läste Pär Lagerkvists romaner, men jag minns att Barabbas och Dvärgen grep mig. Midsommardröm i fattighuset har jag sett som tv-teater en gång för länge sedan när jag var barn och den grep mig nog också. Pär Lagerkvist skrev ju också mycket lyrik. Det finns säkert mer att hämta hos honom än den här novellsamlingen.

Onda sagor av Pär Lagerkvist, Brombergs 2017. Förord: John Ajvide Lindqvist.

Hett i hyllan #274 – Dikter från en diktkrets

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Den här boken har stått mycket länge i bokhyllan och jag har hittills aldrig läst i den. Jag tror att jag hittade till nedsatt pris i någon bokhandel en gång i tiden.

Ole Sarvig (1921-1981) var en dansk poet, men han skrev också romaner och essäer om bildkonst och en del psalmer. Två titlar finns översatta till svenska, denna diktsamling och romanen Resenärerna (1980). I Libris hittar jag också ett partitur med text av Ole Sarvig som är översatt.

I Jan Östergrens förord till diktsamlingen läser jag:

… Sarvig har en bred litterär produktion bakom sig: romaner, thrillers, radiospel, essäer om konst – bl a en diger volym om Edvard Munchs grafik – samt översättningar; ett tiotal av Shakespeares pjäser har han översatt till danska. Men det är otvivelaktigt som poet han vunnit sina största framgångar. Han debuterade 1943, 22 år gammal, med Grønne digte – och året därpå kom Jeg-huset. …
(s. 5)

Som så ofta när jag tittar närmare på olästa böcker som står i bokhyllan blir jag intresserad och vill läsa. Men den här diktsamlingen får vänta lite till. Just nu läster jag diktsamlingar som har belönats med Nordiska rådets litteraturpris.

Dikter från en diktkrets – dikter av Ole Sarvig, Rabén & Sjögren 1983. Urval och översättning samt förord: Jan Östergren.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Svar till D av Wera von Essen

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Svar till D är ett brev till två män, som hon som skriver brevet har varit förälskad i, men det har inte lett till något varaktigt. Texten är kort och fragmentarisk och som läsare vet jag inte om det egentligen är en man, men olika aspekter av honom, eller två, eller kanske rent av flera. Man kan se det symboliskt om man vill. I texten finns en längtan till ett varaktigt kärleksförhållande, men det finns så mycket som hindrar. Männens rädsla för närhet. Kanske också berättarens rädsla? Det är svårt att veta något med säkerhet om den här texten.

Hinder är också jagets skrivande. Jag uppfattar att skrivandet upptar jaget helt i perioder och det kan inte dessa D stå ut med. Det handlar också om männens rädsla för en stark kvinna. Som kanske inte är så stark egentligen. Det blir mycket vagt, det jag skriver om den här texten. Jag har lite svårt att förstå mig på den och jag hade önskat mer. På sätt och vis ter den sig för mig som en fortsättning på En debutants dagbok, som jag fick ut mycket av, men här blir det så lite och det bär inte vidare. Ja, det handlar om olycklig kärlek, om att ha blivit lämnad, en svår situation att befinna sig i. Det är något man kan känna igen, men det gör jag ändå inte i den här texten. Författaren har stor kontroll över språket. Det är bra skrivet, alltså, men för mig blir det lite för lite. Jag kanske helt enkelt var fel person på fel dag som läste Svar till D?

Svar till D av Wera von Essen, Polaris 2021.

Tisdagstrion – Böcker jag börjat på men inte orkat läsa klart

~ Mösstanten ~ 21 kommentarer

Böcker som jag inte orkat läsa färdigt, ja. Vilka skulle det vara? Efter ett tag kom jag på att för mycket länge sedan satte jag igång med att läsa Kurtisanernas liv av Honoré de Balzac (1799-1850), men jag gav upp. Det liksom ebbade ut. Boken låg där och jag läste inte i den och det har jag inte gjort sedan dess. Vad det var som gjorde att jag slutade läsa minns jag inte, om det var livet eller boken det hängde på. Splendeurs et misères des courtisanes kom 1838 och översättningen som jag läste bör ha varit den från 1976 som egentligen är från 1928, men moderniserad. Det är den senaste som finns, förresten.

Oskuldens minut av Sara Lidman (1923-2004) började jag läsa under min bloggtid. Jag blev så frustrerad av att bli kastad rakt in bland människorna i Sara Lidmans Jernbaneepos precis som om jag hade läst den sjätte boken igår och det bara var att fortsätta med den sjunde. Det var det inte. Jag mindes inte alls vilka dessa människor var, och efter att ha läst halva boken gav jag upp. Jag skrev ett inlägg om mitt läsförsök här på bloggen. Men till nästa år kommer jag att lägga Oskuldens minut i högen med hyllvärmare som ska läsas, så då gör jag ett nytt försök. Oskuldens minut publicerades första gången 1999.

Pachinko av Min Jin Lee orkade jag inte heller igenom. Jag har för mig att jag var på sidan 60 när jag slutade. Romanen kändes så träaktig och tråkig, detta trots de svåra människoödena och det viktiga ämnet, nämligen människor från Korea som blir dominerade och illa behandlade av Japan, och om att skapa sig ett liv i främmande land. Pachinko gjorde stor succé och fick bra kritik, så alla andra läsare kan inte ha upplevt den som träaktig och tråkig. Kanske borde jag göra ett nytt försök? Jag kan inte vara säker på att det berodde på boken att jag gav upp. Pachinko kom 2017 på engelska och i svensk översättning 2018.

Nu är jag ganska nyfiken på vilka böcker de andra bokbloggarna inte har läst till slut. Om du också är intresserad av det kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.

Nomineringar till det skönlitterära Augustpriset

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

När nomineringarna offentliggjordes förra måndagen visade det sig att jag hade läst två av de sex böcker som är tänkta för det skönlitterära priset. Den ena av dem är Hyper av Agri Ismaïl. Författaren har skrivit en roman om både privat ekonomi och de stora ekonomiska frågorna genom en historia om en kurdisk familj. Berättelsen handlar om hur pengarna styr våra liv. Och det gör de ju hela tiden. Hyper är Agri Ismaïls debutbok. Titeln länkar till min text om boken.

De andra två böckerna i raden ovan är diktsamlingar, Brorsan, Krabban & Lädret av Linus Gårdfeldt och Samma mamma av Hanna Rajs. Jag vet mycket lite om dem och länkar titlarna till förlagen. Det ska bli spännande att bekanta mig med de här två författarna som har ett flertal diktsamlingar bakom sig.

Av dessa tre romaner hade jag läst Den första boken av Karolina Ramqvist. En svensk kvinna har kommit till Jamaica där hon har ett kärleksförhållande med en inhemsk man. Romanen utspelas under förmiddagen innan kvinnan ska resa hem, med många tillbakablickar på det som har hänt tidigare. I romanen behandlas både förhållandet mellan kvinnor och män och förhållandet mellan den rikare världen och den forna kolonin och slavstaten Jamaica. Mycket intressant och ett språk som man sjunker in i.

Men de andra två romanerna hade jag inte läst. Av Mirja Unge har jag tidigare läst en novellsamling, Brorsan är mätt, och den gav mersmak, men ändå hade jag dittills inte läst något mer av henne fast hon har skrivit ett antal romaner. (Jag är ju främst romanläsare.) Men det har jag gjort nu. Hundnätter handlar om en ung kvinna som återvänder till barndomsbyn som hon en gång gav sig iväg från på grund av övergrepp, och när hon har kommit tillbaka många år senare börjar otäcka saker hända. Hundnätter skaffade jag från biblioteket direkt och har nu läst den.

Av Tony Samuelsson har jag inte läst någonting och jag får erkänna att jag inte visste något om honom före förra måndagen. Kungen av Nostratien handlar om John som ska skriva färdigt en bok åt en författare som har drabbats av stroke. Snart börjar han misstänka att det finns en dold historia bakom manusets tillblivelse. I Kungen av Nostratien finns också tillbakablickar på Johns tidigare liv. Ja, varför hade jag aldrig läst ett endaste dugg av Tony Samuelsson? Nu när jag har hunnit läsa också Kungen av Nostratien vill jag läsa mer av honom.

Syftet med Augustpriset är att få fler människor intresserade av litteratur och att öka bokförsäljningen, antar jag. För mig fungerar det också som en uppmaning att läsa författare och böcker som jag kanske annars inte hade läst. Ett stort plus faktiskt. Årets fyra nominerade romaner är alla högst läsvärda.