Årets födelsedagsböcker

Det är roligt att få böcker som födelsedagspresent, särskilt när man får titlar som är helt enligt ens önskningar. I år fick jag alltså The Country Girls Trilogy av Edna O’Brien och Tess of the D’Urbervilles av Thomas Hardy. Jag räknar med att få många fina lästimmar med de här två böckerna.

The Country Girls Trilogy består av de tre romanerna The Country Girls, The Loney Girl och Girls in Their Married Bliss. Romanerna kom 1960, 1962 och 1964. Snart efter publiceringen förbjöds böckerna i Irland på grund av sexskildringarna och människoporträtten. Två av böckerna är översatta till svenska, The Country Girls med titeln Två flickor på Irland (1962 och 2020) och Girls in Their Married Bliss med titeln Flickor i äktenskapets hamn (1965).

Tess of the D’urbervilles blir antagligen den första boken av Thomas Hardy (1840-1928) som jag läser. Jag har alltså aldrig läst något honom tidigare. Tess of the D’urbervilles kom 1891 och handlar om den fattiga flickan Tess som blir våldtagen eller förförd – det är tydligen oklart vilket – av sonen i huset där hon arbetar. Den här romanen orsakade också skandal och debatt eftersom många ansåg att författaren inte borde ha ställt sig på den ”fallna” kvinnans sida. Tess of the D’urbervilles finns i ett par svenska översättningar.

The Country Girls Trilogy av Edna O’Brien, Faber & Faber 2017. Förord: Eimear McBride.

Tess of the D’Urbervilles av Thomas Hardy, Penguin Classics 2008. Förord Margaret R. Higonnet och noter av Tim Dolin.

Is-slottet av Tarjei Vesaas

Den här boken fick tydligen ett mycket sakligt omslag när den kom på svenska, men innehållet är inte sådant. Det är fullt av starka känslor. Romanen handlar om två elvaåriga flickor som heter Siss och Unn. Siss är populär bland kamraterna och leder ofta lekarna. Unn har nyligen kommit till trakten. Hennes mor är död och hon bor hos sin moster. Unn är tyst och håller sig för sig själv, men det är något som händer mellan henne och Siss. Ett band skapas och en vintereftermiddag när det redan är mörkt går Siss till Unn för att träffa henne ensam för första gången.

Unn försvinner dagen efter att Siss besök. När man läser boken idag känns det underligt att inte människornas första farhåga är att någon illasinnad har fört bort henne och det känns konstigt att man inte pratar om vilka bilar som eventuellt har kört förbi på vägen och att misstänksamheten inte breder ut sig i bygden. Det brukar alltid finnas någon som sticker ut som får misstankarna på sig. Men det är väl inte det som den här romanen ska handla om och den är tydligen inte tänkt att vara realistisk helt igenom.

Det är mycket som inte sägs i den här romanen. Den är skriven med starka känslor och starka och vackra bilder. På sätt och vis har den en naiv ton, men ändå inte. Den är både sagoaktig och realistiskt och vissa partier är så drabbande att jag måste lägga boken ifrån mig och ta en paus i läsandet. Man är mycket sårbar när man närmar sig puberteten och där finns så mycket som man inte kan säga och som kanske känns stort och omöjligt just då, men som inte skulle kännas likadant om man hade mer erfarenhet. Siss får uppleva en stor förlust, en förlust av något som hon inte hann lära känna innan det försvann. Unns försvinnande känns ödesbestämt och obevekligt. Men hela tiden finns ändå en trygghet runt omkring Siss. Boken blir för mig som läsare märklig, som att skåda in i farans och den dimmiga tomhetens djup, men göra det från en vardaglig och ljus plats.

Is-slottet av Tarjei Vesaas, LT:s förlag 1963. Översättning: Gustav Sandgren.

Romanen belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1964. Den publicerades på nynorsk första gången 1963.

Hett i hyllan #246 – Mina onda tankar

Denna pocket köpte jag på rea från nätbokhandeln för ett par år sedan eftersom jag tycker att Nina Bouraoui är en intressant författare. Men jag har inte läst den. Kanske beror det på att när jag tittade efter i boken fanns det ingen styckeuppdelning. Hela texten är ett enda långt sjok. Men kan jag läsa Thomas Bernhard och Jon Fosse så ska jag väl kunna klara av att läsa också den här romanen.

På bokens baksida finns ett citat ur texten:
”Jag kommer till dig för att jag har onda tankar. Min själ förtärs, jag är belägrad. Jag har någon inuti huvudet, någon som inte längre är jag eller som skulle kunna vara ett jag som jag länge har behärskat, länge kvävt. De onda tankarna riktar sig mot de människor som jag älskar eller åtrår, mot deras kroppar, jag tänker att det börjar så för mördare, det kommer över mig om natten, blir kvar till morgonen.”
Översättning: Maria Björkman.

Mina onda tankar av Nina Bouraoui, Grate 2017. Översättning: Maria Björkman.
Romanen är prisbelönt och publicerades första gången 2005 (Mes mauvaises pensées). På svenska kom den 2006.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Djävulsboken av Asta Olivia Nordenhof

Djävulsboken ska vara ett försök att svara på frågan om det är möjligt att älska under kapitalismen. Den är andra delen i en planerad svit om sju böcker med utgångspunkt från branden på M/S Scandinavian Star den sjunde april 1990 då 159 människor omkom. Den första delen heter Pengar på fickan och den slutade med att affärsmannen T hade planer på att starta ett rederi och sökte investerare, men när Asta Olivia Nordenhof skulle skriva denna andra bok i sviten fick hon problem. Hon hade tänkt skriva om den samvetslöse affärsmannens liv. Gå in i hans huvud. Men det gick inte. Till slut blev det denna bok som är uppdelad i fyra delar, fyra försök att besvara frågan om det är möjligt att älska under kapitalismen.

Författaren skriver istället om T utifrån, och det är en prostituerad kvinna som berättar. Det är det första försöket och den delen är skriven på en koncis och sval prosa. Jag uppfattar att kvinnan har stängt in sina känslor någonstans i ett skrymsle, antagligen på grund av vad hon har varit med om i sitt liv, men det vet jag egentligen inte. Mannen T är avskalad, sval, som någonting annat. En främmande människa som flyter i sin värld. I romanen är författaren invävd hela tiden. Kanske är hon Asta Olivia Nordenhof? Ibland tror jag att hon är det. De fyra försöken är mycket olika och har skilda perspektiv. I ett försök sitter författaren (eller en författare) om natten och skriver medan hennes lilla barn sover.

Romanen blir en gestaltning av hur svårt författaren har haft att ta sig an det här projektet, men det blir ändå något som är värt att läsa. Det vi får se av affärsmannen T säger något om vår tid. Men jag tycker inte att den här romanen står riktigt för sig själv. Som en del i en svit tror jag den kan fungera bra som en vinkling, en spegling, ett sätt att närma sig problemet. Den kommer kanske att tala till och påverka hur läsaren upplever de följande romanerna.

Djävulsboken av Asta Olivia Nordenhof, Norstedts 2024. Översättning: Johanne Lykke Naderehvandi och Khashayar Lykke.

Första delen i sviten, Pengar på fickan, kom 2020 på danska och 2021 på svenska.

Tisdagstrion – Blommor

Först har vi ett blommigt författarnamn, Josefin Roos och hennes roman Svartsvala som kom 2020. Den handlar om Lucía som drabbas av en hjärnblödning vid tjugosex års ålder. Efter det blir livet begränsat, hon har förlorat sitt närminne. Hon bör inte bli gravid och föda barn, säger läkarna. Det är farligt för henne. Men tiden går, hon träffar A och hon föder barn i alla fall. Så är flickan i skolåldern och Lucía arbetar på statsarkivet och på fritiden skriver hon om fåglar. Men hon kommer ingen vart. Hon har inget närminne.

I mitten ser vi en bok som heter Blomsterdalen och som har ett omslag som är fullt av blommor. Men de är konstgjorda och det är inte alls konstigt eftersom författaren Niviaq Korneliussen är från Grönland och det mesta av romanens handling är förlagd dit. Det är inte så underligt att många smyckar gravarna med konstgjorda blommor även om det finns blommor som växer på Grönland. Men den kalla årstiden är lång. Blomsterdalen är en arg berättelse med desperat ton och temat är de många självmorden som sker på Grönland. Blomsterdalen kom 2020 på danska och belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2021. På svenska kom den 2023.

Fri – en uppväxt vid historiens slut av Lea Ypi handlar om författarens uppväxt i Albanien och om situationen i landet. Den publicerades 2022 på svenska och första gången 2021 (Free – Coming of Age at the End of History). Lea Ypi berättar med stort allvar men också med humor om familjens liv, om föräldrarnas fel och brister och om livet i ett land som var avskiljt från resten av Europa och som bröt med Sovjetunionen och senare med Kina. Det kom turister till landet från väst, annorlunda människor som drack cola cola, och en sådan burk som man kunde hitta slängd någonstans var ett värdefullt föremål som kunde få en hedersplats på en broderad duk ovanpå familjens tv.

Dagens tema har vi som vanligt fått från Ugglan & Boken. Fler blommiga böcker och författare kan du hitta där.

Längst bak i min läslista 47-48

Nej jag luras inte när jag säger att Allt jag inte kan säga av Emilie Pine har legat längst tid i min läslista, ända sedan 20 oktober 2019. På förlagets hemsida läser jag att författaren skriver om sig själv och sina svårigheter, om en alkoholiserad förälder, om infertilitet och om ofrivilligt sex bland annat. Hon avslöjar och skriver om sådant som vi oftast inte vill prata om. Emelie Pine är en irländsk författare och docent i modernt drama vid University College, Dublin. Boken publicerades första gången 2018 (Notes to Self) och kom 2019 på svenska.

Nästa bok i läslistan är Eldungen – en herrgårdsroman av Torbjörn Elensky. Det är en författare som har en lång rad titlar bakom sig och som debuterade 1998, men som jag aldrig har läst. Alltså var det på tiden när jag stoppade in en av hans böcker i läslistan 1 november 2019, den nyligen utkomna Eldungen. Men det dröjde ända till 2024 innan jag lånade hem den från biblioteket. Nu ska den i alla fall läsas. Den utspelas på 1800-talet i Värmland och handlar om en pojke som tas om hand av en patron Gummerus och får växa upp tillsammans med hans barn. Det ska bli spännande att läsa något av Torbjörn Elesky. Kanske blir det mer i framtiden

Glad Påsk!

Nu tar jag påskledigt och återkommer på måndag. Läsning blir det förstås. Till exempel i Min Bokvärld av Kerstin Ekman där jag läser ett kapitel då och då. Men en påskdeckare vill jag också ha och det blir Morden i Oxford av Guillermo Martínez. Ärligt talat vet jag inte hur mycket deckare den är. Kanske bör den hellre kallas roman? Jag har läst Lucianas långsamma död av honom och den var ganska egendomlig.

Nej, vänta nu! Förlaget skriver att Morden i Oxford är en intelligent pusseldeckare. Då bör den väl vara det också. Författaren till boken, Guillermo Martínez, har själv bott och arbetat i Oxford i två år efter att han hade doktorerat i matematik. Ja, jag ser fram emot att läsa den.

Nu blir det alltså påsk och jag önskar er vilsamma och fina dagar och goda läsupplevelser.

Herrgården av Anna-Karin Palm

Några människor har gått genom en trakt med plundrade byar. De är trötta, hungriga och smutsiga. Plötsligt ser de ett stort hus som ligger vackert vid en sjö. Huset verkar oskadat och de tar sig in där. En av dem, Ben, är romanens berättare. Han har blivit en del av den lilla gruppen mer eller mindre av en slump. Så är det också för de andra. Oroligheterna och bristen på allt gör att man får klara sig bäst man kan.

Det är inbördeskrig i landet, men denna herrgård verkar ganska opåverkad av striderna. Ja rättarbostaden är nedbränd, men i övrigt är allt intakt. Där finns mat och vatten och värme och kvinnan som äger herrgården låter dem stanna.

Men de är mycket olika och de har svåra erfarenheter bakom sig. Efterhand förstår läsaren mer och mer och farhågorna om att det inte kommer att gå bra ökar. Herrgården är en berättelse med krypande spänning. Där finns faran utifrån. Ska de klara sig från milisens och rebellernas plundring och våld? Men spänningen mellan människorna i huset ökar också och alla är sannerligen inte kärleksfulla och omtänksamma.

Samtidigt som berättelsen är en thriller är den dunkel och lite ogripbar. När jag läser romanen undrar jag vad detta är. Det är något drömlikt över det hela och hur mycket kan man lita på Ben och hans berättelse? Många tankar om länder med krig och våld och om människors beteeende kommer. Hur skulle det kännas för en själv i ett land där det normala inte finns kvar, där våld och oroligheter gör att tryggheten rasar? Och samtidigt är berättelsen ett psykologiskt drama, som om det viktiga inte är situationen i landet utan hur just de här få människorna är och vad de gör. Ett drama för sex karaktärer och ett hus som det står i baksidestexten.

Herrgården av Anna-Karin Palm, Bonniers 2005.

Tisdagstrion – Klassiker av kvinnliga författare

Norrtullsligan av Elin Wägner (1882-1949). Den kom 1908 och handlar om Pegg, en ung kvinna som tar tjänst som kontorist i Stockholm i början av 1900-talet. De kvinnliga kontoristerna hade usla löner. Helst ville arbetsgivarna ha flickor som bodde kvar hemma hos sina föräldrar och fick största delen av sin försörjning därifrån. Pegg bosätter sig i ett hyresrum som hon delar med en annan kontorist. I lägenheten bor fler kvinnliga kontorister. De är fattiga allihop, och de hjälper varandra och delar på den mat och det kaffe och fotogen som de som för tillfället har pengar har införskaffat.

Shirley av Charlotte Brontë (1816-1855) är intressant dels eftersom bakgrunden till romanen är den begynnande industrialismen och Napoleonkrigen, dels genom huvudtemat som är moraliskt – att utvecklas som människa, att skaffa sig kunskap och att ha empati och att hjälpa dem som har det svårt. Romanen beskriver också kvinnornas instängda situation. Enligt normen ska de hålla sig till hemmet. Det är männen som ska sköta världen utanför. De överblivna, ogifta kvinnorna ses som löjliga. Shirley publicerades första gången 1849.

Middlemarch av George Eliot (Mary Anne Evans 1819-1880) har jag inte läst, men vill gärna. Den kommer i en ny översättning i maj och jag har den på bevakning hos nätbokhandeln. Middlemarch är en liten stad på landet och enligt förlaget är den en bildningsroman, en skildring av huvudpersonen Dorothea Brookes utveckling och kamp för en varaktig kärlek. Middlemarch är en omfångsrik roman, 700 sidor, och den handlar inte bara om Dorothea Brooke utan också om många andra människor som bor i den lilla staden. Middlemarch publicerades första gången 1871.

Fler klassiker skrivna av kvinnor hittar du hos Ugglan & Boken.

Jimmy Tulpan – Novell av Göran Tunström

Målet för Novellresan denna månad är Mårbacka och det som då ligger närmast till hands är naturligtvis noveller av Selma Lagerlöf (1858-1940). Men jag har redan publicerat inlägg om två noveller av Selma Lagerlöf på bloggen, En saga om en saga och Mamsell Fredrika. Den sistnämnda var månadens novell i december förra året, ganska nyligen alltså. Därför, för variationens skull, har jag istället valt en novell av Göran Tunström (1937-2000). Mårbacka ligger i Sunne kommun och Göran Tunström växte upp i Sunne och han fick Mårbackapriset 1976.

Så från biblioteket lånade jag samlingen Det sanna livet – Berättelser, och ur den valde jag novellen Jimmy Tulpan. Vi har just upplevt tulpanbukettstiden och nu väntar vi på tiden när tulpanerna kommer upp ur jorden och blommar utomhus och därför lockade titeln.

Berättaren i Jimmy Tulpan färdas med Mästaren från planet till planet. En gång närmade de sig en färglagd planet och Mästaren sa att det var Jorden. Det var livet. Dit ville berättaren komma.

När jag närmade mig Jorden hände något underligt: jag behängdes med något som man senare envisades med att kalla ”Kropp”. Kanske är det en sorts svampsjukdom. Det var djupt generande och den tyngde mitt sinne. Kanske var den en förutsättning för att jag skulle kunna dras neråt och in i ”en atmosfär”. Först cirklade jag runt några gånger och lärde mig se. Jorden var på sina ställen en tät sak. Trasiga kylskåp, trädgårdar, handdukar, blanketter, gråtrutar, bensinmackar, brödrostar. …

Berättelsen om berättarens tid på jorden är en satirisk, mycket, mycket allvarlig och även rolig novell.

Jimmy Tulpan – novell av Göran Tunström ur samlingen Det sanna livet – Berättelser, Bonniers 1991.