Blomsterdalen av Niviaq Korneliussen

Berättaren och huvudpersonen i Blomsterdalen är en kvinna i tjugoårsåldern. Hon bor i Nuuk på Grönland och har en flickvän, men hon är osäker på hur allvarligt flickvännen tar förhållandet. Huvudpersonen ska studera vidare och det gör hon i Århus. Varför hon har valt antropologi förstår jag inte riktigt. Kanske författaren har valt det eftersom befolkningen på Grönland antagligen många gånger har blivit studerad av antropologer som inte tillhör urbefolkningen. I alla fall verkar hon inte ha något särskilt förhållande till eller någon stor motivation för att verkligen studera ämnet. Hon är desperat och deprimerad och depressionen yttrar sig ofta så att hon beter sig drastiskt och farligt.

Författaren får verkligen fram hur nedvärderande danskarna är mot grönländarna. Det är många fördomar och de som vill väl klappar gärna en grönländsk ung kvinna på huvudet som om hon vore ett litet barn. Förhållandena bland antropologistudenterna i Århus är gestaltade så att det kryper i mig. Mycket av studierna sker i grupp och i gruppen finns som så ofta en eller ett par dominerande personer. Floskler och så kallade sanningar florerar och huvudpersonen förmår aldrig ta tag i studierna.

Men den största delen av romanens handling är förlagd till Grönland. Många grönländska ungdomar begår självmord och det är det som är romanens tema, depression, desperation och självmord. Flera självmord sker i huvudpersonens närhet och det tillsammans med hennes desperation och depressivitet gör att läsaren gärna anar oråd. Blomsterdalen är hård och stark och lite grotesk. Samtidigt finns där ömhet och omtanke och poesi. Avsnittet när huvudpersonen kommer till Tasiilaq på Östgrönland har fin miljöbeskrivning och där sänker sig ett lugn över och nästan en tillförsikt över berättelsen fast hon är där på grund av att flickvännens kusin har tagit livet av sig.

Det är svårt att göra den här romanen rättvisa. Den är som ett slag i magen och mycket lärorik. Språket och sättet att skriva och innehållet där man får ta del av tillvaron på Grönland och hur livet kan gestalta sig för en ung grönländsk kvinna just nu, eller rättare sagt för romanens huvudperson, för allt ses ju genom hennes ögon, det gör att jag varmt rekommenderar Blomsterdalen. Jag kan inte säga att jag förstår huvudpersonen helt och fullt. Men så ska det gärna vara i en bra roman.

Blomsterdalen av Niviaq Korneliussen, Norstedts 2023. Översättning: Johanne Lykke Naderhvandi.

Blomsterdalen publicerades på danska 2020 och den belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2021.

Hett i hyllan #243 – Medicinska memoarer

P C Jersild är inte bara författare utan också läkare, och här är alltså hans medicinska memoarer.

Från omslagets baksida:
Det var inte läkare jag ville bli som ung – utan författare. Men jag måste ju försörja mig. Därför har jag vid sidan av mitt liv som författare haft ett annat liv, ett andraplansliv, det medicinska. Det är vad Medicinska memoarer handlar om. Hur det var att läsa medicin och som ung läkare kastas in i situationer man inte var vuxen. Jag skriver om professorer jag mött, patienter jag minns och debatter jag haft, inte minst om dödshjälp och transplantationer.

Först när jag såg den här boken tänkte jag att det där är inget för mig. Det var min man som hade köpt den. Men nu tänker jag annorlunda. Jag tror att P C Jersilds medicinska memoarer kan vara intressanta även för en icke medicinare. Dessutom skriver han också om hur några av hans romaner med medicinsk anknytning kom till. Som Babels hus till exempel. Det är helt klart intressant och doktorer träffar vi ju allihop under livets gång, så det kan kanske vara spännande att ta del av en sådans liv.

Medicinska memoarer av P C Jersild, Bonniers 2006.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Bevingad intelligens av Jennifer Ackerman

I Bevingad intelligens berättar Jennifer Ackerman om vad fåglar kan åstadkomma. Det handlar till exempel om duvors intelligens. De tänker vi gärna är ganska korkade, men när det gäller att hitta hem från mycket långväga platser är deras förmåga enorm. Jennifer Ackerman berättar om många olika fåglar. Det finns de som kan använda redskap, de finns de som kan härma läten och ljud och lära sig en hel massa olika sekvenser av fågelsång. Lyrfågeln i Australien kan till och med härma en motorsåg och billarm. Den är rolig att se på Youtube. Sök på Lyrebird så hittar ni filmsnuttar med den fågeln. Jennifer Ackerman berättar om talgoxarna i England som lärde sig att hacka hål på kapsylen på mjölkflaskorna som ställdes utanför dörren till husen på morgnarna. På så sätt kunde de komma åt fettet som flyter ovanpå mjölken. Och denna kunskap spreds i vida områden.

I Bevingad intelligens berättas om många fåglar med många olika förmågor, men författaren berättar också om vad forskarna har kommit fram till och deras olika teorier. Mycket var fortfarande oklart när den här boken publicerades första gången 2016 (The genius of birds) och forskarna var naturligtvis inte överens om allt. Men man hade kommit långt och många tidigare åsikter om fåglar hade ändrats. Bland annat kunde man ju studera vad som händer i fåglarnas hjärnor på ett helt annat sätt än tidigare.

Allt kommer vi aldrig att förstå. Jag antar att forskningen har kommit ytterligare lite längre idag, men alla fakta och rön i Bevingad intelligens räcker till mycket bra för en läsare som jag som inte är insatt i fåglarnas liv. Boken är lärorik och underhållande och den gör att jag blir mer uppmärksam på fåglarna omkring mig.

Bevingad intelligens – i huvudet på en fågel av Jennifer Ackerman, Volante 2018. Översättning: Shu-Chin Hysing.

Tisdagstrion – Kvist eller gren i författarens efternamn

Två författare som var man och hustru flankerar här Loranga, Masarin och Dartanjang av Barbro Lindgren, en barnbok som jag tyckte mycket om när mina barn växte upp. En anarkistisk crazyhistoria skriver förlaget. Boken publicerades redan 1969 men jag måste ha läst den på 1980- och 90-talet.

Till vänster har vi så En älskares dagbok av Sven Lindqvist (1932-2019). Inte för att jag minns så mycket, men när jag läste den för länge sedan tyckte jag att den var bra. Boken publicerades första gången 1981.

Tecknens rike av Cecilia Lindqvist (1932-2021) läste jag däremot för ett par år sedan eftersom jag ville läsa de skönlitterära vinnare av Augustpriset som jag inte redan hade läst. Tecknens rike hör egentligen till kategorin facklitteratur, men det var den första boken som fick Augustpriset och då var det inte uppdelat. Därför läste jag också den och det ångrar jag inte. En fin bok.

Hos Ugglan & Boken hittar du fler böcker av författare med kvist eller gren i efternamnet.

Maj – novell av Ali Smith

Maj är den andra i en serie översatta noveller om människans relation till naturen som Vide förlag ger ut. Novellen är som Ali Smiths böcker brukar vara, överraskande och inte helt i överensstämmelse med den verklighet vi brukar se omkring oss. Den handlar om en person och ett träd, men samtidigt handlar den också om ett mycket ömsint förhållande mellan två människor. Den är faktiskt rörande.

Novellen har två berättare och den ena blir plötsligt förälskad i ett träd som hen plötsligt ser på sin väg till arbetet. Hen har gått förbi det här trädet hundratals gånger men först denna morgon ser hen det. Trädet står i blom, det är översållat av vita blommor och det står inne i en trädgård. Problemet är att även den förälskade står inne i trädgården. Hen har gått och tittat ner i marken och tänkt på annat och plötsligt trampar hens fötter på idel vita blomblad.

En kvinna kom ut från en villa. Hon bad mig försvinna från hennes trädgård. Hon frågade om jag var drogpåverkad. Jag förklarade att jag inte var det. Hon sa att hon skulle ringa polisen om jag inte var borta nästa gång hon tittade ut genom fönstret och sedan gick hon in och drog igen dörren efter sig med en smäll.
(Sid. 2)

Det handlar alltså om en förälskelse med hinder och dessutom lever ju den förälskade med en annan person. Trots all denna komplikation är novellen lågmäld och känns väldigt snäll. Den rekommenderas.

Maj av Ali Smith, Vide förlag 2024. Översättning: Sanna Östergren.

Vänd ditt timglas av Niklas Rådström

I Niklas Rådströms roman Vänd ditt timglas utspelas handlingen i Stockholm på 1790-talet. Huvudpersonen Johan är tretton år och bor med sin mor i en liten lägenhet högst upp i ett hus i Gamla stan. Hans mamma arbetar på ett kaffehus och hon får nog räknas som prostituerad. Men hon hör inte till de fattigaste som går på gatan utan är lite finare och umgås med herrar som har åtminstone lite utbildning. Vem som är hans far vet inte Johan.

Berättelsen är en äventyrshistoria, kan man säga. Johan ska egentligen arbeta åt ägaren av kaffehuset och åt husvärden men han smiter ofta iväg med sin gode vän Mathias som är svart och antagligen son till Gustav Badin, slaven som blev kammartjänare hos drottning Lovisa Ulrika och så småningom hennes fosterson. Men det har Mathias ingen nytta av. Han tillhör liksom Johan skaran av barn till ensamstående mödrar i Stockholm, barn som aldrig är erkända av fadern. Men i Mathias hem är förhållandena sämre än hos Johan eftersom Mathias mor är alkoholiserad.

En kväll när det är bal smiter pojkarna in på operan. Det råkar vara just den kvällen när Gustav III blir skjuten och det leder till allehanda förvecklingar. Jag ska inte berätta mer om handlingen för att inte förstöra för den som vill läsa boken. I romanen finns de politiska strömningarna för mer frihet, men de finns som bakgrund till berättelsens huvudtema. Romanen har mycket atmosfär och är också ganska poetiskt. I ett parti skapar Niklas Rådström en sagolik lekfull värld ute på landet i snön och kylan som står mot en bakgrund av alla faror och trasigheten och eländet inne i staden. Behållningen av romanen kommer till huvuddelen från att Niklas Rådström även här, liksom i hans självbiografiska barndomstrilogi, arbetar med temat Den frånvarande, svikande och kanske också bländverkskapande fadern. Hans barndomsböcker är som helhet bättre, men också här kan man känna den oerhörda tomheten och saknaden.

Vänd ditt timglas av Niklas Rådström, Gedins 1995.

Hett i hyllan #242 – Dying Fall

Dying Fall är den femte boken i Elly Griffiths serie med rättsarkeologen Ruth Galloway. Jag har läst de tre första deckarna i serien och fortsätter gärna. Personerna i Elly Griffiths deckare känns som människor och det är mycket på grund av de mänskliga relationerna och miljöbeskrivningen som jag uppskattar de tre första böckerna som jag har läst.

I den här boken har Ruth Galloways gode vän Dan Golding dött. Från baksidestexten:

Ruth´s grief soon turns to suspicion when she receives a desperate letter from Dan, sent the day before he died. He had made a ground-breaking discovery – and was petrified of the consequences.

Ruth is compelled to travel north to investigate further, alongside DCI Harry Nelson who is also drawn into the case. But where Ruth goes, so does her daughter, Kate. This time, the risks are even higher.

Dying Fall av Elly Griffiths, Querqus 2013.

De deckare som jag har skrivit om på bloggen är:

Flickan under jorden (2009) (The Crossing Places)
Janusstenen (2010) (The Janus Stone).
Om dessa två har jag skrivit här.

The House at Sea’s End (2010) Huset vid havets slut (2011)

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Dotterdottern av Susanna Alakoski

Dotterdottern är den tredje delen i en kvinnohistorisk romansvit som börjar i bondesamhället i Finland och som fortsätter i textilindustrin och så småningom både i Finland och Sverige. Romanerna handlar om kvinnors arbete och situation i samhället, om samhällets omvandling, om krig, om emigration, om att ha rötter i två länder.

I Dotterdottern är mormor Hilda kvar i Vasa i Finland. Hennes dotter Greta bor i Skellefteå där hon arbetar på Algots. Huvudperson är hennes äldsta dotter Kathrine som är i trettonårsåldern i romanens början. Tiden är 1970- och 80-tal. Berättelsen handlar både om det personliga och om samhället runt omkring Kathrine, och det som händer där påverkar naturligtvis hennes liv, men det som påverkar minst lika mycket är den stora sorgen och det stora tomrummet efter hennes pappa som har har begått självmord. Hon är tonåring, får mens och famlar sig fram i ungdomsvärlden med raggare och fester och kärlek och svek. Det är inte lätt för en flicka att manövrera i den världen, att undvika faror och att undgå att få dåligt rykte. Manschauvinism och kvinnoförakt råder. Dessutom kommer hennes familj från Finland Och hennes mamma är sömmerska på Algots och det innebär inte hög status. Kathrine hatar sina finländska rötter och hon vill bort från det begränsade och instängda Skellefteå, hon vill ut i världen.

Susanna Alakoski berättar rakt på och hon redogör för och undervisar om mycket i samhället. Dotterdottern är inte en antydningarnas, mellanrummens och undertextens roman. Samtidigt använder hon ibland ett poetiskt lite tillkrånglat sätt att skriva, med ett bildspråk av tallar och trädrötter och natur. Det tillsammans med Kathrines väg ut i vuxenlivet blir en mycket personlig blandning som gör att jag upplever Dotterdottern som betydligt bättre är Londonflickan som är den föregående romanen i serien. Dotterdottern är absolut läsvärd och det är intressant att följa Kathrines växande. Hela sviten hittills har många plus. Bara det att författaren arbetar med detta stora projekt om kvinnorna i textilindustrin och invandrarna från Finland gör att romanerna är värda att läsas.

De föregående romanerna är Bomullsängeln och Londonflickan.

Dotterdottern av Susanna Alakoski, Natur & Kultur 2024.

Tisdagstrion – Trädgård, skog eller park

Här är det tre gånger skog, som ni ser, och den första boken är Vargarna från evighetens skog av Karl Ove Knausgård. Det är den andra romanen i serien Morgonstjärnan. I den första romanen som har givit namn till serien finns plötsligt en märklig stjärna på himlen. En hel del övernaturliga händelser sker. Samtidigt strävar människorna på med sitt vardagsliv och alla sina problem. Liksom Morgonstjärnan är Vargarna från evighetens skog en blandning av realism, intellektuella resonemang och övernaturligheter, men de senare tar mindre plats i den andra romanen. Ändå finns där en underliggande spänning hela tiden i realismen. Serien består av Morgonstjärnan, Vargarna från evighetens skog, Det tredje riket och Nattens skola som kommer 1 mars. De tre första är egendomliga historier om liv och död och kanske om evigt liv som samtidigt innehåller mycket mänskligt liv som man känner igen.

Attentatet i Pålsjö skog är en kontrafaktisk roman av Hans Alfredson (1931-2017), som publicerades första gången 1996. Hans Alfredson har hittat på att en grupp utförde ett sabotage mot Nazitysklands järnvägstransporter genom Sverige till Norge på 1940-talet. Attentatet ledde till att många tyska soldater dödades. Med på tåget var även Eva Braun, Hitlers nära väninna, och hon omkom också. Detta ledde till att Tyskland invaderade Sverige. Berättaren i boken är Holger Andersson som var med i gruppen som utförde attentatet och som bara var sexton år då. Nu berättar han om dådet och om vad som hände sedan i det ockuperade Sverige. Han klarade sig alltså. Det gjorde inte alla som var med.

I en skog av Sumak av Klas Östergren är min tredje bok idag. Kennet Jansson går sista året på högstadiet. Mitt i terminen kommer en ny elev, Dan Schoultze, och han är inte som de andra. Han verkar äldre och har stort självförtroende. De som brukar ge sig på andra elever låter honom vara ifred och genom sin starka närvaro påverkar han många av de andra till att ta efter honom. Det är år 1970. Vänstern är stark bland många ungdomar och och många av dem protesterar mot Vietnamkriget. Kenneth Jansson är inte organiserad någonstans men han har vänner som är politiskt aktiva. Han bor med sin mamma i en liten lägenhet och hon jobbar som hemsömmerska. Han kommer från helt andra förhållanden är Dan Schoultze, men det blir vänner. På sätt och vis. Dan Schoultze är inte en människa som är lätt att komma nära. I en skog av sumak kom 2017.

Om du vill ha fler boktips, kanske på temats andra ord trädgård och park, då kan du gå till Ugglan & Boken.

Betty – novell av Margaret Atwood

I Novellresan har vi nu kommit till Kanada och då fick jag lust att läsa en novell av Margaret Atwood. Jag har läst annat av henne tidigare, men aldrig någon novell. Jag valde att låna novellsamlingen Den berömde poetens grav och andra noveller på biblioteket och ur den läste jag den första novellen Betty. Berättaren är en elvaårig flicka och den handlar om hennes växande och upplevelser av vuxenvärldens mysterier och faror. Hon och hennes familj bor i en hyrd stuga vid Saint Marys River och i stugan intill bor ett yngre par där frun heter Betty och mannen heter Fred.

Fred var precis som en katt, han lyfte inte ett finger för en egentligen, som mor sa senare. Så det var orättvist att alla var förälskade i Fred, men ingen var förälskad i Betty, trots att hon var så snäll. Det var Betty som alltid välkomnade oss vid dörren, bjöd in oss, och pratade med oss medan Fred låg och drog sig i soffan och läste tidningen. Hon matade oss med kakor och milkshake och lät oss slicka skålarna när hon bakade. Betty var så trevlig; det sa alla, men ingen skulle ha kallat Fred just det. Fred skrattade till exempel inte mycket och han log bara när han sa oförskämda saker, för det mesta till min syster. ”Proppar munnen full igen?” kunde han säga. ”Hej säckiga byxan.” Medan Betty aldrig sa sådana saker, och jämt log och skrattade hon.
(Sid 19-20.)

Det finns mycket under ytan i den här novellen och en försåtlig spänning. Jag skulle inte ha något emot att läsa resten av novellerna i boken, men det får vänta till någon gång i framtiden.

Betty, novell av Margaret Atwood ur samlingen Den berömde poetens grav och andra noveller, Prisma 1990. Urval och översättning: Maria Ekman. Förord: Heidi von Born.

Mer om Novellresan kan du läsa hos Ugglan & Boken.