Författare: Mösstanten

Öster om Eden av John Steinbeck

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Öster om Eden handlar om två familjer, familjen Trask och familjen Hamilton. Berättelsen går över flera generationer från det amerikanska inbördeskriget fram till första världskriget. Familjen Hamilton är lite mer i bakgrunden. Det är John Stenbecks egen familj på moderns sida. Hon hette Olive Hamilton och hennes släkt hade irländska rötter. Steinbecks far finns nämnd i romanen och också han själv finns med som barn, men mer som en skugga.

Det är alltså på familjen Trask som fokus ligger. Där finns en lögnaktig anfader, maktfullkomlig i familjen. Han har två söner som är mycket olika. Den känslige och allvarlige Adam Trask och den utåtlevande och egoistiske Charles. Fadern tvingar Adam till att bli soldat. Efter många år i det militära kommer han hem till gården som Charles driver. Då kommer en kvinna dit en mörk kväll. Hon är svårt misshandlad och får stanna. Så småningom gifter sig Adam Trask med henne och ger sig iväg med sin hustru till Californien, de nya möjligheternas land. Tyvärr saknar hon helt samvete. Hon är en ruggig figur.

Öster om Eden är en omfångsrik historisk roman som är lite av ett ödesdrama. Den är dels en gestaltning av hur de vita människorna erövrar områdena i väster och tar dem i besittning och hur samhället utvecklas, dels är den ett starkt drama om hur fädernas och mödrarnas gärningar och arvet från dem inverkar på de efterlevandes liv. Men Öster om Eden är inte ett koncentrerat ödesdrama. Adam Trask bosätter sig i Salinasdalen och John Steinbeck som växte upp i staden Salinas kände miljön väl. Författaren målar med bred pensel upp miljö och handling. Där finns mycket som är vackert, där finns omtänksamhet och humor och många intressanta gestalter. Öster om Eden är en stor episk roman som kan ge läsaren mycket.

Öster om Eden av John Steinbeck, Bonniers 2007. Översättning: Nils Holmberg.

Den första svenska utgåvan kom 1953 och den allra första utgåvan på engelska publicerades 1952. John Steinbeck (1902-1968) tilldelades Nobelpriset i litteratur 1962.

Hett i hyllan #241 – Vatten och sand : dikter genom åren

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Nog har jag läst Gunnar Ekelöf (1907-1968), men aldrig i den här boken, och jag räknar med att där finns en och annan dikt som är ny för mig. Boken kommer från min pappas bokhylla liksom många andra av mina diktsamlingar. Jag läste dem aldrig då, när pappa ägde dem, men efter att ha gått i pension och börjat blogga och infört rutinen att läsa en dikt om dagen på morgonen i soffan när jag dricker morgonteet, då blir dikter lästa. Jag är inte en person som då och då får lust att läsa lite dikter. Gör jag inte på detta viset får diktböckerna stå olästa i hyllan, och inte heller skulle jag låna några diktsamlingar på biblioteket. Kanske verkar detta vara ett tvunget sätt att tillägna sig lyrik, men mig passar det utmärkt och jag har läst en hel del fin och intressant poesi genom den rutinen.

I den här boken har man valt ut ett antal dikter från Gunnar Ekelöfs diktsamlingar, alltifrån hans debutbok Sent på jorden (1932) till hans näst sista som var Sagan om Fatumeh (1966). Den här samlingen kommer säkert att bli läst så småningom, men just nu läser jag diktsamlingar som har belönats med Nordiska rådets litteraturpris. Det finns en diktsamling av Gunnar Ekelöf bland dem. Det är Dīwān över fursten av Emgión (1965). Den belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1966. Jag skulle tro att de åtta dikter som är utvalda därifrån till den här boken kommer att bli lästa av mig första gången när jag läser Dīwān inom det projektet. Det kommer nog att dröja innan jag tar mig an denna.

Vatten och sand – dikter genom åren av Gunnar Ekelöf, Bonniers 1966.

Hett i hyllan där vi visar upp våra olästa böcker drivs av Bokföring enligt Monika.

En mörderska bland oss av Hannah Kent

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Den här boken fanns i min läslista för deckare och thrillers. Det visade sig att den varken är det ena eller det andra utan en roman, men en mycket spännande sådan. Platsen är Island och berättelsen grundas på verkliga händelser. 1828 knivmördades två män på en enslig gård och pigan Agnes Magnúsdóttir anklagades och dömdes till döden för mordet tillsammans med drängen.

På den här tiden tillhörde Island Danmark och Agnes överklagan av domen skulle ta tid eftersom det var den danske kungen som skulle besluta om domen skulle ligga fast. Men de styrande ansåg att fångarna kostade alldeles för mycket att inhysa i fängelse så de beslutade att fångarna skulle bo ute hos bönderna tills domen blev stadfäst. Fjärdingsmannen i området där mordet begicks beslutade att föregå med gott exempel och inhysa Agnes på sin gård. Hans familj ville inte ha henne där och inte heller andra bönder i trakten.

Ja, på den tiden, på Island, var även fjärdingsmannen bonde och familjen bodde i ett torvhus med fönster utan glas, men med tunn fårhud utspänd i gluggen. Och dit kom Agnes i mycket dåligt skick från fångenskapen och där fick hon bo och arbeta medan hon väntade på sin dom.

En mörderska bland oss är alltså mycket spännande och det beror på att författaren lyckas levandegöra Agnes och människorna på gården. Mycket kommer fram efterhand, om Agnes bakgrund som i praktiken föräldralös och inhysesjon, om det hårda livet då på Island och om fattiga människors eländiga situation. Särskilt uppskattar jag författarens ingående kunskap om detaljer som hon använder i texten. Man får lära sig mycket om hur det var på Island på den tiden, ett land som närmast var en dansk koloni, med svårt klimat och där människorna fick arbeta hårt. Något som tar stor plats är kvinnornas situation och kvinnornas arbete. Även en husmor på en gård som fjärdingsmannens får arbeta hårt. Men hårdast är livet för tjänstefolket och en piga är även utsatt för husbönders och andra mäns övergrepp eller förförelse. Och fångar behandlas inte med silkesvantar. En mörderska bland oss är en roman som man inte lämnar oberörd.

En mörderska bland oss av Hannah Kent, Damm förlag 2914. Översättning: Karin Andræ.

Romanen publicerades första gången 2013 med titeln Burial Rites.

Tisdagstrion – Maria, Marie & Mary

~ Mösstanten ~ 21 kommentarer

Ovanligt nog finns två deckare i min trio idag. Den första är En sax i hjärtat av Marie Bengts som jag läste i somras. Det är sommaren 1957. Hannah Lönn kör sin Folkvagnsbubbla från Stockholm till Eneby i Småland där hennes faster bor. Fastern har skadat sig i foten och Hannah ska hjälpa henne. Till vardags är Hannah Lönn sömmerska med en dröm om att bli designer. Hon sticker ut i den småländska byn med sina kläder, sin bil och sitt rökande. Visst röks det friskt, men det är männen som gör det. Så sker det ett mord i byn och Hannah Lönn kan inte låta bli att försöka lösa det. En sax i hjärtat kom 2017 och uppföljaren är Döden klär i Domino. Det har kommit en tredje deckare i serien, Inferno i snö.

Petite – den nästan sanna historien om tjänsteflickan som blev madame Tussaud av Edward Carey. Romanen handlar om en människa som har funnits och är samtidigt en mycket spännande, makaber, frodig, sorglig och rolig berättelse, nästan sagoaktig fast samtidigt mycket realistisk. Madame Tussaud hette Maria, närmare bestämt Anna Maria Grosholtz som flicka. Hon förlorade tidigt sin far, flyttade till Bern med sin mor som blev hushållerska hos en doktor Curtius som gjorde vaxmodeller av kroppsdelar till sjukhusets undervisning av blivande medicinare. Det var alltså så Marie Tussauds intresse för vaxskulpterande började. Petite publicerades första gången 2018 (Little) och på svenska 2020.

Pestön av Marie Hermanson är min andra deckare. Tiden är 1920-talet och här får vi åter möta polisen Nils Gunnarsson som nu har blivit överkonstapel, och den handlingskraftiga unga kvinnan Ellen Grönblad som båda förekommer i Marie Hermansons roman Den stora utställningen. Platsen är som i den tidigare romanen Göteborg. En man hittas död i Säveån. Det visar sig att han inte har drunknat utan blivit garrotterad. Det är en ovanlig mordmetod och den enda som man känner till i Sverige som har dödat människor på det sättet är den fruktansvärde mördaren Hoffman som är två meter lång och stark som en oxe. Men han sitter i fängelse. Eller hur är det egentligen? Pestön kom 2021.

Hos Ugglan & Boken hittar du fler tips på böcker enligt dagens tema.

Nu läser jag Solen min far av Nils-Aslak Valkeapää

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Solen, min far av Nils-Aslak Valkeapää är nästa diktsamling jag läser av de som har belönats med Nordiska rådets litteraturpris. Den är en anpassad version av samlingen Beaivi, áhčážan avsedd för de som inte kan läsa nordsamiska. Beaivi, áhčážan belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1991. Den innehöll en mängd fotografier från samernas liv från slutet av 1800-talet och framåt. Solen, min far innehåller inte dessa fotografier. Dikterna är på bokmål, nynorsk och svenska. En dikt är på nordsamiska eftersom den består av många specialiserade samiska ord som inte går att översätta.

Jag trodde att den här boken skulle innehålla dikter på nordsamiska och så översatta till de tre andra språken. Men så är det inte. Dikterna finns om varandra översatta till olika språk och varje dikt har bara en översättning. De går att läsa ändå och ger mig som plus lite övning i att läsa bokmål och nynorsk. Naturligtvis kan jag inte ta del av och uppfatta känslan i versionen med ursprungsspråket. Men att läsa Solen, min far ger också mycket.

Beaivi, áhčážan är också dramatiserad och har spelats som teaterpjäs.

Solen, min far av Nils-Aslak Valkeapää, DAT 1991. Översättning: Harald Gaski, Jon Todal, Kristina Utsi.

Nils-Aslak Valkeapää (1943-2001) var en finsk-samisk författare, konstnär, musiker och kulturpersonlighet. Beaivi, áhčážan Publicerades 1988.

Under Nils-Aslak Valkeapääs diktsamling ligger samlingen Efter att ha tillbringat en natt med hästar av Tua Forsström som belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1998.

Om uträkning av omfång 2 – av Solvej Balle

~ Mösstanten ~ 12 kommentarer

Tara Selter har fastnat i tiden. Varje dag när hon vaknar är det den 18 november. Nu har ett helt år förflutit sedan hon upplevde detta första gången och hon är fortfarande kvar i samma upprepning. Hon hade trott att hon skulle komma ur den på något sätt, men så har det inte blivit. Samma gråa och regniga 18 november varje dag.

Hon reser till sina föräldrar i Belgien. Hon berättar om sin belägenhet och övertalar dem till att de ska fira jul tillsammans. Jag uppfattar det som att resa till tryggheten, till några som hon har ett långt gemensamt förflutet tillsammans med. Det känns just så. Ett lugnt tryggt familjeliv mitt i all osäkerhet. Det går nästan onaturligt lätt att få med föräldrarna på julfirandet och för dem att acceptera situationen någorlunda, men det köper jag. Skulle jag som läsare inte unna Tara Selter detta lilla vattenhål?

Men uppehållet hos föräldrarna vara inte länge. Tara Selter tror inte längre att hon ska få komma tillbaka till det normala inom rimlig tid, och nu känner hon att hon vill uppleva årstider fast hon varje morgon vaknar i samma novemberdag. Hon tänker att hon ska bygga ett år genom de fragment hon hittar på olika platser. Alltså reser hon till orter i Europa där det är vinter eller nästan känns som vår eller som sommar.

Om uträkning av omfång 2 fortsätter på samma sätt som i bok nummer ett, men ändå inte likadant. Vi får Tara Selters trygghetspaus och vi får uppleva många platser med varierande klimat. Berättelsen är fortfarande spännande att läsa, fast jag tycker ändå att den står och stampar lite under de många sidorna när Tara Selter har gripits av intresse för romarriket och studerar historia och besöker romerska platser i Europa. Men å andra sidan blir det en gestaltning av något som jag känner igen; att man kan gripas av ett intresse som man frenetiskt ägnar sig åt för att skjuta undan annat i sitt liv som man inte orkar med.

På det hela taget tycker jag att Om uträkning av omfång 2 är en bra fortsättning på ettan och jag väntar med spänning på att trean ska komma på svenska. Det jag har skrivit ovan handlar ju om själva handlingen, det Tara Selter gör. Men omfångsböckerna innehåller mycket mer än så, miljöbilder, historiska fakta och så de svindlande tankarna om vilka vi är, vad tid är, vad världen är. Är den bara en bild som vi ser? Något som finns i våra hjärnor? Solvej Balles omfångsböcker skulle kunna vara deprimerande att läsa, men så är det inte. Mitt i fångenskapen i upprepningen har Tara Selter en stark livsvilja.

Om uträkning av omfång 2 av Solvej Balle, Wahlström & Widstrand 2023. Översättning: Ninni Holmqvist.

Om uträkning av omfång 1, 2 och 3 belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2022.

Hett i hyllan #240 – Den brutna kvinnan

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Den brutna kvinnan av Simone de Beauvoir (1908-1986) har jag köpt från nätbokhandeln på rea och sedan har den blivit stående på bokvagnen. Romanen handlar om Monique som är gift med Maurice sedan många år och har två utflugna döttrar.

Från baksidestexten:
I ”Den brutna kvinnan” berättar Simone de Beauvoir med knivskarp och obönhörlig moralitet om Moniques förtvivlade kamp mot svartsjukan, tröstlösheten och känslan av att vara ratad. Trots att hon lever ett extremt priviligierat liv med tillgång till den moderna världens hela utbud av komfort och kultur, är hon ändå ett offer genom den beroendesituation hon försatt sig i. ”Jag redovisar bara sanningen om vad som händer kvinnor i vårt samhälle”, sa Beauvoir själv om sin bok.

Den brutna kvinnan av Simone de Beauvoir, Ellerströms 2019. Översättning: Kristoffer Leandoer.

Romanen publicerades första gången 1967 (La femme rompue).

Ett barn av Thomas Bernhard

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Ett barn är den femte och sista boken i Thomas Bernhards självbiografiska romansvit. I den fjärde delen hade han kommit till tjugoårsåldern, men här går han tillbaka ända till de första åren av sin barndom. Berättelsen fortskrider sedan till tiden före hans skolgång i Salzburg, där den första delen i romansviten börjar.

Thomas Bernhard var född utom äktenskapet år 1931, vilket då innebar en stor skam. Hans mor reste till Nederländerna och födde honom där och sedan bodde hon med barnet hos sina föräldrar under många år tills hon gifte sig och pojken fick en styvfar. Pojkens far gav sig genast iväg och tog inget ansvar för sonen. Modern hatade fadern och situationen hon hade hamnat i och hatet gick ut över sonen. Det är hjärteknipande hur hon hela tiden kommer med hemska tillmälen och säger att den lille Thomas är helt värdelös och att hon önskar att han aldrig blivit född. Det leder naturligtvis till att han får dåligt självförtroende och inte tror att han kan lyckas i skolan, och han är sängvätare, något som på den tiden kunde uppfattas som illvilja och dåligt uppförande hos barnet. Något som skulle uppfostras bort genom att man hängde ut lakanen till allmän beskådan. Dessutom är pojken annorlunda och han blir mobbad i skolan.

Det är en tung historia, men som i de andra självbiografiska romanerna finns där en svart humor, så berättelserna är roliga också. Dessutom framstår pojken Thomas som seg och viljestark och ganska egensinnig, vilket kan kännas bra när man läser. Det är kraft i texten och vi vet ju att Thomas Bernhard överlevde och blev vuxen och blev en stor författare. Men med ett tungt bagage.

I de tidigare barndomsböckerna skriver Thomas Bernhard med mycket upprepningar. När jag tänker efter har de nog minskat efter hand och här är texten inte alls lika upprepande utan mera koncis och rak. Det känns som om han har fått mer perspektiv på sin historia, som om han inte är lika våldsamt arg längre. Arg är han, naturligtvis, och sorgsen också, men han förhåller sig lugnare i den här texten. Vi får veta mer om hans mor och hans morföräldrar. Anmärkningsvärt är att hans mormor och mor stod för försörjningen under de år de delade hushåll. Morfadern var en författare som inte fick in mycket pengar på sitt författarskap men som var en viktig och dominerande person i familjen. Den personliga familjeberättelsen står mot en bakgrund av framväxande nazism, ett förstockat österrikiskt samhälle och en del mycket radikala strömningar i pojkens familj. Bland annat var morfadern anarkist.

Thomas Bernhards självbiografiska svit består av Orsaken – En antydan, Källaren – En frigörelse, Andhämtningen – Ett avgörande, Kylan – En isolering och Ett barn. Hela sviten rakommenderas varmt.

Tisdagstrion – Smycken och accessoarer

~ Mösstanten ~ 25 kommentarer

Lilla smycket av Patrick Modiano är en hjärtskärande berättelse om en flicka som inte får kärlek från sina föräldrar. Den rekommenderas varmt. Romanen publicerades första gången 2001 (La petite bijou). I svensk översättning kom den 2012. Som så många av Modianos berättelser är miljön Paris.

Drottningens Juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist (1793-1866) har jag länge velat läsa om, men den önskan har kommit bort bland alla andra intressanta böcker. Jag hoppas ändå att det blir av så småningom. Handlingen utspelas i tiden omkring mordet på Gustav III och en viktig person i berättelsen är Tintomara som är dotter till en aktris på kungliga operan. Natten före mordet stjäl hon ett diadem som tillhör drottningen. Tintomara är en intressant androgyn gestalt som både män och kvinnor blir förälskade i. Drottningens juvelsmycke publicerades första gången 1834.

Vilken bok skulle nu bli den tredje denna tisdag? Jag funderade länge och det fick bli en bok med en accessoar på omslaget, Flickor av Stig Claesson (1928-2008). Den är inte med här för att jag tycker att den är fantastiskt bra, för det tycker jag inte, men omslagsbilden på den här utgåvan är fin och på den finns en anmärkningsvärt stor grön halsduk. Stig Claesson var ju illustratör och målare såväl som författare och det är han som har gjort omslagsbilden. Flickor kom 1967.

Vill du ha fler boktips på temat smycken och accessoarer kan du gå till Ugglan & Boken.

Nytt på bokvagnen

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Förra året hade jag tänkt läsa om Natt klockan tolv på dagen, men så blev det inte. Och lika bra är väl det eftersom det finns en ny utgåva på engelska. Den grundar sig på en kopia av manuskriptet på tyska som en forskare fann i Schweiz 1915. Den tidigare översättningen till engelska gjordes av en inte så erfaren översättare som inte hade tillgång till de ordböcker hon skulle ha behövt och som inte var bekant med kommunistisk terminologi och systemet i Sovjetunionen. Det sägs att efter förutsättningarna gjorde hon ett bra jobb, men eftersom den svenska översättningen verkar grundas mest på denna tidigare engelska tror jag att det kan vara bättre att läsa den här nya. Så den är nu inköpt och väntar på bokvagnen.

Hur länge?

Darkness at noon av Arthur Koestler, Vintage 2019. Översättning: Philip Boehm.