Kategori: Biografi

Alla människor har av naturen ett begär att få veta av Nina Bouraoui

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Nina Bouraoui växte upp i Algeriet, men flyttade till Frankrike när hon var fjorton år. Hennes mamma kom från Frankrike och hennes pappa var algerier. Algeriet var under många år en fransk koloni. Erövringen startade på 1830-talet. Det förekom många uppror under årens lopp och år 1962 blev Algeriet självständigt efter mer än sju års krig.

Självständighetsrörelsen splittrades. Algeriet blev en diktatur. På 1990-talet hölls val där flera partier deltog och en del reformer för kvinnornas självständighet hade instiftats men det fanns en stark islamisk motreaktion.

Alla människor har av naturen ett behov av att veta handlar om att inte passa in. Nina Bouraouis mamma var fransyska och passade inte in i det Algeriska samhället. Det kunde vara farligt för en europeiskt klädd kvinna att röra sig utomhus. Pappan var algerier och passade inte in i det franska samhället. Nina Bouraouis morföräldrar föraktade honom och algerier blev och blir utsatta för diskriminering. Nina Bouraoui var dessutom annorlunda, inte som en flicka skulle vara. Främlingsskapet och diskrimineringen är ett starkt tema i boken.

Boken är upplagd i korta stycken, Minnas, Bli till och Få veta. Styckena med rubriken Minnas handlar om Bouraouis minnen från barndomen. Få veta handlar om sådant som den äldre generationen har berättat för henne. Bli till handlar om Bouraouis liv som ung i Paris när hon försöker hitta sin identitet som homosexuell. Hon skriver istället för att studera och tillbringar nätterna på Kat, en klubb för kvinnor.

De korta styckena med hopp i tiden gör att boken blir lite svår att läsa. Ändå blir det en gemensam fast splittrad bild jag får med mig efter läsningen. Splittringen finns både i bokens form och innehåll; algerisk, fransk, kvinna i ett manssamhälle, främlingsskap och diskriminering. Smärtsamma barndomsminnen och svårigheten att bejaka sin homosexualitet. I förhållandena mellan kvinnorna som besöker Kat finns både våldsamhet och underkastelse. Ett resultat av ett våldsamt samhälle?

Boken kräver en långsam och eftertänksam läsning. Den är sannerligen ingen bladvändare men väl värd att läsas.

Alla människor har av naturen ett begär att få veta, Grate 2019. Översättning: Maria Björkman.

Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Bokens titel är längre än så: Den röda grevinnan – en europeisk historia, och genom att berätta om sin mammas, Charlotte Hirdmans, liv förmedlar också Yvonne Hirdman en stor del av Europas historia.

Charlotte Hirdman var född Sledt år 1906 i det dåvarande Tsarryssland. Hon växte upp under första världskriget i utkanten av Österrike-Ungern. Hennes första man var en utfattig baltisk greve, Alexander Stenbock-Fermor och hon levde med honom i Berlin under Weimartiden. Sedan blev hon förälskad i en tysk kommunist, Heinrich Kurella, och med honom flydde hon till Moskva undan Hitler på 1930-talet. Hon lyckades ta sig ut från Sovjetunionen men hennes ”man” försvann i Stalins utrensningar.

Sedan var hon i Köpenhamn och i Paris som flykting. Slutligen träffade hon Einar Hirdman som hon gifte sig med. När Yvonne Hirdman växte upp bodde familjen i Hökarängen.

Efter att hennes mamma hade dött 1966 insåg Yvonne Hirdman att hon visste mycket lite om sin mors liv men det tog lång tid innan hon började ta reda på vad hennes mamma hade varit med om. När hon väl gjorde det skrev hon alltså den här boken och det ska vi vara glada för.

Yvonne Hirdman har läst dagböcker och brev, letat i arkiv och pratat med släktingar. I boken finns kaderakter från Komintern som såvitt jag förstår innehåller dels kommunistens berättelse om sitt liv, dels noggranna redogörelser för vilka som kommunisten umgås med och också kommunistens syn på politiken. Mer eller mindre sanna.

Fram kommer en dramatisk historia i det oroliga Europa. Hur det tidvis var besvärligt att få tag i mat, hur svårt det var för Charlottes mamma att skydda sin familj när de bodde i det som sedan blev Rumänien och första världskrigets front rörde sig fram och tillbaka. Än hade tyskarna erövrat staden, än var det ryssarna. Hur Charlotte festade och levde nattliv i Weimartidens Berlin – men samtidigt arbetade och tidvis försörjde både sig själv och sin man. Hur Nazisterna blev allt starkare. Hur kommunisterna tänkte och arbetade i Tyskland. Hur svårt det var att leva i Stalintidens Moskva.

Genom hela historien ligger en stor börda på kvinnorna, som arbetar och strävar för att få livet att gå ihop samtidigt som det är männens värld där eftermälet ofta blir att kvinnans insats förminskas.

Vi får följa Charlotte Hirdmans liv och vi får också ta del av de historiska händelserna och ideologierna. I och med att vi får ta del av kaderakter och förhör med Heinrich Kurella får vi också en konkret inblick i Stalintidens terror. Den röda grevinnan är en historiebok som är spännande i och med att vi får följa människoöden och genom att Yvonne Hirdman utgår från sig själv och sitt förhållande till sin mor. En personlig bok med mycket känsla som bygger på gedigen kunskap. Men allt om Charlotte Hirdman får varken vi eller hennes dotter veta. Mycket förblir dunkelt.

I slutet av boken finns förklaringar av begrepp och fakta, källor och litteratur till varje kapitel. Där finns också ett personregister.

Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman, Ordfront pocket 2011.

Bränn alla mina brev av Alex Schulman

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Den här berättelsen handlar om Alex Schulmans mormor och morfar. Hans mormor, Karin von Euler-Chelpin var översättare och har även skrivit en barnbok. År 1931 gifte hon sig med Sven Stolpe. Han var författare och översättare och konservativ kulturkritiker.

År 1932 befann sig paret Stolpe på Sigtunastiftelsen. Där fanns även den unge Olof Lagercrantz som senare blev en välkänd kulturpersonlighet och tidningsman. Mellan honom och Karin Stolpe uppstod kärlek och det är den kärlekshistorien som Alex Schulman har skapat berättelsen kring.

Shulman har gått igenom arkiv, han har läst Sven Stolpes verk, han har rannsakat sitt minne – hur var det hos mormor och morfar när han var barn? Han har varit i Sigtuna för att känna in och få reda på hur det var där förr.

Bränn alla mina brev är en gripande historia som är så spännande och otäck att jag ibland måste lägga ifrån mig boken. Jag kan inte minnas någon spänningslitteratur som jag har läst som har haft en så stark, krypande, olycksbådande stämning. Sven Stolpe får inget fint eftermäle i den här boken. Han dominerade sin familj och alla tassade på tå runt honom. Det gällde att undvika hans vrede. Han var elak, hade häftigt humör och ingen som helst empati, verkar det som. Han tålde inte kritik men kunde kritisera andra skoninglöst. Han var katolik och ansåg att kvinnan skulle vara ren före äktenskapet och ren betydde sannerligen inte bara att hon hade badat.

Han var ingen ofarlig man. Ändå drabbades hans hustru av en så stark kärlek till Olof Lagercrantz att hon utsatte sig för makens vrede.

Bränn alla mina brev är en bra bok. Spännande och hjärteknipande. Den innehåller en sorglig kärlekshistoria och belyser även mekanismerna i ett förhållande där psykisk misshandel skapar rädsla och förminskar. Att Schulmans mormor lyckades behålla en del av sitt självförtroende och sin integritet är nästan otroligt. Varför lämnar hon honom inte, har vi många gånger frågat oss. När vi läser den här boken får vi en del av svaret.

Bränn alla mina brev av Alex Schulman, Bookmark 2018.

För dig ska musiken bara vara ett smycke av Ellinor Skagegård

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Den här boken handlar om pianisten och kompositören Fanny Mendelssohn, syster till Felix Mendelssohn. Hon föddes 1805 i Hamburg  och dog 1847 i Berlin.

Kvinnliga kompositörer har förminskats och glömts bort i historien. När Fanny Mendelssohn växte upp skulle en flicka från en förmögen familj få utbildning som gjorde henne attraktiv på äktenskapsmarknaden. Hon skulle lära sig så mycket att hon blev en bra samtalspartner till sin man. Spela piano och sjunga skulle hon gärna också kunna, det var viktigt i sällskapslivet. Och kunde hon skriva sånger och korta pianostycken var det också ett plus. Men musiken skulle stanna i det privata. Hon kunde spela för inbjudna, men inte ge sig ut i offentligheten.

Fanny Mendelssohn var mycket begåvad, precis som sin bror. Hon måste ha varit en mycket stark kvinna. Hon fick musikutbildning och började komponera precis som brodern. De hade länge ett mycket nära förhållande och diskuterade musik och komposition.

Brodern Felix fick möjlighet att resa ut i världen och att utvecklas som kompositör på så sätt. Fanny fick stanna hemma men komponerade ändå. Hon till och med komponerade för orgel fast hon inte hade fått spela orgel som sin bror. Hon skapade också verk för fler instrument. Någon symfoni blev det dock inte. En kvinnlig kompositör skulle arbeta i det lilla formatet. Fanny Mendelssohn fick helt enkelt inte möjligheten. Men hon blev en betydelsefull person i Berlins musikliv och ordnade många konserter där hon till och med dirigerade, vilket kanske inte ansågs helt lämpligt för en kvinna.

Ellinor Skagegård visar på hur betydelsefulla de båda syskonen Mendelssohn var för varandra. Många musikforskare har påstått att all påverkan kom från brodern till systern. Ganska typiskt. Har vi inte hört detsamma om kvinnliga och manliga författare? Nu finns det i alla fall forskare som har kommit fram till att Fanny Mendelssohn påverkade sin bror och kom med många förslag till ändringar i hans verk.

Den här boken innehåller mycket. Bland annat tar författaren upp judarnas situation och jämför hur musikförståsigpåare kunde förminska judars verk på ungefär samma sätt som de förminskade kvinnors.

Fanny Mendelssohn kom från en judisk familj och som vi vet har judar varit förföljda och diskriminerade under historien. Skagegård berättar att när en anfader till familjen kom till Berlin på 1700-talet måste han resa in i staden genom kreatursporten. De andra portarna var förbjudna för judar.

Fanny Mendelssohns familj var rik och rika judar hade tidvis en bra situation. Men det var osäkert och fortsatte så. Nazisterna förbjöd sedermera Felix Mendelssohns musik. Den fick helt enkelt inte spelas.

Fanny Mendelssohns musik var länge bortglömd, men idag spelas den.

Jag är ingen musikkännare, men det var intressant att läsa den här boken och det ledde till att jag lyssnade på musik av både Fanny och Felix Mendelssohn.

Fanny Mendelssohn gifte sig med målaren Wilhelm Hensel så om ni söker information om henne hittar ni en del av den under Fanny Hensel.

För dig ska musiken bara vara ett smycke av Ellinor Skagegård, Leopard förlag 2019.

Månen vet inte av Niklas Rådström

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Den här romanen handlar om pojken Kristian och hans farmor. Hans föräldrar skiljs när han är liten och efter det träffar han inte sin pappa särskilt mycket. Men farmodern träffar han ofta och sover ibland över hos.

Hans farmor är fantasifull och berättar sagolika historier. Hon röker som så många gjorde förr och är oftast klädd i dräkt. Farmodern bor i en stor lägenhet och hyr ut två av rummen till en tidningsredaktion för en barntidning.

Rådström berättar mycket fint om farmoderns och pojkens förhållande. Det är den äldre Kristian som berättar, allt ses från hans synpunkt och det är mycket trovärdigt. Det är inte särskilt förvånande. Månen vet inte är första delen i en självbiografisk trilogi. Berättelsen känns verkligen som om barndomens minnen återkallas. Den är både poetisk och saklig och den handlar mycket om förlust. Farfadern dör, Kristians pappa lever ett annat liv. Så småningom dör han också och flera andra.

Månen vet inte är på sätt och vis en mörk berättelse med mycket sorg, men ändå känns den trygg och levande. Kristian börjar skolan. Han får ett liv utanför farmorns och mammans värld. Farmodern blir äldre. Krämporna ökar. Hon berättar samma historier om och om igen. När Kristian var helt liten älskade han det. Små barn vill gärna höra samma berättelse gång på gång. När han blir äldre tröttnar han och som tonåring blir han irriterad på farmodern. Det händer att han smiter undan och inte vill träffa henne.

Niklas Rådströms barndomsberättelse berörde mig, och gjorde att jag tänkte över mitt eget liv och min egen barndom. En levande och stark bok som känns ärlig. Rekommenderas.

Månen vet inte av Niklas Rådström, Gedins 1989.

Den skakande kvinnan av Siri Hustvedt

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

En tid efter att hennes far hade dött höll Siri Hustvedt ett föredrag på det college där han hade arbetat och där hon hade bott som barn. Plötsligt började hon skaka. Hon kunde tala och tänka men hela kroppen nedanför halsen skakade och det var inte som när man är nervös och är darrig i benen och i händerna utan riktiga skakningar.

Det här ledde till att hon läste in sig på hjärnan och olika neurologiska sjukdomar och på psykologi för att försöka förstå vad som hände med hennes kropp. Var det en neurologisk åkomma eller hade skakningarna psykologiska orsaker?

Den här boken är lite krånglig att läsa. Siri Hustvedt tar upp åtskilliga forskare och filosofer och deras syn på kropp och själ. Som jag förstår det menar hon att det fysiska och det psykiska hänger ihop. Att vi fortfarande vet ganska lite om hjärnan och det faktum att forskarna kan se vilken del i hjärnan som är aktiv vid olika tillfällen inte säger allt om vad det egentligen är som händer i vår kropp och framför allt inte om vad vi tänker och känner.

Vad är sinne och själ? Hur får vi ett jag? Vad är jaget? Vi får aldrig några säkra svar på detta i boken och det hade jag heller inte väntat mig. Som jag förstår anser Hustvedt att språket är mycket viktigt och att vårt jag formas i kommunikation och samspel med andra människor. Själv är hon en känslig människa och har några gånger sett syner, liksom en av hennes systrar och hennes mor. Hon har i många år lidit av migrän. Hon blir undersökt av neurologer men något klart svar på skakningarnas orsak får hon inte.

Som jag skrev här ovan är boken lite svår och eftersom jag själv inte är vidare insatt i filosofi och neurologi och psykologi kan jag inte säga så mycket mer. Jag tänker att vår hjärna, vårt jag, vår fantasi och kreativitet kanske vi aldrig riktigt kommer att förstå. Det är så stort och komplext. Men det ger ändå något att fundera över de här frågorna. Och att göra det är väl att vara människa? Siri Hustvedt ser bilder när hon läser. Det gör jag också. Det finns människor som inte gör det och jag skulle tro att även om både Hustvedt och jag ser bilder när vi läser så fungerar det inte likadant hos henne som hos mig. Kanske ser hon starkare bilder medan mina är lite blekare och flimrar förbi lite snabbare? Vem vet?

Den skakande kvinnan av Siri Hustvedt, Norsteds pocketutgåva 2011. Översättning: Ulla Roseen.

Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Det är strax efter andra världskriget och Birgitta vill ut i Europa. Hon är sexton år och går i skolan och har samtidigt ett förhållande med sin gode man, som hon uttrycker det. Han är en vuxen familjefar. På sommarlovet ska hon delta i konfirmationsundervisning och bor i en stuga på landet tillsammans med honom, hans fru och barn. ”Den gode mannen” terroriserar sin familj och har sex med Birgitta.

Det här anslaget säger mycket om hela boken. Det är mannens värld.

Birgitta vill bli författare och då måste hon ut ur sin trånga, tråkiga, inskränkta, borgerliga tillvaro i Sverige – till Paris. Det är där intellektuella och författare och konstnärer sitter på caféer och diskuterar. Det är ute i Europa som allting händer – hon måste ut.

Sjutton år gammal lyckas hon komma iväg. Hon bor på billigt hotell. Hon skriver i sin anteckningsbok. Hon läser. Kvällar och nätter tillbringar hon på bög-barer för där får hon vara ifred som kvinna.

Brigitta tar för sig av livet och räds inte att gå på gatorna ensam i natten. Hon framstår som en ung människa med flera dimensioner, inte alltid snäll minsann. Hon har en del naiva föreställningar från filmer och litteratur, men det är mannens värld hon befinner sig i och där måste hon manövrera sig fram. Det är den heterosexuelle mannens värld. Patriarkatets norm råder med allt vad det innbär av hyckleri och övergrepp. Prostitutionen blomstrar. Homosexualitet anses perverst. Birgitta är ung och blond och med kvinnliga former. En liten läckerbit kan många tycka. Ibland råkar hon riktigt illa ut. Övergreppen är många.

När det gäller skrivande är normen att den som skriver bra skriver som en man. Så vill Birgitta skriva. Inget kvinnofjams. De manliga författarnas verk är den stora litteraturen.

Det händer mycket i den här boken. Birgitta drar vidare till Cannes och kommer också till Capri och Rom. Berättelsen är skriven med gott humör. Fast den innehåller förskräckliga scener orkar jag läsa just på grund av det. Sättet boken är skriven på gör att jag glider över det, och den innehåller också mycket vällustig erotik. Samtidigt ligger hemskheterna undertill någonstans och ruvar. Det är mycket bra skrivet, målande, livligt och avslöjande utan pekpinnar. Lesbisk kärlek är lika naturlig som heterosexuell, vilket den inte alls ansågs vara på den här tiden. För Birgitta är den bättre.

En underhållande, allvarlig, hemsk och humoristisk bok som jag rekommenderar.

Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg, Norstedts 1981.

Det finns en pocketutgåva från 2016.

Furstinnan av Eva Mattsson

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Det här är den första biografin som har skrivits om Katarina Jagellonica. Hon föddes 1526 i Krakow och dog på Stockholms slott år 1583 och hon blev Sveriges drottning genom sitt äktenskap med Johan III.

Som alla furstliga äktenskap på den tiden kom det inte till därför att Johan och Katarina hade träffats och blivit kära i varandra. Nej äktenskapen i de furstliga ätterna var viktiga politiska allianser. När Johan friade var hans äldre bror Erik kung. Johan var hertig av Finland som hörde till Sverige. Han hade räknat ut att om han fick till ett äktenskap med denna prinsessa från Polen skulle han kunna öka sin makt. Johan gick bakom ryggen på Erik som ställdes inför fullbordat faktum. Maktkampen intensifierades mellan bröderna.

Under 1500-talet var det flera riken som kämpade om makten i Sveriges närområde. Ryssland, Polen och Danmark och Sverige ville alla utöka sitt territorium och skaffa sig viktiga besittningar. Eva Mattsson beskriven en orolig tid med krig och maktkamp och rivalitet både mellan rikena i norra Europa och mellan Gustav Vasas söner i Sverige. Att vara furstlig innebar rikedom och makt men livet var också mycket farligt. Under en period var Johan och Katarina fängslade på Gripsholms slott. De miste inte livet. Det gick sämre för kung Erik som dog genom arsenikförgiftning. Och sedan blev Johan kung.

Biografin över Katarina Jagellonica har blivit en nyttig historielektion för mig. Visst har jag lärt mig om den tiden i skolan, men det var länge sedan och det var väldigt begränsat hur mycket som fanns att läsa i historieboken om de här furstliga personerna och deras maktkamp. Dessutom lades inte så stor vikt vid just Katarina.

Hon var en välutbildad prinsessa som kunde latin och tyska och intresserade sig för konst och arkitektur. Hon hade anor på sin mors sida från Neapel i Italien. Genom hennes mors äktenskap med den polske kungen kom många skickliga hantverkare och starka influenser från renässansens Italien till Polen och genom Katarinas äktenskap med Johan kom renässanskulturen vidare till Sverige. Eva Matsson är konsthistoriker och låter hantverk, arkitektur och kulturhistoria ta stor plats i boken som innehåller många bilder.

Men författaren visar också att Katarina hade en maktposition genom sina kontakter med sitt fädernesland och att hon har varit mer betydelsefull än vad som har framkommit i litteraturen tidigare.

Det gav mig mycket att läsa den här biografin och jag kan rekommendera den till den historieintresserade. Det jag är tveksam till i boken är de dramatiserade skönlitterära avsnitten som är insprängda här och där. Behövs de? Jag kan inte riktigt bestämma mig.

Furstinnan av Eva Mattsson, Bring to Life 2018.

Istanbul av Orhan Pamuk

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Istanbul – minnen av en stad är både en biografi och ett porträtt av staden. Biografin är inflätad i staden och staden är inflätad i biografin. Jag tror att författaren menar att han själv och vi andra inte kan förstå vem han är och hur han har blivit sådan utan att förstå staden.

Boken handlar om Orhan Pamuks barndoms- och ungdomsår. Han är född 1952 i en rik västorienterad familj vars förmögenhet krympte med åren. Men när Pamuk berättar om Istanbul går han långt tillbaka i historien. Istanbul var bysantinsk, blev sedan osmansk och när 1900-talet kom blev landet republik och mer västorienterat.

Efter det Osmanska rikets fall ökade fattigdomen. De stora träpalatsen vid bosporen brann. Träruckel kantade de fattiga gatorna. Samtidigt byggdes moderna hus. Orhan Pamuk menar att i Istanbul finns en melankoli som dels ska ha att göra med religion men mest hänga ihop med fattigdom och ett mindervärdeskomplex gentemot västvärlden. Melankolin finns inbyggd i staden. Orhan ser den ofta i svartvitt. Under ungdomsåren vandrar han runt i staden på nätterna. Han tycker om snöiga ruskiga dagar.

Hans familj var rik när han var liten men förmögenheten krympte. De bodde i ett stort hus där olika släktingar hade lägenheter. Han beskriver lägenheternas salonger som museer med gamla möbler och fotografier. Släkten grälade om pengar och hans far och farbror gjorde många dåliga affärer. Men på kvällen samlades man fredligt till middag. Orhan Pamuks pappa var borta mycket och hade älskarinnor. Hans farmor låg i sängen halva dagen.

Den unge Pamuk har svårt att finna sig tillrätta i tillvaron. Vad ska han bli? Vad ska han göra i livet?

Det är svårt att beskriva den här boken. Den känns som byggd av många olika stenar som tillsammans ger stadens själ och betydelse. Det kan vara Istanbulbornas fascination över katastrofer, en tysk konstnärs 1700-talsakvareller och grafik från Istanbul, inhemska melankoliska författare, skvallertidningar och färjor på Bosporen. När jag har läst boken vet jag mer om Istanbul och jag får en känsla för hur Orhan Pamuk formades som människa. Boken är inte helt lätt att läsa, den kräver lite möda.

Författaren har letat i arkiv och i boken finns många fotografier och grafik från staden. Jag hade inte haft något emot om trycket hade varit lite bättre.

Jag avslutar med ett citat från boken, sid 297. Den unge Pamuk åker bil med sin far och de talat om livet:– att söka var inte mindre viktigt än att finna, att ställa frågor var lika viktigt som utsikten från bilens, husets eller färjans fönster. Det skulle säkert gå både upp och ned i livet – precis som med musiken, konsten och berättelserna – och till sist skulle det ta slut, men många år senare är dessa liv ännu kvar hos oss i bilderna av staden som far förbi inför våra ögon, likt minnen hämtade ur drömmar.

Istanbul – minnen av en stad av Orhan Pamuk, Norstedts 2006. Översättning: Tomas Håkanson.

Den afrikanska farmen av Karen Blixen

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

I Den afrikanska farmen berättar Karen Blixen om sina 17 år i Kenya. Tidsmässigt sträcker sig berättelsen från tiden före första världskriget och framåt. Under de här åren drev Blixen en kaffeplantage som låg inte så långt ifrån Nairobi. Kenya var en engelsk koloni på den här tiden och Blixens bok ger en intressant inblick i hur livet för en europeisk plantageägare kunde te sig. Blixen har att antal tjänare i huset och mycket arbetsfolk som har sina hyddor och kor och små odlingar på hennes mark. Till sitt folk, som hon uttrycker det, har hon ett patriarkalt förhållande. Hon sköter de sjuka så gott hon kan och ser till att de transporteras till sjukhus om det behövs.

Det är Européer som bestämmer i kolonin. De infödda har inte ens rätt att äga en liten jordbit. Massajerna har fått flytta till ett nytt område. Karen Blixen tillhör kanske de bättre plantageägarna men hon berättar att även hon har slagit sin arbetskraft. Dock har hon en stor respekt för de olika folkslagen och berättar om deras olika sätt att se på världen.

Då och då rider Karen Blixen iväg på safari, och under första världskriget är hon ansvarig för stora oxspann med förnödenheter till trupperna vid gränsen. Att befinna sig ute i vildmarken är inte ofarligt. Det händer att hon måste skjuta ett lejon.

Karen Blixens sätt att skriva om tillvaron i Kenya är vidunderligt fin. Arthur Lundkvists översättning från 1930-talet håller fortfarande. Blixens beskrivningar av landskapet och djurlivet är poetiska och vackra och tar stor plats i boken. Bara hennes sätt att skriva om hur bergen i fjärran växlar utseende beroende på vilken tid på dagen det är och om de olika årstiderna och om alla olika fåglar och andra djur gör det värt att läsa boken, men den innehåller mycket mer än så. Folkliv och olika seder hos folkgrupperna i Kenya, svårigheten att driva en kaffeplantage och porträtt av både européer och infödda. Vi får ta del av många olika människoöden. Den Afrikanska farmen är mästerligt skriven. Det tar lite tid att ta sig igenom den, men det är det värt.

Boken är filmatiserad och hette då Mitt Afrika där Meryl Streep spelade Karen Blixen och Robert Redford spelade Denys Finch-Hatton som Karen Blixen hade ett förhållande med. Han var en äventyrare som var mycket ute i naturen och som under många år hade sin hemmabas på Blixens farm.

Den Afrikanska farmen av Karen Blixen, Trevi 1986. Översättning: Artur Lundkvist.