Hett i hyllan #274 – Dikter från en diktkrets

Den här boken har stått mycket länge i bokhyllan och jag har hittills aldrig läst i den. Jag tror att jag hittade till nedsatt pris i någon bokhandel en gång i tiden.

Ole Sarvig (1921-1981) var en dansk poet, men han skrev också romaner och essäer om bildkonst och en del psalmer. Två titlar finns översatta till svenska, denna diktsamling och romanen Resenärerna (1980). I Libris hittar jag också ett partitur med text av Ole Sarvig som är översatt.

I Jan Östergrens förord till diktsamlingen läser jag:

… Sarvig har en bred litterär produktion bakom sig: romaner, thrillers, radiospel, essäer om konst – bl a en diger volym om Edvard Munchs grafik – samt översättningar; ett tiotal av Shakespeares pjäser har han översatt till danska. Men det är otvivelaktigt som poet han vunnit sina största framgångar. Han debuterade 1943, 22 år gammal, med Grønne digte – och året därpå kom Jeg-huset. …
(s. 5)

Som så ofta när jag tittar närmare på olästa böcker som står i bokhyllan blir jag intresserad och vill läsa. Men den här diktsamlingen får vänta lite till. Just nu läster jag diktsamlingar som har belönats med Nordiska rådets litteraturpris.

Dikter från en diktkrets – dikter av Ole Sarvig, Rabén & Sjögren 1983. Urval och översättning samt förord: Jan Östergren.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Svar till D av Wera von Essen

Svar till D är ett brev till två män, som hon som skriver brevet har varit förälskad i, men det har inte lett till något varaktigt. Texten är kort och fragmentarisk och som läsare vet jag inte om det egentligen är en man, men olika aspekter av honom, eller två, eller kanske rent av flera. Man kan se det symboliskt om man vill. I texten finns en längtan till ett varaktigt kärleksförhållande, men det finns så mycket som hindrar. Männens rädsla för närhet. Kanske också berättarens rädsla? Det är svårt att veta något med säkerhet om den här texten.

Hinder är också jagets skrivande. Jag uppfattar att skrivandet upptar jaget helt i perioder och det kan inte dessa D stå ut med. Det handlar också om männens rädsla för en stark kvinna. Som kanske inte är så stark egentligen. Det blir mycket vagt, det jag skriver om den här texten. Jag har lite svårt att förstå mig på den och jag hade önskat mer. På sätt och vis ter den sig för mig som en fortsättning på En debutants dagbok, som jag fick ut mycket av, men här blir det så lite och det bär inte vidare. Ja, det handlar om olycklig kärlek, om att ha blivit lämnad, en svår situation att befinna sig i. Det är något man kan känna igen, men det gör jag ändå inte i den här texten. Författaren har stor kontroll över språket. Det är bra skrivet, alltså, men för mig blir det lite för lite. Jag kanske helt enkelt var fel person på fel dag som läste Svar till D?

Svar till D av Wera von Essen, Polaris 2021.

Tisdagstrion – Böcker jag börjat på men inte orkat läsa klart

Böcker som jag inte orkat läsa färdigt, ja. Vilka skulle det vara? Efter ett tag kom jag på att för mycket länge sedan satte jag igång med att läsa Kurtisanernas liv av Honoré de Balzac (1799-1850), men jag gav upp. Det liksom ebbade ut. Boken låg där och jag läste inte i den och det har jag inte gjort sedan dess. Vad det var som gjorde att jag slutade läsa minns jag inte, om det var livet eller boken det hängde på. Splendeurs et misères des courtisanes kom 1838 och översättningen som jag läste bör ha varit den från 1976 som egentligen är från 1928, men moderniserad. Det är den senaste som finns, förresten.

Oskuldens minut av Sara Lidman (1923-2004) började jag läsa under min bloggtid. Jag blev så frustrerad av att bli kastad rakt in bland människorna i Sara Lidmans Jernbaneepos precis som om jag hade läst den sjätte boken igår och det bara var att fortsätta med den sjunde. Det var det inte. Jag mindes inte alls vilka dessa människor var, och efter att ha läst halva boken gav jag upp. Jag skrev ett inlägg om mitt läsförsök här på bloggen. Men till nästa år kommer jag att lägga Oskuldens minut i högen med hyllvärmare som ska läsas, så då gör jag ett nytt försök. Oskuldens minut publicerades första gången 1999.

Pachinko av Min Jin Lee orkade jag inte heller igenom. Jag har för mig att jag var på sidan 60 när jag slutade. Romanen kändes så träaktig och tråkig, detta trots de svåra människoödena och det viktiga ämnet, nämligen människor från Korea som blir dominerade och illa behandlade av Japan, och om att skapa sig ett liv i främmande land. Pachinko gjorde stor succé och fick bra kritik, så alla andra läsare kan inte ha upplevt den som träaktig och tråkig. Kanske borde jag göra ett nytt försök? Jag kan inte vara säker på att det berodde på boken att jag gav upp. Pachinko kom 2017 på engelska och i svensk översättning 2018.

Nu är jag ganska nyfiken på vilka böcker de andra bokbloggarna inte har läst till slut. Om du också är intresserad av det kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.

Hett i hyllan #273 – Horse Under Water

A sunken U-boat has lain undisturbed on the Atlantic ocean floor scince the Second World War – until now. Inside its rustning hull, among the corpses of top-rank Nazis, lie secrets people will kill to obtain.

Det kan man läsa på baksidan av den här boken som jag hittade här hemma. Jag har aldrig läst något av Len Deighton. Jag tror att de enda spionböckerna jag har läst är John le Carrés böcker med George Smiley. Men det finns ju fler författare av spionromaner, och Len Deighton är en av dem. Han är en brittisk författare som har skrivit en lång rad romaner och en del av dem har filmatiserats. Hans första roman var The Ipcress File som blev en succé. Horse Under Water är hans andra.

Horse Under Water av Len Deighton, Penguin Classics 2021.
Romanen publicerades första gången 1963 och finns översatt till svenska med titeln Sjöhästen (1964). Också The Ipcress File är översatt (Fallet Ipcress 1962).

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Hett i hyllan #272 – Antoine och Julie

Då var det återigen dags för en av våra många böcker av Georges Simenon (1903-1989) att uppmärksammas i Hett i hyllan.

På omslagets baksida läser jag:
Antoine och Julie är en bitterljuv äktenskapsskildring som i sina mest förtätade ögonblick har något av strindbergsk furia. Man fascineras ohjälpligt av Simenons som alltid hänsynslösa och avslöjande människokunskap och av hans virtuosa skildring av miljön, denna gång ett kulet Paris om vintern i dimma och snö.

Jag får också veta att Antoine är professionell illusionist och gift med Julie sedan många år. De har inga barn, inga syskon, inga vänner. De älskar varandra men efter tio års äktenskap har de börjat gå varandra på nerverna. Och Antoine börjar supa.

Ja, den här romanen är kanske bra och läsvärd och kanske läser jag den en dag. Vi får väl se.

Antoine och Julie av Georges Simenon, Bonniers 1978. Översättning: Kerstin Hallén.
Romanen publicerades första gången 1953 (Antoine et Julie).

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Hett i hyllan #271 – Leaving the Atocha Station

Den här boken såg vi omskrivas i pressen för ett par år sedan och blev entusiastiska och köpte den. Och sedan har den blivit stående. Undrar just om det ska krävas att jag stoppar in den bland mina tolv hyllvärmare för att den ska bli läst? Och undrar också när det kommer att ske. Hur som helst är den säkert läsvärd.

Atochastationen finns i alla fall i Madrid ser jag på Wikipedia och boken handlar om en ung amerikan. Han är poet och befinner sig i Madrid på stipendium.

Adam Gordon is a brilliant young American poet on a prestigious fellowship in Madrid, and things are not going well. Fuelled by strong coffee and self-prescribed tranquilizers, Adam’s ”research” soon becomes a meditation on the possibility of authenticity, as he finds himself increasingly troubled by the uncrossable distance between himself and the world around him.
(Från omslagets insida.)

Romanen ska vara rolig och den är ganska tunn, så den ska väl bli läst. Någon gång.

Leaving the Atocha Station av Ben Lerner, Granta 2013.
Romanen publicerades första gången 2011 och kom översatt till svenska 2017 (På väg från Atocha).

Benjamin S. Lerner är en flerfaldigt prisbelönad amerikansk poet, essäist och kritiker och författare till tre romaner. Han undervisar på Brooklyn College.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Författare med namn som börjar på G

Idag länkar jag bara till mina inlägg om böckerna.

Burgers dotter av Nadine Gordimer (1923-2014).

Jakten mot nollpunkten – En roman om mig själv av Carl Johan De Geer. Här har jag nog sorterat fel i bokhyllan. Det ser ut som om Libris sorterar författarens namn på D. Men nu får det bli på detta viset. Det är i alla fall en bra bok.

Petersburgsnoveller av Nikolaj Gogol (1809-1852). Här länkar jag mitt mitt inlägg om novellen näsan.

Du får fler tips om du går till bloggen Mina skrivna ord.

Hett i hyllan #270 – De svarta tangenternas planet

De svarta tangenternas planet Av Niklas Rådström är en fristående fortsättning på Drivved från Arkadien som jag inte heller har läst, men haft med i Hett i hyllan. Det är samma huvudperson i den här romanen, Holger Ekelund, och nu lever han i 1920-talets Stockholm.

Från baksidestexten:
– Är du rädd för mig?
Holger kunde inte förstå varför han skulle vara rädd för Jesse. Vad hade han att frukta från en svart musiker som över några oktaver på pianoklaviaturen kunde spänna en melodi runt hela solsystemet?
Linet, flickan som Holger lever med, är däremot rädd. Hon oroar sig för vad Holger planerar tillsammans med den nyckfulle tyske flygkaptenen och varför ingenting i Holgers liv är vad det förefaller att vara.

Ja, detta blir jag nyfiken på. Vad kan detta handla om? Är månne nazism inblandad i det hela? När jag bläddrade i boken såg jag plötsligt namnet Göring. Det enda sättet att få svar är antagligen att läsa boken.

De svarta tangenternas planet av Niklas Rådström, Wahlström & Widstrand 2001.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Böcker utgivna på 1800-talet

Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf (1858-1940) publicerades 1891 och det är hennes debutroman. Den består av berättelser och skrönor, sådant som berättades vid brasorna om kvällarna i Värmland om olika udda personligheter i en tid för länge sedan. Och de som berättade trodde både på djävulen och väsen som skogsrået. Skogen var mörk. De hungriga vargarna ylade i vinternatten och Fan själv kunde skriva kontrakt med människor om deras själar. Det är i alla fall så det känns att läsa Gösta Berlings saga och det är det som är romanens styrka. Och om man ser lite längre och tänker efter finns där också intressanta och rörande porträtt av olika människor.

Moby Dick av Herman Melville (1819-1891) kom redan 1851. En ung man som kallar sig Ismael tar hyra på ett valfångarskepp. Befälhavare på skeppet är kapten Ahab. Han har tidigare jagat den vita valen Moby Dick men misslyckats och förlorat sitt ena ben. Nu hatar han Moby Dick och vill hämnas och alltså döda honom. Det är den röda tråden i berättelsen. Det är Ismael som berättar och att han klarar sig, det räknar vi med. Men hur ska det gå för de andra? Ska kapten Ahab lyckas med sin hämnd som alla sunda realistiskt tänkande människor anser är vansinnig, ja helt idiotisk? Men romanen innehåller mycket mer. På köpet får man lära sig mycket om hur valfångst gick till på 1800-talet. En riskfylld verksamhet.

Silas Marner av George Eliot (1819-1880) publicerades 1861. Silas Marner är medlem i en sträng religiös sekt i staden där han bor. På grund av en svekfull vän blir han anklagad för ett brott som han inte har begått. Han flyr till en liten stad där han bosätter sig i en stuga vid ett stenbrott. Han är vävare och tjänar så småningom ihop en ansenlig summa pengar. Han är en enstöring och umgås inte med människorna i trakten. Han är bitter och snål och bryr sig bara om sina pengar som han har gömt under golvplankorna. Så blir han utsatt för ett brott av ännu en svekfull och ondsint person. En allvarlig historia, alltså, men samtidigt får vi lära känna många invånare i den lilla staden och författaren skapar fina porträtt av olika människor med en god dos humor.

Nu har Robert som driver bloggen Mina skrivna ord tagit över tisdagstrion. På hans blogg hittar du fler boktips på böcker som publicerades på 1800-talet. Du hittar också teman för kommande tisdagar ifall du vill delta.

Längst bak i min läslista 59-60

De böcker som har legat längst tid i min läslista är nu Tess of the D’Urbervilles av Thomas Hardy (1840-1928) och Tuktans ljuva år av Fleur Jaeggy.

Vilken tur att Tess of the D’Urbervilles kommer härnäst i läslistan. Jag fick den i födelsedagspresent i år och den har stått på bokvagnen sedan dess. Chansen att jag verkligen läser den i år har ökat betydligt. Tess of the D’urbervilles kom 1891 och handlar om den fattiga flickan Tess som blir våldtagen eller förförd – det är tydligen oklart vilket – av sonen i huset där hon arbetar. Den här romanen orsakade skandal och debatt eftersom många ansåg att författaren inte borde ha ställt sig på den ”fallna” kvinnans sida. Tess of the D’urbervilles satte jag in i läslistan 22 april 2020. Den finns i ett par svenska översättningar.

Tuktans ljuva år kom också in i läslistan 22 april 2020. Jag tror att det var en annan bokbloggare som skrev om den. Kan det ha varit Hannele? Den utspelas på ett exklusivt internat i Schweiz, isolerat och med konservativa traditioner. Flickan Eva försöker vinna den till synes perfekta flickan Frederiques tillgivenhet och när hon gör det upptäcker hon en mörk, kontrollerande sida hos sig själv. Romanen kom på originalspråket 1989 (I beati anni del castigo) och i svensk översättning 1994.

Det ska bli spännande att läsa dessa två mycket olika romaner och unga kvinnor.