Tisdagstrion – Kvinnliga författare utanför Sverige

Förbjuden skrivbok av Alba de Céspedes. Valeria Cossati är ute för att köpa cigaretter till sin man. I butiken får hon syn på en trave skrivböcker och hon köper en. Men det är förbjudet. Det är söndag år 1950 och tydligen ansågs cigaretter så oundgängliga då att man fick sälja dem på söndagar, men skrivböcker fick man inte köpa. Valeria Cossati bryter mot lagen och köper skrivboken och så börjar hon skriva dagbok. Men hon bryter inte bara mot lagen, hon bryter mot konventionerna. Det är konstigt och misstänkt att hon börjar skriva dagbok istället för att hela tiden arbeta i hushållet för sin familj, så hon skriver i hemlighet.
Romanen publicerades första gången 1952 (Quaderno proibito). Den kom första gången på svenska 1954 (Förbjuden dagbok). Jag läste 2024 års utgåva som är en nyöversättning.

En ond tid av Deepti Kapoor handlar om korruption och gangstervälde i Indien. Den politiska makten och kriminaliteten hör ihop. Fattiga människor har möjlighet att underdånigt böja sig och tjäna makten. På så sätt kan enstaka av dem arbeta sig upp. Rika familjer blundar, om de inte själva är kriminella. Att protestera leder oftast ingenstans. De fattigaste flyttas från sina bostäder om de med makt har behov av det. Kvinnor utnyttjas som prostituerade. Allt är lögn och maktfullkomlighet. En spännande bok om den fattige Ajay, den rike Sunny och den unga journalisten Neda.
Romanen publicerades första gången 2023 (Age of Vice).

Mrs Dalloway av Virginia Woolf. Mrs Dalloway bor i ett stort hus i London. Hon har gott om tjänstefolk, men ikväll ska hon ha fest och tjänstefolket har så mycket att göra ändå för att ordna till festen så hon går ut själv för att köpa blommor. Hon njuter av promenaden i den myllrande staden och att höra klockan i Big Ben slå. Sedan får vi ta del av hennes tankar och upplevelser under hela denna dag, men inte bara hennes. En god vän från ungdomen dyker upp, Han ser ett par i parken. Ja det är fler människor vars tankar och görande vi får läsa om.
Romanen publicerades första gången 1925 och finns i flera upplagor på svenska. Den jag läste är en nyöversättning som kom i år.

Om du vill veta vilka författare andra bokbloggar har valt till dagens trio kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.

Tisdagstrion – Fäder

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri handlar om allvarliga saker, skrivet med en glimt i ögat. Den handlar om en familj. Där finns två vuxna barn, en son och en dotter. Där finns en pappa och en mamma som är skilda sedan länge och där finns en invandrarbakgrund. Stor vikt läggs vid papporna. Den äldre pappan har alltid tänkt mest på sig själv och nu på gamla dar tycker han att det är äldste sonens uppgift att ta hand om honom. Sonen är pappaledig och dottern har en tonårig son som bor hos sin pappa och nu har hon blivit gravid.
Pappaklausulen publicerades första gången 2018.

Min far & Kvinnan av Annie Ernaux innehåller två berättelser, den ena om författarens far och den andra om hennes mor. Föräldrarna kom från lantarbetarfamiljer och de startade en kombinerad speceriaffär och café. De arbetade hårt och sparade pengar för att kunna köpa rörelsen och de gjorde på så sätt en klassresa. Annie Ernaux beskriver deras personligheter och vilka de var. Men hon är deras dotter och berättelserna handlar lika mycket om hennes eget förhållande till föräldrarna som om deras förhållande till varandra och till samhället och världen.
Min far (La place) publicerades första gången 1983 och Kvinnan ( Une femme) 1987.

Mr Potter av Jamaica Kincaid. I den här boken manar Jamaica Kincaid fram bilden av sin far i skönlitterär form. Han hade många kvinnohistorier och han tog inget ansvar för sin dotter. Han hade otaliga barn runt om på ön, och alla var flickor – utom ett barn som var pojke och han behandlades på ett annat sätt. Pojkar var mycket viktigare än flickor. I familjehistorien, och kanske i stora grupper av de fattigare människorna på Antigua där Jamaica Kincaid växte upp, finns många ensamma mödrar, och fäder som lever sitt eget liv.
Mr. Potter publicerades första gången 2002.

Fler böcker om fäder hittar du om du går till bloggen Mina skrivna ord.

Tisdagstrion – Norge

Hudlös himmel av Herbjørg Wassmo läste jag för länge sedan. Romanen är tredje delen i en trilogi om flickan Tora som utsätts för övergrepp av sin styvfar. Den enda som får veta är tant Rakel som trots sin svåra sjukdom hjälper Tora genom livet. Det var en stark upplevelse att läsa hela trilogin. Hudlös himmel publicerades första gången 1986 (Hudløs himmel) och kom i svensk översättning 1987. Den belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1987.

Nej och åter nej av Nina Lykke är en klassisk historia på många sätt. Vi har hört den förr. Ingrid och Jan som har stelnat i sitt äktenskap och så de bortskämda sönerna ovanpå det. Men den är skriven och vinklad på ett sätt så att det känns nytt. Rappt skriven. Skruvad och rolig. Ändå har karaktärerna djup och vi kan känna igen oss i deras tankar.
Romanen publicerades första gången 2016 (Nei og atter nei) och kom i svensk översättning 2018.

Isslottet av Tarjei Vesaas handlar om två elvaåriga flickor. Siss är populär bland kamraterna och leder ofta lekarna. Unn har nyligen kommit till trakten. Hennes mor är död och hon bor hos sin moster. Unn är tyst och håller sig för sig själv, men det är något som händer mellan henne och Siss. Ett band skapas och en vintereftermiddag när det redan är mörkt går Siss till Unn för att träffa henne ensam för första gången.
Romanen publicerades första gången 1963 (Is-slottet) och kom i svensk översättning samma år. Romanen belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1964.

Jag vill gärna läsa mer av norska författare så jag är ganska spänd på vad de andra bokbloggarna skriver. Om du också vill har fler tips kan du går till bloggen Mina skrivna ord.

De nominerade till skönlitterära Augustpriset 2025

I förra veckan kom nomineringarna till Augustpriset och jag upptäckte att jag bara hade läst en enda av de sex skönlitterära verken, Liken vi begravde av Lina Wolff. Lydia Sandgrens bok hade jag hemma från biblioteket, men vid närmare eftertanke beslutade jag att inte läsa den då med tanke på bokens omfång och den långa kön. Jag lämnade tillbaka den och tänker läsa den senare så att jag inte behöver känna mig jäktad. En inre angelägenhet har jag reserverat nu och kommer att läsa. De andra får nog vänta lite eftersom jag har andra reservationer som kommer att trilla in. Men jag planerar att läsa dem.

Är jag då nöjd med nomineringarna? Alla sex är nog bra böcker, men jag vet ju bara vad jag tycker om Lina Wolffs bok och den är värd en nominering. Fast jag är lite förvånad ändå eftersom hon har vunnit priset tidigare med De polyglotta älskarna (2016). Jag trodde inte heller att Lydia Sandgrens bok skulle bli nominerad eftersom hon fick priset 2020 för Samlade verk. Däremot trodde jag att Body double av Hanna Johansson skulle nomineras eftersom den fick så många uppskattande ord när den kom i våras. Jag tycker också att Klas Östergrens Klenoden vore värd en nominering, och Ellen Mattsons nya roman Konsten att försvinna – för att inte tala om Den heliga staden av Steve Sem-Sandberg. Den gav jag fem stjärnor på Good Reads och det gör jag inte ofta. Den känns högst aktuell trots att handlingen utspelas på femtonhundratalet och hela berättelsen, så som han skriver den, är mycket hemsk och fruktansvärt bra och ger många associationer till dagens värld. Ett inlägg om den kommer på onsdag.

Det ska bli spännande att läsa de nominerade och det finns faktiskt en fördel med nomineringar som man inte hade räknat med. Det kan leda till att man läser böcker som man kanske inte hade läst annars, och jag ser fram emot att äntligen läsa min första grafiska roman, alltså Ett år av apokalyptiskt tänkande. Det är nog på tiden.

De nominerade till 2025 års skönlitterära Augustpris är alltså:
En inre angelägenhet av Kristian Fredén
Artens överlevnad av Lydia Sandgren
Liken vi begravde av Lina Wolff
Tomhet och ömhet av Isabella Nilsson
Ett år av apokalyptiskt tänkande av Linda Spåman
Våran pojke av Mikael Yvesand.

Tisdagstrion – Blått bokomslag

En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell. Han driver en bokhandel, The Bookshop, i den skotska småstaden Wigtown. Han handlar med begagnade böcker och ägnar en stor del av sin tid åt att besöka människor som vill sälja sina boksamlingar. Att driva bokhandeln innebär stora vedermödor, och det märks i den här dagboken som spänner över ett år. Shaun Bythell är bitsk och ganska rolig. Mest arg är han på Amazon som håller på att förstöra detaljhandeln, men han går också ganska illa åt en del kunder. Han är nästan elak i överkant men det är nog samtidigt det som gör att boken blir så underhållande att läsa. Det är den extra kryddan.
Boken publicerades första gången 2017 (The Diary of a Bookseller) och kom i svensk översättning 2018.

Det verkligt viktiga – minne, kropp, plats av Maria Hamberg är en självbiografisk bok som består av 26 korta stycken som innehåller tankar, minnen och reflektioner om livet och samhället. Kroppen är en utgångspunkt, Maria Hambergs egen kropp som har drabbats av sjukdom och årens gång. Platsen är också viktig och rötterna bakåt i tiden. Maria Hamberg kommer från Norrgällsta, en by i Ångermanland, en trakt där hon har rötter bakåt i tiden med lantbruk och bagarstuga och tunnbrödsbak. En hel del av det gamla finns med, glimtar och minnen av hennes mormor och farmor. Men platsen är inte bara viktig för rötterna bakåt. Det är mer konkret än så, platsen, marken, jorden. Att kunna odla och se hur det växer.
Maria Hambergs bok kom tidigare i år.

Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie. Ifemelu och Obizie är ett älskande par. De är båda universitetsstuderande i Nigeria. Det är på 1990-talet och en militärjunta styr landet. Universitetslärarna får ingen lön och universiteten är tidvis stängda eftersom lärarna strejkar. Elförsörjningen fungerar ibland. Korruption råder och de mäktiga männen lever i lyx och har älskarinnor som är beroende av dem för sin försörjning. Ska man ha framgång måste man buga och bocka för de mäktiga. Americanah handlar om kärlek men först och främst om ras och diskriminering. Ifemelu får ett stipendium och kan flytta till USA och studera där. Hon är med om mycket i USA och genom alla dessa händelser och samtal visar författaren på fördomar och missuppfattningar.
Romanen publicerades första gången 2013 och kom i svensk översättning samma år.

Om du vill veta vilka blå böcker de andra bokbloggarna har valt till dagens trio kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.

Hur jag läser nu när jag är äldre II

Då var det dags för inlägg två i min lilla serie och det handlar om minnet. Ingen förväntar sig väl att ens minne ska fungera på samma sätt när man är äldre som när man var ung. Men det är ändå lite irriterande att det är svårare att hålla reda på personerna i en bok. Vissa ryska böcker har alltid varit svåra, men nu gäller det fler böcker. Som tur är har jag i gengäld mer tid. Alltså gör det inte så mycket om jag måste fundera en stund och bläddra tillbaka. Dessutom har erfarenheten lärt mig att det inte alltid är alldeles nödvändigt att jag kommer ihåg vem just den här personen är just nu. Det löser sig kanske lite längre fram i texten och gör det inte det kan jag faktiskt låta det flyta bort och nöja mig med att få grepp om helheten. Det beror på boken, naturligtvis. Det kan fungera för vissa, men inte för andra. Är det en alldeles för slarvig syn på läsningen?

Här läser jag Längtans latituder av Shubhangi Swarup. Det är ganska många personer i den här romanen, men författaren skriver först om några av dem, lämnar dem och sedan om ett par andra, och efter det om ytterligare några till. Och så vidare. Berättelsen rör sig genom tiden och personerna avlöser varandra. Det finns ingen mänsklig huvudperson, nej huvudpersonen är snarare naturen och naturkrafterna. Men för att återgå till människopersonerna gör romanens konstruktion att även för mig är det lätt att komma ihåg vem som är vem.

Tisdagstrion – Bröder

Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri. En bil har exploderat i Stockholm och polisen är på jakt efter förövaren. Jag antar att alla tänkte på terrordåd när boken kom 2012, vilket inte alls säkert skulle vara fallet idag med alla dessa sprängladdningar som detonerar genom de kriminellas krig. Men antingen det är en terrorist eller en medlem i ett kriminellt gäng som är skyldig till explosionen ligger tanken nära till hands hos många att det måste vara en invandrare eller en person med rötter i arabvärlden eller liknande. Och det är det den här berättelsen handlar om – hur det kan kännas när man inte har ett typiskt nordiskt utseende och staden är full av poliser som jagar en gärningsman.

Myten om den förstfödde av Tony Samuelsson handlar om Bruno som på 1960-talet flyttar till Farsta med sin mor och far och sina två yngre syskon. Men Bruno är inte det äldsta barnet. Det äldsta levande barnet i familjen är han, men före honom föddes en bror alldeles för tidigt och han dog. Detta minne ligger i bakgrunden under Brunos uppväxt. Han känner som att han inte hör till, som om den förstfödde borde ha varit där istället och han plågar ibland sin mor med det minnet, som inte är hans eget, men ändå hans.
Romanen kom 1990.

Halvbrodern av Lars Saabye Christensen. Halvbrodern heter Fred och han kom till genom en våldtäkt. Freds bror Barnum har fått sitt namn därför att fadern älskar cirkus. Romanen är en släktkrönika som sträcker sig över hela 1900-talet med Barnum i centrum och halvbrodern Fred cirklande runt omkring, och Barnums far som ingen vet vad han försörjer sig på, som kommer och far iväg, som ibland kan strö pengar omkring sig på storstilat manér men som en stor del av tiden lever på familjens kvinnor. Tryggheten finns hos de tre generationerna kvinnor, men den är bräcklig.
Romanen publicerades första gången 2001 (Halvbroren) och kom i svensk översättning 2002.

Det är Robert som driver bloggen Mina skrivna ord som har givit oss dagens tema för Tisdagstrion. Om du vill ha fler tips på böcker om bröder kan du gå dit.

Längst bak i min läslista 73-74

Så tar jag återigen en titt på min läslista och de två böcker som har legat där längst är dessa två.

Bildhuggarens dotter av Tove Jansson (1914-2001) har jag länge velat läsa, men det har inte blivit av. Det är en självbiografisk bok där hon berättar om sin barndom. Förlaget skriver att hennes barndom var magisk och mystisk mitt i det vardagliga. Hon växte upp i ett konstnärshem där festerna kunde pågå i dagar. Men i sommarhuset i skärgården var tillvaron lugnare. Vad mer behöver jag skriva? Vi är många som gärna läser Tove Jansson och för mig är det självklart att jag vill läsa den här boken. Den satte jag in i läslistan 25 maj 2020.

Strega av Johanne Lykke Holm har legat i listan nästan lika länge, ända sedan 30 maj 2020. Romanen handlar om en ung kvinna som kommer till den lilla bergsorten Strega för att arbeta på ett stort hotell. Hon och flera andra får lära sig allt de behöver kunna för att arbeta på hotellet. Men det kommer inga gäster. Det här verkar mystiskt. Stora, tomma korridorer och rum och kanske en ganska isolerad plats, tänker jag. Förlaget skriver att bakom den kontrollerade ytan döljs bultande liv, och hot om våld.

Det var de två böckerna som har legat längst tid i min läslista. Jag ser fram emot att läsa båda två.

Tisdagstrion – Barn

Ett barn av Thomas Bernhard (1931-1989) är en av fem självbiografiska romaner där han skriver om sin barndom och ungdom. I Ett Barn går han tillbaka till sina första år. Han var född utom äktenskapet år 1931, vilket då innebar en stor skam. Hans mor reste till Nederländerna och födde honom där och sedan bodde hon med barnet hos sina föräldrar under många år tills hon gifte sig och pojken fick en styvfar. Pojkens far gav sig genast iväg och tog inget ansvar för sonen. Modern hatade fadern och situationen hon hade hamnat i och hatet gick ut över sonen.
Ett Barn publicerades första gången 1982 (Ein Kind) och kom i svensk översättning 1990. I mitt blogginlägg om Ett barn finns länkar till de andra fyra böckerna i sviten.

De förlorade barnen – ett arkiv av Valeria Luiselli handlar om barn som mödosamt tar sig upp söderifrån mot USA:s gräns till Mexico och korsar den. Romanen handlar också om barn från USA:s ursprungsbefolkning. Barn som försvinner och har försvunnit. Samtidigt handlar romanen om ett New York-par som reser med sina två barn i bil genom USA på väg mot Arizona och de områden som en gång Geronimo styrde. Parförhållandet håller på att gå sönder och kvinnan som är bokens huvudsakliga berättare känner att hon också kommer att förlora ett barn. Det ena barnet är mannens son och det andra hennes dotter.
Romanen publicerades första gången 2019 (Lost Children Archive) och kom i svensk översättning 2020. Jag har läst den och det kommer ett inlägg om den framöver.

Åke och hans värld av Bertil Malmberg (1889-1958) är en självbiografisk roman om pojken Åke som är i förskoleåldern. Han växer upp i en liten norrländsk stad och hans far är doktor. Pojken är trygg i familjen, känslan av hans förhållande till sina föräldrar liknar lite hur det kan vara hos Astrid Lindgren, fast Åke och hans värld är skriven för vuxna. Men det finns många faror och obegripliga företeelser i världen utanför familjen. Boken är skriven utifrån Åkes synvinkel. Den är inte en sammanhängande berättelse, utan glimtar ur Åkes liv. Sådana händelser som biter sig fast och som man minns som vuxen.
Åke och hans värld publicerades första gången 1924.

Fler tips på böcker om barn hittar du på bloggen Mina skrivna ord.