Tisdagstrion – Guld, silver eller annan metall i titeln

Det har blivit allt vanligare att jag måste ta till böcker som jag inte har läst för att få ihop tre stycken och den första jag ska skriva om idag är just en sådan. Det är Silvervägen av Stina Jackson. Jag har länge tänkt att jag ska läsa den men det har inte blivit av. På Goodreads har jag gjort en lista över spänningslitteratur och tänkt att jag ska plocka ur den när jag får lust att läsa en sådan bok. Men alla andra böcker har pockat på min uppmärksamhet så spänningsböckerna står där de står.

Nu har kanske de flesta av er redan läst Silvervägen, den kom ju 2018. Den är en psykologisk spänningsroman om Lelle vars dotter försvann tre år tidigare och den har fått glasnyckeln. Kanske kan det här ge mig en extra puff så att jag verkligen läser den.

Stål av Silvia Avallone har jag däremot läst. Det är Silvia Avallones debutbok och den kom 2010 i Italien och den är prisbelönt. Romanen handlar om två trettonåriga flickor som bor i ett slitet bostadskomplex i en stad som domineras av ett stort stålverk. Stål kom 2016 på svenska och den finns att köpa som pocket för den som är intresserad. En bok som är värd att läsas. Stål läste jag innan jag började blogga så länken går till Bokus så får ni lite mer information om boken.

Och sist har vi här Yngling på guld – roman om ett brott av Ernst Brunner. Den handlar om en konstkupp då ett litet självporträtt målat av Rembrandt stals från Nationalmuseum i december 2000. Den handlar också om Rembrandt och hans tid och vilka som under åren har ägt målningen. En bra och spännande bok som jag läste innan jag började blogga.

Ja, detta är vad metalltemat från Ugglan & Boken fick mig till att leta fram ur minnet. Jag är säker på att det finns många böcker med metall i titeln och den som vill få tips på fler kan gå till Ugglan & Boken.

Längst bak i min läslista #9-10

Dags att ta en titt längst bak i läslistan igen, och vad hittar vi där?

Vegetarianen av Han Kang. Hon är en sydkoreansk författare och tre av hennes romaner är översatta till svenska. Vegetarianen kom ut på originalspråket 2007. När den hade kommit på engelska 2016 fick den The Man Booker International Prize. Den ska bli spännande att läsa. Jag har inte läst mycket från Sydkorea och Vegetarianen blir det första jag läser av Han Kang.

Sedan har vi Guldsand av Ibrahim al-Koni. Han är Libyens mest berömde författare och han är tuareg. Han är uppvuxen i öknen i en traditionell tuaregisk miljö. Tuaregerna är av tradition nomader. Om jag kan säga att jag inte har läst mycket från Sydkorea kan jag lugnt hävda att jag aldrig har läst något av en författare från Libyen så jag ser fram emot att läsa Guldsand.

Min läslista innehåller för närvarande 297 böcker. Dessutom dyker det då och då upp andra som är intressanta men som inte finns i listan. Det finns alltså en hel del att välja bland, men jag tycker ändå att mitt boklisteprojekt Längst bak i min läslista är fruktbart. Det har hittills givit mig spännande och intressant läsning så jag fortsätter.

Fårdagboken av Axel Lindén

Berättaren bor på en gård där han har får. Han har ärvt gården och han bodde där som barn. Som vuxen kommer han från ett liv i staden men vill hitta ett mer hållbart och miljövänligt sätt att leva. Komma närmare jorden och livet och praktiken. Från början när han flyttade ut på landet var det tänkt som ett kollektiv men med tiden verkar det vara berättaren och hans familj som sköter gården. Boken är upplagd som en dagbok med kortare eller något längre anteckningar de dagar han skriver. Den löper över flera år.

Från början vet han inte mycket om fårhållning. Fåren rymmer. Staketen är aldrig tillräckligt starka. Så fort fåren hittar ett hål rymmer de. Men han lär sig under årens gång och på slutet liknar han alltmer en vanlig fårfarmare. Det finns en hel del tankar och resonerande i boken. Berättarens liv innehåller ju stora motsatser: Ett akademiskt liv i staden och ett praktiskt liv på landet. Lamning då ibland alltför svaga lamm föds som måste tas om hand och matas med flaska men kanske inte klarar sig ändå. Slakt. Omsorg om fåren, att de ska växa och må bra och ha mat och vatten. Motsättningen mellan tankarna om hur vi egentligen borde leva om det ska hålla i längden och alla kompromisser han måste göra för att det i verkligheten ska vara möjligt att ha en stor fårflock som han får en viss inkomst från. Berättaren är vegetarian, skriver han. Men han äter köttet från sina egna får. Kött från köttfabriker äter han inte.

Berättarens fårflock är inga gulliga husdjur. Har man några stycken ger man dem kanske namn och man har ett mer personligt förhållande till varje individ. Så är det inte här. Berättaren har ett personligt förhållande till flocken och han måste tänka krasst. Varför har man får? Kött, ull och skinn.

Fårdagboken är en liten bok och texten är inte lång men den rymmer stora frågor. Dock hade jag väntat mig lite mer. Jag halkade alltför lätt igenom den. Men jag tycker absolut att den är läsvärd. Inte finns det väl en massa fårdagböcker i litteraturen? Boken är dessutom rolig här och där. Jag blev nyfiken på författaren när jag såg att han hade fått Aftonbladets litteraturpris och jag blir nyfiken på hans andra bok, Tillstånd, som just har kommit ut. Där tampas han med skogen.

Fårdagboken av Axel Lindén, Bonniers 2017.

Hett i hyllan #104 – Och på åttonde dagen

Under en bilfärd råkar detektiven Ellery Queen på avvägar i Nevadaöknen. Plötsligt befinner han sig i en bördig dal i öknen, ett Shangri-La.

Från omslaget:

Ellery Queens uppdykande betraktas som uppfyllandet av en profetia; han ska leda folket och bringa klarhet i dess framtida öden. Och så blir det också – men hans roll blir detektivens. För första gången i kolonins historia begås nämligen ett brott inom dess hägn – ett mord.

Men det här är inte bara en kriminalroman av enkelt och lättgissat snitt. Här är det också frågan om civilisationskritik av det fränare slaget, och en svidande vidräkning med vad blind auktoritetstro kan ställa till med.

och på åttonde dagen… är kanske ännu mer skrämmande och aktuell idag än för 35 år sedan…

Ellery Queen är egentligen ett författarpar: Manfred B. Lee (1905-1971) och Frederic Dannay (1905-1982). De var kusiner och Ellery Queen är alltså en pseudonym. Tillsammans skrev de två kusinerna omkring femtio pusseldeckare. Jag har läst en del Ellery Queen-böcker i min dag men inte denna så det är roligt att ha den i hyllan för framtida läsning.

Och på åttonde dagen av Ellery Queen, Bonniers 2001. Översättning: Susanne och Nils P. Sundgren.

Och på åttonde dagen kom först ut 1964 med titeln On the Eighth Day.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Böcker av författare, eller som har huvudperson, som har namnsdag den här veckan.

Roligt tema som Ugglan & Boken har givit oss till idag. Vilka namn har vi då den här veckan? Vi har John, Jane, Monika, Mona, Gotthard, Erhard, Marit, Rita, Carina, Carita, Åke, Reidar och Reidun. Jag antar att två av mina böcker är helt klara och tydliga när det gäller namnen, men mannen längst upp till vänster kräver nog en förklaring så jag börjar med honom.

Den mannen är Bertil Malmberg och som alla genast inser finns Bertil inte med bland namnsdagsbarnen den här veckan. Men Bertil Malmberg har skrivit en bok som heter Åke och hans värld. När jag var liten såg jag en glimt av ett tv-program som gjorde starkt intryck på mig. Det måste ha varit Bengt Lagerkvists dramatisering för tv 1959 av Malmbergs roman. Jag minns en liten pojke som satt på huk på en grusgång. Kanske lekte han med gruset. Då kom en stor farbror och sa något till pojken och det kändes hotfullt. Det är en sådan där glimt som har fastnat i mitt sinne. Jag visste nog att programmet hette Åke och hans värld och länge har jag tänkt att jag vill läsa den där boken, men det har jag hittills aldrig gjort. Framöver kanske?

Carina Rydbergs roman Den högsta kasten kom 1997 och det var ett faslig liv omkring den boken. Carina Rydberg hade skrivit en roman om samtida levande verkliga personer och de var inte alltid framställda i bästa positiva ljus och det var inte dolt och maskerat vilka de var. Det talades om hämnd.

Den högsta kasten ingår i det som kallas autofiktion och det sättet att skriva var inte så vanligt då. Det var nog därför som den boken var så extra het. Jag läste romanen. Den var nog bra skriven men den gjorde inte alls så starkt intryck på mig som jag hade förväntat. Antagligen beror det på att jag inte visste något om människorna i de där kretsarna som Carina Rydberg skrev om. Jag insåg heller inte meningen med boken. Jag till och med retade mig på den. (Vilket kanske visar att den ändå gjorde intryck.) Det skulle vara intressant att läsa om den nu och se vad jag tycker.

Monika Fagerholms Bok Vem dödade Bambi har jag läst under min bloggtid. Titellänken går till min text om boken. En mycket bra roman som har vunnit Nordiska Rådets litteraturpris.

Om du nu går till Ugglan & Boken kan du få veta vilka namn från den här veckan som andra bokbloggare har skrivit om.

Hett i hyllan #103 – Hemmingways stol

Här hittar jag en roman i bokhyllan som Michael Palin har skrivit. Monty Python är det första jag tänker på när jag stöter på hans namn. Jag hade ingen aning om att han har skrivit en roman. Men när jag kollar på Wikipedia visar det sig att han har skrivit två stycken.

Hemingways stol handlar om Martin Proale som är en stillsam 36-årig assisterande postmästare i den idylliska kuststaden Theston i England. Hans två största intressen i livet är hans arbete och Ernest Hemmingway. När den gamle postmästaren går i pension får inte Martin den tjänsten utan en trendkänslig och effektiv räknenisse blir utnämnd. Så kommer en amerikansk kvinnlig forskare till staden och hon arbetar på en avhandling om Hemingway och hans relation till kvinnorna.

Den här boken har jag inte läst och den är alltså en hyllvärmare men det hoppas jag att den inte ska förbli för all framtid. Jag tror att den här boken kan vara trevlig att läsa. Den ska vara spännande och underhållande med engelsk berättarkvalitet, enligt vad som står på baksidan. Kanske en bok att ta till när jag behöver något bra som inte handlar om all världens elände?

Hemingways stol av Michael Palin, Månpocket 1997. Översättning: Love Kellberg.

Boken kom först ut 1995 och originaltiteln är Hemingway’s Chair.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika

Tisdagstrion – Noveller eller novellsamlingar

Vi har ett trevligt tema den här veckan, tycker jag, även om jag först och främst är romanläsare. Tidigare har jag läst mycket lite noveller, men trots det har det blivit några novellsamlingar lästa under åren. Och sedan hösten 2019 har jag som projekt att skriva om en novell varje månad här på bloggen, så som minimum blir tolv noveller lästa på ett år. Noveller har ju sin egen kvalitet och jag uppskattar mer och mer att läsa kortare stycken. Dessutom är de praktiska att läsa om man inte har så mycket tid.

Men fast jag inte har varit en idog novelläsare tidigare under mitt liv ska jag presentera två novellsamlingar som jag läste före ”en novell i månaden”.

Den första jag tar upp är novellsamlingen Brorsan är mätt av Mirja Unge. Jag hittade en liten pocket på bibliotekets bokbytardisk och läste den. Och så bra den var! Jag har skrivit om den så titeln är en länk.

Novellsamlingen Törst av Nawal El Saadawi, den egyptiska författaren som nyligen gick bort, läste jag för ganska länge sedan. Det var en stark upplevelse att läsa om kvinnornas villkor i Egypten. Jag har den inte kvar och den enda bild jag fick tag på var den här suddiga. Men jag länkar till Världslitteratur för mer information.

Sist, men inte minst vill jag lyfta fram August Strindbergs novell Ett halvt ark papper som ingick i samlingen Ensam. Att få ut så mycket av några korta anteckningar, det beundrar jag. Ett halvt ark papper har jag haft som månadens novell så titeln är en länk till min lilla text om den.

Och nu är jag nyfiken på vad de andra bokbloggarna skriver om. Jag räknar med att jag kommer att få en hel del tips på bra noveller. Så nu ska jag gå till Ugglan & Boken så får vi se.

Hett i hyllan #102 – Änkans bok

”Bland änkans oräkneliga plikter i samband med dödsfallet är det egentligen bara en som har betydelse: på den första årsdagen av mannens död bör änkan tänka Jag höll mig levande.”

Det läser jag på bokens baksida och jag tänker att det här sannerligen inte är en bok som jag läser när som helst. Det måste vara i rätt situation och i rätt sinnesstämning, annars klarar jag det nog inte. Den är skriven efter att Joyce Carol Oates man hade gått bort. De hade levt tillsammans i nästan femtio år och jag kan bara försöka föreställa mig hur det första året som änka var.

Men Änkans bok tror jag kan ge mycket till den som läser den så jag vill gärna göra det när jag känner att tiden och hur jag har det och hur jag mår gör att det känns rätt. Joyce Carol Oates har skrivit många böcker som jag har uppskattat att läsa.

Änkans bok av Joyce Carol Oates, Bonniers 2011. Översättning: Ulla Danielsson.

Tisdagstrion – Bäst hittills i år

Nu blev det lätt. Tre böcker som jag har lagt ut texter om har fått fem stjärnor i år, och det är dessa.

Elise eller det riktiga livet av Claire Etcherelli. Den är en av hyllvärmnarna som jag läser i år, och det ångrar jag inte.

Jag vill sätta världen i rörelse – en biografi över Selma Lagerlöf av Anna-Karin Palm. En lärorik och underhållande biografi med Selma Lagerlöfs författarskap i fokus.

Mot fyren av Virginia Woolf. Jag säger bara: Äntligen har jag läst den!

Jag skriver inte mer om böckerna här eftersom titlarna är länkar till mina texter. Om du vill veta vilka böcker andra bokbloggare tyckte var bäst kan du gå till Ugglan & Boken.

Nytt nummer av Karavan.

Ja nu har jag fått nummer 1/2021 av Karavan med intressant läsning och intressanta bilder för det här numret handlar delvis om fotografi.

Cletus Nelson Nwadike från Nigeria är nämligen både poet och fotograf. Han kom till Sverige 1990 och har valt att skriva på svenska. En poet som jag aldrig har läst.

Två författare från Equador lyfts fram i det här numret: Gabriela Aleman och Mónica Ojeda. De är inte publicerade på svenska förrän nu, i Karavan.

Författaren Dolores Reyes från Argentina får en artikel i boken. Hon bor för närvarande i Sverige men jag har aldrig läst henne. I september kommer hennes roman Hon som äter jord på Palabra förlag.

En lång dikt av den iranske poeten Shahrouz Rashid finns också i det här numret.

Och så bokrecensioner. Med mera. Så min läslista växer.

Som en liten extra bonus fick jag också novellen Reservat av Henriette Rose-Innes, som ingår i Karavans serie Karavan noir.