Tisdagstrion – Kunglighet i handling eller titel

Biografier över kungligheter tillhör inte de böcker jag har läst många av så min trio består av tre romaner.

Den första är Petite av Edward Carey. Jag har läst den så titeln är en länk. Petite är en härlig, rolig, sorglig och makaber historia om kvinnan som blev Madame Tussaud. Där förekommer en del kungligheter, främst prinsessan Elisabeth som var syster till Ludvig XVI. Också Josephine som blev kejsarinna som Napoleons hustru finns med i boken under den tid hon var fängslad under franska revolutionen. Även andra kungligheter förekommer, men då mestadels som avhuggna huvuden. En hemsk tid.

Jag fortsätter med franskättade kungligheter. När jag var en tolv tretton år läste jag Desirée av Annemarie Selinko. Den var mycket bra och spännande att läsa tyckte jag då. Jag vet förstås inte vad jag skulle tycka om den idag, men då gjorde den stort intryck på mig och jag lärde mig också lite om tiden och om Desirée och hennes man. Även Napoleon är med på ett hörn eftersom Desirée var förlovad med honom en tid. Romanen handlar alltså om Desirée Clary som gifte sig med Jean Baptiste Bernadotte och blev drottning Desideria i Sverige.

I Ellen Mattsons roman Snö finns Karl XII med, men endast som avliden. Dock har hans regeringstid och krigståg stor betydelse för situationen i landet och i den lilla staden på västkusten där hans trötta, sårade och förfrusna armé anländer från det misslyckade fälttåget i Norge. Men först kommer liktåget med kungens kropp som måste tas om hand och balsameras. Snö är en bra bok som jag rekommenderar.

Fler tips på böcker om och med kungligheter kan du få om du klickar dig in hos Ugglan & Boken.

Hett i hyllan #107 – Kontakt

Det här är inte en ny bok, precis. Den kom på originalspråket 1985. Omslaget är slitet så den måste ha blivit läst, men inte av mig. Däremot har jag sett filmen Contact från 1997. Författaren till boken, Carl Sagan (1934-1996), var astronom och astrofysiker. Han har skrivit mycket populärvetenskapligt, men Kontakt är en roman.

Kontakt handlar om mänsklighetens första möte med utomjordiska intelligenser. Handlingen är förlagd till framtiden, alltså 1999 som inte är framtid för oss. Från omslagets baksida:

I december 1999 färdas en internationellt utvald grupp vetenskapsmän till stjärnorna och till ett möte som är det mest ödesmättade i historien. De har lockats till denna färd av ett meddelande som har fångats upp av jordens radioobservatorier; de vågar detta möte i tro att en civilisation som nått så långt som främlingarnas måste vara fredlig…

Frågan är då om det stämmer. Är den utomjordiska civilisationen fredlig?

Frågan är också om jag vill läsa den här boken. Ja, det vill jag nog. Det var länge sedan jag såg filmen och jag minns inte mycket av den. Jag kan gott tänka mig att läsa den här boken. Det skulle vara intressant att få veta hur den är. Har någon av er läst den?

Kontakt – en roman av Carl Sagan, Legenda 1987. Översättning: Jan Leek.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Ljus och mörker

Det krävdes en del funderande för att få till den här trion, men ljus och mörker är ett fantasieggende tema som kan leda till både ett konkret tänkande och ett metaforiskt. Den första boken jag kom att tänka på var Ett så starkt ljus av Lyra Koli (Hon hette tidigare Ekström Lindbeck.). En bra bok, vacker och i tiden, om en ung student i Stockholm som vill hitta kärleken. Den har jag skrivit om så titeln är en länk till min text.

Men vilken bok skulle bli den nästa? Då kom jag att tänka på De sotarna! De sotarna! av Lars Ahlin som jag nyligen har läst. I en avdelning av boken berättas om sotarlärlingen Kurre. Handlingen utspelas på 1920-talet och då fick sotarlärlingarna krypa genom rökgångarna. Där var det sannerligen mörkt. De hade en mössa som de drog ner över ansiktet så att de inte skulle skadas av allt sot. Det värsta var att de kunde fastna där. Hu så hemskt! Den här boken har jag också skrivit om.

Min tredje bok är Anden i Lampan – ett etnologiskt perspektiv på ljus och mörker som jag läste på 1990-talet när en bildkonstnär och jag jobbade med ett projekt med utgångspunkt från solen. Jag läste både det ena och det andra, också den här boken om ljus och mörker och det ledde till att jag skrev den här dikten:

När skymningen tätnar tänder du ljuset
På ett träbord, i en mässingsstake
Du lutar hakan i handen och tänker

Skuggorna kryper in under bordet
var det någon som tappade en knappnål?
Dörrvredet darrar, lågan fladdrar

Buskarnas grenar skrapar mot väggen
Runt dig finns möbler som du inte ser
byråar, stolar andas i mörkret

Du lyfter ansiktet, ser ljus och bord
ser din hand, den ena som ligger på bordet
du har bara en hand, den andra är svart

Temana till Tisdagstrion får vi från Ugglan & Boken. Om du klickar dig dit kan du ta del av andra bokbloggares böcker om, eller inspirerade av ljus och mörker.

Hett i hyllan #106 – Spårvagn på Vintergatan av Niklas Rådström

Det finns många böcker av Niklas Rådström som står och väntar i bokhyllan. Det här är nog den jag kommer att läsa härnäst eftersom den är tredje delen i Rådströms trilogi romaner som har självbiografisk grund. Jag har tidigare läst Månen vet inte och Medan tiden tänker på annat och jag tyckte mycket om dem. De är fristående romaner så man kan mycket väl läsa bara en eller två av dem men jag kommer att läsa alla tre.

Från omslagets baksida:

Spårvagn på Vintergatan berättar om sökandet efter minnena av en död far. En far som bara kunde försvinna – som en julafton då han plötsligt tar tåget till Paris – och som skickar vykort från exotiska platser runt jorden. En far som är oemotståndlig när han väl dyker upp och berättar om alla märkvärdigheter han upplevt…

Spårvagn på Vintergatan är en barndomsskildring med en sällsam lyster och poetisk fantasi. Här skildras ett Stockholm på femtiotalet, där Klarakvarterens konstnärs- och journalistkretsar ses ur det lilla barnets magiskt besvärjande perspektiv.

Spårvagn på Vintergatan av Niklas Rådström, Gedins 1996.

Hett i hyllan där vi visar upp våra olästa böcker både för oss själva och andra drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Klassiker jag har läst eller vill läsa

Klassiker, så många fina läsupplevelser jag har fått från dem. Men jag läser inte klassiker bara för att få ta del av en spännande berättelse. Jag kanske vill veta hur en bok som framhålls som en hörnsten i litteraturhistorien är. Jag kanske vill veta mer och känna mig in i tiden. Eller ämnet kan vara så intressant att jag vill läsa boken. Här är i alla fall tre klassiker, två som jag vill läsa och en som jag har läst.

Shirley av Charlotte Brontë vill jag naturligtvis läsa. Annars hade jag inte köpt den på bokrean i år. Den ska utspelas i norra England under den tidiga industrialismen och har kallats Charlotte Brontës mest feministiska roman och det är en nyöversättning så den ser jag fram emot att läsa.

Kvinnostaden av Christine de Pizan har jag nyligen läst. Hon levde mellan 1364 och 1430 och hon har kallats den första feministen och ska vara den första kvinnliga författaren som försörjde sig på att skriva. Kvinnostaden skrev hon som en polemik mot flera skrifter som nedvärderade kvinnor och hävdade att allt ont kom från dem och att de bara skapade problem. Den här boken tillhör definitivt klassikerna som jag har läst för att jag ville veta vad det var och på grund av ämnet – inte för att läsa en spännande berättelse. Jag har Nina Burtons bok Den nya kvinnostaden på bokvagnen och ville veta hur det gamla var. Det kommer en text om Kvinnostaden på fredag.

Norrtullsligan av Elin Wägner har jag inte läst. Tror jag. Jag vet att jag har läst Pennskaftet, men jag är ganska säker på att jag inte har läst den här så den tillhör klassiker som jag vill läsa. Norrtullsligan är Elin Wägners debutroman och den kom 1908. Romanen handlar om fyra lågavlönade kontorister. Det ska bli spännande att läsa den.

Om du vill få fler tips på klassiker att läsa kan du gå till Ugglan & Boken.

Att våga

Det var drygt ett år sedan jag var inne på biblioteket. Min man och jag har varit väldigt försiktiga under pandemin. Vi har kunnat få bokpåse och på så sätt har vi ändå lånat böcker utan att gå in på biblioteket. Men det hade gått några veckor sedan jag fick första dosen vaccin så i onsdags skulle det ske. Jag skulle gå in på biblioteket och hämta två beställda böcker.

Frågan var: skulle jag våga? Det kändes rent konstigt att tänka på att gå in i ett hus där det fanns andra människor. På över ett år hade jag ju träffat alla människor utomhus. Skulle det vara trängsel? Tänk om folk skulle komma för nära? Men hur har jag blivit egentligen? tänkte jag. Alldeles folkskygg och vågar ingenting utanför hemmets trygga väggar.

Samtidigt kändes det lite festligt. Premiär! Solen strålade och man kunde vara sommarklädd. Ryggsäcken på och så iväg. Det visade sig vara helt oproblematiskt. Det fanns inga andra människor vid beställningshyllorna och heller inte vid utlåningsmaskinerna. De har en begränsning på femtio personer åt gången som får komma in. Det visste jag redan, men tänk om alla som var på biblioteket gick vid beställningshyllorna och letade efter sin bok! Men det gjorde de alltså inte och bibliotekshallen är stor. Där försvinner man lätt.

Och nu har jag böckerna här och har redan beställt fler .Så gräsligt bra det känns! Vandringen mot ljuset i tunneln har börjat.

Hett i hyllan #105 – Fyrtiotalisterna

Nu har vi kommit till Ludvig Rasmusson i bokhyllan och där hittar jag Fyrtiotalisterna som jag inte har läst. Jag har förresten inte läst någon av de tre böckerna av Ludvig Rasmusson som står där, men jag har läst en del kåserier av honom i pressen som har givit mig en viss glädje. Och hans kåserier i Godmorgon världen på radio som jag brukade lyssna på förr om åren tyckte jag också var nöjsamma. De hade en lågmäld, lite torr humor som jag uppskattade.

Den här boken handlar alltså om fyrtiotalisterna, de stora kullarna som föddes på 1940-talet. Det var de som fick uppleva den första tonårskulturen. Samhället förändrades och byggdes ut och en hel del av dem bör ha gjort en klassresa. Den här boken kom redan 1986. Det är ganska länge sedan. Då var fyrtiotalisterna i sin krafts dagar. Nu under pandemin har de tillhört den grupp människor som har isolerat sig mest och kanske för första gången riktigt känt att de tillhör de gamla i samhället. Jag kan tänka att den här boken inte alls känns särskilt aktuell, men den kan vara rolig att läsa ändå. Boken ska vara underhållande efter vad jag läser på omslaget.

Fyrtiotalisterna av Ludvig Rasmusson, Norstedts pocket 1986.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tisdagstrion – Guld, silver eller annan metall i titeln

Det har blivit allt vanligare att jag måste ta till böcker som jag inte har läst för att få ihop tre stycken och den första jag ska skriva om idag är just en sådan. Det är Silvervägen av Stina Jackson. Jag har länge tänkt att jag ska läsa den men det har inte blivit av. På Goodreads har jag gjort en lista över spänningslitteratur och tänkt att jag ska plocka ur den när jag får lust att läsa en sådan bok. Men alla andra böcker har pockat på min uppmärksamhet så spänningsböckerna står där de står.

Nu har kanske de flesta av er redan läst Silvervägen, den kom ju 2018. Den är en psykologisk spänningsroman om Lelle vars dotter försvann tre år tidigare och den har fått glasnyckeln. Kanske kan det här ge mig en extra puff så att jag verkligen läser den.

Stål av Silvia Avallone har jag däremot läst. Det är Silvia Avallones debutbok och den kom 2010 i Italien och den är prisbelönt. Romanen handlar om två trettonåriga flickor som bor i ett slitet bostadskomplex i en stad som domineras av ett stort stålverk. Stål kom 2016 på svenska och den finns att köpa som pocket för den som är intresserad. En bok som är värd att läsas. Stål läste jag innan jag började blogga så länken går till Bokus så får ni lite mer information om boken.

Och sist har vi här Yngling på guld – roman om ett brott av Ernst Brunner. Den handlar om en konstkupp då ett litet självporträtt målat av Rembrandt stals från Nationalmuseum i december 2000. Den handlar också om Rembrandt och hans tid och vilka som under åren har ägt målningen. En bra och spännande bok som jag läste innan jag började blogga.

Ja, detta är vad metalltemat från Ugglan & Boken fick mig till att leta fram ur minnet. Jag är säker på att det finns många böcker med metall i titeln och den som vill få tips på fler kan gå till Ugglan & Boken.

Längst bak i min läslista #9-10

Dags att ta en titt längst bak i läslistan igen, och vad hittar vi där?

Vegetarianen av Han Kang. Hon är en sydkoreansk författare och tre av hennes romaner är översatta till svenska. Vegetarianen kom ut på originalspråket 2007. När den hade kommit på engelska 2016 fick den The Man Booker International Prize. Den ska bli spännande att läsa. Jag har inte läst mycket från Sydkorea och Vegetarianen blir det första jag läser av Han Kang.

Sedan har vi Guldsand av Ibrahim al-Koni. Han är Libyens mest berömde författare och han är tuareg. Han är uppvuxen i öknen i en traditionell tuaregisk miljö. Tuaregerna är av tradition nomader. Om jag kan säga att jag inte har läst mycket från Sydkorea kan jag lugnt hävda att jag aldrig har läst något av en författare från Libyen så jag ser fram emot att läsa Guldsand.

Min läslista innehåller för närvarande 297 böcker. Dessutom dyker det då och då upp andra som är intressanta men som inte finns i listan. Det finns alltså en hel del att välja bland, men jag tycker ändå att mitt boklisteprojekt Längst bak i min läslista är fruktbart. Det har hittills givit mig spännande och intressant läsning så jag fortsätter.

Fårdagboken av Axel Lindén

Berättaren bor på en gård där han har får. Han har ärvt gården och han bodde där som barn. Som vuxen kommer han från ett liv i staden men vill hitta ett mer hållbart och miljövänligt sätt att leva. Komma närmare jorden och livet och praktiken. Från början när han flyttade ut på landet var det tänkt som ett kollektiv men med tiden verkar det vara berättaren och hans familj som sköter gården. Boken är upplagd som en dagbok med kortare eller något längre anteckningar de dagar han skriver. Den löper över flera år.

Från början vet han inte mycket om fårhållning. Fåren rymmer. Staketen är aldrig tillräckligt starka. Så fort fåren hittar ett hål rymmer de. Men han lär sig under årens gång och på slutet liknar han alltmer en vanlig fårfarmare. Det finns en hel del tankar och resonerande i boken. Berättarens liv innehåller ju stora motsatser: Ett akademiskt liv i staden och ett praktiskt liv på landet. Lamning då ibland alltför svaga lamm föds som måste tas om hand och matas med flaska men kanske inte klarar sig ändå. Slakt. Omsorg om fåren, att de ska växa och må bra och ha mat och vatten. Motsättningen mellan tankarna om hur vi egentligen borde leva om det ska hålla i längden och alla kompromisser han måste göra för att det i verkligheten ska vara möjligt att ha en stor fårflock som han får en viss inkomst från. Berättaren är vegetarian, skriver han. Men han äter köttet från sina egna får. Kött från köttfabriker äter han inte.

Berättarens fårflock är inga gulliga husdjur. Har man några stycken ger man dem kanske namn och man har ett mer personligt förhållande till varje individ. Så är det inte här. Berättaren har ett personligt förhållande till flocken och han måste tänka krasst. Varför har man får? Kött, ull och skinn.

Fårdagboken är en liten bok och texten är inte lång men den rymmer stora frågor. Dock hade jag väntat mig lite mer. Jag halkade alltför lätt igenom den. Men jag tycker absolut att den är läsvärd. Inte finns det väl en massa fårdagböcker i litteraturen? Boken är dessutom rolig här och där. Jag blev nyfiken på författaren när jag såg att han hade fått Aftonbladets litteraturpris och jag blir nyfiken på hans andra bok, Tillstånd, som just har kommit ut. Där tampas han med skogen.

Fårdagboken av Axel Lindén, Bonniers 2017.