Kategori: Noveller

Den smala lyckan av Hans Gunnarsson

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Den smala lyckan är en novellfläta. Det innebär att det bästa är att läsa alla novellerna på en gång, ungefär som om man läste en roman. Den smala lyckan skulle till och med kunna kallas roman. Novellerna hör ihop. De handlar om ett gäng brevbärare och det som händer dem. Resor, kärlekar, vardagslivet på fritiden, sammankomster i en bokcirkel, nedskärningar på jobbet och annat. Efterhand får läsaren veta mer och mer samtidigt som brevbärarna kommer till att förstå varandra bättre.

Men inte förstår man andra människor helt och fullt. Hur kan man riktigt förstå vad som gör att en annan människa tar livet av sig? Vi läsare får glimtar ur dessa brevbärares liv. Det är inte mycket egentligen. Resten får vi fundera över. Det är det som är så bra med den här flätan. Den ger små fragment ur det vanliga livet som vanliga människor lever. Fast en så kallad vanlig människa är kanske inte så vanlig. Vad menar vi med vanlig?

Men jag uppskattar att den här boken handlar om brevbärare och inte om berömda arkitekter, kulturpersonligheter eller utslagna. Det är faktiskt inte jättevanligt att skönlitteratur handlar om vanligt folk. För mig känns det som om Hans Gunnarsson berättar något om vår tillvaro här i Sverige. Något som finns i verkligheten. Fast texten innehåller upprörande händelser är tonen sval. Resultatet blir en underhållande novellfläta med mycket allvar.

Den smala lyckan – en novellfläta av Hans Gunnarsson, Bonniers 2025.

Larven – Novell av Lydia Davis

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Jag hittar en liten larv i min säng på morgonen. Det finns inget bra fönster att kasta ut honom genom och jag mosar eller dödar inte en levande varelse om jag inte måste. Jag kommer att göra mig omaket att bära den här tunna, svarta, hårlösa lilla larven nerför trappan och ut i trädgården.

Novelltolvan fortsätter och denna månad är Lydia Davis författaren som Ugglan & Boken tipsar om. Det är jag glad för eftersom jag aldrig har läst något av henne och när jag först såg hennes namn hos Ugglan & Boken trodde jag att jag aldrig hade hört talas om henne tidigare. Men när jag hade lånat novellsamlingen Samarbete med fluga på biblioteket visade sig det vara fel. Nu minns jag svagt att jag sett något om hennes noveller, och i synnerhet om en av hennes superkorta – två rader bara, titelnovellen Samarbete med fluga. Jag citerar hela den som ytterligare ett smakprov på hur Lydia Davis kan skriva:

Jag skrev det där ordet på papperet,
men han lade till apostrofen

Här, precis som i novellen Larven, som jag också har läst och som börjar med raderna som jag har citerat högst upp i det här inlägget, är flugan och larven inte en den utan en han. Det gör dem nästan förmänskligade och det gör slarvet hos författaren i larvnovellen nästan tragiskt. Men bara nästan. Man ler när man läser. Lite förvånat. Sedan stannar bilderna kvar. Jag ser den mörka trappan med all sitt damm och smuts, och den lilla, lilla larven som är där någonstans.

Dessa två noveller som är skrivna liksom bara konstaterande kan man sedan tänka länge på. Ur Larven kan man få tankar på sitt eget slarv, på fåfänga åtgärder, på om det är någon mening med att hjälpa en annan varelse, på larver man har fått i håret när man suttit under ett träd, på oönskade larver på ens plantor eller larver som äter upp våra kläder. Eller skillnaden mellan den lilla, lilla ynkliga och den jättelika allsmäktiga. Och så vidare.

Vad vi kan få ut av novellen Samarbete med fluga lämnar jag öppet. Märk väl att det inte betyder att jag tycker att vi inte kan hitta både det ena och det andra i den.

Larven- novell av Lydia Davis ur samlingen Samarbete med fluga och andra noveller, Sekwa 2012. Översättning: Erika Söderström/Kapish produktion.
Novellsamlingen publicerades första gången 2007 (Varieties of Disturbance: Stories).

Lycia Davis är en amerikansk författare och översättare från franska. Hon har skrivit noveller, romaner och essäer och band annat översatt Marcel Proust. Två av hennes novellsamlingar och en enstaka novell finns översatta till svenska.

Om Lydia Davis på svenska Wikipedia och på engelska.

Tunneln och andra berättelser av Friedrich Dürrenmatt

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Tunneln och andra berättelser innehåller fyra noveller och Tunneln är den första och den räknas som en surrealistisk klassiker.. Den och novellerna Hunden och Huset handlar var och en om en människa som hamnar i mycket egendomliga situationer. De har alla en övernaturlig anstrykning, men författaren håller en saklig ton och ibland är det nästan som om det vore verkligt. Novellen Det välgödda korset skiljer sig från de tre andra. Den är en satir över Schweiz och landets historia.

Det är intressant att läsa något av denne författare som jag aldrig har bekantat mig med tidigare. Berättelserna är hållna i en ton som gör att jag inte rycks med, men undrar mycket över vad det hela ska utmynna i. På så sätt blir de ganska spännande. Ändå tror jag att man skulle kunna läsa dem flera gånger och kanske hitta nya saker i dem. Här är ett litet citat från titelnovellen:

Också i restaurangvagnen var allt som vanligt, fastän ingen plats var ledig och tunneln kunde ha väckt uppmärksamhet hos någon av resenärerna eller betjäningen som serverade wienerschnitzel och ris. Den unge mannen hittade tågmästaren, som han kände igen på den röda väskan, vid utgången från restaurangvagnen. ”Vad önskas!” frågade tågmästaren, som var en storvuxen lugn man med en omsorgsfullt ansad svart mustasch och ett par båglösa glasögon. ”Vi befinner oss i en tunnel sedan tjugofem minuter”, sade den unge mannen.
(Sid. 10)

Tunneln och andra berättelser av Friedrich Dürrenmatt, Ellerströms 2024. Översättning: Jan Erik Bornlid. Efterord: Rebecka Kärde.
Berättelserna publicerades mellan 1952 och 1990 med flera bearbetningar däremellan.

Friedrich Dürrenmatt (1921-1990) var en Schweizisk författare, dramaturg och regissör. Han skrev både noveller och romaner och några av dem är kriminalhistorier. Jag har stoppat in Domaren och hans bödel i min spänningslista.

När jag köpte ett spinnspö åt farfar av Gao Xingjian

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

När jag köpte ett spinnspö åt farfar är en novellsamling som har fått titeln från den första novellen. Samlingen innehåller tio noveller. De flesta har en lugn, melankolisk ton och ofta är novellerna utformade som monologer eller dialoger och skulle kunna uppföras på scenen utan större bearbetningar, enligt översättaren Göran Malmqvist. Gao Xingjian är mycket riktigt också dramatiker och under några år på 1980-talet var han anställd vid Folkkonstteatern i Peking.

I novellerna i den här samlingen är det ofta en man som funderar över sina minnen. Dessa minnen kan innehålla stora svårigheter. De flesta som berättar fick avbryta sina studier eller sitt arbete och skickades ut på landet för att kroppsarbeta, och en del levde farligt under kulturrevolutionen. Livet blev inte det de drömde om som unga. Men fast minnena ofta är sådana är tonen ändå lugn och lite sorgsen och novellerna skakar inte om läsaren.

I samlingen finns också humor som i novellen Vid havet som handlar om en ung man som får tillfälle att resa med en grupp äldre människor till badorten Beidaihe. De är två människor från arbetsplatsen som får tillåtelse att resa och meningen med detta är att dessa yngre personer ska kunna hjälpa de gamla. Men den andre medföljande är en omöjlig lat person. Åtminstone i den unge mannens ögon.

Den novell som jag känner starkast för är ändå Ärtblomma som handlar om hur livet ändrades genom politiken som i så många av de andra novellerna, men framförallt om personliga missade möjligheter till kärlek, och funderingar om varför det aldrig blev någonting.

Jag tycker att samlingen ger läsaren en hel del. Det är mycket stämning i berättelserna och jag känner att jag har fått en liten bit av Kina genom dem. Jag har läst åtminstone en roman av Gao Xingjian för länge sedan, innan jag började blogga. Eventuellt har jag läst båda två som finns översatta till svenska. Men nu får jag faktiskt lust att läsa dem igen, eller om det är för första gången. Jag tror att de kommer att säga mig mer nu när jag är lite äldre och har mer tid för läsning.

När jag köpte ett spinnspö åt farfar – novellsamling av Gao Xingjian, Forum 2000. Översättning och inledning: Göran Malmqvist.

De två romanerna av Gao Xingjian som är översatta till svenska är Andarnas berg och En ensam människas bibel.

Gao Xingjian tilldelades Nobelpriset i litteratur år 2000. Om Gao Xingjian på svenska Wikipedia och på den engelska.

Biografi över en klänning – Novell av Jamaica Kincaid

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

April månads författare i Novelltolvan är Jamaica Kincaid och jag har läst hennes novell Biografi över en klänning. Den handlar om en liten flicka på Antigua som är Jamaica Kincaids barndomsö, och jag tror att hon har utgått från ett foto av henne själv när hon fyllde två år.

Jamaica Kincaid är en intressant författare som jag har haft som prioriterad och därför läst en hel del av. Här länkar jag bara till hennes novellsamling På flodens botten som jag har läst. Det finns också ett inlägg om novellen Flicka som inleder den samlingen på min blogg. Länkar till mina inlägg om andra böcker av Jamaica Kincaid hittar du via den här länken.

Biografi över en klänning är en mycket bra novell. Den är precist och rakt skriven och stramt berättad och författaren använder sig mycket av parenteser där hon hänvisar till vad hon visste och kände som mycket liten och vad hon vet och hur hon har det som vuxen. Det är en stark novell där man både känner barnets utsatthet och moderns svårigheter. Så här börjar den:

Klänningen jag har på mig på det svartvita fotot som togs när jag fyllde två år var en gul klänning i bomullspoplin (ett tyg med lite ojämn struktur som började tillverkas i den franska staden Avignon och kom till England med hugenotterna, men det kunde jag inte veta på den tiden) och det var min mor som hade sytt den åt mig. Den nyansen av gult, färgen på min klänning som jag har på mig när jag var två år, var samma nyans av gult som kokt majsmjöl, mat som min mor alltid ville att jag skulle äta i den ena formen (som gröt) eller den andra (som pudding, den stärkelserika delen av mitt middagsmål) eftersom det var billigt och därför lätt att få tag i (men det visste jag inte på den tiden) och eftersom hon trodde att mat med färgerna gult, grönt och orange var särskilt vitaminrik och att kokt majsmjöl skulle vara särskilt nyttigt för mig. …

Biografi över en klänning – novell av Jamaica Kincaid, Novellix 2021. Översättning: Gun-Britt Sundström.
Novellen publicerades första gången 1992 (Biography of a Dress).

Demonälskaren – Novell av Shirley Jackson

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Mars månads författare i Novelltolvan är Shirley Jackson och jag har läst hennes novell Demonälskaren där det finns något illavarslande i bakgrunden, så känns det när jag läser den.

Jag citerar från sid. 19:
Hon diskade kaffekoppen och bäddade sängen, gick noggrant igenom kläderna hon planerade att ha på sig, stod vid fönstret och oroade sig i onödan över om det skulle bli en fin dag. Hon satte sig för att läsa men fick för sig att hon kanske borde skriva ett brev till sin syster istället och inledde, med sin finaste handstil: ”Kära Anne, när du får det här brevet kommer jag att vara gift. Låter det inte knäppt? Jag kan knappt tro det själv, men när du får reda på hur det gick till kommer du att inse att det i själva verket är ännu konstigare …”

Shirley Jackson (1916-1965) kunde skriva skräckromaner som är otäcka på ett subtilt sätt. En krypande, oroande spänning och det är sådan skräck som jag uppskattar. Tidigare har jag läst The Haunting of Hill House och Vi har alltid bott på slottet, och jag kan rekommendera båda romanerna. Demonälskaren är den första novell som jag läser av Shirley Jackson men det kommer inte att bli den sista.

Demonälskaren av Shirley Jackson ur samlingen Noveller, Modernista 2024. Översättning: Helena Fagertun.
Demonälskaren ingick i samlingen The Lottery and Other Stories, 1949.

Inget av det där – Novell av Samanta Schweblin

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Månadens författare i Novelltolvan är Samanta Schweblin. Jag har lånat hennes novellsamling Sju tomma hus på biblioteket, och nu har jag läst den första berättelsen i samlingen, Inget av det där.

En åldrad mor kör runt i ett villaområde med sin dotter på passagerarsätet. Dottern frågar vad hon håller på med, fast det vet hon egentligen. Tittar på hus, säger modern.

De är enorma. Präktiga på sina kullar med friskt gräs, de riktigt lyser i det starka eftermiddagsljuset. Min mamma suckar, hon håller kvar händerna på ratten och lutar sig bakåt mot sätet. Hon kommer inte att säga så mycket mer. Kanske vet hon inte vad hon ska säga. Men det är precis vad vi gör. Vi tittar på hus. Vi tittar på andras hus. Att nu försöka tolka det skulle kunna bli droppen som får bägaren att rinna över, en bekräftelse på att mamma har slösat bort min tid så långt tillbaka jag kan minnas. Hon lägger i ettan, och till min överraskning slirar hjulen till och hon lyckas få bilen att rulla. Jag tittar mot korsningen bakom oss, förstörelsen vi lämnar efter oss på den sandiga jordvägen, och jag ber inombords att ingen av bostadsområdets väktare ska märka att vi gjorde samma sak i går, två korsningar tidigare, och på ett ställe till närmare utfarten. …

Den här novellen är oroande. Man vet inte vad som ligger bakom, det får man själv fundera på som läsare. Inget av det där är en bra novell och en bra början på en novellsamling.

Samanta Schweblin är en argentinsk författare och hon är flerfaldigt prisbelönad för sina noveller. Detta är den första novellen jag läser av henne. Tidigare har jag läst romanen Räddningsavstånd.

Inget av det där – Novell av Samanta Schweblin ur samlingen Sju tomma hus, Tranan 2023. Översättning: Annakarin Thorburn.
Novellsamlingen publicerades första gången 2015 (Sietes casas vacías).

Promenader i natten av Lina Wolff

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Plötsligt en natt står stoikern och kejsaren Marcus Aurelius vid Lina Wolffs säng. (Här fick jag läsa på lite om Marcus Aurelius.) Hon har problem med sitt skrivande. Hon håller på med att skriva en roman. Hur ska det gå? Ska den någonsin bli publicerad? Kan hon fortsätta som författare eller blir hon tvungen att söka ett annat arbete?

Marcus Aurelius ger henne rådet att ”återknyta kontakten med dina inre, nattliga landskap”. Hon ska drömma i fyrtio nätter och skriva ner sina drömmar. Hon kommer då att få bättre kontakt med sitt inre och det kommer att leda till att hon kan sluta förställa sig, något hon har gjort varje gång hon har gått ut i samhället för att tala om sina böcker.

Så det gör hon då. Hon skriver ner sina drömmar i fyrtio dager och det är det som är boken. Promenader i natten handlar alltså om författarvånda och jag kommer omedelbart att tänka på En debutants dagbok av Wera von Essen. Men här är det mera en lek. Ja, jag är övertygad om att Lina Wolff brottas med svårigheter och då och då känner sig som en bluff och undrar om hon är en riktig författare. Gör inte många författare det? Ingår inte det skapandet? Det finns säkert en allvarlig grund till det man kan läsa i Promenader om natten. Men det är lekfullt och roligt och fantasifullt skrivet samtidigt som det finns skärpa i texten. Det är en mycket underhållande bok. Det mesta är påhitt, föreställer jag mig. Men man kan inte vara säker.

Promenader om natten av Lina Wolff, Bonniers 2024.

Marcus Aurelius var en romersk kejsare som levde mellan år 121 och 180. Han skrev självbetraktelser och de finns översatta till svenska. Den senaste är Självbetraktelser av Marcus Aurelius, Daidalos 2021. Översättning: Mikael Johansson. Jag har inte läst dem, men det måste man inte ha gjort för att få utbyte av Lina Wolffs bok. Men det skadar säkert inte vare sig mig själv eller någon annan att ta del av Marcus Aurelius tankar.

Morse’s Greatest Mystery – novell av Colin Dexter

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Novellresan har nu kommit till Vinterlandet och eftersom det snart är jul har jag valt en novell med jultema, Morse’s Greatest Mystery av Colin Dexter (1930-2017) ur samlingen A Very Murderous Christmas. Jag har aldrig läst någon av Colin Dexters deckare med kommissarie Morse, men jag har sett alla avsnitt av tv-serien och alla avsnitt av kommissarie Lewis och Den unge Morse som har visats i svensk tv.

Morse’s Greatest Mystery är en mycket snäll liten historia som börjar så här:

”He had nocked diffidently at Morse’s North Oxford flat. Few had been invited into those book-lined, Wagner-haunted rooms: and even he – Sergeant Lewis – had never felt himself an over-welcome guest. Even at Christmas time. Not that it sounded much like the season of goodwill as Morse waved Lewis inside and concluded his ill tempered conversation with the bank manager.

’Look! If I keep a couple of hundred in my current account, that’s my look-out. I’m not even asking for any interest on it. All I am asking is that you don’t stick these bloody bank charges on when i go – what? once, twice a year? – into the red. It’s not that I’m mean with money’ – Lewis eyebrows ascended a centimeter – ’but if you charge me again I want you to ring and tell me why.’

Morse banged down the receiver and sat silent.”

Det här verkar inte särskilt fridsamt och vänligt, men novellen är faktiskt faktiskt riktigt snäll.

Morse’s Greatest Mystery av Colin Dexter – ur samlingen A Very Murderous Christmas, profile Books 2018.

Och nu får jag tacka och önska God Jul till Ugglan & Boken som har skapat och lett oss igenom årets novellresa. Om du går dit får du tips på fler noveller att läsa i juletid.

Bartleby, skrivaren av Herman Melville

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Skrivaren Bartleby är en lång novell av Herman Melville (1819-1891). Berättaren är en advokat som ”ägnar sig åt att ta hand om förmögna mäns obligationer, inteckningar och lagfarter”. Detta ger en bra inkomst utan att han behöver överanstränga sig. Han har en kontorslokal på Wall Street som inte verkar vara särskilt lyxig.

Den här novellen publicerades första gången på 1850-talet och då kopierades dokumenten för hand. Till sin hjälp har advokaten två skrivare och nu behöver han en till och så anställer han Bartleby. Men han är inte arbetsam som de andra två. På nästan allt vad advokaten ber honom göra svarar han ”Jag skulle föredra att inte göra det”. Någon sådan skrivare har advokaten aldrig haft att göra med tidigare. Bartleby idkar passivt motstånd. Han kan inte rubbas. Han verkar vara en gåtfull människa. Kanske är han psykiskt sjuk. Eller är han ett exempel på motstånd mot pengasamhället? Ett motstånd mot de som berikar sig på Wall Street medan andra sliter och släpar och svälter? Det är inget som sägs i novellen, men den leder till allehanda tankar, också om hur svårt det kan vara att hantera en besvärlig person som bara helt milt inte vill. Hur läsaren tolkar berättelsen beror nog på hens politiska åsikter och hens erfarenheter och läggning.

Bartleby, skrivaren är en intressant novell. Slutet är kanske lite svagt. Som läsare väntar man sig mer med tanke på novellens uppläggning. Men man kan också tolka det som att det passiva motståndet inte kan segra mot den framgångsrika finansmaskinen på Wall Street. Den mal på och sakta men säkert mal den sönder sina motståndare.

Bartleby, skrivaren – en berättelse om Wall Street av Herman Melville, Bakhåll 2024. Översättning och efterord: Marie Berthelius.
Novellen finns i flera äldre svenska utgåvor.

Av Herman Melville har jag tidigare läst han roman Moby Dick.