Andrev Walden får Augustpriset i år för romanen Jävla karlar. Grattis! Tursamt nog fick jag hem boken från biblioteket just idag. Det ska bli spännande att läsa den.

Liv efter liv är en rolig och levande och samtidigt djupt allvarlig roman. Den är upplagd så att författaren backar berättelsen gång efter gång, och då blir det med lite nya förutsättningar. Som läsare vet man alltså inte vad romanen ska utmynna i. Den kan sluta på många sätt.

Romanen handlar om Ursula Todd som föds en kall vinterdag år 1910 och frågan är då om hon ska överleva födelsen. Så förutsättningarna i romanen är långt eller kort liv, lycka eller olycka, en kraftfull insats för Storbritanniens bästa eller ett äktenskap med en tysk nazist i maktens mitt, eller till och med ett hjältedåd som räddar Europa från mycket elände?

Det är ett kul grepp som författaren har tagit när hon skapat den här berättelsen, men den är inte ytligt. I familjelivet finns många nyanser och relationer som man kan känna igen och partiet som handlar om blitzen är mycket starkt. Som det händer då och då ger läsningen nya kunskaper och insikter i något som man känner till, men skönlitteraturen kan göra att man lever med och förstår mycket bättre, som i det här fallet hur hemska och omfattande bombningarna av London och andra städer var. Att man också samtidigt har dagliga nyheter om det som händer i Ukraina bidrar naturligtvis också till att förståelsen av hur det kunde vara att leva under blitzenbombardemanget blir mer konkret.

Däremot är partierna från Tyskland lite svagare. Det känns som om författaren bottnar mycket mer i det som sker i England. Men som jag förstår ville författaren ha med att även det tyska folket led av krigets verkningar och att det var ett rent helvete innan kriget tog slut. Anledningen till att dessa partier känns lite plattare är naturligtvis också att det som handlar om blitzen är så kraftfullt gestaltat. Så visst rekommenderar jag Liv efter Liv, den är en rolig och mycket tänkvärd roman. Läs den gärna om du inte har gjort det.

Liv efter liv av Kate Atkinson, Massolit förlag 2015. Översättning: Anna Strandberg.

Life after Life publicerades första gången 2013.

Romanens berättare och hennes älskare sitter på en bar i Quillebeuf nära Seines utlopp. Deras förhållande är på väg att ta slut, men de är inte riktigt där ännu. På baren sitter ett annat par och dricker. Kvinnan är klädd i barnsandaler och hon sover ibland. Mannen är yngre än hon. De sitter där länge.

Berättaren och hennes älskare börjar dikta ihop en historia om det det där paret. Det blir en sorglig och mörk historia.. Mannen är kapten, tänker de, och nu har kanske han och kvinnan gjort sin sista resa tillsammans. Jag tänker att berättarens och älskarens situation påverkar hur berättelsen blir. På sätt och vis handlar den om dem fast den inte gör det.

Romanen är kort och inte det minsta yvigt berättad. Där finns det som behövs, men inte en massa mer. Berättelsen om mannen och kvinnan med barnsandaler är knapphändig och därför ger den stort utrymme till läsarens tankar. Vi får heller inte veta mycket om berättaren och hennes älskare. Men romanen rymmer mer. Den får en att fundera och känna. Det finns så mycket omkring det som berättas, i romanen och utanför. Vi vet att Marguerite Duras hade en yngre älskare vid den här tiden och att förhållandet inte var bra, och just detta speglande i en miljö som är skapad med några få, men tillräckligt många detaljer gör läsningen till en stark upplevelse.

Emily L av Marguerite Duras, Modernista 2007. Översättning: Britt Arenander. Förord: Sara Stridsberg.

Täcknamn Odessa av Frederick Forsyth är en thriller med en journalist som huvudperson. Detta kan man läsa på bokens baksida:

Den unge reportern Peter Miller råkar en dag komma en nazistisk krigsförbrytare på spåren. Hans namn är Roschmann, han är kall, effektiv och omänsklig och han har mäktiga beskyddare i en underjordisk organisation av f.d. SS-män, ODESSA.

Jakten på kapten Roschmann blir lång och farlig. Trots varningar att inte gräva i det förflutna låter sig Miller inte avskräcka. Som föregiven SS-man försöker han nästla sig in i ODESSA. Men organisationens mördare är honom redan hack i häl …

Romanen publicerades första gången 1972 med titeln The Odessa File och kom på svenska 1973. Det är en politisk thriller där situationen i Västtyskland och konflikten mellan israeler och araber finns med. The Odessa File var Forsyths tredje roman och den är filmatiserad. Kommer jag att läsa den? Tveksamt.

Täcknamn Odessa av Frederick Forsyth, Bonniers 1981. Översättning: Claës Gripenberg.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Glad midsommar till er allihop! Vi hoppas på fint väder, god mat och trevlig samvaro. Och så spännande läsning förstås.

Rackarungar, det låter som om boken skulle handla om barn i tioårsåldern ungefär, men så är det nog inte här. Inte om bilden speglar innehållet. De här flickorna verkar vara minst femton, kanske sjutton, arton år gamla, och när jag bläddrar i boken ser jag att de har gått på flickpension och när jag kikar lite på slutet verkar det kunna vara förlovning på gång. Men det här är en ganska gammal bok förstås. Jag har ärvt den efter min mor. Boken är tryckt 1922. Och nog har jag sett i äldre böcker att maken eller den förälskade mannen kan tilltala den unga kvinnan som är hans hustru eller kärleksobjekt med ”min unge”. I Emilie Flygare Carléns böcker förekommer tilltalet ”mitt barn”. Men det var på 1800-talet förstås. Men vore rackarungarna pojkar kan jag garantera att de inte skulle vara i artonårsåldern utan betydligt yngre.

Om författaren Ellinor Kielgast (1887-1959) lyckas jag inte få fram särskilt mycket. Hon var danska och utbildad till lärarinna. Hon var gift Kielgast, hennes flicknamn var Wissing och hon föddes på den danska ön St. Tomas i Västindien. När jag googlar får jag några träffar på bokbörsen. Kielgast har bland annat skrivit en bok som har fått den svenska titeln Ulla vid ratten. Det ser också ut som om hon har översatt Pappa Långben till danska. På baksidan av min bok gör förlaget reklam för två andra titlar av Kielgast, Flickhjärtan och Pensionsflickor.

Nåväl, den här boken kommer jag inte att göra mig av med fast den är i ganska dåligt skick och innehållet säkert inte är den bästa litteraturen. Jag tycker mycket om att ha den som ett minne av vilka flickböcker min mor kunde läsa.

Rackarungar av Ellinor Kielgast, Åhlén & Åkerlunds förlag 1922. Översättning: Isa Berg.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Efter att ha läst fram till den sista avdelningen i Harry Martinsons diktsamling Vagnen, tar jag en paus från honom. Istället läser jag nu Vita Nova av Louise Glück. Den har väntat länge på bokvagnen, antagligen för att det inte är en översättning, men jag hoppas att det ska gå bra ändå. Jag återkommer till Vagnen senare.

Från en Nobelpristagare till en annan alltså. Louise Glück fick Nobelpriset i litteratur 2020.

Detta är en liten tunn bok som innehåller en novell. Den den är nummer 5 i serien Karavan noir och jag har fått den som prenumerant på tidskriften Karavan, där man kan läsa om författare och litteratur som vi ofta inte ens vet existerar. De skyms av den stora svenska, brittiska, amerikanska och europeiska bokfloden.

Novellen Reservat är skriven av Henrietta Rose-Innes som är en sydafrikansk författare av romaner och noveller. Hon är flerfaldigt prisbelönt.

Från den lilla bokens baksida:
Hon har ensam åkt ut i vildmarken för att tälta intill en brusande flod. Där brukar hon känna frid och avskildhet. Men på andra sidan floden, nära lejonreservatet, finns ett nybyggt semesterhus och en familj har just kommit dit. Den vanliga stillheten vill inte infinna sig. Istället för en avkopplande helg blir berättaren nu vittne till ett eskalerande familjedrama.

Reservat – novell av Henrietta Rose-Innes, Karavan noir 2021. Översättning: Birgitta Wallin. Illustrationer: Kayo Mpoyi.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Tro nu inte att påskliljorna blommar så här vackert just nu utmed min promenadväg. Bilden är från förra året och tagen i maj. Men påskliljor hör påsken till ändå. För mig är gult just påskens färg även om jag vet att många förknippar påsken med pastellfärger – ljusblått, ljusgrönt, rosa och pastellgult.

Nu får jag önska er några trevliga dagar oavsett om er påsk är gul eller mer allmänt pastellfärgad. Här blir det läsning och familjesamvaro och lite god mat. På tisdag återkommer jag med en tisdagstrio som vanligt.

GLAD PÅSK!