Kategori: Romaner

Drömmaren och sorgen av Eva-Marie Liffner

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Drömmaren och sorgen är en spökhistoria men inte en gastkramande sådan. I baksidestexten står en åldrad mans midsommarnattsdröm. Den åldrade mannen är arkitekten Lars Israel Wallman och ett av tidsplanen i romanen är midsommarafton 1952. Den gamle mannen ser tillbaka på sitt liv och hur han som ung arkitekt fick uppdraget att skapa ett slott, beläget på platsen Tjolöholm åt den rika familjen Dickson i slutet av 1800-talet.

I berättelsen finns många händelser i det förflutna som påverkar det som händer sedan. Den går långt tillbaka till familjen Dicksons historia i Skottland såväl som till händelser på 1800-talet och 1920-talet. Där finns förmögna mäns vidlyftiga sexualliv som ger efterverkningar med sorg och förlust och hemligheter och barn som inte blir erkända som ättlingar.

Det finns mycket övernaturligheter i romanen och den har en mystisk drömlik stämning. Där finns många referenser till det som har hänt tidigare, många olika bilder. Drömspel stämmer ganska bra som karaktäristik. Berättelsen är ingen sammanhängande historia och Lars Israel Wallman förblir lite diffus. Som läsare får jag sätta ihop olika bilder och situationer till min berättelse som inte är riktigt verklig. Det finns en handfast bakgrund, ett spektakulärt slott och människor som har funnits, men det är berättat på ett drömlikt sätt och på så vis skiljer sig Drömmaren och sorgen från de övriga romanerna som jag hittills har läst av Eva-Marie Liffner. I de övriga finns romanfigurer av mer kött och blod, figurer som jag kan känna igen och identifiera mig med. Drömmaren och sorgen är mer diffus, men vackert skriven och spännande att läsa ändå.

Drömmaren och sorgen av Eva-Marie Liffner, Natur och Kultur 2006.

Döden och pingvinen av Andrej Kurkov

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Viktor vill skriva en roman men det går inte bra. Så blir han anställd på en tidning för att skriva dödsrunor om viktiga och bemärkta personer. De ska skrivas i förväg så att tidningen har dem när de behövs. Ett jobb som ger hög lön i dollar.

Viktor bor i ett Kiev där morden är många, där det ofta är strömavbrott, där man måste betala för att få vård på ett sjukhus och där djurparken inte har råd att behålla djuren. Därför har Viktor tagit hand om en kungspingvin som han har som husdjur och kallar Misja.

Döden och pingvinen är en satirisk och humoristisk berättelse om ett vedervärdigt samhälle där korruption råder och där olika maktgrupper strider mot varandra. Vilka de är vet inte Viktor och berättelsen utvecklas till att bli alltmer mardrömslik. En mardröm med svart humor. Som läsare kan ens tankar gå både till Stalins och Putins tid och till situationen i Ukraina som jag föreställer mig att den var på 1990-talet då boken publicerades första gången.

Döden och pingvinen handlar om dilemmat för människor i ett sådant samhälle. I hur hög grad ska man blunda för vedervärdigheterna och hur stort ansvar har man som individ för konsekvenserna av sitt eget arbete? Och hur farligt och oberäkneligt kan det inte vara att arbeta åt de mäktiga?

Ukraina blev självständigt från Ryssland 1991 och landet har haft stora problem med kriminalitet och korruption och fattigdom. Men som jag förstår det hade Ukraina kommit en bit på väg att motverka de här problemen när Ryssland invaderade.

Andrej Kurkov är en rysk-ukrainsk författare och bosatt i Kiev. Han skriver på ryska men sedan 2005 distribueras hans böcker inte längre i Ryssland på grund av hans kritik mot regimen.. Jag länkar till ukrainska PEN för mer information. Andrej Kurkov sägs stå på en lista av personer som Ryssland gärna vill ha tag på.

Andrej Kurkov har skrivit en lång rad böcker och artiklar och han är översatt till många språk. Flera av hans böcker finns på svenska.

Döden och pingvinen av Andrej Kurkov, Natur och kultur 2006. Översättning: Ylva Mörk.

Przewalskis häst av Maja Lunde

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Przewalskis häst fanns vild i Mongoliet, men på 1960-talet var alla de vilda hästarna utrotade. Kvar fanns bara Przewalskihästar i fångenskap. Men man startade ett avelsprogram och på 1990-talet började man plantera ut hästarna i Mongoliet igen. Ett 250-tal djur finns nu i en nationalpark i Mongoliet. Men den största polulationen av Przewalskihästar finns i Ukraina, enligt Wikipedia, i ett reservat i den södra delen av landet. De finns även i området runt Tjernobyl och utplanterade till Ungern från Ukraina.

Maja Lundes roman, Przewalskis häst, är den tredje i en planerad kvartett där det bärande temat är klimatet och hotet mot miljön på vår jord. Det finns tre parallella berättelser i den här boken och de är förlagda till tre tidsplan. De tre huvudpersonerna är en zoolog från S:t Petersburg på 1880-talet, en tysk veterinär som arbetar med att återföra hästarna till Mongoliet på 1990-talet och en kvinna som kämpar för att bo kvar på sig gård i Norge år 2064.

Problemen från de två första böckerna, Binas historia och Blå, återkommer i den här tredje romanen. I framtiden har klimatet ändrats så att det är stor torka söderut och det regnar alldeles för mycket i Norge och bin har helt försvunnit. Samtidigt handlar den här romanen ju väldigt mycket om vildhästarna. I och med att berättelsen både går bakåt i tiden och in i framtiden får vi också ett perspektiv på hur djur har behandlats. Förhållandena i den zoologiska trädgården i S:t Petersburg är ofta rent hemska för djuren. Utplundring av fjärran länder finns också med. Man fångar vilda djur i Afrika och Asien och transporterar dem till djurparker i Europa under förhållanden som gör att många av dem dör under resan. Så det finns både en kunnig och omtänksam verksamhet och en exploaterande.

Men Przewalskis häst är en roman och där finns människor som vi kan känna med, tycka illa om och leva oss in i. Både veterinären och zoologen har funnits i verkligheten, men också omkring dem har författaren fantiserat och skapat levande människor. Przewalskis häst är en medryckande, spännande och mänsklig roman om viktiga frågor för vår framtid. Där finns människor som kämpar för sin existens och där finns relationsproblem som vi känner igen. Boken rekommenderas varmt.

Przewalskis häst av Maja Lunde, Natur & Kultur 2020. Översättning: Lotta Eklund.

Vargarna från evighetens skog av Karl Ove Knausgård

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Karl Ove Knausgårds nya roman är nummer två i en planerad kvartett under rubriken Morgonstjärnan som också är titeln på den första boken i kvartetten. Liksom i romanen Morgonstjärnan är Vargarna i evighetsskogen uppdelad i kapitel för flera olika människor. Ingen av de som fanns med i Morgonstjärnan finns här utan de är andra och i denna roman för texten oss till Sovjetunionen och senare Ryssland. Men där finns en stark koppling till Norge. En av romanens viktigaste personer är Syvert som kommer från Norge och som finns där både som 20-åring när han nyss har muckat från det militära och som medelålders man.

Liksom Morgonstjärnan är Vargarna från evighetens skog en blandning av realism, intellektuella resonemang och övernaturligheter, men de senare tar mindre plats i den nya romanen. Ändå finns där en underliggande spänning hela tiden i realismen, delvis för att jag förväntar mig att något annat ska ske, delvis på grund av vissa detaljer. Den där röda bilen som dyker upp flera gånger, vad betyder den? Knausgård berättar ibland ytterst noggrant och detaljerat. Han kan redogöra för de olika händelserna i en fotbollsmatch nästan som om det vore ett radioreferat. Ett visst avsnitt i boken är istället essäliknande. Han gör det alltså inte helt lätt för läsaren utan skriver på ett sätt som man inte bör enligt ”romanmallen”. Men det är spännande nästan hela tiden och liksom när jag läste Morgonstjärnan frågar jag hela tiden Vad ska det bli av detta?

Det som berör mig djupast är gestaltningen av Syvert. Avdelningen där han är ung känns så äkta och berör mig starkt. Så i romanen finns en sådan slags realism, men också så mycket annat. Knausgård hugger ofta av en avsnitt med en romanfigur när det är som mest spännande och kanske får vi aldrig mer läsa om honom eller henne. Jag uppfattar båda böckerna som en mosaik av delar av människoöden, men inte riktigt så ändå. Knausgård har ett tema i böckerna, ett tema som kanske inte är fullständigt redovisat ännu, men det handlar om döden och livet, frågan om evigt liv, frågan om hur mycket, eller lite vi förstår av vår tillvaro, frågan om det finns krafter som vi inte begriper. Och finns det en räddning från våra arbetsamma, hemska, besvärliga liv här på jorden? Samtidigt har jag den där känslan när jag läser Vargarna i evighetsskogen som jag hade när jag läste morgonstjärnan: hur ska det gå vad ska det bli av detta? Texten driver verkligen framåt. Det gör att jag har uppskattat läsningen av båda romanerna och väntar nyfiket på nästa. Jag kan väl bara hoppas att den tredje boken inte har så mycket som 888 sidor. Eller?

Efter att ha läst tre böcker av Knausgård, dessa två ur den blivande sviten Morgonstjärnan och Min kamp nummer ett blir jag bara mer och mer intresserad av hans författarskap, av språket, gestaltningen och hans strävan att skapa något annat. Vargarna från evighetsskogen rekommenderas alltså.

Vargarna från evighetsskogen av Karl Ove Knausgård, Norstedts 2022. Översättning: Staffan Söderblom.

Natten till söndag av Elin Wägner

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Fru Magnusson har kommit till Stockholm där hon hyr en lägenhet medan ägaren är bortrest. Läsaren förstår genast att hon håller sig undan, att hon har varit med om något svårt som har fått hennes tillvaro att falla i bitar. Hon tillhör inte de fattigaste, hon har hemhjälp i lägenheten och hon har pengar. Men hon är ensam, hon håller sig borta från världen. Så småningom kommer det fram att hon har en ansenlig förmögenhet, men hon är satt under förmyndare.

Hennes dotter har gift sig med en man som fru Magnusson inte tycker om och det är de två som har fått igenom förmyndarskapet. De anser att hon slösar bort sin förmögenhet och handlar obetänksamt. I den lilla staden hon kommer ifrån är hon utskämd och hela borgerskapet där vet att hon är omyndiggjord. Men så småningom ska det bli rättegång om saken.

Natten till söndag är ingen programmatisk kvinnokampsroman, men jag ser den ändå som del av kampen för jämställdhet. Det har varit, och är kanske fortfarande, större risk för att en kvinna blir satt under förmyndare än en man, men det var vanligare förr. Spelrummet för en man att slösa bort sina och familjens pengar har varit mycket större än för kvinnor. Ja, utrymmet för mäns beteende har varit vitt och brett medan en kvinna skulle anses för obalanserad och asocial om hon handlade likadant. Många kvinnor från borgerskapet har också satts på mentalsjukhus för att de inte har uppträtt enligt normen för en städad och snäll flicka. Tidigare i historien var svenska kvinnor omyndiga enligt lagen. Änkor hade varit myndiga sedan länge, men gifte de om sig blev mannen deras förmyndare. Först år 1921 blev gifta kvinnor automatiskt myndiga. Och i många länder är kvinnor inte myndiga än idag.

Så problemet i Natten till söndag är ett viktigt problem behandlat i en underhållande och ganska spännande roman där en varm och känslosam och kanske lite obetänksam kvinna växer och blir säkrare med tiden.

Natten till söndag av Elin Wägner, Bonniers 1926.

Berättelsen gick också som följetång i tidskriften Tidevarvet.

Blödningen av Lyra Koli

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Bleed betyder blöda men för en lajvdeltagare innebär bleed att den karaktär som deltagaren spelar läcker över i personens verkliga liv. I Lyra Kolis bok vacklar verkligheten på flera sätt. Hon gestaltar en osäker verklighet där personer inte vet vem den andra är. Hur väl känner jag den här människan? Och vem är jag? Vet jag vad jag vill och vad jag gör? Vad är det som driver mig?

Em är dokumentärfilmare och lever ihop med Julia. När de deltar i en lajv blir Em intresserad av en ung man som är med. Hon dras till honom fast hon har det bra med Julia. Det är en stark attraktion, åtminstone för Ems del. Fast killen hon dras till är en mörk, dyster och sunkig gestalt. Eller kanske just därför. Julias mamma har för länge sedan haft en fin vänskap med en finlandssvensk kvinna. Tror hon i alla fall. Men när hon får kontakt med kvinnan igen visar det sig att hon är man.

I Blödningen finns många relationer, de som sker i lönndom och vardagliga relationer mellan Em och Julia, mellan Julia och hennes mamma och mellan mamman och hennes man. Em känner sig inte fast förankrad i verkligheten. Julias mamma är alkoholiserad och hennes man tittar på porr i datorn. Det finns stort främlingsskap i den här romanen. Kanske kan man säga att den gestaltar känslan i dagens värld där vi överöses av mediabilder av olika slag och där många av oss visar upp oss på sociala medier. Fantasi och dagdrömmar behöver vi alla. Nu för tiden kan vi göra dem nästan verkliga genom det digitala eller genom lajv. Och jag kan tänka mig att lajv ibland kan skaka om och att man kan reagera på ett sätt som man inte hade föreställt sig innan.

Blödningen är en oroande roman. Den känns mörk och dunkel, fast det finns ljus och närhet och omtanke i Ems och Julias förhållande. Det är just vagheten samtidigt som där finns stora motsättningar som sätter igång ens egen fantasi. En intressant roman som jag rekommenderar.

Blödningen av Lyra Koli, Modernista 2020.

Washington Square av Henry James

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Washington Square handlar om Catherine som är dotter till en förmögen läkare, doktor Sloper. Tiden är ungefär mellan 1830 och 1850 och platsen är New York. Doktor Sloper har gift sig till rikedomen, men tyvärr dör hans hustru tidigt. Eftersom Catherine behöver uppfostras av en kvinna ber han sin ena syster, fru Penniman som är änka, att flytta in hos dem. När Catherine har blivit giftasvuxen träffar hon den charmige Morris Townsend på en bjudning.

Catherine älskar sin far. Hon är tillbakadragen, ingen som utmärker sig i sällskapslivet och hon tillhör inte de intelligentaste. Hennes far anser snart att Morris Townsend inte är att lita på utan en skojare som är på jakt efter Catherines pengar. Om Catherine gifter sig med denne unge man kommer hon att bli djupt olycklig, enligt faderns åsikt.

Så hamnar den inte särskilt viljestarka Catherine mellan dessa tre, fadern, fru Penniman och Morris Townsend. Hennes far är klartänkt men han är hård och har ingen empati för sin dotter. Det är mycket viktigare att få sin vilja igenom och att få rätt än att verkligen värna om den stackars flickan. Fru Penniman är däremot romantiskt lagd och inte särskilt klartänkt. Hon gör sitt bästa för intrigera och främja kärleksrelationen.

Jag ska inte tala om hur det går. Det är den frågan som driver min läsning framåt. Handlingen är på intet sätt förutsägbar och där är många förvecklingar. Men det starkaste i den här berättelsen är just Catherines dilemma. Jag ser också att hon borde bryta med Townsend, men jag vet hur svårt det kan vara för den som är djupt förälskad. Catherine är empatisk och vill så gärna vara sin far till lags, och där befinner hon sig mellan dessa två män, och fru Penniman cirklar runt, pratar i hennes öra och rör till det.

Washington Square innehåller mer än så fast det är en kort roman. Den ger också en liten bild av hur livet kunde te sig bland de förmögna familjerna i New York under första hälften av 1800-talet. Den är skriven av en allvetande berättare som greppar miljön lite från ovan. Berättelsen är ingalunda rafflande, men det är spännande att följa det som händer och huvudpersonens utveckling.

Washington Square av Henry James, Norstedts 1980. Översättning Jane Lundblad.

Ursprungligen publicerades romanen år 1880 som följetong i ett par tidskrifter. Länk till Wikipediaartikel här. Om författaren här.

Nuckans hjärtespalt av Malin Lindroth

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

2018 kom Nuckan av Malin Lindroth. Där berättar hon om sin ofrivilliga ensamhet och om hur vi ser på nuckor, de som inte lever ihop med en partner och som aldrig har gjort det. Ogifta kvinnor har genom historien behandlats illa och har setts som mindervärdiga och löjliga. Läser man Charlotte Brontës roman Shirley får man uppleva det i romanform. Men Charlotte Brontë tar nuckorna i försvar. De kan uträtta mycket gott.

Boken Nuckan är en bitskt och smärtsam bok. 2021 kom så Nuckans hjärtespalt. Den är inte självbiografisk på samma sätt som Nuckan. Här har Malin Lindroth skapat en fiktiv nucka som har valt att bo i ett hus i skogen därför att det känns enklare att leva ensam där. I staden måste man dölja sin ensamhet. Den här nuckan har i många år klippt ut hjärtespalter ur tidningar och nu sätter hon sig ner och svarar på dem. Nuckans hjärtespalt är lättsammare än boken Nuckan och hennes svar i hjärtespaltboken är både roliga och bitska och till och med rasande. Hon nämner också nuckor som har uträttat mycket som Fredrika Bremer och poeten Emily Dickinson.

Att Nuckans hjärtespalt känns lättsammare än Nuckan beror till viss del på att i hjärtespaltboken är nuckan fiktiv. Verkligheten bakom frågorna och nuckans svar är naturligtvis inte så rolig men Malin Lindroth skriver bra och överraskar också i svaren. Boken Nuckan har större tyngd, men även Nuckans hjärtrespalt är värd att läsas.

Nuckans hjärtespalt av Malin Lindroth, Norstedts 2021.

Esther Kanske av Katja Petrowskaja

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Katja Petrovskaja är en ukrainsk författare av judisk släkt. Esther Kanske handlar om hennes släkt men det är ingen släktroman. På grund av historien med två världskrig, revolution, inbördeskrig och nazisternas mördande av judar hittar hon bara delar av information om sina förfäder. Esther Kanske är en roman om författarens sökande efter släktingar, hennes känslor och vilka fakta hon får fram.

Intressant är att många generationer i hennes släkt har arbetat som lärare för dövstumma. De har startat skolor runt om i Europa där de har lärt dövstumma att tala. Släktingar är spridda över hela världen, de som finns kvar. Men en del av släkten hamnade alltså i Ukraina och Katja Petrovskaja är född och uppvuxen i Kiev. Så en del av hennes släkts historia ingår i Ukrainas.

Katja Petrovskaja berättar om hur hon söker i arkiv och vad hon hittar där, om vad hennes egen familj har berättat för henne och om sina egna minnen. Det finns mycket smärta i boken. Hur hon går på Warzawas gator och alla spår efter ghettot där en del släktingar bodde är borta. Berättelsen om hennes släktingars evakuering österut från Kiev i en godsvagn under andra världskriget. Berättelsen om Babi Jar, en ravin som numera ligger i Kiev eftersom staden har vuxit sedan 1940-talet. Alla judar blev beordade att gå ut och bege sig till Babi Jar. Där blev de skjutna av nazisterna och kastade ner i ravinen. Den Ukrainska polisen hjälpte till så att promenaden till Babi Jar skulle gå smidigt. Esther Kanske var Katja Petrovskajas fars mormor. Anledningen till att författaren kallar henne Esther Kanske är att hennes far var osäker på vad hon hette. Han kallade henne bara babujska. Hon blev kvar i Kiev eftersom hon var alltför handikappad för att evakueras och klarade sig inte undan nazisterna.

Ukrainas historia är lång och komplicerad. Befolkningen har utsatts för fruktansvärda prövningar också från Sovjetunionens sida. Det som hände i Babi Jar förtegs i många år. Esther Kanske är en liten skönlitterär pusselbit som kan hjälpa oss att förstå Ukraina bättre. En bra bok som jag rekommenderar.

Esther Kanske av Katja Petrowskaja, Norstedts 2015. Översättning Aimée Delblanc.

Katja Petrowskaja är bosatt i Tyskland och skriver på tyska. Bokens originaltitel är Vielleicht Esther.

Easter Parade av Richard Yates

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Systrarna Emily och Sarah Grimes är mycket olika. Sarah är den äldsta och söta systern och gifter sig tidigt. Emily är mager och mer intellektuell. 1930, när systrarna är nio och fem år gamla skiljs deras föräldrar. Sedan bor de med mamman och de flyttar ständigt runt. Så fort systrarna har börjat finna sig tillrätta på ett nytt ställe ska de flytta igen. Mamman ser inte på verkligheten som den är. Hon gör den bättre i sin fantasi. Samtidigt längtar hon hela tiden efter det grönare gräset som hon tror finns på andra sidan, och hon dricker.

Flickornas pappa är charmig, men lite slarvig och han säger inte nej till alkoholen han heller. Så växer flickorna upp och hur blir då deras liv? Inte bra, och det talar författaren om redan på första sidan så vi vet lite grand vad vi har att vänta oss. Men fast vi har fått den vetskapen överraskar författaren boken igenom. Det är väl förberedda överraskningar. Det som händer känns verkligt och följdriktigt.Visst förstår vi att Sarahs äktenskap inte kommer att bli någon dans på rosor, men exakt vad som händer kan jag inte räkna ut. Inte vet jag allt som ska hända i Emilys liv men jag vet ju från början att lyckligt blev det inte.

Romanen är berättad från Emilys synvinkel, hon som bor i staden och arbetar på bokförlag och besöker sin syster ganska sällan. Mötena med systern, med fadern och med modern och männen i Emilys liv gestaltas så att det känns. Yates skriver oss inte på näsan. Han berättar vad som händer under ganska många år, med nedslag här och där. Som läsare sätter jag ihop det till människor som känns verkliga och som jag kan känna med. Easter Parade är spännande och lättläst samtidigt som den innehåller komplexa porträtt av människor. Den är en ganska sorglig historia men ändå känns den inte nattsvart. En bit av livet. Så här kan det tyvärr gå.

Easter Parade av Rickard Yates, Norstedts 2010. Översättning: Kerstin Gustafsson.

Första gången boken kom ut på originalspråket var år 1976.