Kategori: Romaner

Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Samuel är en ung kille som har läst statskunskap och som arbetar på Invandrarverket. Vandad har ett förflutet som muskulös medhjälpare vid indrivning av skulder. Laide är tolk. Hon har lämnat ett äktenskap i Paris och är nu tillbaka i Sverige. Pantern är en barndomsvän till Samuel. Hon är konstnär och flyttar till Berlin. Sedan har vi jaget i berättelsen. Han är författare och vill skriva om vad som hände med Samuel.

Vad har hänt med Samuel och varför? Det är det som författaren vill nysta fram. Han kontaktar alla möjliga människor som har känt eller träffat Samuel och en rörande, delvis rolig, allvarlig, tillspetsad men trovärdig berättelse växer fram. Det skulle ha kunnat hända.

Romanen är uppbyggd av fragment. Jaget i berättelsen intervjuar många olika människor och vem som pratar växlar mellan fragmenten. Ibland var det lite svårt att hålla reda på vem som pratade men jag tyckte att den vaghet och den undran jag kände då faktiskt var en del av berättelsen. Läsaren får pussla ihop fragmenten precis som intervjuaren måste göra om det ska bli en bok.

Allt jag inte minns handlar om kärlek och svartsjuka och är också ett triangeldrama. Men den innehåller mycket mer. Personerna i boken lever i skilda värdar och de olika perspektiv de har på världen kommer fint fram. Boken handlar om Sverige idag, om flyktingpolitik, svarta jobb, om att finna sin plats i samhället, om aningslöshet och mycket mer.

Samuel är mycket ung fast han har studerat några år och nu arbetar, så som man kan vara ung idag. Han samlar erfarenheter till sin erfarenhetsbank, som han säger, och har skrivit upp en lång lista på saker han vill göra. Vi förstår redan från början att det går mot katastrof.

Boken är mycket skickligt skriven. Jonas Hassen Khemiri har fångat en del av Sverige idag på kornet. Det är stora hål mellan intervjufragmenten. Vi får inte veta allt. De olika människorna har vitt skilda åsikter om varför allt hände. Allt jag inte minns är en bra bok som jag rekommenderar.

Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri, Bonnier Pocket 2016.

Finna sig av Agnes Lidbeck

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Anna och Jens får två barn, en pojke och en flicka. Anna sköter den mesta markservicen hemma. Barnen växer upp. Anna skaffar sig en älskare och till slut blir det skilsmässa. Efter skilsmässan flyttar Anna in i sin älskares hus och sköter honom eftersom han är döende i cancer.

Det här låter ju känslosamt, men detta är ingen känslosam bok. Den är skriven som en fallstudie. Det är typexemplet Anna vi får ta del av.

Exemplet Anna visar på kvinnans roll och möjligheter i ett patriarkalt samhälle. Länge retar jag mig på hur boken är skriven. Vem är Anna, frågar jag mig. Och hennes vage make Jens, vem är han? De är typexempel på medelklass. Anna är kulturintresserad, kanske för att det ska man vara? Hur det är med den saken vet man inte som läsare. Anna föreställer sig ständigt hur hon tar sig ut, hur andra människor uppfattar henne när hon sitter si eller så. Ser de att här kommer en kvinna som har en älskare? Till exempel. Det finns inget liv. Bara yta.

Fast livet och känslorna finns ju under texten. Jag som läsare lägger till dem eller frustreras över att de inte finns i boken. Ibland känner jag igen mig. Men mestadels känner jag mig ändå främmande.

Så kommer sista delen när Anna och Jens har skilt sig och det visar sig att hennes älskare Ivan, ett typexempel på den egofixerade kulturmannen, har obotlig cancer. Det har han inte berättat tidigare. Anna tar den uppoffrande rollen och sköter om honom. Det är den delen som räddar boken för mig. Där blir exemplet Anna så hårt åtdraget att det känns, fast hon är ett exempel. Kanske beror det på att jag själv har varit med om att en närstående har avlidit i cancer och har blivit skött hemma?

Hur det går för exemplet Anna i den patriarkala världen efter begravningen vet vi inte.

Detta är Agnes Lidbecks debutbok och det är i varje fall en intressant debut.

Finna sig av Agnes Lidbeck, Norstedts 2017.

Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Det är flickan som berättar i boken. Efter att fadern dog slutade hon prata. Hon bor med sin äldre bror och sin mamma i en lägenhet. Mamman är skådespelerska.

Att pappan har dött känns som en befrielse för flickan. Han var mentalsjuk och drack för mycket. Föräldrarna hade skilt sig, men pappan kunde inte släppa familjen. Flickan hade önskat att han skulle dö så där finns dåligt samvete också. Och en känsla av makt. Är det hon och gud som har orsakat pappans bortgång? Ibland sitter pappan på flickans säng när hon kommer in i sitt rum.

Mamman försöker få till en normal tillvaro. Hon lagar mat och bakar och låter flickan vara. Det kommer att bli bra så småningom, menar hon.

Brodern spikar igen dörren till sitt rum. Där stannar han och kissar i flaskor för att slippa gå ut därifrån. Honom är flickan rädd för. Han lever sitt eget liv med musikattiraljer och dator i sitt rum.

Välkommen till Amerika är en mörk och sorglig bok. Men det finns kärlek mellan famlijemedlemmarna, också mellan bror och syster. Bilder från tidigare familjesamvaro flimrar förbi. Hur pappan la nät i sjön om somrarna. Hur flickan brukade följa med sin mamma till teatern när hon var yngre.

Det är svårt att beskriva den här boken. Språket är vackert, många bilder är starka. Berättelsen handlar om ett tillstånd av förlamning och ensamhet och mörker efter pappans död. Men det finns ändå en utveckling i boken. Så småningom kommer brodern ut ur sitt rum. Han har träffat en flicka och när hon ska komma på besök tömmer han alla kissflaskor och städar sitt rum. Tiden går. Mamman träffar en man, en regissör som har anställning på teatern. Han sover över och han är bra på att laga mat.

Flickan har inte börjat prata när boken är slut. Men hon har skrivit ett meddelande på en papperslapp till sin mamma. Då blev mamman väldigt glad.

För mig handlar boken om en familj där mamman och barnen ståndaktigt har försökt uppehålla normalitet och en slags lycka. Låtsat både inför sig själva och andra att de var en ljus familj fast pappan orsakade kaos och elände och förnedring. Nu är han död och ett vacuum har uppstått. Det är fint och vackert skrivet, och väldigt oroande. En bok som är värd att läsas.

Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård, Modernista 2016.

Purpurfärgen av Alice Walker

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Den här boken som gjorde succé på 1980-talet läste jag inte då. Den fick Pulitzerpriset och filmatiserades av Steven Spielberg men jag såg inte heller filmen. Så nu, 2019, var det verkligen på tiden att jag tog ner den ur hyllan.

Det är i början av 1900-talet. Celie är en afroamerikansk flicka som är fjorton år gammal. Hon bor på landet, hon är outbildad och anses ful. Celie börjar skriva brev till Gud för hon har ingen att prata med om sina problem. Hennes mamma är utsliten av hårt arbete och barnafödslar. När hon inte längre orkar ha sex vänder sig husfadern till Celie istället. Sedan blir Celie bortgift med en äldre man som har fyra barn och hon får slita och misshandlas.

Det här låter som enbart elände. Vem orkar ta del av detta? Men boken innehåller mycket värme och humor. Just genom att det är Celie själv som berättar genom sina brev och hur de är skrivna gör att jag vill fortsätta läsa. Det är bra skrivet. Det patriarkala förtrycket är en självklar del av Celies liv. Dessutom finns rasförtrycket. En svart kvinna i den här boken är ofta utsatt för ett dubbelt förtryck.

Purpurfärgen är en rik berättelse. Författaren nöjer sig inte med att berätta om förhållandena i den amerikanska södern. Hon skriver också om kvinnoförtryck i Afrika och om afrikanernas ansvar för infångandet av slavar som skulle skeppas till Amerika. I boken finns fina personporträtt. Våld och förtryck, javisst, men också kärlek och omtanke.

Den starka och självständiga bluessångerskan Shug Avery visar på en väg framåt för Celie mot ett bättre liv. Purpurfärgen är en symbol för värme och kärlek.

Jag är verkligen glad att jag läste den här boken. Den håller än.

Purpurfärgen av Alice Walker, Trevi 1986. Översättning: Kerstin Hallén.

Pojken som läste Jules Verne av Almudena Grandes

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Pojken är nio år och heter Nino. Han bor i en by i Andalusien och han är son till en civilgardist. Familjen bor på förläggningen. Det är år 1947. Diktatorn Franco har segrat i Spanien men uppe i bergen, i närheten av Ninos hemby, finns partisaner som fortfarande strider mot Francoregimen.

I byn finns många som stöder partisanerna. Söner och även döttrar har givit sig upp i bergen för att ansluta sig till gerillan. Många kvinnor har sin man där uppe och hemma får hon slita för att skaffa mat och kläder till sina barn.

Då och då tas människor in i förläggningen för förhör. Väggarna är tunna och Nino och hans lillasyster hör hur fångarna torteras. För att klara av situationen låtsas han att det är en film han hör och det inbillar han också sin skrämda syster och kramar henne på kvällarna så att hon inte ska vara rädd.

Det är inte lätt att bo i byn. Man kan inte säga vad man tycker. Inget är vad det verkar vara. Många fångar skjuts i ryggen. De beordras att gå hem och så skjuts de under förevändning att de försökte fly.

Ninos pappa kan inte flytta från förläggningen och kommer inte att bli befordrad. Fast Nino läser och är duktig i skolan kommer inte familjens pengar att räcka till en utbildning. Nino hamnar i ett stort dilemma. Det är inte lätt att ha en pappa som han älskar, men som är civilgardist samtidigt som han börjar förstå mer och mer av situationen i landet. Så småningom hamnar Nino i svåra situationer som en pojke i hans ålder inte ska behöva bemästra.

Pojken som läste Jules Verne är en spännande roman. Den innehåller fina människoporträtt, kärlek, hopp, förtvivlan och den växande pojkens väg till att förstå stiuationen i landet och vad det innebär att bli man. Fast författaren helt klart tar ställning mot Francos diktatur känns den inte programmatisk. Den handlar om livet i den här byn och om levande människor med fel och brister.

Det är en uppsjö av namn och personer i boken och det kan vara lite svårt att hänga med i vem det är som omtalas men jag tycker att det gick bra att läsa den ändå.

Romanen är byggd på den historiska verkligheten och jag lärde mig en del om förhållandena i Spanien på den här tiden. Pojken som läste Jules Verne är en bra bok som jag kan rekommendera.

Pojken som läste Jules Verne av Almudena Grandes, Norstedts 2014. Översättning: Yvonne Blank.

Prästungen av Göran Tunström

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Prästungen är en självbiografisk roman som handlar om Göran Tunströms uppväxt och ungdom. Han föddes 1937 och hans far var präst i Sunne.

Göran har en mycket fin gemenskap med sin pappa som är en öppen person och som tycker om att diskutera och prata om saker och som tar Göran på allvar.

Men när Göran är tolv år dör hans pappa hastigt och den förlusten präglar honom starkt i ungdomen. Vem ska han kunna prata med? Hans mor bär den tunga sorgen och ska se till att Göran och syskonen får en bra start i livet men ersätta fadern kan hon inte. Hans farbröder? Nej en sådan kontakt har han inte med dem. Just detta, att hitta någon att prata med på allvar är ett starkt tema i boken.

Prästungen innehåller underbara scener från barndomen, vackra och dråpliga. Göran Tunström har skrivit en berättelse med en blandning av humor och livsglädje och sorg. Där finns dråpliga scener, skarpa beskrivningar av olika människor, där finns barnets upptäckarglädje, tonåringens blyghet och vilja att hävda sig, vilsenhet och depression, en depression som delvis yttrar sig i ilska och avståndstagande från famliljen.

Han börjar skriva tidigt och det blir inte av att studera till något på allvar efter gymnasiet. Hans mamma är bekymrad. När han har tagit studenten i Uppsala reser han till Grekland. Han vill ut i den stora världen, bort från det lilla inskränkta Sunne och bort från famlijen. I Grekland lever han fattigt och delvis under stora umbäranden. Så småningom kommer han tillbaka till Sunne och där slutar boken. Ska Göran få hjälp och kunna må bättre?

Vi vet förstås att han blev en av våra betydande författare på 1900-talet

.Prästungen av Göran Tunström. Bonnier pocket 1985

Young Adolf av Beryl Bainbridge

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Året är 1912 och den unge Adolf Hitler kommer till Liverpool för att besöka sin halvbror Alois. Denne hade skickat pengar till sin syster för att bekosta hennes resa – och så kommer Adolf istället. Han är fattig och uselt klädd. Dessutom är han lat och kan få utbrott och bli alldels konstig när saker går honom emot. Länge ligger han deprimerad på soffan. Eftersom han inga pengar har får hans bror försörja honom.

Så börjar en ganska rolig bok med myllrande händelser. Adolf blir så småningom tvungen att resa sig ur soffan och han blir indragen i en händelsekedja  där det mesta händer.

Här har han ingen kontroll över någonting och det är det som är spänningen i historien. Vi vet att han blev en mäktig diktator. Det vet inte människorna omkring honom i Liverpool. Bruna skjortors ursprung och varför Adolf Hitler kammade luggen ner över halva pannan får också sin förklaring, påhittad förstås.

Däremot stämmer både den unge Adolfs bakgrund och beteende som de beskrivs i boken. Fadern misshandlade sönerna när de växte upp. Adolf Hitler hade konstnärsambitioner men blev inte antagen till konstakademien i Wien. Han var också mycket fattig och levde närmast på gatan under några år. Han hade en bror som hette Alois. Men att brodern bodde i Liverpool och att Adolf var där 1912 ska vi inte tro på.

Romanen bygger på att det är just Adolf Hitler som kommer till Liverpool. Samma historia om vilken fattig yngling som helst hade inte blivit lika bra. Jag funderar över hur mycket den här berättelsen betyder. Jag tog den från bokbytardisken därför att den verkade rolig och intressant. Jag tycker mig också minnas att den var omtalad för länge sedan när den gavs ut. Läsningen gör att jag vet lite mer om Hitlers bakgrund och det får mig att fundera över vad som ledde till att han blev den han blev.

Berättelsen känns ganska lättviktig, intelligent skriven med glimten i ögat, men bakgrunden är yttest allvarlig.

Young Adolf av Beryl Bainbridge, Fontana 1979.

Villette av Charlotte Brontë

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Lucy Snow har ingen släkt och inga vänner utom sin gudmor och hennes son. Hon måste arbeta för att försörja sig. Ensam ger hon sig iväg till London och bokar plats på ett skepp som ska gå till Belgien, modigt av en ensam kvinna på 1850-talet.

Lucy Snow har aldrig varit i London förut och aldrig utomlands. Hur saker och ting går till när man reser får hon lära sig efterhand. Så småningom kommer hon till staden Villette och där blir hon anställd på en flickpension.

Lucy Snow har stort behov av att vara ensam och tänka och läsa. Hon har svårt att uttrycka sig muntligt och spontant och att konversera i sällskapslivet. Hon kan inte tro på att hon kan få en nära kontakt med en man. Varför hon är ensam, varför hon inte har någon familj får vi aldrig veta. Och riktigt vad det är som gör att hon i delar av berättelsen mår så dåligt vet vi inte heller. I romanen finns en riktig kris när hon bryter ihop och får nervfeber.

Villette ger en fin beskrivning av Lucy Snow och den har fina gestaltningar av många karaktärer. Ett plus tycker jag är att den handlar om en arbetande kvinna, ja där finns ännu en, madame Beck som äger och förestår flickpensionen. Alla de viktigaste karaktärerna är beskrivna med djup och Brontë kunde verkligen måla upp dramatiska scener och göra fina miljöbeskrivningar.

För det finns dramatik och även vänskap och kärlek i den här berättelsen. Där finns ytlighet hos vissa människor, lärdom hos andra och värme och omtanke och snikenhet och egoism. Romanen är berättad långsamt och detaljrikt men är också spännande. Brontë använder sig dramatiskt av vädret och målar upp soliga idylliska dagar och på ett annat ställe i berättelsen ett fruktansvärt oväder, eller tunga mörka moln. Där finns en spökande nunna, eller finns hon i verkligheten? Där finns en despotisk manlig lärare som ställer till uppträden, och hemliga kärleksbrev till en elev på skolan. Vem skriver dem?

Fast Villete är berättad långsamt och detaljrikt finns det mycket under texten. Allt skrivs inte och romanen ger läsaren mycket att fundera på.

I vissa partier i berättelsen är Brontë lite för svulstig för min smak men på det hela taget är Villette en mycket fin klassiker och Lucy Snow stannar kvar i mitt sinne när jag har slutat läsa.

Villette av Charlotte Brontë, Penguin 2012.

Svensk översättning: Villette av Charlotte Brontë, Modernista 2015. Översättning: Anna-Karin Malmström Ehrling & Per Ove Ehrling

Villette kom ursprungligen ut 1853.

En god tid av Tore Renberg

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Författaren Tore Renberg har hittat på att en författare med samma namn har skrivit en roman om framtiden. Denne fiktive Tore Renberg föddes 1898 och dog 1947. Det här är alltså en roman inuti romanen.Den påhittade Tore Renberg skriver sin framtidsvision år 1925 och hans vision är präglad av den tiden. Alla familjer har ett eget flygplan. De stora städerna är byggda i flera plan uppåt i luften och hissar transporterar människorna upp och ner. Rulltrottoarer finns i städerna. Men huvudpersonen i den äldre Renbergs roman lyfter på hatten när han möter en bekant på 1990-talet och vi vet att på vårt 1990-tal går inte en massa herrar runt och lyfter på hatten. De har ju ingen.

Den påhittade Renbergs text tar upp nästan hela boken. Den riktige Renberg låtsas alltså att han har fått manuset av släktingar till den fiktive författaren och publicerat det. Han har bara tillfogat lite fakta på slutet.

På baksidan av boken står att huvudpersonen är Johannes Dreyer men det håller jag inte med om. Han är mycket riktigt huvudpersonen i den påhittade författarens roman men i boken som helhet är den påhittade författaren Renberg huvudperson. Han kommer fram genom sitt sätt att skriva, genom några utvikningar där han nämner händelser från sin barndom och genom de korta ”fakta” som finns om honom i slutet på boken.

Den fiktive Renbergs roman är skriven i en romantisk febril stil och språket är lite gammaldags, ett språk som gör det trovärdigt att texten skulle vara skriven på 1920-talet. Den framtid han skriver om är god. Allt är bättre. Nästan inga krig finns kvar. Nästan alla människor på jorden har det bra. Tiden i framtidsromanen sträcker sig in i 1990-talet och vi sitter här med facit i hand och vet hur det årtiondet var och vad som hände från 1920-talet fram till dit.

Hans romanfigurer bryr jag mig inte så mycket om. Det som är intressant med den här boken är att den är annorlunda mot allt jag har läst och spänningen mellan framtidsvisionen och hur det blev. Har den ett stort värde för mig? Det är roligt att ha läst den, att ha tagit del av den här konstruktionen. Kan jag rekommendera den? Till dem som fungerar som jag inför litteraturen, ja. Men annars inte.

En god tid : minnen från framtiden, Norstedts 2001. Översättning: Urban Andersson.

Yacoubians hus av Alaa al-Aswany

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Yacoubians hus byggdes på 1930-talet i klassisk europeisk stil. Det ligger mitt i centrala Kairo och en gång bodde ministrar och miljonärer där. Nu finns där alla sorters människor. På taket bor de fattigaste i små skjul.

Huset och dess innvånare ger på så sätt en bild av det moderna Egypten. Boken handlar om flera av husets hyresgäster, en del välbeställda och andra fattiga. Men alla hyresgästerna är mer eller mindre offer för korruptionen och diktaturen i landet. Man kan inte göra någonting utan att betala mutor. Alla, från den förmögne företagsägaren till den fattige unge mannen som vill utbilda sig till polis, måste betala mutor om de ska ha framgång. Och betalar de inte så mycket som den som har makten över dem vill ha kan de råka riktigt illa ut.

Kvinnorna är också utsatta för ett förnedrande tafsande och måste ofta ställa upp på sin arbetsgivares övergrepp om de ska få behålla jobbet.

I huset bor både människor som lever på västerländskt sätt och människor som lever traditionellt muslimskt. Många unga vill flytta till Europa eftersom de inte ser någon framtid i landet. När Egypten deltar i Kuwaitkriget på USA:s sida växer protesterna. Ett islamiskt levnadssätt enligt koranen och sharia ökar bland de fattiga studenterna. De protesterar och demonstrerar och de straffas mycket hårt. De kastas i fängelse och torteras och förnedras.

Vad blir resultatet? Terrorismen och religiös extremism växer.

Yacoubians hus är enkelt och rakt skriven och miljöerna fint beskrivna. Vi lär känna många människor som bor i huset och fast det inte finns en framträdande huvudperson att följa är boken spännande att läsa.

I romanen finns också kärlekshistorier. En av dem växer fram mellan en äldre man och en ung flicka. Jag är lite allergisk mot sådana historier men här köper jag den helt och fullt. Det känns helt naturligt att den unga kvinnan kan älska den äldre mannen som behandlar henne så fint och är så förstående och som kan ge henne trygghet när jag tänker på hur hennes situation annars skulle se ut.

Yacoubians hus av Alaa al-Aswany, Bonniers 2008. Översättning: Tetz Rooke.