Kategori: Romaner

Livet efter dig av Jojo Moyes

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Lou Clark är arbetslös och har svårt att få jobb. Så dyker ett erbjudande upp om att bli sällskapsdam åt en totalförlamad man, Will Traynor. Han har varit en mycket aktiv man och företagsledare. På fritiden har han rest överallt och dykt och klättrat och fotvandrat. Nu är han deprimerad över sitt begränsade liv.

Lou och Will är mycket olika. Will har pengar och säkerhet. Han är världsvan och vet hur det går till i de övre skikten i samhället. Lou kommer från en arbetarfamlij och har inte rest någonstans och hon har ingen utbildning. Däremot är hon levnadsglad och spontan.Man förstår från början att kärlek ska uppstå, om inte annat på grund av det som står på bokens pärmar. Det är på sätt och vis ett klassiskt upplägg: Den världsvane mannen som vet hur allt går till uppfostrar och danar den lilla obildade kvinnan till att bli en ny människa. Unket kan man tro, men jag tycker inte att det är så i den här berättelsen. Genom att mannen är så handikappad och behöver hjälp med allt finns ett omvänt styrkeförhållande. Lou är anställd och behöver jobbet. Will har pengarna och hon kan avskedas när som helst. Men när de är tillsammans och han ska äta måste hon mata honom.

Livet efter dig är lättläst och spännande. Den är skickligt skriven. Det är Lou som berättar historien utom i några korta avsnitt där andra människor kommer till tals och hon ses utifrån. Ett bra grepp. Den är romantisk och bör kanske räknas som underhållningslitteratur precis som de flesta deckarna. Men Jojo Moyes roman har allvar. Vi får veta mycket om ryggmärgsförlamades stora svårigheter, om alla sjukdomar och komplikationer de kan få och om deras smärta och hur svårt det är att leva så begränsat och om den bristande handikappanpassningen i samhället.

Dessutom finns en stor existensiell fråga i berättelsen. Will är deprimerad och vill avlsuta sitt lidande. Är assisterat självmord moraliskt riktigt?

Livet efter dig av Jojo Moyes, Printz Publishing 2013. Översättning: Emö Malmberg.

The Testaments av Margaret Atwood

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer
The Testaments (svensk titel: Gileads döttrar) är en uppföljare till The Handmaid’s Tale (svensk titel: Tjänarinnans berättelse). Tidsmässigt är handlingen i The Testaments förlagd ungefär femton år senare och den handlar om kampen mot förtrycket i Gilead som är en teokratisk diktatur där kvinnorna har fråntagits all makt. De kan inte ha bankkonton och de får inte lära sig att läsa. Endast några få av dem, tanterna, får läsa. Deras uppgift är att bevaka kvinnosfären och att utbilda och förbereda fruar i de högre skikten och att sköta den hårda daningen av tjänarinnorna vars enda uppgift är att föda barn åt de härskande männen.

Kvinnorna i samhällets övre skikt får inte bestämma vem de gifter sig med. De gifts bort mycket unga och ofta till äldre befälhavare, som männen i toppen kallas. Åtminstone en befälhavare har satt i system att gifta sig med mycket unga flickor och när han har tröttnat på dem insjuknar de och dör. Sedan gifter han sig med en ny liten jungfru som inte anar vilket öde hon går till mötes.
Samhället är uppdelat i en manlig och en kvinnlig sfär. Tanterna, en slags nunneliknande institution, styr i kvinnosfären, men enligt männens makt och regler.

Gilead är ett brutalt, omänskilgt samhälle smyckat med många vackra ord. Avrättningar sker ofta. Korruptionen frodas. Urbefolkning och svarta är inte värda någonting. Homosexualitet är naturligtvis förbjuden.

Ja vi känner igen allting från vår egen värld.

Men trots att det är så farligt finns en kamp mot makten. The Testaments/Gileads döttrar är inte skriven på samma sätt som Tjänarinnans berättelse. The Testaments/Gileads döttrar är en thriller med den genrens styrka och svaghet. Skildringen blir lite ytligare men berättelsen blir också en riktig bladvändare. Atwood etablerar skickligt regimens farlighet och ondska i början av boken, ett skakande exempel på hur en diktatur kan bryta ner en människa. Hon skildrar också osäkerheten, att ett styre som det i Gilead leder till maktkamp både i toppen och bland tanterna. Utrensningar har skett bland befälhavarna. Bland tanterna finns misstänksamhet och maktkamp. Den som faller råkar ut för ett hemskt öde. Därför vet vi både vilken tragisk och kort framtid Agnes kommer att få om hon blir bortgift med befälhavaren och vilken fara de unga hjältinnorna i boken utsätts för.

Dessutom är romanen en bra skildring av hur en ung flicka som är uppfostrad i Giliad kan känna sig och tänka. Hon får passa sig hela tiden, hon ska vara lydig och ödmjuk och om hon skulle visa för mycket av någon kroppsdel kan det få män att agera på ett oönskat sätt. Allt är kvinnornas och flickornas fel. Blir hon sexuellt trakasserad och berättar det får hon förmodligen stryk.

Det finns ställen i berättelsen där jag har tänkt: Nej, vänta nu. Det här tror jag inte på. Det är inte rimligt att X kan utföra detta. Och hur kan de ansvariga vuxna i motståndskampen ta detta på sitt samvete? På så sätt känns den som en vanlig thriller. Det brukar alltid vara något som går för lätt eller som jag hakar upp mig på av andra skäl. Men Gileads döttrar är så mycket bättre än det mesta. Även om jag hade väntat mig något annat kan jag tänka: Varför inte? Det finns ett värde i att historien är lättillgänglig. Det finns ett stort värde i att kvinnorna visar mod och förslagenhet och kämpar med kraft mot den diktatur som har förstört så många kvinnors liv. Starka kvinnliga motståndskämpar och unga kvinnliga hjältinnor behövs i litteraturen.

Boken rekommenderas.

The Testaments av Margaret Atwood, Nan A. Talese/Doubleday 2019
Om Tjänarinnans berättelse har jag skrivit här.

Regnspiran av Sara Lidman

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Ibland hittar jag böcker som är gamla och slitna på bokbytardisken, som den här av Sara Lidman, en av våra största författare på 1900-talet. Regnspiran är hennes tredje roman.

Handlingen är förlagd till en by i Västerbotten och huvudpersonen är Linda. Romanen börjar i slutet av 1800-talet och fortsätter ett par decennier in i 1900-talet.

Linda är dotter till Egron och Hanna Ståhl som har ett litet jordbruk. De var lite till åren komna när de äntligen fick ett barn, ett ovanligt barn. Linda är egensinnig och ser till att få som hon vill. Dessutom är hon synsk.

Byn och byborna är fint beskrivna med ett rikt poetiskt språk. Det är en underbar rytm i Sara Lidmans berättande. Regnspiran är en tragisk historia men där finns värme och en hel del humor. Något som jag tycker är bra är att mycket av kvinnornas arbete i byn beskrivs.

Sara Lidman använder vissa dialektord och uttryck, något som hon fortsatte med i sitt författarskap. Den här boken är lite yvigare skriven än hennes senare böcker i Jernbaneserien. De har ett något stramare språk vill jag minnas. Men jag känner igen Sara Lidman och språket är vackert och poetiskt och boken är mycket spännande att läsa. Sara Lidman var en stor berättare.

Jag uppfattar Linda som att hon inte kan bry sig om andra människor utan ser allting utifrån sig själv och sina behov. Hon vet vad som anses rätt och riktigt i byn men när hon inte följer den gängse moralen och det får ödesdigra konsekvenser för andra människor verkar det som om hon inte får dåligt samvete och egentligen tycker synd om människan hon har skadat utan far illa av att folket i byn ringaktar henne. Hon är en intressant romangestalt och jag är glad att jag tog hem den här boken. En upplevelse att läsa.

Regnspiran av Sara Lidman, Bonniers 1960.

Folkets skönhet av Merete Pryds Helle

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Marie växer upp på landet i en fattig familj. Hon har många syskon. Hennes far är takläggare . Han misshandlar sina söner för små förseelser de har gjort. Örfilar är vanliga. Alla kan få en örfil av alla om de väcker misshag. Här förekommer incest i flera generationer. Mamman är trött av alla barnafödslar.

När fadern ramlar ner från ett tak och hamnar på sjukhus en längre tid slipper familjen hans regerande. Men där finns den äldste brodern Kaj som på många sätt går i sin fars fotspår om än inte i yrkesvalet. Det blir också svårare att få mat på bordet.

Mycket elände alltså och vissa scener är inte behagliga att läsa, men det här är en bra bok och det är inte elände hela tiden. Maries kärlek till sina föräldrar kommer också fram, även kärleken till den förskräcklige fadern.

Vi får följa Marie från 1930-talet till in i 1960-talet, från Langeland till Köpenhamn, genom ockupationsåren under kriget till det moderna livet. Boken är spännande att läsa. Den är lättläst och enkelt skriven, rakt på, och det är en av bokens fördelar. Många läser den. Romanen innehåller också ett stycke arbetarhistoria, men framför allt kvinnohistoria. Kvinnornas utsatthet, deras beroende av männen och rädslan att bli gravid är framträdande i berättelsen. Även om en flicka har blivit våldtagen drar hon skam över familjen om den resulterar i ett barn. Den enda preventivmetoden man har är sköljningar av underlivet.

Kvinnornas arbete, att ställa mat på bordet, att sy, att hålla rent och att ta hand om barnen har också stor plats i den här boken och naturligtvis finns också en viss gemenskap och glädje. Även om Marie är stark präglad av sin uppväxt och har dåligt självförtroende så framstår hon ändå som seg och med en viss styrka. Hon manövrerar så gott hon kan för att klara sig i männens värld. Ibland genom att vara undfallande, ibland genom att ge sig på någon annan kvinna.

Det här är bra. Marie är en intressant gestalt. Jag tycker inte om henne helt och fullt men jag förstår varför hon är som hon är.

Folkets skönhet av Merete Pryds Helle, Bonniers 2018. Översättning Urban Andersson

De dunkla butikernas gata av Patrick Modiano

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Nu är jag förvirrad. Vem är huvudpersonen i den här romanen? Vad har hänt. Varifrån kommer han? Vad utmynnade alltihop i?

De dunkla butikernas gata gör skäl för sitt namn och motsvarar sitt omslag. Den är dunkel, vag och förvirrande. Jag lägger ner boken och tänker: Vad var det här? Huvudpersonen heter kanske Pedro McEvoy. Egentligen alltså. Från början heter han Guy Roland men han har tappat minnet. En privatdetektiv har tagit hand om honom efter att han kommit in i hans kontor efter en mystisk olycka, utan minne. Sedan har Guy Roland arbetat åt privatdetektiven i många år. Men nu går detektiven i pension och flyttar till Nice och Guy Roland som stannar i Paris beslutar sig för att ta reda på vem han är.

Det är som sagt en famlande historia där det är svårt att veta vad som verkligen har hänt. Historien går tillbaka till 1940 när Paris blev ockuperat av nazisterna och många människor tvingades fly och både kriget och alla år sedan dess gör det svårt att hitta sanningen.Vad minns Guy Roland? Under hans efterforskningar dyker minnesfragment upp. Men är de verkliga?

Fast romanen på många sätt är overklig är den mycket sakligt skriven. Jag har aldrig sett så många gatunamn och adresser i en bok förut. Modiano är ju också känd för att skriva mycket noga exakt var i Paris hans romanpersoner befinner sig. Här blir det en stor kontrast mellan denna exakthet och berättelsens famlande och vaghet. Modiano har ett lugnt och sakligt skrivsätt och stundvis är historien mycket vacker. Det blir upp till läsaren att sätta ihop fragmenten och försöka hitta en mening i historien. Först när jag hade läst färdigt boken ställde jag mig helt frågande. Var det här något att ha? Men vid närmare eftertanke var det faktiskt det. En stämning och tankar om vad vi minns och inte minns dröjer sig kvar. En bok som man funderar över efteråt.

De dunkla butikernas gata av Patrick Modiano, Norstedts 2014. Översättning Anne-Marie Edéus.

Den första svenska upplagan kom 1980.

Binas historia av Maja Lunde

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Den här romanen består av tre historier från tre olika tider som vävs in i varandra.Tao är en kinesisk kvinna som lever år 2098. Bina som är så viktiga för människornas matförsörjning har försvunnit. Klimatförändringarna med torka, stormar och översvämningar har medfört att samhället har kollapsat.

I Kina är det dock en viss ordning. Men människorna har det svårt. Det är knappt om mat. Styret och reglerna är hårda. Tao och hennes man klättrar varje dag upp i päronträden och pollinerar blommorna för hand. Det är ett hårt arbete i många timmar.

George är biodlare i USA och året är 2007. Familjen har drivit bigården i generationer. Han sköter sina bisamhällen väl. Men bidöden finns i den södra delen av landet och når snart även Georges gård. Bisamhällena kollapsar från den ena dagen till det andra.

William är fröhandlare i England år 1852. Han hade velat bli naturforskare men är tvungen att försörja sin stora familj som fröhandlare och det gör honom deprimerad. Men han är mycket intresserad av bin och lyckas kravla sig upp ur sängen och bygga en ny slags bikupa.

De här tre berättelserna ger oss en utveckling från den första mer systematiska biodlingen på 1800-talet till bidöden i början av 2000-talet till en tänkt framtid som ingen av oss vill ha. De är fint skrivna med familjerelationer där karaktärerna framstår som människor. Där finns konflikter mellan föräldrar och barn och mellan makar, men också värme och kärlek. Romanen har djup och komplikation, den är sannerligen ingen pamflett fast författaren har ett tydligt budskap. Jag tycker också att miljön är fint beskriven.

I ett avsnitt ganska långt fram i boken, när Tao är i Beijing på det stora biblioteket för att ta reda på varför hennes lille son blev sjuk, tyckte jag att författaren tog fram lite väl mycket fakta och att vi förstod vad det handlade om utan det. Men hon knyter ihop de tre berättelserna på slutet och då framstår det avsnittet i ett nytt ljus.

Binas historia är ingen bladvändare. Jag läste den ganska långsamt men det är spännande att följa de tre huvudkaraktärerna och den leder till eftertanke. Vad gör vi med vår jord?

Binas historia av Maja Lunde, Natur & Kultur 2016. Översättning: Lotta Eklund.

Ärr av Audur Ava Ólafsdóttir

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Jónas är frånskild, en 49-årig man på Island. Livet känns meningslöst. Det är länge sedan han var tillsammans med en kvinna. Han har tappat lusten att leva, men hur ska han ta livet av sig?

Jónas har en dotter, Gudrun, och han vill inte utsätta henne för att hitta honom död. Så Jonas reser utomlands, till ett krigshärjat land. Han bokar in sig på ett hotell i en vecka och tänker att på den tiden ska han ha hunnit utföra det han kommit dit för.

Han tar inte mycket med sig på sin resa, nästan inga kläder men lite verktyg, bland annat en borrmaskin.

Det här med verktygen skapar på sätt och vis tonen i den här berättelsen. Ärr är en bok med humor som säger en hel del om vår mänskliga tillvaro. Den innehåller inte så mycket tankar och spekulationer över liv och död utan mer det som händer rakt av. Varje kapitel börjar med ett litet citat från en dikt eller en bok. De här citaten står mot den övriga texten och mellan dem finns en stor tom plats där läsarens känslor och tankar kan leva. Under och mellan raderna i den här avskalade berättelsen finns sorgen, lyckan, vardagsliv, bråddjup, fasor och himlens stjärnor. Landet som Jónas kommer till har nyligen fått fred. Hus och infrastruktur är förstörda. Människor har varit med om fasansfulla händelser. På så vis för författaren ihop det stora med den enskilda människans vånda och försök att finna mening i tillvaron. Hur underligt det än kan låta så är Ärr en positiv bok. Positiv till livet som kan vara så svårt. Alla människor klarar inte att leva vidare men möjligheten finns att hitta tillbaka till mänsklig värme och gemenskap. 

Ärr av Audur Ava Ólafsdóttir, Weyler 2017. Översättning: Arvid Nordh.

Min farmors hus av Karl Erik Soya

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Det här är en barndomsskildring och tiden är början av 1900-talet och platsen är Köpenhamn.

Lille Sören blir uppryckt mitt i natten och förd tillsammans med sin barnjungfru till sin farmor där han sedan får bo. Orsaken är att hans mamma har dött.

Sören är fem och ett halvt år gammal och han berättar sina minnen som femtioåring. Barndomsminnena är alltså filtrerade och ändrade genom en vuxens ögon men känns väldigt äkta.

Sörens farmor äger ett hyreshus och har det mycket bra ställt. Men hon är snål, sniken och misstänksam mot alla. Hon bor i en fin lägenhet i sitt eget hus. Dörren har många lås och att ta fram nycklar och låsa upp tar lång tid. Hon är så rädd för tjuvar och mördare.

Sören tycker inte om sin farmor. Det gör nog ingen. Men han har med sig sin barnjungfru Johanne och hon är hans trygghet i livet. Hon har ingen utbildning och stakar sig när hon ska läsa sagor för Sören men hon är en klok och varm människa och hon älskar Sören över allt annat.

Det händer mycket under den tid som Sören bor hos sin farmor. Han skäms förskräckligt när han bajsar på sig under begravningsmiddagen. Han ger en cigarr till en papegoja fast han vet att papegojan inte tål att äta upp den. Han är inte alltid snäll och stundvis en riktig egoist. Han är sin farmors ögonsten och hon kan göra vad som helst för honom. Han är med andra ord bortskämd.

Min farmors hus är en av alla oväntade bra böcker jag har läst det här året. (2018) Den är komplex, underhållande och allvarlig. Där finns klassskillnader och mänskliga konflikter och jag känner att jag är där, i Köpenhamn, där gasljuset brinner och man åker hästdroska, där fruarna skvallrar i huset och där pojkarna från gårdshuset blir tvugna att behandla lille Sören väl eftersom han är herremansbarn och hyresvärdens barnbarn.

Min farmors hus av Carl Erik Soya, Biblioteksförlaget 1961. Översättning: Siri Thorngren Ohlin.

Boken kom ut första gången på svenska 1945. Den finns även utgiven i en annan översättning år 1972.

Ormen i Essex av Sarah Perry

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Cora Seaborne har levt i ett äktenskap där hon har blivit misshandlad och plågad. Nu har hon blivit änka och kan göra som hon vill. Det är år 1893 i London och hon förväntas att snöra korsetten och dra sig tillbaka klädd i svart. Men istället reser hon till den lilla staden Colchester i Essex. Cora Seaborne är intresserad av naturhistoria och samlar fossiler. Dessutom går rykten om en mystisk sjöorm i trakten och Cora Seaborne tänker att den skulle kunna vara ett urtidsdjur som har överlevt.

Berättelsen är skriven med Cora Seaborne, hennes son och prästen William Ransomme som hon träffar i Essex, i centrum, men den innehåller många personer. Där finns Coras socialistiska väninna Martha som arbetar för att de fattiga människorna i London ska få bättre bostäder än de usla hus som de bor i, där finns kirurgen Luke Garrett som vill pröva nya operationsmetoder, där finns William Ransommes väna hustru som är lungsjuk för att nämna några.

Romanen handlar om kärlek och vänskap i en brytningstid där nya idéer och ny teknik frodas, men där gamla föreställningar och seder lever kvar.

Kärlek uppstår mellan prästen och Cora. Luke Garrett älskar också Cora men kärleken är obesvarad. Boken är full av människor som längtar efter någon som de inte får. Vad är kärlek och vad är vänskap? Kan två jämlika människor både älska varandra och vara vänner?

Men historien griper aldrig tag i mig. Det finns starka och gripande scener men jag bryr mig aldrig riktigt om vad som händer med romanfigurerna. När Luke Garrett tänker hänga sig i ett träd mot slutet av boken känns det bara som jaså. Det är något som fattas. Jag vet att den här boken har fått mycket fina recensioner och även priser. Den är välskriven och ger en inblick i liv och förhållanden i slutet av 1800-talet. Men jag skulle inte ge den mer än tre och en halv mössa om jag betygsatte böcker på det viset.

Ormen i Essex av Sarah Perry, Bonniers 2018. Översättning: Eva Johansson.

Neapelkvartetten av Elena Ferrante

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Nu har jag läst den fjärde och sista delen av Neapelkvartetten. De övriga tre böckerna heter Min fantastiska väninna, Hennes nya namn och Den som stannar, den som går. Det förlorade barnet får illustrera hela kvartetten. De två första böckerna läste jag innan jag började blogga men den tredje har jag skrivit om tidigare.

Böckerna handlar om Elena och Lila som växer upp i ett fattigt kvarter i Neapel. De blir vänner redan som små men det är en vänskap med komplikationer. Båda flickorna är intelligenta och har läshuvud men Lila får inte läsa vidare. Berättelsen börjar i 1950-talet och slutar i 2000-talet och det är Elena som berättar.

Hela kvartetten är en stor episk berättelse om vänskap, personlig utveckling, kärlek, moderskap och om situationen i Italien. Elena får kämpa för att utbilda sig och bli en respekterad författare. Hon måste tillägna sig ett nytt språk, italienskan. Livet i kvarteret i Neapel är helt annorlunda mot hur livet ter sig för en universitetsutbildad. De talar dialekt, de skriker när de blir arga och tröskeln till att använda våld är låg.

Fascister misshandlar socialister på gatorna och efterhand bildar en del radikala ungdomar terroristceller. I kvarteret styr bröderna Solara och många är skuldsatta till dem. Korruption och maffiavälde härskar men efterhand får läsaren erfara att detsamma gäller i stort i Italien, också bland parlamentsledamöter om än kanske i lite snyggare form.

Mitt i allt detta navigerar Elena och Lila i sitt liv, som mammor, som älskande och som arbetande. Vi får följa dem ända in i sextioårsåldern.

Allt berättas av Elena och jag tycker att det är mycket trovärdigt skrivet. Hon berättar detaljrikt om mycket i sitt liv. Det känns precis som om Elena har skrivit sina memoarer.  Både hon och Lila framstår som riktiga människor.

Lila är beskriven utifrån. Elena flyttar från Neapel och bor långt borta från Lila i många år. Lila är en komplicerad människa coh periodvis har de inte mycket kontakt. Eftersom det är Elena som berättar får vi veta mer om henne och hennes liv. Men det är Lila som vi aldrig vet allt om som är den karaktär som berättelsen kretsar kring. Det är mycket bra gjort.

Neapelkvartetten:Min fantastiska väninna : barndom och tonår, Norstedt 2016. Översättning: Johanna Hedenberg

Hennes nya namn : ungdomsår, Norstedt 2016. Översättning: Johanna Hedenberg.

Den som stannar, den som går : åren mitt i livet, Norstedt 2016. Översättning: Johanna Hedenberg.

Det förlorade barnet : medelålder och åldrande, Norstedt 2017. Översättning: Johanna Hedenbeg.

Böckerna finns också i pocket och kan naturligtvis lånas på biblioteket.