Den som stannar, den som går av Elena Ferrante

Det här är den tredje boken i Elena Ferrantes Neapelkvartett. De två första har jag läst tidigare och nu i höst ville jag läsa den tredje.

Böckerna handlar om Elena och Lila som växer upp i en fattig stadsdel i Neapel. De skulle båda kunna studera men bara Elena får möjlighet. När den här boken börjar har hon tagit examen på universitetet, skrivit en roman som hon har fått antagen och är förlovad med en ung professor av fin familj.

Lila däremot arbetar på en konservfabrik i Neapel där villkoren för arbetarna är usla.Tiden är nu 1970-talet. Stora studentprotester pågår. Flera av Elenas och Lilas gamla vänner har blivit kommunister och några går långt till vänster. Det är hårda tag. Fascister misshandlar kommunister, maffian är mäktig i Elenas och Lilas barndomskvarter och det finns terroristgrupper längst ut på vänsterkanten.

Som jag ser Neapelkvartetten efter att ha läst tre av böckerna så handlar de mycket om Elenas utveckling till en självständig person. Det är inte lätt för en ung fattig flicka från Neapel att studera på universitet. De från välbeställda familjer har så mycket gratis som hon måste lära sig från grunden. De talar italienska men Elena talar napolitanska och bara att tillägna sig och kunna använda en vårdad italienska kräver stor möda. Klasskillnader och olika världar gestaltas starkt i de här romanerna. Även i den tredje utvecklas Elena. Och vad hon kommer att bli i slutet av den fjärde boken vet vi ännu inte.

Det är Elena som är bokens berättare och vi får följa henne i hennes liv. Lila blir beskriven så som Elena ser henne. Jag upplever Elena mer lik mig. Jag kan förstå henne ganska bra. Lila däremot är en helt annan sort, en mycket fascinerande romangestalt. Hon är superintelligent, lynnig och kan vara mycket elak. Hon har en stark personlighet som påverkar hennes omgivning.

Böckerna är detaljrikt skrivna och den tredje som jag nu har läst börjar lite trögt men bara man fortsätter läsa så blir det mer spännande. Den slutar med en riktig cliffhanger men jag kommer ändå inte att läsa fyran direkt efter denna. Jag sparar den till i vinter. (2018)

I alla fall kan jag rekommendera böckerna så här långt. Intressanta kvinnoöden, kvinnlig vänskap och en intressant bild av Italien. Jag tycker också att de är spännande att läsa.

Den som stannar, den som går av Elena Ferrante, Norstedts 2016. Översättning: Johanna Hedenberg.

Imamens fall av Nawal El Saadawi

Vi är i ett muslimskt land där sharialagar råder. Imamen är den högste ledaren och han är guds representant på jorden. Landet är en diktatur där man hugger av händer och fötter på brottslingar och där kvinnor stenas. Diktaturen är lite uppsnofsad genom att man har en officiell opposition, men diktatur är det.

Kvinnorna har det inte lätt. Männen kan ta flera hustrur och genom att bara säga att de vill ha skilsmässa tre gånger kan en man förskjuta sin hustru. Det är också självklart att männen kan ha älskarinnor och gå till glädjehuset. Kvinnorna däremot får passa sig. De hamnar lätt i en situation där de gör fel hur de än gör och blir bestraffade för detta.

I paradiset efter döden finns plats för de rätttrogna männen och en massa jungfrur som de kan utnyttja. Ingen annan. Gifta kvinnor slipper inte in.

På omslaget står det att Imamens fall är en roman. Om den är det så är den en mycket ovanlig roman. För mig känns den mer som ett diktverk. Ett mycket bra, omskakande och vackert diktverk där det också finns en rejäl portion ironi. Det finns ingen handling att följa i boken utan den har framför allt två kärnhändelser som tas om många gånger, ibland med lite annan vinkel och andra ord. Det är flickan Binth Allah , Guds dotter, som jagas av förföljare och som dödas av de som har våldfört sig på henne. Den andra kärnhändelsen är ett attentat mot Imamen när han håller tal under den festen Stora Bairam.

Detta är alltså ingen realistisk roman fast vi vet ju ändå att händelserna och ideologin och tankarna för att rättfärdiga det här systemet finns i verkligheten. Författaren låter också några kvinnor argumentera mot den rådande ideologin så att självmotsägelser blottas och tankesystemet faller platt till marken. Det har naturligtvis ingen positiv verkan för dessa kvinnor. Logik i vanlig mening finns inte, hyckleri och korruption härskar.

Jag säger igen: Det här är ett mycket vackert och omskakande diktverk. Det bästa som jag har läst av Nawal El Saadawi hittills. Boken är inte lättillgänglig, men jag rekommenderar den varmt till den som vill bemöda sig om att läsa den.

Imamens fall av Nawal El Saadawi, Ordfront 1989. Översättning Hans O. Sjöström.

Bonjour tristesse av Françoise Sagan

Den sjuttonåriga Cécile och hennes pappa tillbringar sommaren i en hyrd villa vid Medelhavet. Céciles mamma är död och Cécile har efter det tillbringat sina skolår på en katolsk flickpension tills hon skulle börja gymnasiet. Då lämnade hennes far över henne till Anne, moderns väninna, som lärde henne att klä sig och föra sig.

Allt detta har hänt innan bokens berättelse börjar.

Med i villan vid medelhavet är pappans älskarinna Elsa. Det stör inte Cécile det minsta. Elsa är ung och lättsam och tycker om samma liv som Cécile och hennes far: fester, krogbesök, casinospel, lata dagar och att umgås ytligt med vänner och bekanta. Dessutom vet Cecile att Elsa bara är en älskarinna som hennes far kommer att tröttna på så småningom.

Cécile och hennes far har en stark relation kanske på grund av att modern inte finns. När de två är ute i nöjeslivet kan de få menande blickar som om Cécile skulle vara faderns mycket unga älskarinna. Fadern behandlar henne som vuxen och hon röker och dricker och festar precis som han. Det är de två som har ett starkt förbund. Inte pappan och Elsa.

Men så kommer Anne till villan och det visar sig att hon och Céciles far planerar att gifta sig. Anne är inte som Elsa. Anne är allvarlig, ansvarstagande och intellektuell och hon tycker att Cécile absolut bör använda sommarmånaderna till att läsa in studentexamen som hon inte klarade i våras.

Nu känner Cécile sin tillvaro hotad.

Mer än så här berättar jag inte om handlingen. Bonjour tristesse är en spännande bok och skickligt skriven. Sagan var bara 18 år när boken kom ut, jag tycker att det är en fantastisk debut. Flickan Cecíle är gestaltad som en riktig människa med goda och dåliga sidor. Cynism och själviskhet och en barnslig egoism har en stor plats i hennes personlighet men hon framstår som väldigt ambivalent och hon vet inte vem hon egentligen är. Hon har en tomhet inombords som kanske aldrig kommer att fyllas.

Äntligen har jag läst den här boken.

Bonjour tristesse av Françoise Sagan, Bra klassiker 1983. Översättning Lily Vallquist.

Koka björn av Mikael Niemi

Vi är i byn Kengis i nordligaste Sverige och det är år 1852. Prosten Læstadius leder en väckelse inom kyrkan, en väckelse som mest innefattar de fattiga. Han är mot alkohol och trots att han är väckelsepräst är han intresserad av naturvetenskap.

Så försvinner en vallpiga i skogen. Prosten och hans skyddsling Jussi hittar pigan död i en myr. Överhetens mening är att en björn dödat pigan och jakten sätts igång. Men prosten mäter och analyserar märkena på pigans kropp och mäter senare måtten på tänderna i den dödade björnens skalle och han kommer fram till att en människa måste ha dödat flickan. Dessutom hittar han stövelfett på flickans kjol och det är inte vilket stövelfett som helst utan sådant man måste köpa hos handlaren och det är bara välbeställda män som har råd till det.

Det här är alltså en deckare och den är spännande rakt igenom, men den innehåller så mycket mer. Niemi tar ställning för de förtryckta samerna och för de fattiga. Samtidigt visar han på dryckenskap, våld, okunskap och vidskepelse. Han målar upp en rik och ruskig bild över förhållandena uppe i norr. Prostens skyddsling Jussi är same och han råkar ut för allmänhetens fördomar. De kallar honom nåjdungen och ser på honom med stor misstänksamhet.

Eftersom Koka björn är en spännande historia om ett brott vill jag inte avslöja mer av handlingen. Det är en bra bok som jag varmt rekommenderar och fast den utspelas på 1800-talet tycker jag att den är tankeväckande så här i valtider. Diskriminering av en minoritet är ett starkt tema i boken och jag vill absolut rösta på ett parti som hävdar människors lika värde. Rykten och snedvridna fakta spelar också stor roll i berättelsen. Och det är något vi alla måste se upp med och särskilt under en valrörelse. (hösten 2018) Alltså rekommenderar jag Koka björn å det varmaste.

Koka björn av Mikael Niemi, Piratförlaget 2017.

Tusen strålande solar av Khaled Hosseini

Mariam tvingas att resa till Kabul för att gifta sig med en trettio år äldre man. Hon är endast femton år gammal, fattig och utomäktenskapligt barn till en förmögen man. Men hos honom får hon inte bo. Nej hon tvingas in i ett äktenskap där hon blir misshandlad och måste klä sig i burka när hon går ut.

Efter tjugo år tar hennes man sig ännu en hustru, den unga Laila. Hon vill studera vidare men är tvungen att gifta sig efter att hennes föräldrar har omkommit i en bombattack och hon har upptäckt att hon är gravid med sin älskade som har flytt till Pakistan. Om hon gifter sig snart med Mariams man kan hon få honom att tro att han är far till barnet. Och det är livsfarligt för en kvinna att leva ensam. Det går inte. Tyvärr kan det även vara livsfarligt att vara gift kvinna, vilket vi får uppleva senare i berättelsen.

Romanen spänner över många år och vi får ta del av Afghanistans våldsamma historia: den sovjetiska invasionen, krigsherrar, talibantiden och slutligen när den amerikanska koalitionen har tagit över. Allt detta upplever vi genom de två kvinnorna. Berättelsen ger också en stark insikt i kvinnornas situation, helt rättslösa och lämnade i sin makes våld.

Men denna roman är ingen historielektion. Den är fint gestaltad med miljöbeskrivningar som ger vackra eller fula bilder i mitt huvud när jag läser. För berättelsen är inte bara hemsk och mörk. Den är vacker också. Kärlek och vänskap finns i boken och alla män är inte onda och förtryckande. Lailas far och en mulla som undervisar Mariam i koranen när hon är barn är exempel på medkännande och mänskliga män. Förhållandet mellan Mariam och Laila som utvecklas från fientlighet till vänskap är också fint beskrivet.Tusen strålande solar är mycket spännande, en gripande och levande berättelse med mycket mörker men också med ljus. Den är en riktig bladvändare som jag rekommenderar.

Tusen strålande solar av Khaled Hosseini, Wahlström & Widstrand 2008. Översättning: Johan Nilsson.

Den svavelgula himlen av Kjell Westö

Den svavelgula himlen är en omfångsrik episk berättelse som spänner över lång tid, från 1960-talet till in i 2000-talet. Miljön är Helsingfors med omgivningar. Redan som barn träffar huvudpersonen de båda syskonen Rabell, Alex och Stella, som kommer från en mycket välbärgad famlij. Vänskapen med Alex och kärleken till Stella finns med i hela romanen.

Men förutom Alex finns en hel rad barndomskamrater som vi glimtvis får följa genom livet i boken. Krister som är ärlig och följer sitt samvete och som så småningom blir präst, Jan-Roger som är en plågoande och som Alex använder för att visa sin makt och Klasu som Alex mal sönder i affärslivet.

Kärleken till Stella är ett stort tema i romanen, den är stark, mycket erotisk och komplicerad. Hon och berättaren lever tillsammans i långa perioder men har också stora problem i sin relation. Vänskapen med Alex är också komplicerad, han är cynisk och makthungrig och kan bokstavligt talat gå över lik men han är inte endimensionellt beskriven. Hans far är mentalsjuk, hans farfar är en sträng maktmänniska och detta har präglat honom.

Huvudpersonen lär vi känna genom det han berättar om sitt liv och om de här människorna. Han kommer från lägre medelklass, vill vara författare, gör succé med en bok, men måste till största delen försörja sig som lärare. Hans förhållande till föräldrarna är fint beskrivet och också klasskillnaden mellan honom och familjen Rabell.

Den svavelgula himlen är en mycket mänsklig roman om människors strävan, om deras brister och hur svårt det kan vara att stå upp för sina åsikter. Det är en roman om det sena 1900-talet, om kriser och trender och det känns som om människorna i berättelsen verkligen finns. En roman att ta till sig och fundera över. Den var spännande att läsa.

Den svavelgula himlen av Kjell Westö, Bonniers 2017.

Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò

Yejide och Akin har varit gifta i fyra år. De har ett bra äktenskap men inga barn. Släkten trycker på. Det är ett evigt tjat om att de måste skaffa barn och om olika åtgärder som de bör vidta för att Yeide ska bli gravid. Att Yejide bör fasta och träffa en trolldomspräst på ett berg är en av dem. En annan är att ta hand om en släktings barn en tid. Barnet ska locka fram ett nytt barn i Yejides livmoder.

Akin får ständiga påtryckningar om att han bör gifta sig med ännu en kvinna. Om han gör henne med barn kommer hans första fru också att bli gravid.Yejide och Akin är universitetsutbildade. Akin vill inte ha ännu en fru. De tror inte på magi. Ändå kan de inte stå emot det hårda trycket från släkten. Akin gifter sig med en ung kvinna. Hon får bo i en annan del av stan. Och Yejide fastar och klättrar uppför berget med en get i släptåg för att om möjligt bli gravid.

Det hårda trycket och Yejides längtan efter ett barn leder till att hon blir skengravid. Magen blir större och hon får alla symptom på graviditet, men läkarna konstaterar att inget finns i hennes livmoder.

Till slut blir hon gravid efter att ha haft sex med Akins bror när hennes man inte är hemma. Så småningom visar det sig att både Yejide och Akins bror har gener som gör att deras barn får sicklecellanemi. Det innebär att de röda blodkropparna är deformerade och att barnet lider svårt och kan dö tidigt. Den här sjukdomen är relativt vanlig i Nigeria.

Problemet med barnlöshet kan vara svårt nog utan en släkt som ständigt trycker på och kräver ett barn. Det kan inte vara lätt för en kvinna att leva i ett samhälle där en man kan ha fyra fruar och där släkten kräver att hon ska föda barn. Det kan inte vara lätt för en man att leva i ett samhälle där en riktig man ska vara fruktsam och potent. Får man sedan barn med en allvarlig sjukdom blir livet tungt.

Boken är lättläst och rakt berättad även om det är många hopp i tiden. Den är spännande och griper tag. Jag vill veta hur det går. Och jag får en viss inblick i Nigerianska förhållanden och krocken mellan gamla och nya föreställningar om hur världen fungerar.

Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò, Piratförlaget 2017. Översättning: Erik MacQueen

Silas Marner av George Eliot

Silas Marner är medlem i en sträng religiös sekt i staden där han bor. På grund av en svekfull vän blir han anklagad för ett brott som han inte har begått. Han flyr till en liten stad där han bosätter sig i en stuga vid ett stenbrott.

Silas Marner är vävare och tjänar så småningom ihop en ansenlig summa pengar. Han är en enstöring och umgås inte med människorna i trakten. Han är bitter och snål och bryr sig bara om sina pengar som han har gömt under golvplankorna. Så blir han utsatt för ett brott av ännu en svekfull och ondsint person.

I den här boken lär vi inte bara känna Silas Marner, utan också andra invånare i den lilla staden, både de som har det gott ställt och lite enklare folk. Där finns två välbeställda bröder, den ene ondsint och egoistisk och utan medkänsla med andra människor, den andre mer ansvarsfull men svag. Han är redan gift med en kvinna som är missbrukare och har ett litet barn, ett misslyckat äktenskap som han ångrar att han gav sig in i. Ingen annan än hans egoistiske bror vet om detta äktenskap, och den vetskapen utnyttjar han för att pressa pengar av sin bror.

George Eliot väver ihop en historia med både allvar och humor och med många olika karaktärer. Människorna i boken är fint beskrivna med sina positiva och negativa sidor. Ett exempel på ett avsnitt som är både underhållande och mänskligt skrivet är damernas förberedelser inför en bal. I andra avsnitt upplever vi stark medkänsla och innerlig kärlek.

De två historierna – den ena om Silas Marner och hans öde – den andra om de två bröderna – möts så småningom och det lilla barnet får stor betydelse för Silas Marner.

Silas Marner är en fin klassiker som jag är glad att jag har läst. Boken kom ursprungligen ut 1861 och George Eliot är pseudonym för Mary Ann Evans.

Silas Marner, Modernista 2017. Översättning Ingegerd von Tell.

The noise of time av Julian Barnes

Den här romanen handlar om den ryske kompositören Sjostakovitj som levde mellan 1906 och 1975. Ryska revolutionen, Stalin och Chrusjtjovs regim påverkade hans liv.

Boken börjar med att Sjostakovitj står i trappuppgången utanför lägenheten där han bor med hustru och barn. Det är natt, han är fullt påklädd och portföljen med ombyte av underkläder står vid hans fötter. Det är 1930-tal. Människor faller i onåd och arresteras. De blir förda till ”Det stora huset” och de flesta kommer aldrig tillbaka. Sjostakovitj står i trappuppgången och väntar timmer efter timme på att hissdörren ska öppnas och han ska bli hämtad. Han står där för att skona sin famlij och för att han hellre vill vara påklädd än bli dragen ur sängen mitt i natten klädd i pyjamas.

Det handlar om rädsla och hur man kan bevara sin egen stolthet och integritet under en terrorregim. Om det är möjligt. Terrorn är godtycklig. Om någon faller i onåd kan bero på tillfälligheter; man råkar umgås med fel person; någon maktperson som har stött en faller i onåd och arresteras. Då kan man råka illa ut själv. Om man inte blir arresterad och avrättad kan man råka ut för att bli tvungen att skriva under falska anklagelser mot någon som är arresterad.

En tonsättare kan falla i onåd om Stalin kommer och lyssnar på en konsert och inte tycker om musiken. Det händer Sjostakovitj. Kompositörer bör vara med i det nationella kompositörsförbundet. Ledningen där arbetar för regimens musiksyn. Musiken ska vara till för folket, vilket innebär att den ska vara enklare och mer lättsmält än Sjostakovitj musik. Den ska också vara positiv och skildra alla fantastiska framsteg som görs i Sovjetunionen. En berömd kompositör ska helst vara partimedlem.

Det finns många starka partier i The noise of time. När Sjostakovitj står i trappuppgången och väntar istället för att sova är ett sådant. När han är på fredskongress i USA och tvingas läsa färdigskrivna tal som han inte alls står bakom är ett annat. Jag upplever starkt hur det kan vara att leva under en terrorregim och jag har svårt att förstå att det går att behålla sin psykiska hälsa under sådana omständigheter. Denna ständiga rädsla.

The noice of time är en mycket bra roman som jag vill rekommendera. Man behöver inte veta något om Sjostakovitj musik för att ha utbyte av boken. Själv har jag hört den mycket lite. Det viktiga temat i boken om vad konst är till för och en konstnärs svårigheter under en totalitär regim förstår man ändå. Och Sjostakovitj framträder som en riktig levande människa med sina fel och brister.

Jag använder här den auktoriserade svenska stavningen Sjostakovitj. Den engelska stavningen är Shostakovich. Boken finns översatt till svenska med titeln Tidens larm.

The noise of time av Julian Barnes, Jonathan Cape 2016.

Fjäril i koppel av Zinat Pirzadeh

Shirin är en flicka som växer upp i Iran. Hon bor med sin famlij i en liten stad vid Kaspiska havet. De har det bra ställt och bor i ett fint hus som Shirins farfar en gång byggde. Huset ligger på en stor gård och vartefter familjen har vuxit har flera hus byggts åt olika familjemedlemmar.

Shirins morfar och mormor bor i en annan stad. Mormodern härstammar från en kunglig släkt. Hon är världsvan och västerländskt klädd.

När Shirin är liten har hon stor frihet. Hon kan leka och klättra i träd, även om hennes mamma tycker att sådan lek inte lämpar sig för flickor. Men vartefter hon blir äldre får hon fler och fler restriktioner. När hon får mens räknas det som en stor händelse bland kvinnorna, men det innebär samtidigt ett mycket begränsat liv. Hennes bröder vaktar på henne och hon måste täcka sig för främlingar och utomhus.

Shahen är fortfarande vid makten. Folket har ingen verkllig frihet och många sätts i fängelse.

Så kommer revolutionen med arresteringar och tortyr från både Shahens polis och revolutionärerna. Efter revolutionen blir kvinnornas tillvaro ännu mer begränsad.

Historien berättas av Shirin som vuxen. Den känns trovärdig som Shirins minnen, enkelt och rakt berättad med många färgrika scener och många starka och hårt drabbande händelser. Shirin har stor frihetslängtan och vill skapa en ny framtid för sig och sin dotter. Redan i början av boken får vi veta att hon tänker fly. Hon är gift och bor i Teheran och hennes man är ute i kriget. Hennes mormor ska hjälpa henne att komma iväg innan mannen kommer hem.

Fjäril i koppel av Zinat Pirzadeh, Piratförlaget 2011.