Den svavelgula himlen av Kjell Westö

Den svavelgula himlen är en omfångsrik episk berättelse som spänner över lång tid, från 1960-talet till in i 2000-talet. Miljön är Helsingfors med omgivningar. Redan som barn träffar huvudpersonen de båda syskonen Rabell, Alex och Stella, som kommer från en mycket välbärgad famlij. Vänskapen med Alex och kärleken till Stella finns med i hela romanen.

Men förutom Alex finns en hel rad barndomskamrater som vi glimtvis får följa genom livet i boken. Krister som är ärlig och följer sitt samvete och som så småningom blir präst, Jan-Roger som är en plågoande och som Alex använder för att visa sin makt och Klasu som Alex mal sönder i affärslivet.

Kärleken till Stella är ett stort tema i romanen, den är stark, mycket erotisk och komplicerad. Hon och berättaren lever tillsammans i långa perioder men har också stora problem i sin relation. Vänskapen med Alex är också komplicerad, han är cynisk och makthungrig och kan bokstavligt talat gå över lik men han är inte endimensionellt beskriven. Hans far är mentalsjuk, hans farfar är en sträng maktmänniska och detta har präglat honom.

Huvudpersonen lär vi känna genom det han berättar om sitt liv och om de här människorna. Han kommer från lägre medelklass, vill vara författare, gör succé med en bok, men måste till största delen försörja sig som lärare. Hans förhållande till föräldrarna är fint beskrivet och också klasskillnaden mellan honom och familjen Rabell.

Den svavelgula himlen är en mycket mänsklig roman om människors strävan, om deras brister och hur svårt det kan vara att stå upp för sina åsikter. Det är en roman om det sena 1900-talet, om kriser och trender och det känns som om människorna i berättelsen verkligen finns. En roman att ta till sig och fundera över. Den var spännande att läsa.

Den svavelgula himlen av Kjell Westö, Bonniers 2017.