Monsieur Andesmas eftermiddag av Marguerite Duras

Det här är en kort roman, endast på 120 sidor. Kanske bör den kallas novella, alltså någonting mellan novell och roman? I alla fall är Monsieur Andesmas eftrmiddag en högst läsvärd historia som utspelas under en eftermiddag.

Herr Andesmas sitter på en höjd ovanför byn där han bor och väntar på en murarmästare och på sin dotter. Han har köpt huset på höjden till henne och han vill anlägga en terrass framför, just där han sitter. Nere i byn är det fest och herr Andesmas betraktar folklivet på torget.

Det händer inte så mycket i den här berättelsen – fast man kan också säga att det händer mycket och det som händer har delvis att göra med att herr Andesmas börjar inse det som han inte har sett, eller inte velat se. Hans dotter är navet i den här historien. Allt kretsar kring henne och hon är en person som bara omtalas. Hon uppenbarar sig inte fysiskt i berättelsen.

På omslagets baksida skriver förlaget om den lågintensiva stämning som finns i en del av Marguerite Duras berättelser. I den här skapar hon en tät stämning som nog kan kallas lågintensiv och som läsare förstår vi till slut händelsernas starka komplikationer. Men intensiteten i historien växer till att bli mycket stark, åtminstone hos kvinnan som herr Andesmas pratar med medan han väntar.

Monsieur Andesmas eftermiddag är en intressant berättelse med en ung vacker kvinna som katalysator. Jag frågar mig hur stor makt en vacker sjuttonåring har. Är den skenbar? Visst, männen vänder sig om och stannar upp. Men jag undrar.

Monsieur Andesmas eftermiddag av Marguerite Duras, Lind & Co 2018. Översättning: Peter Landelius.

Hett i hyllan #53 – Cigaretten efteråt

Horace Engdahl känner vi nog alla till, akademiledamoten som var Svenska Akademiens ständige sekreterare i tio år och som var en av Sara Danius motståndare i akademien när det handlade om att ta itu med skandalen omkring Forum och Jean-Claude Arnault. Om detta kan du läsa i min text om Klubben, Matilda Gustavssons bok om meetoo, Forum och Arnault.

Och i vår bokhylla finns alltså denna bok av Horace Engdahl, som jag inte har läst. Den innehåller mycket korta stycken någonstans mellan essän och aforismen, mellan ögonblickets infall och den utmejslade iakttagelsen enligt baksidestexten.

Författaren ger ord åt sin förundran inför tidsandan och människors beteenden, även sina egna. Han låter sig upplivas av litteraturen, konsten, ja, till och med av kritiken läser jag vidare.

Han kallar sina texter ”mikrobetraktelser”. Vill jag läsa dem? Jag vill i varje fall testa.

Cigaretten efteråt av Horace Engdahl, Bonniers 2011.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Avskum av Isaac Bashevis Singer

Max Brabander kommer till Warszawa från Argentina år 1906. Han är i 40-årsåldern, förmögen och har tjänat pengar på fastigheter och en hel del skumma affärer. Kvar i Argentina är hans hustru som han helst vill skilja sig från. För ett tag sedan dog hans son och sedan dess har han ständigt tänkt på döden. Nu är han tillbaka i Warszawa och besöker sina ungdomskvarter.

Max Brabander är jude och läser gärna jiddishspråkiga tidningar. Han driver runt och träffar olika människor, både hederliga och ohederliga. Han vet inte vad han vill. Ska han förlova sig med dottern till en rabbin? Ska han samarbeta med kriminella människor och locka oskyldiga flickor till bordellerna i Argentina? Max Brabander är en vindflöjel. Än blåser det hit, än dit. Han trasslar till det för sig och ljuger. Antagligen beror hans brist på fotfäste och riktning på hans chock och sorg på grund av sonens död men jag får aldrig någon känsla för Brabander. Jag bryr mig inte det minsta om hur det går för honom. Det gör att berättelsen för mig blir ospännande.

Men det finns ett stort plus i den här romanen och det är beskrivningen av de judiska kvarteren och människorna där och deras seder. Det är ett myllrande folkliv av djupt religiösa och traditionella människor såväl som mer sekulära och av kriminella. Mitt i allt detta driver Brabander omkring. Det går inte så bra till slut och det hade jag inte heller väntat mig.

Avskum av Isaac Bashevis Singer, Brombergs 1991. Översättning: Birgit Edlund.

Tisdagstrion – Eld

Det finns säkert en uppsjö böcker med eld i titeln eller som handlar om bränder, men jag fick fundera ett slag eftersom jag ville ha böcker som jag har läst och då blev det till slut dessa tre.

Tjärdalen av Sara Lidman. Man bränner trä till tjära och hur det går till kan man läsa på Wikipedia. I Sara Lidmans bok bränner en man en tjärdal i en by i Västerbotten och han har förstås räknat med att tjäna pengar på tjäran. Men ett illdåd kommer i vägen och stora konflikter uppstår. Jag läste den i mycket yngre år och kommer inte ihåg så mycket av den, men det jag minns väldigt starkt är att jag blev förvånad över att berättelsen var så spännande och att jag tyckte att den var så bra. Den är Sara Lidmans debutbok från 1953.

Eld i håg av Stig Trenter. Det är en deckare med Trenters hjälte Harry Friberg där det förekommer mordbrand. Det är mycket länge sedan jag läste den. Boken utgavs första gången 1949 men jag ser att den fortfarande kan köpas i nätbokhandeln.

Den tredje boken får man låna på bibliotek eller leta efter antikvariskt. Det är Låt tistlarna brinna av Yasar Kemal. Han levde mellan 1923 och 2015 och hade kurdiskt påbrå. Låt tistlarna brinna är hans debutroman och handlar om pojken Memed som revolterar mot förtrycket i sin turkiska hemby. Jag läste den på 1970-talet och då tyckte jag att den var bra. Den finns även som lättläst klassiker.

Det var mina tre böcker på eldtemat. Om du tittar in hos Ugglan & Boken kan du hitta fler.

Nu har jag bytt diktsamling

Efter att ha avslutat läsningen av Mozarts tredje hjärna av Göran Sonnevi läser jag nu Dikter av Harriet Löwenhjelm. Den samlingen är mycket lättare att ta till sig. Jag tycker om att variera läsningen och nu hade jag behov av något helt annat än Sonnevis svårtillgängliga dikter. Jag blev så sugen på att läsa den här boken när jag hade den i Hett i hyllan alldeles nyligen. Det är fantastiskt hur många bra tips jag ger mig själv bland böckerna som står här hemma genom att delta i Hett i hyllan och i och med det titta närmare på dem. Så nu blir det en dikt om dagen av Harriet Löwenhjelm.

I Hett i hyllan skrev jag lite om Harriet Löwenhjelm. Det hittar du här.

Brev till en bokhandel och Hertiginnan av Bloomsbury Street av Helene Hanff

Den 5 oktober 1949 skrev Helene Hanff från New York till antikvariatet Marks & Co. i London. Efter det hade hon en brevrelation, främst med bokhandlaren Frank Doel men också med andra medarbetare i bokhandeln och med medlemmar av Frank Doels familj, som sträckte sig ända in på 1970-talet. Åtskilliga gånger ville hon resa till London men hon hade inte råd.

Brev till en bokhandel innehåller brevväxlingen. Helene Hanff beställer åtskilliga böcker och många av dem känner jag inte till. När man läser den här boken kan man göra som jag – alltså glida över alla boktitlar och författare och nöja sig med den varma, underhållande och roliga tonen i breven – eller göra som Helene Hanff antagligen skulle ha gjort om hon var jag, alltså googla hela tiden och beställa böckerna och läsa dem. Det var tydligen så hon utbildade sig själv, genom att läsa något som hon hörde talas om vilket ledde vidare till någon bok eller författare som fanns omnämnd i den första boken, och så vidare.

Hertiginnan av Bloomsbury Street är Helene Hanffs dagbok från resan till London som slutligen blev av på 1970-talet. Då fanns Frank Doel inte i livet längre och bokhandeln hade upphört. Också den delen av boken är underhållande men brevväxlingen är den bästa delen. Genom den får vi gradvis lära känna Helene Hanff som försörjer sig som manusförfattare i New York. Storbritanniens stora offer och folkets villkor och kamp under andra världskriget får vi också inblick i. Det är stor skillnad på levnadsvillkoren i England och USA. Ransoneringen fanns kvar i många år i England och Helene Hanff skickar åtskilliga paket med matvaror och annat till bokhandlen. Kanske skulle hon inte ha fått tag på böckerna som skickas till henne för ett så överkomligt pris om förhållandena hade varit annorlunda.

I alla fall uppstår en vänskap genom brevväxlingen och som läsare lägger jag till och föreställer mig hur personerna bakom breven är och lever. Brev till en bokhandel är en utmärkt bok att läsa i dessa tider, varm och humoristisk och med mänskligt djup. Den rekommenderas. Boken har även blivit TV-show, teaterpjäs och film.

Brev till en bokhandel och Heriginnan av Bloomsbury Street av Helene Hanff, En bok för alla 2009. Översättning: Berit Skogsberg.

Hett i hyllan #52 – Crime Wave

James Ellroy är en författare som jag aldrig bekantat mig med. (Kanske har jag sett någon film på TV?) Men i alla fall verkar han intressant när jag läser om honom på Wikipedia. Han föddes 1948, hans mor mördades när han var barn och han har en förhistoria av missbruk och småbrottslighet innan han blev författare. Han skriver med en väldigt karakteristisk telegramstil, enligt Wikipedia. Kanske är Los Angeles-kvartetten hans mest kända böcker: Den svarta Dahlian, Den stora tomheten, L.A. konfidentiellt och Vit Jazz. Den svarta dahlian och L.A. konfidentiellt är filmatiserade.

Den här boken innehåller reportagetexter som har varit publicerade i tidskriften GQ och två nyskrivna novellas, så jag blev också tvungen att kolla upp vad novella är. Det ska vara ett stycke text som är längre än en novell men kortare än en roman. Den ska innehålla färre konflikter än en roman, men fler än en novell. Som exempel på novellas räknar Wikipedia upp bland annat Camus Pesten, Hemmingways Den gamle och havet och George Orwells Djurfarmen. Hm. Jag har alltid tänkt på dem som korta romaner. Men gränsen mellan novell, novella och roman lär vara flytande.

Precis som så många gånger förut när jag har tittat närmare på hyllvärmare blir jag också sugen på att läsa den här boken.

Crime Wave av James Ellroy, Arrow Books 1999

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika

Lilla himlafågel av Joyce Carol Oates

När Krista är barn blir hennes pappa anklagad för att ha mördat en kvinna som han har haft ett förhållande med. Han har varit mycket borta från sin familj med ursäkten att han har arbetat och Kristas föräldrars äktenskap har varit dåligt länge. När han blir anklagad för mordet måste han flytta hemifrån.

Kvinnan som blev mördad, Zoe Kruller, arbetade i glassbutiken när Krista var liten och hon tyckte om att köpa glass av henne. Sedan lämnade Zoe sin man som missbrukade alkohol och misshandlade henne. Hon började använda droger och försörjde sig som prostituerad. Hon hade en son, Aaron.

De bor alla i Sparta, en mindre stad vid foten av Adirondackerna i nordöstra delen av staten New York. Staden var mer välmående förr. Många verksamheter har slagit igen och drogmissbruk, alkoholmissbruk och prostitution grasserar. Männen präglas av en hård mansroll och kvinnorna får manövrera utifrån den. Många tycker att det är Zoe Krullers eget fel att hon blev mördad. Hade hon inte bott i det där kyffet och varit prostituerad och använt droger hade mordet säkert inte skett.

Steg för steg får vi veta mer och mer om Krista, hennes familj och staden. Krista berättar och försöker minnas sin barndom och ungdom. Både hon och Aaron påverkas av mordet och det som händer sedan. Båda tror att den andres far är den skyldige. Krista dras till huset där det skedde. Hon håller koll på Aaron och följer efter honom. Aaron kan inte sluta tänka på Krista.

Joyce Carol Oates har skrivit ett mörkt drama som insiktsfullt behandlar Kristas kärlek till en far som bara förmår att bry sig om sig själv. Krista har svårt att komma överens med både sin mor och son bror. I Kristas liv finns inget harmoni. Allt faller sönder.

Jag tycker att romanen är mycket intressant ur kvinna-man-perspektiv. Alla förlorar, också männen. Kristas far utvecklas från en kompetent man till en havererad ruin av sitt forna jag. Boken är spännande och rörande. Oates målar upp starka scener. Jag lever med i det som händer Krista och jag ser den risiga, sönderfallande staden framför mig. Lilla himlafågel är en bra roman som jag rekommenderar.

Lilla himlafågel av Joyce Carol Oates, Bonniers 2011. Översättning: Ulla Danielsson.

Tisdagstrion – Favoriter från de tre författare jag äger flest böcker av

Att samla många böcker av en och samma författare har inte varit min grej. Jag har haft några stycken eller enstaka av varje och jag tror att den jag har haft mest av är Torgny Lindgren. Om jag inte räknar den där långa raden böcker av Emilie Flygare Carlén som jag fick av en släkting. Jag läste dem faktiskt alla eftersom jag intresserade mig för tiden. Men de böckerna har jag inte kvar.

Nu lever jag ihop med en man som har en större tendens att samla på sig böcker än vad jag har haft och den författare som vi har i särklass mest av i bokhyllan är Georges Simenon. De volymerna är så många att jag inte orkar räkna dem. Simenon är ingen författare som jag själv skulle ha samlat men jag är glad att min man har gjort det och att vi har dem. Jag har inte läst många av dem hittills, men boken i mitten på bilden har jag läst och den var bra: Klockorna i Bicêtre av Georges Simenon.

Sedan har vi en lång rad Trenter och John Dickson Carr, men dem hoppar jag över. Dock tycker jag att även icke-samlare gott kan köpa på sig de författarna om de tycker om dem. Man hittar absolut inte alla deras böcker på biblioteket eller i bokhandeln.

En författare som vi har mycket av är Niklas Rådström. Honom har jag också bekantat mig med tack vare min man och på så sätt har jag läst några bra och rörande romaner. Den bästa hittills är En handfull regn.

Sist men inte minst har vi Joyce Carol Oates som både min man och jag har skaffat böcker av. När jag skulle välja den bästa som jag har läst av henne tvekade jag mellan Blonde och Karthago. Men det fick bli den senare.

Dagens utmärkta tema kommer från Ugglan och Boken. Titta in hos henne så får du veta vad andra bokbloggare har mycket av.

Ett halvt ark papper – novell av August Strindberg

Det här är nog den kortaste novell jag någonsin läst – drygt två sidor sammanlagt. Men den innehåller två år av en mans liv. Han hittar arket i hallen när han ska lämna sin lägenhet. Anteckningarna han läser omfattar två år av spirande kärlek, giftermål och sorg.

Ett halvt ark papper är en novell som bygger på läsarens fantasi. Det är läsaren som fyller ut så att det blir en berättelse av anteckningarna på arket, en finstämd berättelse som ger en bild av den unge mannen och jag undrar hur det ska gå för honom i fortsättningen.

Han tog ner arket; det var sådant där sol-gult konceptpapper, som det lyser av. Han lade det på kakelugnens kappa, och lutad över densamma läste han. Först stod hennes namn: Alice, det vackraste namn han då visste, därför att det var hans fästmös.

Ett halvt ark papper, novell av August Strindberg ur samlingen Ensam, Lindelöws 2012.

August Strindberg skrev novellen 1903.