Lucianas långsamma död av Guillermo Martínez

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Berättaren i den här boken är författare. För tio år sedan anlitade han Luciana till att ta diktamen. Hon arbetade annars hos den berömde författaren Kloster, men han var bortrest ett tag. Tio år senare kontaktar Luciana författaren igen. När han träffade henne förra gången var hon mycket ung och vacker. Nu har hon blivit fet och ful och hon är rädd. Hon kom ihop sig med Kloster för många år sedan och efter det har hennes pojkvän och hennes föräldrar dött. Det ser ut som olyckor men Luciana är övertygad om att det är mord och att flera av hennes familjemedlemmar svävar i fara. Det är Kloster som vill hämnas, menar hon.

Det här är ingen traditionell spänningsroman. Martínez vänder och vrider på berättelsen. Beror dödsfallen på slumpen? Kan en författare påverka vad som händer i verkligheten genom det han skriver? Vi får ta del av både Lucianas och Klosters perspektiv. Romanen är handfast och sakligt berättad men intrigen är vag och undflyende. När jag kommer till slutet vet jag inte säkert vad allt beror på och vad som har hänt. Är allt rentav en konstruktion? Något som författarjaget i berättelsen har konstruerat. En roman som han skriver? Jag får en förklaring, nästan. Det är på ett sätt bra. En gåta. Men jag håller distansen till berättelsen. Jag har ingen att identifiera mig med. Luciana är sedd från mannens perspektiv. Det är berättaren som jag lär känna bäst. Lucianas långsamma död är intressant men ingen fullpoängare. Jag gav den tre stjärnor på Goodreads. Fanns det halva skulle den ha fått tre och en halv.

Lucianas långsamma död av Guillermo Martínez, Bonniers 2009. Översättning: Manni Kössler.

Hett i hyllan #51 – Doktor Mabuses nya testamente

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Gestalten Doktor Mabuse skapades ursprungligen av den tyske författaren Norbert Jacques 1921 och han förekommer i tolv filmer och fem romaner enligt Wikipedia. Den här boken finns inte med i listan så kanske är det sex böcker där han förekommer. Jag skriver kanske eftersom jag inte vet om doktor Mabuse finns med i den här boken eller om det bara finns någon i berättelsen som verkar i doktor Mabuses anda.

Doktor Mabuses nya testamente kom ut 1982 men berättelsen börjar år 1988. Det är alltså en slags framtidsvision. På baksidan läser jag:

Detta är historien om kriminalinspektör Kraus tolv sista dagar och död.

Det börjar en sommardag 1988. Kraus, en medelålders man med emaljöga, strandad karriär och inte helt kontrollerade alkoholvanor, deltar i ett studentjubileum på konferenshotellet i Torshälla. Där, i den dåligt upplysta poolen, inträffar strax innan festen är förbi det första gåtfulla dödsfallet. Ett mord.

Det är nästan konstigt att jag inte har läst den här boken. Av den ene författaren, Anders Ehnmark, har jag inte läst någonting men jag har sett pjäsen Chez Nous som han skrev tillsammans med P O Enquist. Av P O Enquist har jag däremot läst en del och han är en författare som jag uppskattar mycket. Så titeln och att han är den ene författaren gör mig mycket intresserad.

Doktor Mabuses nya testamente – en detektivroman från seklets slut av Anders Ehnmark och Per Olov Enquist, Norstedts 1982.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Roman utan namn av Duong Thu Huong

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

När han var arton går gick Quan med i den Nordvietnamesiska armén. Sedan dess har det gått tio år. Han var ung och entusiastisk men nu är alla illusioner borta. Kriget har brutit ner folket.

Duong Thu Huong tjänstgjorde själv många år i Norvietnams militära styrkor under kriget mot USA och Sydvietnam. I sin roman skriver hon om svältande och sjuka soldater och om hur allt dödande har påverkat dem. Hon skriver också om skillnaden mellan de idealistiska tankarna de hade från början och den krassa verkligheten. Korruption och cynism finns i Nordvietnam och man får anpassa sig efter de styrandes order. Befolkningen och soldaterna blir utsatta för napalmanfall och otaliga dör.

Det som är så bra med den här boken är att jag tror att Duong Thu Huong vet vad hon talar om. Den naiva bilden av Nordvietnam och FNL:s och Nordvietnams styrkor som jag hade som ung har jag för länge sedan lagt bakom mig men här smulas den sönder till stoft. Människorna i boken är människor och inte heroiska figurer. Författaren beskriver noggrant vad Quong är med om och hur det känns att besöka sin hemby efter många år i fält. Boken slutar där Sympatisören börjar. Saigon faller men här får vi se händelserna från den andra sidan och det är inga tjusiga bilder som författaren ger oss av de segrande styrkorna från norr.

Roman utan namn är en bra, mänsklig bok om en omänsklig tid. Där finns kärlek, eller försök till kärlek, vänskap, galenskap och cynism. Romanen ställer frågan om allt detta lidande var värt segern. Den ger mig mycket att fundera på och jag rekommenderar den.

Roman utan namn av Duong Thu Huong, Tranan 2019. Översättning: Tobias Theander.

Tisdagstrion – Starka kvinnor

~ Mösstanten ~ 21 kommentarer

Det här temat har vi fått från Ugglan & Boken på grund av att det var knytblusens dag igår och vad passar då bättre än att börja med en bok av Sara Danius, Husmoderns död och andra texter. Boken innehåller en mängd texter om en rad olika ämnen. I boken lär hon likna På spaning efter den tid som flytt av Proust med majonäs. Jag har inte läst Husmoderns död ännu men i vår ska det ske.

Selma Lagerlöf måste ha varit en stark kvinna som kunde ta sig fram i ett samhälle där kvinnor av hennes klass skulle stanna hemma och lära sig sköta ett hushåll och lära sig spela piano och få lite lagom boklig lärdom så att de kunde bli en bra hustru och mor. Här har jag Anna-Karin Palms biografi över Selma Lagerlöf, Jag vill sätta världen i rörelse. Inte heller denna tegelsten har jag läst ännu, men det är inte dumt att ha intressanta böcker som väntar på bokvagnen.

Men den tredje boken har jag läst och när man tar del av Jag möter en diktare av Moa Martinson, då inser man att hon måste ha varit en mycket stark kvinna. Titeln är en länk till mitt inlägg om boken.

Starka kvinnor behövs i världen. Om du tittar in hos Ugglan & Boken hittar du fler bokbloggares starka kvinnor.

På tal om hamstring

~ Mösstanten ~ 10 kommentarer

Hamstring är något som har förekommit under den här krisen och det är illa om folk köper på sig så mycket att andra blir utan. Men det är en sorts hamstring jag tycker är bra – hamstring av böcker. Numera, i den här situationen, går vi inte till biblioteket. När man är äldre och har möjlighet att vara försiktig ska man också vara det. Östergötland ligger minst lika illa till som Stockholm när det gäller konstaterade fall per capita. Kanske är det inte lika illa när det gäller vården. Jag vet inte, vi hör mest om Stockholm och där var det ju kris redan innan krisen kom.

Böckerna till månadens språk hade jag lånat långt innan och nu går vi alltså inte till biblioteket, dit vi gick så ofta tidigare. När man ska distansera sig fysiskt från andra människor är det bra att ha ett rejält lager av olästa böcker hemma och det har vi så jag tror att när vi har kommit igenom den värsta krisen kommer vi att fortsätta hamstra lite böcker. Vem vet vad som väntar i framtiden?

Så någon nyutgivning kommer jag inte att skriva om under den närmaste tiden. Men förhoppningsvis kommer ni ändå att få läsa något intressant här hos mig. Här finns böcker så det räcker.

Ja påsken går mot sitt slut, en annorlunda påsk. Min man och jag har haft det bra fast vi naturligtvis har saknat barnen som skulle ha varit här. Men vi går våra promenader. Och så läser vi förstås. Och så har vi telefonerat och Facetimat. Hoppas att era dagar har varit bra trots virus och elände.

Ett försök

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Det funkade inte. Jag försökte läsa Oskuldens minut men jag gav upp. Jag har läst de andra delarna i Jernbanesviten och det fungerade. Dem läste jag med behållning. Men det var länge sedan och nu ville jag läsa Oskuldens minut som är den sista i sviten.

Det var som om författaren förutsatte att jag visste vilka personerna var, ungefär som om en god vän, vars familj jag kände till mycket väl, berättade vad de olika familjemedlemmarna gjorde. Men jag kom inte ihåg. Isak Mårten, vem var det? Och mamma-Stava? FasterGretas? Amos? Love Laurentius? Bor bröder till Isak Mårten i samma stuga som Isak Mårten och Rönnog och deras barn?

Ja snälla nån så rörigt det blev i mitt huvud. Jag gav upp och det gör jag sällan när jag läser en bok. Det kan förstås bero på att tiden vi nu befinner oss i gör att jag blir mer ofokuserad. Kanske ska jag försöka en annan gång? Har någon av er läst den och vad tyckte ni?

Nej, vad jag behöver nu är en mer handfast berättelse, tänkte jag, och så läste jag Lilla Himlafågel av Joyce Carol Oates istället.

Hett i hyllan #50 – Från Holmes till Sherlock

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Tillbaka till den vanliga hyllan och där har vi ställt den här boken på D som i Doyle bara för att vi skulle komma ihåg att vi har den. Boken handlar om hur det gick till att Sherlock Holmes blev så populär och känd.

Arthur Conan Doyle publicerade En studie i rött 1887 och sammanlagt skrev han 56 noveller och fyra romaner om Sherlock Holmes. Doyle var utbildad läkare men försörjde sig så småningom som författare. Som vi alla vet har Sherlock Holmes blivit ikonisk och jag är mycket intresserad av den här boken. Ändå står den i hyllan, oläst. På baksidan läser jag:

Det här är boken om de män och kvinnor som lade grunden till succén och fick Sherlock Holmes att bli en av världens mest kända symboler. En fascinerande skildring, som till stora delar bygger på tidigare opublicerat material, av det mer än sekellånga spelet bakom kulisserna. En tragisk historia om en man som försökte fly från sin egen skapelse, om ett arv som förstörde livet för en hel släkt.

Boken handlar också om skådespelare, författare och fans som ständigt har förnyat Sherlock Holmes-gestalten. Mycket intressant alltihop. Det gäller bara att se till att jag läser den.

Från Holmes till Sherlock av Mattias Boström, Piratförlaget 2013.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Och sedan får jag avsluta med att önska er en fin påskhelg trots alla begränsningar och svårigheter som vi har just nu. Jag stannar hemma och reser endast i böckernas värld.

Sympatisören av Viet Thanh Nguyen

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Jag är en spion, en mullvad, en agent, en man med två ansikten. Så börjar sympatisören av Viet Thanh Nguyen. Jaget i romanen är alltså mullvad, agent för Nordvietnam i den sydvietnamesiska underrättelsetjänsten. Det här greppet gör att författaren kan belysa situationen vid Saigons fall och åren efteråt från två sidor, men konklusionen blir ändå att ingendera sidan har rätt utan jaget förordar en tredje mer demokratisk väg.

Berättelsen börjar med en kaotisk flykt från Saigon som strax ska falla. Styrkorna från norr är på väg att inta staden. Romanens jag, mullvaden, som i hemlighet har arbetat för Nordvietnam i den sydvietnamesiska underrättelsetjänsten och i förlängningen med CAI, flyr och och hamnar så småningom i USA. Där har han fortfarande tät kontakt med Generalen som var hans chef i Sydvietnam samtidigt som han rapporterar till sin kontakt i Socialistiska republiken Vietnams underrättelsetjänst om Generalens förberedelse för att åter ta upp striden i Vietnam.

Jag säger inte mer om intrigen. Det kan förstöra spänningen. Men det här är inte bara en spännande spionroman. Det är en satirisk berättelse, stundvis rolig och stundvis våldsamt upprörande. Vi får ta del av spionorganisationernas förhörsmetoder, av korruption och tortyr och av mord som utförs efter grundlösa anklagelser.

Vietnameser betraktas inte som riktiga människor av Amerikanarna. De kan aldrig få samma status som en kaukasier. Generalen kan aldrig få samma rikedom och makt i exilen. Romanens jag är halvblod. Han är son till en vietnameisk kvinna och en katolsk präst. Därför blir han mobbad och föraktad under sin uppväxt. Ett halvblod är ingenting, inte vietnames och inte amerikan. Han jobbar åt ena sidan, men också åt den andra. Han förhör fångar och utför mord, men han mår illa när han gör det och han råkar ut för samma metoder som han själv har praktiserat.

Romanen blir en anklagelse mot kolonialismen och imperialismen och mot det kommunistiska Nordvietnam. Berättelsens jag och hans vänner var idealister från början. Sedan maldes idealismen ner av brutalitet och maktkamp.

Ibland har jag svårt för vissa av författarens humoristiska formuleringar men på det hela taget är Sympatisören är en levande och spännande, satirisk och rolig och hemsk berättelse som jag rekommenderar.

Sympatisören av Viet Thanh Nguyen, Tranan 2018. Översättning: Hans Berggren.

Tisdagstrion – Vårkänslor

~ Mösstanten ~ 24 kommentarer

Ett passande tema just nu är Vårkänslor. Här hos mig blev det två gånger Tove Jansson med Lars Gustafsson i mitten.

Jag börjar med En kakelsättares eftermiddag av Lars Gustafsson. Här är det omslaget som ger mig vårkänslor. Om ni säger att det ser lite höstlikt ut så svarar jag att det gör det inte alls. Ljuset och diset över landskapet i fjärran känns mycket vårlikt för mig. Dessutom finns också röda och bruna toner i lövsprickningen.

Det är länge sedan jag läste boken och jag minns faktiskt inte så mycket, men den handlar om den förtidspensionerade Torsten Bergman som erbjuds ett tillfälligt arbete med att sätta kakel i ett badrum.

Sedan var det Tove Jannson. Nyligen läste jag hennes novell Om våren. Bättre skildring av vår och snösmältning får man leta länge efter.

Det osynliga barnet börjar med berättelsen om Snusmumrikens vårvisa. Där träffar Snusmumriken ett kryp i skogen som han döper till Ti-ti-oo. En fin berättelse om längtan efter att vara ensam och längtan efter gemenskap.

Om du tittar in hos Ugglan & Boken får du fler tips på bokliga vårkänslor.

Månadens språk är vietnamesiska

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Ja, här står jag och försöker fotografera vårblommorna. Det har naturligtvis inget samband med vietnamesiska böcker.

Men nu till Månadens språk som drivs av Scyllas hylla. Det är alltså vietnamesiska och jag har aldrig tidigare läst vietnameisk skönlitteratur. Jag har lånat två böcker på biblioteket och om sanningen ska fram har läste jag dem i redan i mars.

Den ena är Roman utan namn av Duong Thu Huong. Hon föddes 1947 och deltog i Vietnamkriget i sju års tid. Efter att hennes tidigare romaner hade censurerats sände hon manuskriptet av Roman utan namn till Frankrike för utgivning. Hon fängslades i sju månader år 1991 och hon hann inte ge romanen något namn, därav titeln. Sedan 2006 lever hon i exil i Frankrike. Om Duong Thu Huong kan du läsa mer hos Världslitteratur och Wikipedia.

Den andra boken är Sympatisören av Viet Thanh Nguyen. Han föddes 1971 och kom redan som fyraårig till USA med sina föräldrar efter Saigons fall. Han är alltså amerikan med vietnamesiska rötter. Sympatisören handlar om en dubbelagent, en mullvad, och den har fått Pulitzerpriset. Om Viet Thanh Nguyen kan du läsa på Wikipedia.

Sedan kan jag inte låta bli att nämna en bok som inte är vietnamesisk men fransk: En fördämning mot Stilla havet av Marguerite Duras. Den handlar om en fattig fransk familj i Franska Indokina. Jag gav den fem stjärnor på Goodreads.

En fördämning mot stilla havet har jag skrivit om tidigare så titeln är en länk. De första två böckerna kommer det snart inlägg om.