Tisdagstrion – Starka kvinnor

~ Mösstanten ~ 21 kommentarer

Det här temat har vi fått från Ugglan & Boken på grund av att det var knytblusens dag igår och vad passar då bättre än att börja med en bok av Sara Danius, Husmoderns död och andra texter. Boken innehåller en mängd texter om en rad olika ämnen. I boken lär hon likna På spaning efter den tid som flytt av Proust med majonäs. Jag har inte läst Husmoderns död ännu men i vår ska det ske.

Selma Lagerlöf måste ha varit en stark kvinna som kunde ta sig fram i ett samhälle där kvinnor av hennes klass skulle stanna hemma och lära sig sköta ett hushåll och lära sig spela piano och få lite lagom boklig lärdom så att de kunde bli en bra hustru och mor. Här har jag Anna-Karin Palms biografi över Selma Lagerlöf, Jag vill sätta världen i rörelse. Inte heller denna tegelsten har jag läst ännu, men det är inte dumt att ha intressanta böcker som väntar på bokvagnen.

Men den tredje boken har jag läst och när man tar del av Jag möter en diktare av Moa Martinson, då inser man att hon måste ha varit en mycket stark kvinna. Titeln är en länk till mitt inlägg om boken.

Starka kvinnor behövs i världen. Om du tittar in hos Ugglan & Boken hittar du fler bokbloggares starka kvinnor.

På tal om hamstring

~ Mösstanten ~ 10 kommentarer

Hamstring är något som har förekommit under den här krisen och det är illa om folk köper på sig så mycket att andra blir utan. Men det är en sorts hamstring jag tycker är bra – hamstring av böcker. Numera, i den här situationen, går vi inte till biblioteket. När man är äldre och har möjlighet att vara försiktig ska man också vara det. Östergötland ligger minst lika illa till som Stockholm när det gäller konstaterade fall per capita. Kanske är det inte lika illa när det gäller vården. Jag vet inte, vi hör mest om Stockholm och där var det ju kris redan innan krisen kom.

Böckerna till månadens språk hade jag lånat långt innan och nu går vi alltså inte till biblioteket, dit vi gick så ofta tidigare. När man ska distansera sig fysiskt från andra människor är det bra att ha ett rejält lager av olästa böcker hemma och det har vi så jag tror att när vi har kommit igenom den värsta krisen kommer vi att fortsätta hamstra lite böcker. Vem vet vad som väntar i framtiden?

Så någon nyutgivning kommer jag inte att skriva om under den närmaste tiden. Men förhoppningsvis kommer ni ändå att få läsa något intressant här hos mig. Här finns böcker så det räcker.

Ja påsken går mot sitt slut, en annorlunda påsk. Min man och jag har haft det bra fast vi naturligtvis har saknat barnen som skulle ha varit här. Men vi går våra promenader. Och så läser vi förstås. Och så har vi telefonerat och Facetimat. Hoppas att era dagar har varit bra trots virus och elände.

Ett försök

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Det funkade inte. Jag försökte läsa Oskuldens minut men jag gav upp. Jag har läst de andra delarna i Jernbanesviten och det fungerade. Dem läste jag med behållning. Men det var länge sedan och nu ville jag läsa Oskuldens minut som är den sista i sviten.

Det var som om författaren förutsatte att jag visste vilka personerna var, ungefär som om en god vän, vars familj jag kände till mycket väl, berättade vad de olika familjemedlemmarna gjorde. Men jag kom inte ihåg. Isak Mårten, vem var det? Och mamma-Stava? FasterGretas? Amos? Love Laurentius? Bor bröder till Isak Mårten i samma stuga som Isak Mårten och Rönnog och deras barn?

Ja snälla nån så rörigt det blev i mitt huvud. Jag gav upp och det gör jag sällan när jag läser en bok. Det kan förstås bero på att tiden vi nu befinner oss i gör att jag blir mer ofokuserad. Kanske ska jag försöka en annan gång? Har någon av er läst den och vad tyckte ni?

Nej, vad jag behöver nu är en mer handfast berättelse, tänkte jag, och så läste jag Lilla Himlafågel av Joyce Carol Oates istället.

Hett i hyllan #50 – Från Holmes till Sherlock

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Tillbaka till den vanliga hyllan och där har vi ställt den här boken på D som i Doyle bara för att vi skulle komma ihåg att vi har den. Boken handlar om hur det gick till att Sherlock Holmes blev så populär och känd.

Arthur Conan Doyle publicerade En studie i rött 1887 och sammanlagt skrev han 56 noveller och fyra romaner om Sherlock Holmes. Doyle var utbildad läkare men försörjde sig så småningom som författare. Som vi alla vet har Sherlock Holmes blivit ikonisk och jag är mycket intresserad av den här boken. Ändå står den i hyllan, oläst. På baksidan läser jag:

Det här är boken om de män och kvinnor som lade grunden till succén och fick Sherlock Holmes att bli en av världens mest kända symboler. En fascinerande skildring, som till stora delar bygger på tidigare opublicerat material, av det mer än sekellånga spelet bakom kulisserna. En tragisk historia om en man som försökte fly från sin egen skapelse, om ett arv som förstörde livet för en hel släkt.

Boken handlar också om skådespelare, författare och fans som ständigt har förnyat Sherlock Holmes-gestalten. Mycket intressant alltihop. Det gäller bara att se till att jag läser den.

Från Holmes till Sherlock av Mattias Boström, Piratförlaget 2013.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Och sedan får jag avsluta med att önska er en fin påskhelg trots alla begränsningar och svårigheter som vi har just nu. Jag stannar hemma och reser endast i böckernas värld.

Sympatisören av Viet Thanh Nguyen

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Jag är en spion, en mullvad, en agent, en man med två ansikten. Så börjar sympatisören av Viet Thanh Nguyen. Jaget i romanen är alltså mullvad, agent för Nordvietnam i den sydvietnamesiska underrättelsetjänsten. Det här greppet gör att författaren kan belysa situationen vid Saigons fall och åren efteråt från två sidor, men konklusionen blir ändå att ingendera sidan har rätt utan jaget förordar en tredje mer demokratisk väg.

Berättelsen börjar med en kaotisk flykt från Saigon som strax ska falla. Styrkorna från norr är på väg att inta staden. Romanens jag, mullvaden, som i hemlighet har arbetat för Nordvietnam i den sydvietnamesiska underrättelsetjänsten och i förlängningen med CAI, flyr och och hamnar så småningom i USA. Där har han fortfarande tät kontakt med Generalen som var hans chef i Sydvietnam samtidigt som han rapporterar till sin kontakt i Socialistiska republiken Vietnams underrättelsetjänst om Generalens förberedelse för att åter ta upp striden i Vietnam.

Jag säger inte mer om intrigen. Det kan förstöra spänningen. Men det här är inte bara en spännande spionroman. Det är en satirisk berättelse, stundvis rolig och stundvis våldsamt upprörande. Vi får ta del av spionorganisationernas förhörsmetoder, av korruption och tortyr och av mord som utförs efter grundlösa anklagelser.

Vietnameser betraktas inte som riktiga människor av Amerikanarna. De kan aldrig få samma status som en kaukasier. Generalen kan aldrig få samma rikedom och makt i exilen. Romanens jag är halvblod. Han är son till en vietnameisk kvinna och en katolsk präst. Därför blir han mobbad och föraktad under sin uppväxt. Ett halvblod är ingenting, inte vietnames och inte amerikan. Han jobbar åt ena sidan, men också åt den andra. Han förhör fångar och utför mord, men han mår illa när han gör det och han råkar ut för samma metoder som han själv har praktiserat.

Romanen blir en anklagelse mot kolonialismen och imperialismen och mot det kommunistiska Nordvietnam. Berättelsens jag och hans vänner var idealister från början. Sedan maldes idealismen ner av brutalitet och maktkamp.

Ibland har jag svårt för vissa av författarens humoristiska formuleringar men på det hela taget är Sympatisören är en levande och spännande, satirisk och rolig och hemsk berättelse som jag rekommenderar.

Sympatisören av Viet Thanh Nguyen, Tranan 2018. Översättning: Hans Berggren.

Tisdagstrion – Vårkänslor

~ Mösstanten ~ 24 kommentarer

Ett passande tema just nu är Vårkänslor. Här hos mig blev det två gånger Tove Jansson med Lars Gustafsson i mitten.

Jag börjar med En kakelsättares eftermiddag av Lars Gustafsson. Här är det omslaget som ger mig vårkänslor. Om ni säger att det ser lite höstlikt ut så svarar jag att det gör det inte alls. Ljuset och diset över landskapet i fjärran känns mycket vårlikt för mig. Dessutom finns också röda och bruna toner i lövsprickningen.

Det är länge sedan jag läste boken och jag minns faktiskt inte så mycket, men den handlar om den förtidspensionerade Torsten Bergman som erbjuds ett tillfälligt arbete med att sätta kakel i ett badrum.

Sedan var det Tove Jannson. Nyligen läste jag hennes novell Om våren. Bättre skildring av vår och snösmältning får man leta länge efter.

Det osynliga barnet börjar med berättelsen om Snusmumrikens vårvisa. Där träffar Snusmumriken ett kryp i skogen som han döper till Ti-ti-oo. En fin berättelse om längtan efter att vara ensam och längtan efter gemenskap.

Om du tittar in hos Ugglan & Boken får du fler tips på bokliga vårkänslor.

Månadens språk är vietnamesiska

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Ja, här står jag och försöker fotografera vårblommorna. Det har naturligtvis inget samband med vietnamesiska böcker.

Men nu till Månadens språk som drivs av Scyllas hylla. Det är alltså vietnamesiska och jag har aldrig tidigare läst vietnameisk skönlitteratur. Jag har lånat två böcker på biblioteket och om sanningen ska fram har läste jag dem i redan i mars.

Den ena är Roman utan namn av Duong Thu Huong. Hon föddes 1947 och deltog i Vietnamkriget i sju års tid. Efter att hennes tidigare romaner hade censurerats sände hon manuskriptet av Roman utan namn till Frankrike för utgivning. Hon fängslades i sju månader år 1991 och hon hann inte ge romanen något namn, därav titeln. Sedan 2006 lever hon i exil i Frankrike. Om Duong Thu Huong kan du läsa mer hos Världslitteratur och Wikipedia.

Den andra boken är Sympatisören av Viet Thanh Nguyen. Han föddes 1971 och kom redan som fyraårig till USA med sina föräldrar efter Saigons fall. Han är alltså amerikan med vietnamesiska rötter. Sympatisören handlar om en dubbelagent, en mullvad, och den har fått Pulitzerpriset. Om Viet Thanh Nguyen kan du läsa på Wikipedia.

Sedan kan jag inte låta bli att nämna en bok som inte är vietnamesisk men fransk: En fördämning mot Stilla havet av Marguerite Duras. Den handlar om en fattig fransk familj i Franska Indokina. Jag gav den fem stjärnor på Goodreads.

En fördämning mot stilla havet har jag skrivit om tidigare så titeln är en länk. De första två böckerna kommer det snart inlägg om.

Det osynliga barnet av Tove Jansson

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Det osynliga barnet innehåller nio berättelser alltifrån Snusmumrikens vårvisa till julberättelsen Granen. Jag kände att jag behövde läsa den här boken och det var välgörande. Flera av historierna känns riktigt aktuella. Snusmumriken som vill vara ensam men som så småningom bryr sig om det lilla krypet. Hattifnattarnas hemlighet, om det obegripliga och främmande och Filifjonkan som trodde på katastrofer. Berättelserna handlar om svåra saker men på ett tryggt sätt. Precis vad jag behövde. Det finns ett lugn och en tillförsikt i berättelserna och det känns skönt att läsa dem just nu.

Det osynliga barnet av Tove Jansson, Gebers 1969.

Hett i hyllan #49 – Dikter av Harriet Löwenhjelm

~ Mösstanten ~ 9 kommentarer

I poesihyllan hittar jag ytterligare en bok som har tillhört min far, Dikter av Harriet Löwenhjelm. Hon kom från ett högreståndshem och var lyriker och målare, utbildad vid konstakademien. Harriet Löwenhjelm betraktade sig i första hand som konstnär men hon skrev alltså också dikter. Ett par av de mest kända är Jakt på fågel (Den som börjar med Tallyho, Tallyho, jag har skjutit en dront) och Beatrice Aurore som är tonsatt.

I unga år drabbades Harriet Löwnhjelm av tuberkulos och 1918 avled hon på sanatorium i Tranås, endast 31 år gammal. Hennes dikter utgavs postumt 1919. 1927 och 1941 kom utvidgade upplagor och min bok är utgiven 1980.

Den här boken har alltså varit min pappas. När vi tömde barndomshemmet tog jag med den hem till mig och där har den stått som hyllvärmare i många år fast det är en fin bok, illustrerad med Harriet Löwenhjelms bilder. Men nu när jag har uppmärksammat den och hållit den i handen och bläddrat i den hoppas jag att den blir läst.

Dikter av Harriet Löwenhjelm, Litteraturfrämjandet 1980.

Jag möter en diktare av Moa Martinson

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

På bokens omslag ser det ut som om den handlar om Moa Martinsons liv med Harry Martinson, men så är det inte. Här finns samlat självbiografiska berättelser som Moa Martinson har skrivit och de är ordnade kronologiskt. Den första handlar om hennes födelse i morfaderns knekttorp. I den sista berättelsen kommer Harry Martinson till Moas torp.

Fattigdom och kamp för att överleva genomsyrar den här boken. Moa Martinsons mamma var ogift och knekttorpet var hennes enda tillflyktsort när hon skulle föda. Moa Martinsons barndom var fattig och hennes liv som vuxen också. Fattigdomen är målande och konkret beskriven. När jag läser berättelserna förstår jag mycket bättre vad det arbetande folket har gått igenom under 1800-talets sista år och de första decennierna under 1900-talet. Skor plockade från en sophög som kunde användas i många år, enkel biljett till Stockholm för att sälja gäddor. Returbiljett fanns det inte pengar till. Först måste gäddorna säljas om Moa skulle kunna åka hem igen.

Moa Martinsons liv var hårt. Arbetslösheten var mycket omfattande. Männen söp ofta och kvinnorna kämpade för att ge mat och kläder till sina barn. Mitt i allt detta läste hon och började skriva och intresserade sig för omvärlden och blev politiskt aktiv. Klassklyftorna är också gestaltade med kraft.

Berättelserna är levande och stundvis roliga trots eländet. De visar styrka och livskraft fast stor sorg och chock drabbar Moa Martinson. Två av hennes söner går ner sig på isen och drunknar. Hennes man begår självmord. Hon berättar också att hon hade drabbats av spanska sjukan och överlevt. Något att tänka på i dessa dagar.

Jag rekommenderar varmt den här boken. Den publicerades ursprungligen 1950 och har kommit i flera upplagor sedan dess.

Jag möter en diktare av Moa Martinson, Legenda 1986.