Tisdagstrion – Roliga böcker

Det är Internationella glädjedagen den 20 mars. Då är det också vårdagjämning och även det kan hjälpa upp humöret. Men först tyckte jag att det här temat från Ugglan & Boken var jättesvårt. Roliga böcker? Visst finns det roliga partier och saker att le eller skratta åt i många ytterst allvarliga böcker, men roliga böcker, har jag läst några sådana? Jodå, när jag tänkte efter hittade jag i alla fall två. Den tredje boken på bilden har jag inte läst.

Drottningen vänder blad av Alan Bennett har jag läst. En underbar bok om den engelska drottningen som upptäcker litteraturen därför att hon plötsligt får syn på bokbussen och blir nyfiken. Drottningen vänder blad fick mig inte till att storskratta, men jag log väldigt mycket när jag läste den.

Flicka möter pojke av Ali Smith har jag också läst och det sedan jag började blogga så titeln är en länk till mitt inlägg om boken. Flicka möter pojke är en hisnande och rolig berättelse med mycket allvar i botten.

Men Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole har jag inte läst. Jag har sett omdömen i stil med ”en av de roligaste roligaste böckerna som någonsin har skrivits”. Huvudperson är Ignatius J. Reilly, en lat trettioåring som bor hemma hos sin mamma. Under sin jakt på ett lagom ansträngande jobb hamnar han i den ena vanvettiga situationen efter den andra, läser jag på Wikipedia. Boken skrevs redan på 1960-talet men den publicerades först på 1980-talet, elva år efter att författaren hade begått självmord. Jag får väl ta och läsa den. Har någon av er andra gjort det? Var boken rolig?

Det positiva temat vi har den här tisdagen kommer som vanligt från Ugglan & Boken. Där hittar du fler tips på böcker som kan få dig att skratta, eller åtminstone att le.

Vad jag köpte på bokrean 2020

Det blev tre böcker som jag redan innan hade sett i bokreakatalogen. Två av Elena Ferrante: Plågsam kärlek och Skuggan av en dotter och Monsieur Andesmas eftermiddag av Marguerite Duras. Jag gick till bokhandeln och det var vad jag hittade, plus Andningsgunga av Hertha Müller till nedsatt pris. Andningsgunga är jag faktiskt lite osäker på om jag redan har läst. Jag har läst något av Hertha Müller, men vad var det? Ja, ja, så där är det hela tiden. Om det nu är så att jag redan har läst Andningsgunga så får det bli omläsning. Jag börjar mer och mer luta åt att jag borde starta ett omläsningsprojekt, hur det nu ska få plats bland allt annat som jag vill läsa.

I alla fall beställde jag inte hem något på nätet från rean. Jag gick bara till bokhandeln och detta blev alltså resultatet så nu har jag ytterligare fyra intressanta böcker som står på min bokvagn. Visst såg jag fler böcker som jag skulle vilja läsa, men det finns bibliotek också.

Hur var det för er? blev det några inköp?

Kirke av Madeline Miller

Kirke är känd från Odysseen, häxan som genom trolldom håller kvar Odysseus på sin ö och som förvandlar hans besättning till svin. Men i den här boken är Kirke huvudperson och vi får uppleva allt från hennes synvinkel. Hon är dotter till Helios, solguden, och havsnymfen Perse. Kirke är alltså gudinna i en starkt patriarkal gudavärld. Nymfer och många gudinnor lever farligt, de kan bli utsatta för sexuellt våld av både gudar och dödliga.

När Kirke har förargat sin far och brutit mot reglerna ett antal gånger blir hon förvisad till ön Aiaje. Där lever hon ensam. Ett skepp landar på öns strand och hon bjuder in kaptenen och besättningen och undfängnar dem med mat och vin. De får reda på att hon är ensam kvinna på ön, att ingen far eller bror eller vuxen son finns där och då är det fritt fram. Kirke hinner inte använda sin trolldomskonst. Hon blir våldtagen.

Efter den händelsen lägger hon en förtrollning över ön så att sjöfarare håller sig borta. Några släpper hon dock dit, och förvandlar då besättningarna till svin, en helt logisk åtgärd för att hon måste skydda sig själv. Romanen gestaltar den grekiska mytologin och hjältesagorna från kvinnors och offers synvinkel. Krigets vansinne och förrråande framhålls istället för hjältedater. Den i våra ögon hemska brutaliteten i den grekiska mytologin och gudarnas småsinthet och retlighet gestaltas också med bravur. Boken är till stora delar spännande och också rolig ibland. Vi får uppleva hur odjuret Scylla blir till. Vi får vara med när monstret Minotaurus föds och vi får träffa både Odysseus och hans hustru Penelope. Författaren låter också Kirke utföra ett hjältedåd i slutet av berättelsen.

Att mytologin och hjälteberättelserna ställs på ända och att allting ses från ett annat håll är romanens största behållning. Också Millers frodiga och även detaljrika berättande. Dock känns den lite långdragen och kanske lite för undervisande ibland. Fast det är nog bra egentligen att Miller förklarar vem Cyklopen Polyfemos är. Kanske har tillräckligt många författare förutsatt att läsarna känner till varje gestalt i den grekiska mytologin – alltså vänt sig till sina likar. Madeline Millers Kirke tror jag kan vara till glädje både för den som är väl insatt i den grekiska mytologin och för den som inte är det.

Kirke av Madeline Miller, Wahlström & Widstrand 2019. Översättning: Niclas Nilsson.

Hett i hyllan #46 – Bortom portalen II

Den här boken köpte jag i oktober 2018 när Östergötlands fantastikförfattare sålde böcker på biblioteket. Sedan har den tyvärr blivit stående på bokvagnen. Men i år får jag se till att det blir ändring på det. Kanske kan jag ha någon av berättelserna som månadens novell.

Det finns alltså både en Bortom portalen som utkom 2016 och denna Bortom portalen II som gavs ut 2018. Inför båda antologierna hade Fantastikportalen en novelltävling och i var och en av antologierna finns tre noveller som valdes ut från tävlingen. De övriga är skrivna av författare från de förlag som samarbetar i Fantastikportalen.

Den antologi som jag har innehåller tio noveller och på bokens baksida kan jag läsa:

Mystisk örtmagi, interdimensionella brottsutredare, religiösa cyborger och isögda helveteshundar. Fantastikportalen presenterar stolt tio noveller från några av Sveriges vassaste fantastikförfattare.

Bortom portalen II, Fafner Förlag 2018.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Lilo av Erik Hågård

Vi befinner oss någon gång i framtiden. Miljöförstöringen har gått så långt att samhället har slagits sönder. Solen lyser obarmhärtigt. Havsnivån har stigit. Städer har sjunkit ner i vatten och övergivits. Människor utnyttjas brutalt. Det är en förskräcklig framtidsvision Erik Hågård har skapat i den här romanen. Det är äckligt, det stinker, man äter det man kommer över. Barn får slava i gruvor. De som inga pengar har och reser på tågets tak slängs av mitt ute i öknen. Våld förekommer ofta. Maktutövning med våld.

Det här låter som en roman som jag inte skulle stå ut med att läsa. Jag brukar undvika våldsam spänningslitteratur till exempel. Men här är det befogat att skildra våldet och äcklet tycker jag. Det är så här det kan bli och liknande finns ju också redan nu, om än inte i hela världen. Samtidigt finns en stark livskraft i boken. Pojken Gawar och det enögda barnet Loé försöker klara sig så gott de kan. De är hårda mot varandra, de vet nog inte om något annat, men de älskar också varandra och försöker hålla ihop.

Erik Hågård har skapat en mycket konkret värld. Jag tror på den och det känns som om människorna i berättelsen också finns. Samtidigt finns en slags överbyggnad i berättelsen. Det är mycket som återkommer, till exempel samma formulering hos den som svarar när någon har ställt tre frågor på samma gång. Men det känns inte som om författaren upprepar sig av misstag. Det är ett grepp som fungerar. Gawar och Loé är på väg till templet. Där får Loé träna på övningen. Jag blir aldrig klar över vad övningen egentligen är och vad den ska syfta till och på något sätt tycker jag att det gestaltar att nuet finns i berättelsen men ingen framtid, ingen ändring. Det går runt, runt. Munkarna har inget svar, ingen kan förklara varför och hur. Ändå finns livskraften där.

Just att berättelsen är så konkret men också har en andlig dimension, fast andligheten nästan inte finns, att den har en hårdhet och korthuggenhet samtidigt som författaren ibland svävar ut lite i beskrivningar eller betraktelser som jag inte kan följa – just det gör att jag tycker att det här är en bra bok. Som ni märker är det inte så lätt att förklara vad jag menar, men i alla fall rekommenderar jag den.

Lilo Av Erik Hågård, Bonniers 2020.

Tisdagstrion – Asien

Böcker om Asien eller böcker av Asiatiska författare, det är bara att välja. Asien är stort men jag får medge att det mesta jag har läst är europeiskt och nordamerikanskt. Det blir lite mer asiatisk litteratur i år eftersom japanska, vietnamesiska och indonesiska igår i utmaningen Månadens språk som jag deltar i. Det är bra det.

Men jag börjar med en bok av en indisk författare som jag läste för mycket länge sedan, Midnattsbarnen av Salman Rushdie. Jag får erkänna att jag inte minns så mycket av boken, men jag tyckte att den var bra. Huvudperson är Saleem Sinai som föds precis vid tolvslaget till år 1947 då Indien blev självständigt. Han har ovanliga krafter, bland annat kan han ha kontakt med andra midnattsbarn genom telepati. Boken fick Bookerpriset och räknas som en modern klassiker, läser jag på Wikipedia.

Nästa bok är Sydkoreansk, Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang. Den har jag skrivit om så titeln är en länk.

Och den sista är japansk, Black Box av Shiori Ito. Jag har läst Klubben och jag har läst Black Box. Sexuella övergrepp av män med makt och kontakter högt upp i samhället finns i hela världen. Titeln är en länk till mitt inlägg om boken.

Dagens tema har vi som vanligt fått från Ugglan & Boken. Om du tittar in där hittar du fler böcker från och om Asien.

Anna-Carin Palm på Linköpings stadsbibliotek

I torsdags var Anna-Karin Palm på stadsbiblioteket och höll föredrag om sitt arbete med biografin över Selma Lagerlöf som kom förra året. Det var mycket intressant och givande. Om hon kommer till er ort rekommenderar jag er att komma och lyssna på henne.

Jag har ännu inte läst boken, men den är på väg hem till mig som födelsedagspresent. Och biografin heter alltså: Jag vill sätta världen i rörelse och utkom på Bonniers 1919.

Dessutom gjorde föredraget mig mer intresserad av resten av Anna-Karin Palms författarskap. Det finns mycket kvar där att läsa för mig.

Black box av Shiori Ito

I den här boken berättar Shiori Ito om hur hon blev våldtagen av en högt uppsatt man i mediebranschen. Han skulle hjälpa henne att få ett jobb och så drogade han henne och våldtog henne på sitt hotellrum. Det hände 2015 och ännu 2017 var fallet inte utrett. Förövaren hade kontakter högt uppe i samhället och polisen lade ner utredningen.

Shiori Ito är stark och modig, det måste hon vara som har kunnat kämpa så i det japanska samhället där det är svårare att få rätt för ett våldtäktsoffer än här. Det är inte lätt hemma i Sverige, men ännu svårare i Japan. Shiori Ito förmedlar också hur brutal och hemsk våldtäkten är för offret och hur det påverkar henne efter det. Hon gör också ”helt fel” efter våldtäkten. Hon anmäler inte direkt och hon går inte och blir undersökt så att skador kan dokumenteras och spår säkras, men hon förklarar också för oss läsare vad det beror på. Efter våldtäkten är hon chockad och förvirrad. Hon blir reducerad till en liten skräckslagen skugga av sitt forna jag. Hon kan inte utföra de enklaste handlingar.

I Black box får vi veta en del om lagar i Japan och om hur en polisutredning av en våldtäkt kan gå till där men för mig är skildringen av hur våldtäkten påverkade Shiori Itos liv månad efter månad, år efter år, det som gör mest intryck. Det gör att boken blir viktig och relevant för vem som helst av oss, oavsett hur lagarna omkring våldtäkt ser ut hos oss. Shiori Ito vågar inte bo kvar i sin lägenhet eftersom våldtäktsmannen vet i vilket område hon bor. Hon kan inte bo ensam utan bor hos sina föräldrar eller en vän. Hon klarar inte att gå till sitt arbete under lång tid. Hon är rädd för att möta våldtäktsmannen eftersom han arbetar i närheten av hennes arbetsplats. Samtidigt finns ”normaliteten” där – att förövaren påstår att allt var frivilligt, allt är som vanligt och eventuellt skulle han kunna hjälpa henne till ett jobb. Det blir två helt olika verkligheter som krockar och det gör att jag får en fördjupad förståelse för det som beskrivs i Klubben som jag nyligen har läst.

Black box av Shiori Ito, Systerkonspirationen 2019. Översättning: Vibeke Emond.

Hett i hyllan #45 – Mitt förnamn är Ronny

Och så tittar jag i biografihyllan igen och drar fram Mitt förnamn är Ronny – berättelsen om en klassresa. Det är en självbiografisk essä som publicerades första gången 1996.

Ronny Ambjörnsson har arbetarbakgrund. Han föddes 1936 och idag är han professor emeritus i idé- och lärdomshistoria vid Umeå universitet.

På baksidan läser jag: Jag tyckte att jag hade ett ämne, en erfarenhet som jag delade med många andra människor i min generation. Jag har bytt samhällsklass, eller, som det heter idag, företagit en klassresa. Denna ville jag skildra för att delge andra mina intryck av ett centralt stycke svensk samtidshistoria. Jag ville alltså berätta min historia, inte för att den var särskilt märkvärdig eller originell utan tvärtom: för att den inte var originell utan närmast typisk.

Jag tycker att den här boken verkar jätteintressant. Sveriges nittonhundratalshistoria och klassresor, det är nästan konstigt att jag inte redan har läst den. Här är en länk till Wikipediaartikeln om Ronny Ambjörnsson.

Mitt förnamn är Ronny – berättelsen om en klassresa, Atlas 2011.

Hett i hyllan där vi visar upp våra olästa böcker drivs av Bokföring enligt Monika.

Jag hade så mycket av Trude Marstein

Romanen börjar när Monika är tretton år och den slutar när hon är över 50. I kapitlen gör författaren nerslag vid olika tidpunkter i Monikas liv och vi får ta del av Monikas kärlekar och arbetsliv och hur hon blir mor. Hennes förhållande till föräldrarna, hennes två systrar och mostern spelar stor roll i berättelsen.

Monika lever inte det liv som hennes föräldrar förväntar sig. Hon utbildar sig inte målmedvetet och skaffar sig ett yrke som hennes syster som är sjuksköterska och hennes andra syster som är jurist. Hon genomlever flera kärleksförhållanden och flyttar många gånger. De män som tar mest plats är Roar som är professor och mycket äldre än Monika och gift, Geir som är kock och som Monika får en dotter med och Trond Henrik som är författare.

Den här berättelsen innehåller så mycket både av vardagsliv, grisiga diskbänkar, drömmar, vänner, fester, släktkalas, mata höns, kärlekssorg och att leva med ett barn. Porträtten av de olika människorna känns trovärdiga. Romanen är skriven från en kvinnas synvinkel och de andra kvinnorna – systrarna, modern och mostern har stor betydelse.

I romanen finns humor och värme och desperation, många händelser och många människor. Samtidigt är den luftigt skriven så den ger utrymme till läsarens fantasi och tankar. Det finns mycket att känna igen sig i. Det känns trovärdigt, som om Monika verkligen finns och som om hon har upplevt allt i boken. Den är vardaglig och till synes skriven rakt upp och ner, men innehåller på något sätt poesi. Den är spännande att läsa och jag lämnar den med tankar om mitt eget liv. Boken rekommenderas.

Jag hade så mycket av Trude Marstein, Bonniers 2019. Översättning: Lotta Eklund.