Karthago av Joyce Carol Oates

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Karthago handlar om familjen Mayfield och den äldsta dotterns pojkvän Brett Kincaid. En dag försvinner den yngre dottern Cressida och Brett blir anklagad för att ha dödat henne.

Cressida är en ovanlig flicka. Vid försvinnandet är hon nitton år gammal men omogen. Hon är inte som andra, har inte många vänner och kommer med beska sårande kommentarer i familjen. Antagligen förstår hon inte riktigt andra människors känslor. När hon var yngre har det talats om Asperger och autism. Hon är intelligent men har svårt att genomföra sina studier.

Brett är ung veteran från Irakkriget. Han är förlovad med den äldsta dottern Julie. Efter att ha kommit tillbaka från Irak är han skadad och både fysiskt och psykiskt handikappad. Han kan inte tänka klart längre och han upplever gång på gång fragment av hemska händelser under kriget. Dessa blandas med minnen från när han träffade Cressida den kväll när hon försvann. Han vet inte vad som har hänt.

Karthago är en familjehistoria och vi får följa de olika familjemedlemmarna i krisen. Genom att berätta bra och medkännande om de här människorna har Joyce skrivit en starkt kritisk bok mot kriget i Irak och det amerikanska rätts- och fängelsesystemet.

De unga människor som tog värvning och for till Irak tillhörde inte de högutbildade och visste inte vad de gav sig in på. Krigets hemskheter finns med i berättelsen som fragmentariska minnen. Brett vet inte vad han har upplevt i Irak och vad han har upplevt i hemtrakten. Allt fler lemlästade och psykiskt skadade krigsveterander kommer hem. Villken hjälp får de? En del, kanske många av dem, går omkring som tickande bomber och begår brott på grund av förvirring och okontrollerad ilska och drogmissbruk.

Joyce Carol Oates gestaltar hur detta kan påverka människor och samhälle. Brett erkänner att han har dödat Cressida och blir dömd. För läsaren framstår domen som ett justitiemord. Brett har dåligt samvete på grund av det han har varit med om i kriget och tror till slut att han har dödat Cressida.

Karthago är en bra roman. Julies desperata försök att återknyta till sin fästman efter kriget, pappans lika desperata försök att hitta sin dotter som han tror är i livet, mammans försök att nå sin man som dricker mer och mer, Bretts öde och Cressidas sårbarhet gör att jag lever mig in i den här berättelsen. Romanen är kanske lite väl ordrik och vidlyftig, men det är en liten brist. En berättelse som innehåller en så mästerlig skildring som det långa avsnittet där en grupp är på studiebesök på ett stort fängelse måste jag rekommendera. När jag läser det partiet känns det som om besökarna stiger ner i helvetet. En skildring som tränger innanför huden.

Karthago av Joyce Carol Oates, Bonniers 2014. Översättning: Ulla Danielsson.

Mitt första liv av Bodil Malmsten

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Mitt första liv handlar om Bodil Malmstens liv från barndom upp i tjugoårsåldern. Hon bodde med sin mamma och sin syster i byn Bjärme i Jämtland. Där i trakten träffades hennes mamma och pappa under beredskapstiden. Han kom från Stockholm men var soldat stationerad i Jämtland. Bodil Malmstens mamma kom från byn och där bodde också hennes mormor och morfar.

Hennes föräldrar skilde sig och pappan bildade ny familj i Stockholm.

En stor del av boken handlar om Bodil Malmstens barndom i den jämtländska byn, men när hon gick i realskolan var hon en tid inackorderad hos en familj på Frösön och senare blev hon placerad hos en fosterfamilj i Vällingby.

Mitt första liv är en berättelse med många hål. Den består av minnesfragment och det är nog så vi minns det som var. Det kan också vara svårt att veta vad som är riktiga minnen och vad som har blivit berättat för en och som man har gjort om till ett minne. Bodil Malmsten skriver att hon har valt att inte undersöka om hennes minnen är verkliga fakta utan hon låter dem vara som de är. Dessutom väljer alltid den som skriver en självbiografi vad som ska tas med. Bodil Malmsten berättar inte varför hon blev placerad i fosterhem, men det måste vi ju inte veta.

Mitt första liv är en stark bok. Morfadern, den aktive socialdemokraten och mormodern med sin pessimistiska livssyn framstår som de tydligaste gestalterna och så barnet Bodil förstås. Boken handlar om trygghet, om driften och rätten att få vara sig själv, om skillnaden mellan livet i byn som är ett traditionellt lantbruksliv med hårt fysiskt arbete och livet i Stockholm. Hennes farfar var Carl Malmsten som kom från högborgerlig miljö.

Bodil Malmsten har ett kraftfullt språk och berättar med humor, ilska och poesi. Mycket smärta finns mellan raderna, men också kärlek och omsorg. I några av bokens partier far hon iväg och gisslar företeelser i dagens samhälle. Det stör lite tycker jag. Men ändå, varför inte? Det är ju Bodil Malmsten som har skrivit den här boken.

Läs Mitt första liv om du inte redan har gjort det. Rekommenderas.

Mitt första liv  – den gudarna älskar dör inte av Bodil Malmsten, Finistère 2004.

Sånt händer inte här av Sinclair Lewis

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Sånt händer inte här kom urspurngligen ut år 1935. Då hade redan Hitler blivit rikskansler i Tyskland och etablerat en diktatur. I Siclair Lewis roman händer detsamma, fast i USA. Där får Demokraternas kandidat Berzelius ”Buzz” Windrip majoritet i valen och blir president. Vi känner igen en del av taktiken från ett modernare presidentval. Demagogi, lögner och stora löften till arbetare och medelklass. Alla ska få det bättre samtidigt som mer pengar ska satsas på det militära och skatterna ska sänkas.

Nu blir följderna mycket värre i boken. Presidenten får makt att stifta lagar utan medverkan av kongressen. Systemet med en dömande, en lagstiftande och en verkställande makt ersätts med presidentens diktatur. En fascistisk, korporativ stat skapas.

Motståndare fängslas. Afroamerikaner berövas sin rösträtt. Kvinnor ska inte arbeta utan sköta sin av naturen givna uppgift som maka och mor. Militära trupper i stil med Hitlers brunskjortor växer i antal. Godtycklighet och korruption råder. Så småningom blir så många fängslade att koncentrationsläger upprättas. Avrättningar, tortyr och angiveri sker överallt. Motståndare till regimen flyr till Kanada.

Huvudperson i boken är Doremus Jessup, en liten (både till växten och i hans betydelse som tidningsman) tidningsägare och redaktör i en småstad. Han är iakttagaren och fungerar som läsarens representant i berättelsen. Han är nog den enda som framstår som människa i boken.

I boken gisslas olika företeelser satiriskt och med humor. Kommunister vill inte arbeta mot diktaturen tillsammans med socialister och vice versa. Det känner jag i viss mån igen från Yvonne Hirdmans beskrivning av mellankrigstiden i Tyskland i boken Den röda grevinnan så det har verklighetsbakgrund. En enhetsfrontt i kampen mot diktaturen är omöjlig.

Sånt händer inte här är en satirisk berättelse. Människorna är mestadels figurer. Sinclair Lewis största sympatier verkar ligga hos collegeutbildad liberal medleklass. Kanske liknar de människorna författaren själv?

Jag brukar inte tycka att satiriska berättelser är de bästa romanerna. Här räddas min upplevelse av dels det angelägna och fortfarande aktuella ämnet, demokratin är inte självklar, dels av att Sinclair Lewis är en författare som kan skriva den här boken så dynamiskt och spännande och kompositionsmässigt bra och med kraft.

Jag rekommenderar den alltså.

Sånt händer inte här av Sinclair Lewis, Polaris 2017. Överättning: Hugo Hultenberg 1936, reviderad av Annika Hultman Löfvendal 2017.

Ett så starkt ljus av Lyra Ekström Lindbäck

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Sara är lite över 20 år gammal. Hon studerar vad? Litteraturvetenskap kanske? Hon kommer från en stad i Norrland men bor i Stockholm och rör sig bland intellektuella och konstnärliga unga människor med olika könsidentitet.

Sara är kär i Joanna som vill utbilda sig till skådespelare men hon är inte intresserad av ett kärleksförhållande. Joanna är en dominerande person medan Sara är mer tillbakadragen, en iakttagare som letar efter sin identitet, sin bas i tillvaron. Sara är en tänkande människa. Hon skriver också. Hon har svårt att närma sig dem hon älskar, att vara öppen, att visa sin kärlek. Hur ska hon våga?Efter hand berättar Sara om en annan kärlek, en flicka från hemstaden som aldrig har blivit mer än vän.

Senare i  berättelsen träffar Sara C. Ja hen kallas bara C och omtalas bara som hen. Så diffus den gestalten blir för mig då. Tydligen får jag problem när jag inte kan bestämma om C är en man eller kvinna. En liten ögonöppnare. Hur vi ser på manligt och kvinnligt sitter så djupt. Tankar och funderingar om mänskliga relationer finns genomgående i Ett så starkt ljus och det får mig att tänka tillbaka på min egen ungdom och fundera över hur vi stoppar in människor i fack.

Längtan efter kärlek genomsyrar den här romanen. Samtalen är många, skeendet långsamt. Ett så starkt ljus är en mycket vacker berättelse med fin beskrivning av människor och miljöer. Författaren har skapat en bild av en ung människa som känns sann. Jag upplever texten som genomskinlig när jag läser, en lugn text fast det finns upprörda känslor i den, en text som jag lämnar lite lycklig.

Boken rekommenderas.

Ett så starkt ljus av Lyra Ekström Lindbäck, Modernista 2014.

Lyra Ekström Lindbäck heter numera Lyra Koli.

Hett i Hyllan #37 – Ängeln på sjunde trappsteget

~ Mösstanten ~ 13 kommentarer
Nu har det gått så långt så att en del böcker på bokvagnen har hunnit bli hyllvärmare. Det här är den första av dem som jag visar, Ängeln på sjunde trappsteget av Frank McCourt. Den hittade jag en dag på bibliotekets bokbytardisk, den som inte finns längre.

Frank Mc Court föddes 1930 i en irländsk familj i New York, men familjen flyttade tillbaka till Irland och i Ängeln på sjunde trappsteget berättar Frank McCourt om sin fattiga barndom i Limerick. På omslagets baksida finns ett citat av författaren:

När jag ser tillbaka på min barndom förundrar det mig att jag alls klarade mig igenom den med livet i behåll. Det var naturligtvis en eländig barndom: en lycklig barndom är knappast värd något intresse. Värre än en normal eländig barndom är den eländiga irländska barndomen, och än värre är den eländiga irländska katolska barndomen.

Ängeln på sjunde trappsteget publicerades 1996. Den blev en bästsäljare och vann Pulitzerpriset och den har även filmatiserats. Jag har aldrig läst den och nu står den alltså som hyllvärmare på min bokvagn. Men visst vill jag läsa den.

Ängeln på sjunde trappsteget av Frank McCourt, Bonniers 1998. Översättning: Thomas Preis.

Den som kom på den utmärkta idén att vi ska visa våra hyllvärmare är Monika som driver bloggen Bokföring enligt Monika.

Dagar av ensamhet av Elena Ferrante

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Olga har varit gift med Mario i femton år. En dag meddelar han plötsligt att han vill lämna henne. Han flyttar ut och där står Olga ensam med två barn. Olga är hemmafru. För några år sedan ville hon börja arbeta men Mario tyckte att det var onödigt och hon stannade hemma. Nu isolerar hon sig från vänner. Hon blir allt mer hatiskt och hamnar i kaos.

Elena Ferrante har skrivit en mycket bra bok om hur det kan kännas att bli lämnad och sviken. Hon vrider om skruven riktigt hårt och gestaltar alla hatiska känslor, Olgas osäkerhet, hur hon hamnar i kaos, glömmer saker och inte kan sköta vardagsbestyren.

Berättelsen är mycket konkret skriven och innehåller samtidigt en hel värld av känslor och tankar. Under berättelsens gång rannsakar Olga sig själv och tänker över sitt äktenskap. Det är en hård och svart roman som blir spännande som en thriller. Nej mer spännande. Jag tycker ofta att det som kallas spänningslitteratur inte når upp i samma spänning som vissa romaner gör. Det gör ont i kroppen när jag läser: Nej, nej, hur ska det gå?

Jag tycker att det är bra att Ferrante gestaltar Olgas förtvivlan så konkret och att hon låter henne hamna i dimma, rädsla att inte kunna ta hand om sina barn, glömska och i så konkreta och för läsaren verkliga situationer som skulle kunna leda till katastrof. Läsaren kan tolka berättelsen som att detta har hänt likaväl som en symbolisk gestaltning av hur förtvivlad och lamslagen en övergiven människa kan känna sig.

Dagar av ensamhet är svart och hård men den lämnar inte läsaren där. Det finns en möjlighet att leva vidare.

Dagar av ensamhet av Elena Ferrante, Norsteds 2017. Översättning: Barbro Andersson.

Skrattets rike av Jonathan Carroll

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Thomas Abbey älskar sagoböckerna som författaren Marshall France har skrivit. Nu är Thomas Abbey  vuxen och lärare på ett college. Sagoböckerna är så viktiga för honom att han kan lägga ner en stor summa pengar för att komma över en förstautgåva eller någon av Marshalls böcker som är svår att få tag i. Thomas Abbey arbetar som lärare på ett college men tar tjänstledigt för att skriva en biografi om Marshall, något som aldrig tidigare har gjorts.

Marshall France har levt i den lilla staden Galen i Missouri i ett stort viktorianskt hus där hans dotter fortfarande bor kvar. Thomas Abbey ger sig av dit tillsammans med Saxony, en flicka som han har träffat på ett antikvariat. Hon är också tokig i Marshall France.

Nu visar det sig efter hand att det är något konstigt med den lilla staden Galen. Det är något som inte stämmer. Mycket mer vill jag inte berätta om bokens handling eftersom det skulle störa läsningen. Skrattets rike är en mycket spännande bok där sagor och det övernaturliga tar stor plats. Thomas Abbey är son till en berömd filmskådespelare och minnen av faderns filmer kommer ofta upp. Film är också fiktivt och Thomas Abbey relaterar det han är med om både till sin far och hans filmer och till Marshall France sagoböcker.

Skrattets rike är bra skriven. En spännande, levande thriller som är mer än en thriller ofta är. Den är planterad i en verklighet men är overklig. Jag kommer att tänka på The Stepford Wives av Ira Levin. Tyvärr har jag bara sett filmen och den var så illa dålig. Men temat, en liten ort där något är fel, är detsamma. Skrattets rike är dock inte en satir. Den är skriven med gott humör och underhållande, och Thomas Abbey gestaltas som en människa med fel och brister. Att leva sig in i en sagovärld kan jag relatera till. Skrattets rike är rolig och otäck och spänningsskruven dras åt efter hand.

Skrattets rike av Jonathan Carroll, Bra Böcker 1990. Översättning Thomas Preis.

Hetta av Ian McEwan

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Michael Beard är nobelpristagare i fysik. Det var länge sedan han åstadkom någon betydande forskning. Han lever gott på sitt namn, håller föreläsningar och ingår i styrelser för att sprida glans över olika institutioner.

Hans femte äktenskap är i upplösning. Beard har alltid haft älskarinnor, den ena efter den andra, men när hans unga hustru inleder ett förhållande med mannen som utför reparationer i deras hus blir Beard våldsamt svartsjuk.

Beard är en man utan samvete och utan empati. Den enda människa som han bryr sig om är sig själv. Han dricker för mycket, han äter för mycket. Han trasslar in sig i problem men lyckas ta sig ur dem. Att han lämnar människor bakom sig med förstörda liv bekommer honom inte det minsta. Han vänder med lätthet kappan efter vinden. Om han tror att han kan tjäna på att propagera för att vi måste göra något för att rädda jorden från klimatkatastrof växlar han in på det spåret även om han tidigare har hört till skeptikerna.

Ian McEwan skriver med kraft och driv. Boken är mycket spännande att läsa och jag tror att Beard finns. Eller åtminstone finns människor som påminner om Beard högt uppe i samhällshierarkin och även i forskarvärlden. Beard framställs som ett praktexempel på en psykopat och för mig känns han sann. Han skulle kunna finnas.

Hetta är en spännande bok som också är rolig. Diskussionen i forskarvärlden och de postmodernistiska tankarna att ingen objektiv verklighet finns gestaltas med humor och även hur känslor styr. Det gäller att vara politiskt korrekt och veta hur trenderna går. Särskilt för Beard som vill behålla eller skapa sig en betydande position. Beards trassligheter är också roliga att följa samtidigt som berättelsen säger en del om vår mänskliga tillvaro. Kanske kan man säga att Hetta handlar om en psykopats nedgång och fall. Eller kanske inte. Skulle Beard kunna trassla sig ur även det som händer i slutet av romanen?

Jag kan inte säga så mycket mer om handlingen. Då förstör jag läsupplevelsen för den som vill läsa boken. Jag har läst några andra böcker av Ian McEwan. Kärlekens raseri och Lördag tycker jag är bättre men Hetta är också väl värd att läsas.

Hetta av Ian McEwan, Brombergs 2010. Översättning: Maria Ekman.

Lady Chatterley’s Lover av D. H. Lawrence

~ Mösstanten ~ 10 kommentarer

När den här boken publicerades 1928 förbjöds den i många länder. I Storbritannien kom den ut först 1960. Orsaken var de erotiska skildringarna och budskapet. Romanen handlar om Constance Chatterley, gift med sir Clifford Chatterley. Hon är fritt uppfostrad och har haft flera sexuella erfarenheter när hon gifter sig under första världskriget. Clifford Chatterley blir snart sårad och kommer hem handikappad, förlamad från midjan och nedåt.

Constance och Clifford har en intellektuell gemenskap men ingen kroppslig, mer än att Constance sköter om honom. Alla tar så småningom för givet att Constance kommer att ha en älskare, det är inte särskilt fel eller upprörande bara hon sköter det diskret. Men när Constance inleder ett förhållande med skogvaktaren Oliver Mellors, en av sir Cliffords anställda, kommer ingen att acceptera det. En älskare ur samma klass, det duger, men inte en älskare från underklassen.

Lady Chatterley’s Lover innehåller mycket mer än vad jag trodde från början. Bland annat handlar romanen om klassklyftor och om situationen i området där Clifford Chatterleys gods är beläget. Det finns gott om kolgruvor där. En gruva där Clifford är delägare finns alldeles intill godsets park. D. H. Lawrence beskriver gruvarbetarna och deras miljö. De kommer upp ur gruvan som en grå, utarbetad massa när arbetsdagen är slut. De är främmande för Constance, ett annat folkslag, men hon känner sig heller inte hemma i överklassen och upplever efterhand Clifford som kall och fordrande. Det framhålls gång på gång i berättelsen att det är pengarna som styr. Alla jagar pengar, både de rika och de fattiga. Jag tolkar det som att författaren menar att utvecklingen i samhället har gjort att människorna har fjärmat sig från sitt ursprung. Och så låter han också Constance och Oliver mötas i skogen. Där finns en fristad både från det kalla överklasslivet och det hårda, inskränkta gruvlivet, en oas där en kroppslig gemenskap blir naturlig bland vårblommor, regn och sol. Lawrence låter till och med de båda älskande springa omkring nakna i skogen.

Men romanfigurerna är naturligtvis präglade av sitt tidigare liv. Oliver är en komplicerad människa. Han har dragit sig undan världen och tagit arbetet som skogvaktare fast han har utbildning. Hans syn på samlivet mellan en man och kvinna kan inte vara helt lätt för Constance att hantera. Jag tolkar att hon dras till honom som till en naturkraft och en man som är helt annorlunda är de hon tidigare har mött. En man som tar henne. En man som anser att sexuallivet är det viktigaste. Resten kommer sedan.

Lady Chatterley’s Lover är en intressant roman som ger en mycket att fundera över.

Lady Chatterley’s Lover, Penguin Classics 2009.

Den stora utställningen av Marie Hermanson

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

År 1923 pågår den stora jubileumsutställningen i Göteborg. Ellen, en nittonårig flicka arbetar som volontär på utställningens tidning. Otto, en trettonårig fattig pojke, arbetar som åsneskötare i Barnens paradis i utställningen. Nils, en detektivpolis, jagar bovar. Albert (Einstein) ska komma till Göteborg och hålla sin Nobelföreläsning.

Dessa fyra personer från olika skikt i samhället strålar samman i Göteborg. Det är en ny tid. Tekniken är på frammarsch och många tror att den ska lösa alla problem. I Göteborg blir gator stenlagda. Staden växer och är på väg att bli en svensk storstad. Utställningen lockar många besökare. Den är ett glimmande sagoland för nöjen och teknik.

I Tyskland växer nazismen. Oppositionella lever farligt och judehatet växer. Einstein reser i världen och vågar knappt gå ut i sin hemstad Berlin. Även i Sverige frodas antisemitism.

Allt det här gestaltar Marie Hermanson med gott humör. Den stora utställningen är en äventyrsberättelse med allvarlig bakgrund, nästan som en gammal svartvit film med spännande händelser men där man misstänker att huvudpersonen kommer att klara sig.

Marie Hermanson har fångat tiden med stor humor. Romanen har fin miljöbeskrivning och slående scener. Jag ser allting framför mig när jag läser. Boken är rolig, underhållande och lite spännande. En bra bok att läsa för den som gärna läser om skurkar och poliser men inte vill bli särskilt skrämd. Och för den som vill smaka på det optimistiska 1920-talet där tekniken var på frammarsch, där fattigdomen var stor och klassklyftorna djupa och där mörka krafter växte.

Den stora utställningen av Marie Hermanson, Bonnier pocket 2018.