Tusen strålande solar av Khaled Hosseini

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

Mariam tvingas att resa till Kabul för att gifta sig med en trettio år äldre man. Hon är endast femton år gammal, fattig och utomäktenskapligt barn till en förmögen man. Men hos honom får hon inte bo. Nej hon tvingas in i ett äktenskap där hon blir misshandlad och måste klä sig i burka när hon går ut.

Efter tjugo år tar hennes man sig ännu en hustru, den unga Laila. Hon vill studera vidare men är tvungen att gifta sig efter att hennes föräldrar har omkommit i en bombattack och hon har upptäckt att hon är gravid med sin älskade som har flytt till Pakistan. Om hon gifter sig snart med Mariams man kan hon få honom att tro att han är far till barnet. Och det är livsfarligt för en kvinna att leva ensam. Det går inte. Tyvärr kan det även vara livsfarligt att vara gift kvinna, vilket vi får uppleva senare i berättelsen.

Romanen spänner över många år och vi får ta del av Afghanistans våldsamma historia: den sovjetiska invasionen, krigsherrar, talibantiden och slutligen när den amerikanska koalitionen har tagit över. Allt detta upplever vi genom de två kvinnorna. Berättelsen ger också en stark insikt i kvinnornas situation, helt rättslösa och lämnade i sin makes våld.

Men denna roman är ingen historielektion. Den är fint gestaltad med miljöbeskrivningar som ger vackra eller fula bilder i mitt huvud när jag läser. För berättelsen är inte bara hemsk och mörk. Den är vacker också. Kärlek och vänskap finns i boken och alla män är inte onda och förtryckande. Lailas far och en mulla som undervisar Mariam i koranen när hon är barn är exempel på medkännande och mänskliga män. Förhållandet mellan Mariam och Laila som utvecklas från fientlighet till vänskap är också fint beskrivet.Tusen strålande solar är mycket spännande, en gripande och levande berättelse med mycket mörker men också med ljus. Den är en riktig bladvändare som jag rekommenderar.

Tusen strålande solar av Khaled Hosseini, Wahlström & Widstrand 2008. Översättning: Johan Nilsson.

Den svavelgula himlen av Kjell Westö

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Den svavelgula himlen är en omfångsrik episk berättelse som spänner över lång tid, från 1960-talet till in i 2000-talet. Miljön är Helsingfors med omgivningar. Redan som barn träffar huvudpersonen de båda syskonen Rabell, Alex och Stella, som kommer från en mycket välbärgad famlij. Vänskapen med Alex och kärleken till Stella finns med i hela romanen.

Men förutom Alex finns en hel rad barndomskamrater som vi glimtvis får följa genom livet i boken. Krister som är ärlig och följer sitt samvete och som så småningom blir präst, Jan-Roger som är en plågoande och som Alex använder för att visa sin makt och Klasu som Alex mal sönder i affärslivet.

Kärleken till Stella är ett stort tema i romanen, den är stark, mycket erotisk och komplicerad. Hon och berättaren lever tillsammans i långa perioder men har också stora problem i sin relation. Vänskapen med Alex är också komplicerad, han är cynisk och makthungrig och kan bokstavligt talat gå över lik men han är inte endimensionellt beskriven. Hans far är mentalsjuk, hans farfar är en sträng maktmänniska och detta har präglat honom.

Huvudpersonen lär vi känna genom det han berättar om sitt liv och om de här människorna. Han kommer från lägre medelklass, vill vara författare, gör succé med en bok, men måste till största delen försörja sig som lärare. Hans förhållande till föräldrarna är fint beskrivet och också klasskillnaden mellan honom och familjen Rabell.

Den svavelgula himlen är en mycket mänsklig roman om människors strävan, om deras brister och hur svårt det kan vara att stå upp för sina åsikter. Det är en roman om det sena 1900-talet, om kriser och trender och det känns som om människorna i berättelsen verkligen finns. En roman att ta till sig och fundera över. Den var spännande att läsa.

Den svavelgula himlen av Kjell Westö, Bonniers 2017.

Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Yejide och Akin har varit gifta i fyra år. De har ett bra äktenskap men inga barn. Släkten trycker på. Det är ett evigt tjat om att de måste skaffa barn och om olika åtgärder som de bör vidta för att Yeide ska bli gravid. Att Yejide bör fasta och träffa en trolldomspräst på ett berg är en av dem. En annan är att ta hand om en släktings barn en tid. Barnet ska locka fram ett nytt barn i Yejides livmoder.

Akin får ständiga påtryckningar om att han bör gifta sig med ännu en kvinna. Om han gör henne med barn kommer hans första fru också att bli gravid.Yejide och Akin är universitetsutbildade. Akin vill inte ha ännu en fru. De tror inte på magi. Ändå kan de inte stå emot det hårda trycket från släkten. Akin gifter sig med en ung kvinna. Hon får bo i en annan del av stan. Och Yejide fastar och klättrar uppför berget med en get i släptåg för att om möjligt bli gravid.

Det hårda trycket och Yejides längtan efter ett barn leder till att hon blir skengravid. Magen blir större och hon får alla symptom på graviditet, men läkarna konstaterar att inget finns i hennes livmoder.

Till slut blir hon gravid efter att ha haft sex med Akins bror när hennes man inte är hemma. Så småningom visar det sig att både Yejide och Akins bror har gener som gör att deras barn får sicklecellanemi. Det innebär att de röda blodkropparna är deformerade och att barnet lider svårt och kan dö tidigt. Den här sjukdomen är relativt vanlig i Nigeria.

Problemet med barnlöshet kan vara svårt nog utan en släkt som ständigt trycker på och kräver ett barn. Det kan inte vara lätt för en kvinna att leva i ett samhälle där en man kan ha fyra fruar och där släkten kräver att hon ska föda barn. Det kan inte vara lätt för en man att leva i ett samhälle där en riktig man ska vara fruktsam och potent. Får man sedan barn med en allvarlig sjukdom blir livet tungt.

Boken är lättläst och rakt berättad även om det är många hopp i tiden. Den är spännande och griper tag. Jag vill veta hur det går. Och jag får en viss inblick i Nigerianska förhållanden och krocken mellan gamla och nya föreställningar om hur världen fungerar.

Stanna hos mig av Ayòbámi Adébáyò, Piratförlaget 2017. Översättning: Erik MacQueen

Flaskpost från P av Jussi Adler-Olsen

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Avdelning Q består av endast tre personer: Carl som är chef, Assad och Rose. De sitter nere i polishusets källare och arbetar med gamla olösta fall. En dag får Carl på sitt skrivbord en sönderslagen flaska med ett meddelande som till stor del är oläsligt. Det är en flaskpost som har flutit iland i Skottland och det har visat sig att meddelandet är på danska.Vi vet redan från början att meddelandet är skrivet av en pojke som är fången tillsammans med sin bror. Vi får också snart veta att en psykopat utrustad med skåpbil bevakar en religiös familj med stor barnaskara och att han tänker kidnappa ett par av barnen och pressa pengar av famljen.

Allt detta vet inte avdelning Q och vi får följa deras utredningsarbete omkring flaskposten.

Flaskpost från P är en spännande och underhållande bok där allt inte är förutsägbart. Berättelsen innehåller många oväntade händelser och spänningen hålls vid liv till slutet. Boken innehåller också en del humor och har väldigt olika karaktärer där mycket av det som händer ses genom den självsvåldige Carls ögon. Berättelsen är mycket bra konstruerad ända till slutscenen som är riktigt rörande och hjärteknipande.

Att det stör mig att Carl inte ser till att en större del av poliskåren medverkar i den farliga jakten på brottslingen i slutet av boken utan försätter sig själv och Assad i en livsfarlig situation – det bortser jag från. Det verkar höra till genren att hjälten ska ha en uppgörelse med den farliga brottslingen på slutet, mer eller mindre ensam.

Detta är en deckare som jag kan rekommendera och jag har inget emot att läsa fler historier om avdelning Q. På baksidan av boken läser jag att åtta böcker är planerade i serien och att Flaskpost från P är den tredje. Enligt Wikipedia finns den sjunde boken nu.

Flaskpost från P av Jussi Adler-Olsen, Bonnier pocket 2013.

Silas Marner av George Eliot

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Silas Marner är medlem i en sträng religiös sekt i staden där han bor. På grund av en svekfull vän blir han anklagad för ett brott som han inte har begått. Han flyr till en liten stad där han bosätter sig i en stuga vid ett stenbrott.

Silas Marner är vävare och tjänar så småningom ihop en ansenlig summa pengar. Han är en enstöring och umgås inte med människorna i trakten. Han är bitter och snål och bryr sig bara om sina pengar som han har gömt under golvplankorna. Så blir han utsatt för ett brott av ännu en svekfull och ondsint person.

I den här boken lär vi inte bara känna Silas Marner, utan också andra invånare i den lilla staden, både de som har det gott ställt och lite enklare folk. Där finns två välbeställda bröder, den ene ondsint och egoistisk och utan medkänsla med andra människor, den andre mer ansvarsfull men svag. Han är redan gift med en kvinna som är missbrukare och har ett litet barn, ett misslyckat äktenskap som han ångrar att han gav sig in i. Ingen annan än hans egoistiske bror vet om detta äktenskap, och den vetskapen utnyttjar han för att pressa pengar av sin bror.

George Eliot väver ihop en historia med både allvar och humor och med många olika karaktärer. Människorna i boken är fint beskrivna med sina positiva och negativa sidor. Ett exempel på ett avsnitt som är både underhållande och mänskligt skrivet är damernas förberedelser inför en bal. I andra avsnitt upplever vi stark medkänsla och innerlig kärlek.

De två historierna – den ena om Silas Marner och hans öde – den andra om de två bröderna – möts så småningom och det lilla barnet får stor betydelse för Silas Marner.

Silas Marner är en fin klassiker som jag är glad att jag har läst. Boken kom ursprungligen ut 1861 och George Eliot är pseudonym för Mary Ann Evans.

Silas Marner, Modernista 2017. Översättning Ingegerd von Tell.

The noise of time av Julian Barnes

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Den här romanen handlar om den ryske kompositören Sjostakovitj som levde mellan 1906 och 1975. Ryska revolutionen, Stalin och Chrusjtjovs regim påverkade hans liv.

Boken börjar med att Sjostakovitj står i trappuppgången utanför lägenheten där han bor med hustru och barn. Det är natt, han är fullt påklädd och portföljen med ombyte av underkläder står vid hans fötter. Det är 1930-tal. Människor faller i onåd och arresteras. De blir förda till ”Det stora huset” och de flesta kommer aldrig tillbaka. Sjostakovitj står i trappuppgången och väntar timmer efter timme på att hissdörren ska öppnas och han ska bli hämtad. Han står där för att skona sin famlij och för att han hellre vill vara påklädd än bli dragen ur sängen mitt i natten klädd i pyjamas.

Det handlar om rädsla och hur man kan bevara sin egen stolthet och integritet under en terrorregim. Om det är möjligt. Terrorn är godtycklig. Om någon faller i onåd kan bero på tillfälligheter; man råkar umgås med fel person; någon maktperson som har stött en faller i onåd och arresteras. Då kan man råka illa ut själv. Om man inte blir arresterad och avrättad kan man råka ut för att bli tvungen att skriva under falska anklagelser mot någon som är arresterad.

En tonsättare kan falla i onåd om Stalin kommer och lyssnar på en konsert och inte tycker om musiken. Det händer Sjostakovitj. Kompositörer bör vara med i det nationella kompositörsförbundet. Ledningen där arbetar för regimens musiksyn. Musiken ska vara till för folket, vilket innebär att den ska vara enklare och mer lättsmält än Sjostakovitj musik. Den ska också vara positiv och skildra alla fantastiska framsteg som görs i Sovjetunionen. En berömd kompositör ska helst vara partimedlem.

Det finns många starka partier i The noise of time. När Sjostakovitj står i trappuppgången och väntar istället för att sova är ett sådant. När han är på fredskongress i USA och tvingas läsa färdigskrivna tal som han inte alls står bakom är ett annat. Jag upplever starkt hur det kan vara att leva under en terrorregim och jag har svårt att förstå att det går att behålla sin psykiska hälsa under sådana omständigheter. Denna ständiga rädsla.

The noice of time är en mycket bra roman som jag vill rekommendera. Man behöver inte veta något om Sjostakovitj musik för att ha utbyte av boken. Själv har jag hört den mycket lite. Det viktiga temat i boken om vad konst är till för och en konstnärs svårigheter under en totalitär regim förstår man ändå. Och Sjostakovitj framträder som en riktig levande människa med sina fel och brister.

Jag använder här den auktoriserade svenska stavningen Sjostakovitj. Den engelska stavningen är Shostakovich. Boken finns översatt till svenska med titeln Tidens larm.

The noise of time av Julian Barnes, Jonathan Cape 2016.

Fjäril i koppel av Zinat Pirzadeh

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Shirin är en flicka som växer upp i Iran. Hon bor med sin famlij i en liten stad vid Kaspiska havet. De har det bra ställt och bor i ett fint hus som Shirins farfar en gång byggde. Huset ligger på en stor gård och vartefter familjen har vuxit har flera hus byggts åt olika familjemedlemmar.

Shirins morfar och mormor bor i en annan stad. Mormodern härstammar från en kunglig släkt. Hon är världsvan och västerländskt klädd.

När Shirin är liten har hon stor frihet. Hon kan leka och klättra i träd, även om hennes mamma tycker att sådan lek inte lämpar sig för flickor. Men vartefter hon blir äldre får hon fler och fler restriktioner. När hon får mens räknas det som en stor händelse bland kvinnorna, men det innebär samtidigt ett mycket begränsat liv. Hennes bröder vaktar på henne och hon måste täcka sig för främlingar och utomhus.

Shahen är fortfarande vid makten. Folket har ingen verkllig frihet och många sätts i fängelse.

Så kommer revolutionen med arresteringar och tortyr från både Shahens polis och revolutionärerna. Efter revolutionen blir kvinnornas tillvaro ännu mer begränsad.

Historien berättas av Shirin som vuxen. Den känns trovärdig som Shirins minnen, enkelt och rakt berättad med många färgrika scener och många starka och hårt drabbande händelser. Shirin har stor frihetslängtan och vill skapa en ny framtid för sig och sin dotter. Redan i början av boken får vi veta att hon tänker fly. Hon är gift och bor i Teheran och hennes man är ute i kriget. Hennes mormor ska hjälpa henne att komma iväg innan mannen kommer hem.

Fjäril i koppel av Zinat Pirzadeh, Piratförlaget 2011.

Jack av Ulf Lundell

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Det är tidigt 1970-tal. Jack är en kille som är lite över 20 år gammal och som vill bli författare och skriva låtar. Han har tillfälliga jobb ibland, lånar pengar av kompisar, får förskott av skivbolaget och bokförlaget, men gör av med pengarna snabbt och har ständigt dålig ekonomi.

Han festar med sina kompisar, det är alkohol och en del droger. Mycket festande är det. Det är tjejer, det är krogliv i Stockholm och på Gotland, det är strandliv och vindrickande i gräset på Djurgården. Jack flyttar runt mellan olika bostäder, en egen risig bostad som han hyr i andra hand, eller soffan hemma hos en kompis.

Ungefär så kan jag beskriva boken, men den innehåller mer. Skarpa bilder blixtrar förbi när Jack tänker på Vietnamkriget. I slutet av romanens första del vill Jack hjälpa en flicka som är narkoman. Det är starkt skrivet. Gröna vågen finns med. Jack hälsar på en barndomsvän och hans fru som bor nere i Småland. Boken innehåller fina miljöbeskrivningar av Stockholm, från Gotland och från huset på landet utanför Skärblacka där han befinner sig en tid. Fina och delvis dråpliga beskrivningar av fester finns också, som kräftskivan i slutet av romanen.

Ulf Lundell skriver också om att Jack arbetar med sin roman, men det tar inte upp så stort utrymme i boken.

Jack framstår i boken som ganska egocentrisk och rätt grabbig, men det är ju en grabb som en gång skrev boken. Ändå blir jag intresserad av hur det ska gå för huvudpersonen. Jack var lite av en nyckelroman på sin tid, Ulf Lundell skev om verkliga personer som inte alltid uppskattade att bli omskrivna. Det kan naturligtvis vara en extra krydda vid läsningen men jag tycker att romanen håller att läsa även om man inte har något aning om detta.

Dock tycker jag att den borde ha strukits ner. Ulf Lundell skriver i förordet att han fick stryka många sidor ur manuset för att boken skulle antas av förlaget. Jag tycker att den är lite för lång som den är. Ja, ja, tänkte jag ibland när jag läste, jag vet att Jack super, jag vet att Jack festar, det räcker nu.

Romanen är byggd i tre delar som är skrivna på olika sätt. Mittendelen är lite stramare skriven och det sättet att skriva tilltalar mig mest, men det finns också ett värde i Lundells mera ordrika partier. Jag har inte läst Jack som ung och jag trodde att det var en ganska tunn bok. Det är den inte, den är 478 sidor tjock, men den är lättläst och jag rekommenderar den till läsning för den som inte redan har gjort det.

Boken kom ursprungligen ut 1976 men jag har läst en utgåva från 2016.

Jack av Ulf Lundell, Wahlström & Widstrand 2016.

En dag ska jag ta mig någon annanstans av Karin Thunberg

~ Mösstanten ~ Lämna en kommentar

Det börjar med att Karin Thunberg hittar en låda på vinden. I den ligger några almanackor från 1970-talet. Under almanackorna ligger ringarna från hennes första äktenskap. Karin Thunberg reser till Malmö där hon bodde som ung. Hon hyr en lägenhet och stannar en månad för att hitta tillbaka till den hon en gång var och minnas början av 1970-talet.

Då var hon gift och arbetade på Hemmets veckotidning. Hon trivdes inte med arbetet som hon tyckte handlade om för mycket strunt. Hon trivdes inte i det nybyggda bostadsområdet där hon bodde med sin man. Äktenskapet kom till på hennes initiativ mycket på grund av att hon kände sig osäker och var rädd för att bli lämnad.

Boken handlar både om Karin Thunberg som ung och i sextioårsåldern. Hon rannsakar sig själv och sina handlingar som ung. Kommer närmre och närmre den hon en gång var. Samtidigt skriver hon om sin åldrade kropp och om bröstcancern som hon har tagit sig igenom. Det är skrivet med stor känsla och jag upplever starkt hur svårt det är för författaren att komma riktigt nära den hon en gång var och beskriva det som hänt sanningsenligt.

Hon skriver också om förhållandet till sin mamma som blev hemmafru och deprimerad och tidvis inte orkade ta sig ur sängen. Hon skriver om klassresan från arbetarklass till medelklass. Jag uppfattar att hennes bakgrund och förhållandet till mamman bidrar till hennes osäkerhet och till att hon alltid försöker vara en duktig flicka och klara allt.

En dag ska jag ta mig någon annanstans är en fin bok med tankar om livet och vad vi gör mot varandra, varifrån vi kommer och vad som har format oss till den vi är. Karin Thunberg jämför sin resa till sitt 1970-tal med en pilgrimsvandring, en vandring för rannsakan, för att hitta sanningen och kanske att finna ro.

En dag ska jag ta mig någon annanstans av Karin Thunberg, Brombergs 2011.

A cappella av Michel Faber

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

A capella-ensemblen Courage Consort samlas i ett stort hus på den belgiska landsbygden för att repetera in ett musikstycke, Partitum Mutante, som är nyskrivet. Det är ett komplicerat verk som de fem körmedlemmarna tar sig an, svårt att behärska och ansträngande för rösterna.

Ensemblen leds av Roger Courage och en av medlemmarna är hans hustru Catherine. I början av boken tänker hon mycket på att ta livet av sig. Hon tar antidepressiva mediciner och har tidigare försökt begå självmord. Hon är självutplånande och låter sin man ta alla viktiga beslut.

När de har kommit till det stora huset har Catherine svårt för tystnaden om nätterna. Huset ligger vid en skog, fåglarna kvittrar, men alldeles för lite och hon blir rädd och olustig när hon tänker på alla tysta fåglar som sitter i träden och tittar på henne.

Vi får följa repetitionerna och vad som händer mellan de fem människorna som är hänvisade till varandra under fjorton dagar. De är mycket olika och där finns stora spänningar. Man kan vänta sig en mörk berättelse när man ser omslaget och skriket som Catherine hör från skogen om nätterna gör att man nästan väntar sig en psykologisk thriller. Men A capella är inte en sådan bok. Den är psykologisk och det finns starka känslor i den men den är samtidigt väldigt rolig. En del företeelser i den moderna konstmusikvärlden beskrivs med stor humor.

Berättelsen ljusnar efter hand. Medlemmarna i kören får vara med om svåra och sorgliga händelser. En av körmedlemmarna dör under vistelsen i det stora huset. Men för Catherine blir dagarna där en vändpunkt i livet och hon finner styrka.

A capella av Michel Faber, Brombergs 2006. Översättning Caj Lundgren.