Döden klär i Domino av Marie Bengts

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Döden klär i Domino är en pusseldeckare och den andra i Marie Bengts serie om sömmerskan Hannah Lönn. Den utspelas år 1957. Hannah Lönn befinner sig i Stockholm där hon syr svarta slängkappor till en stor modevisning i NK:s franska damskrädderis regi. Det är inte vad Hannah Lönn egentligen vill arbeta med. Helst vill hon designa egna kläder och att sy dessa damkappor är mördande enformigt. Men hon behöver pengarna.

Nu visar det sig att det har kommit anonyma hot mot ”Modekungen”. Det finns mer än en i Stockholm, så vilken man avses? Och ja, visst sker det ett mord, ett mycket spektakulärt sådant, och Hannah Lönn blir så intresserad att hon försöker hitta lösningen på mordgåtan.

Döden klär i Domino är ingen realistisk berättelse och Hannah Lönn är mycket smartare är polisen när det gäller att lösa mordgåtan. Det finns inga gedigna personporträtt och jag tycker att den första boken i serien, En sax i hjärtat, var lite bättre. Men en del får man veta om kvinnans ställning under femtiotalet och också om NK:s damskrädderi och kvinnornas arbete där. Och att en kvinna skulle arbeta som kriminalpolis var otänkbart. Klassskillnader finns också med i berättelsen och där finns också koppling till flyktingar från Baltikum.

Döden klär i Domino kan passa den som inte vill ha en massa våld i en deckare, utan hellre en stunds förströelse utan samhällets verkliga elände, men ändå med lite lite allvar bakom.

Döden klär i Domino av Marie Bengts, Bonniers 2019.

Hett i hyllan #236 – Ändå

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Liksom många av mina diktsamlingar kommer denna från min pappas bokhylla. Det är en diktsamling av Lars Forssell (1928-2007) och den heter Ändå. Den publicerades 1968 och Lars Forssell hade då många diktsamlingar, teaterpjäser och sångtexter bakom sig. Som poet debuterade han 1949. Hur den här diktsamlingen är vet jag inte, men det skulle inte förvåna mig om den är påverkad av tiden då den skrevs. Nog vill jag läsa den någon gång.

Ändå – dikter av Lars Forssell, Bonniers 1968.

De små hästarna i Tarquinia av Marguerite Duras

~ Mösstanten ~ 9 kommentarer

De små hästarna i Tarquinia är en ganska tidig roman av Marguerite Duras, publicerad 1953 (Les petits chevaux de Tarquinia). Den handlar om några vänner som tillbringar sin semester i en liten ort i Italien. Det är hett, fruktansvärt hett, det finns inte så mycket att göra. De dricker Campari, de pratar, de spelar boule och badar och de talar om att resa någon annanstans, varför inte till Tarquinia för att se de små etruskiska hästarna?

Men de kommer aldrig iväg. De små hästarna i Tarquinia är en stillastående berättelse, helt skriven med den avsikten hos författaren, räknar jag med. Den är detaljrik och den berättas utifrån en av vännernas synvinkel. Hon heter Sara och hennes och mannen Jacques lilla barn är med på semestern. Vi får läsa om alla vardagliga saker Sara gör under dessa heta dagar och deras loja semesteraktiviteter. Alla vännerna är liksom förlamade. Inte ens en otrohetsaffär blir något mer än en parentes i tillvaron. Allt är så lojt. Det som skiljer ut sig lite är Saras och Jacques barn och en hemsk händelse som har skett i närheten. Men den är ändå utanför semesterfirarnas tillvaro precis som branden som härjar uppe på höjderna.

Semesterfirarna sitter fast i hettan och lite tradigt kan det kännas att läsa romanen, men den är ändå intressant och läsvärd och nu mitt i den kalla vintern kan man glädja sig åt att inte befinna sig i denna hetta. Åtminstone kan jag göra det som har så svårt för de riktigt heta dagarna.

De små hästarna i Tarquinia av Marguerite Duras, Lind & Co 2011. Översättning: Suzanne Palme. Förord: Annina Rabe.

De små hästarna i Tarquinia kom första gången i svensk översättning 1963. Den har kommit i fler upplagor sedan dess, men översättningen är densamma i alla.

Tisdagstrion – Att älska

~ Mösstanten ~ 20 kommentarer

Förlåt, jag är lite tvärtemot idag. Temat är alltså Att älska men i de här tre böckerna finns så vitt jag minns ingen kärlek. I den första, Moral av Lyra Ekström Lindbäck (tidigare Koli), kan man kanske säga att berättaren älskar med sin handledare. Man säger ju ofta älska om att ha sex. Men i den här romanen älskar inte berättaren sin handledare och handledaren älskar inte henne. Faktum är att jag undrar om han är kapabel att älska någon, mer än möjligen sig själv. I alla fall är det en bra bok och den kom förra året.

De polyglotta älskarna av Lina Wolff har ju älska i titeln. Nästan i alla fall. Men De polyglotta älskarna är inte bara titeln på Lina Wolffs roman, det är titeln på en roman som en av personerna i romanen försöker skriva. Kärlek? Nej, jag minns ingen kärlek i den här boken. Svårigheter i förhållandet mellan kvinnor och män. Ja. Och det är klart. I verkligheten, även om det förekommer kärlek så är ju aldrig den utan vissa svårigheter. De polyglotta älskarna kom 2016 och belönades med Augustpriset samma år.

Älskarinnorna av Elfriede Jelinek innehåller heller ingen kärlek. Rätta mig om jag har fel, men jag minns ingen kärlek i den romanen. Den är en satirisk, mycket arg berättelse om förhållandet mellan kvinnor och män och det Österrikiska samhället. Den handlar om Brigitte som syr underkläder i en textilfabrik och Paula som är tonåring och går i sömmerskelära och om deras framtidsplaner. Deras strävan är att gifta sig, att fånga en man. Brigitte ser ganska praktiskt på det problemet och Paula har fallit för romantiska beskrivningar i veckopressen. Man kan nog säga att hon söker kärlek, men en romantisk overklig kärlek som inte finns. Älskarinnorna publicerades första gången 1975 (Die Liebhaberinnen).

Hos Ugglan & Boken hittar du fler boktips på temat Att älska.

Mina läsprojekt 2024

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Bilden här ovan får symbolisera ett nytt läsprojekt som jag startar i år. Det är Nordiska rådets litteraturpris där listan över vinnarna innehåller många intressanta böcker. En del av dem har jag läst men absolut inte alla. På bilden här har jag uppmärksammat Blomsterdalen av Niviaq Korneliussen, Hägring 38 av Kjell Westö, Hans nådes tid av Eyvind Johnson och Erindring om Kærligheden av Kirsten Thorup. Länk till Nordiska rådets litteraturpris har du här. På Wikipedia finns en praktisk lista över alla vinnarna där man lätt kan se om boken är en roman, novellsamling eller diktsamling. Man ser också direkt om boken inte är översatt till svenska, vilket också kan vara praktiskt att veta. När man får upp sidan ser man inte listan. Man får scrolla för att hitta den.

Projekt Omläsning fortsätter jag med. Jag hoppas läsa del två i sviten På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust och Smärtan av Marguerite Duras. Smärtan finns också med i mitt projekt

Två författare som jag vill läsa mer av. Och de två författarna är just Marguerite Duras och Thomas Bernhard.

Projektet Längst bak i min läslista som innebär att jag läser de böcker som har funnits längst tid i listan, det fortsätter jag med. Men det blir nog inte lika många böcker därifrån i år som förra året.

De tolv hyllvärmarna som jag vill läsa i år presenterade jag för en vecka sedan.

Däremot fortsätter jag inte med projektet Läs färdigt trilogin/kvartetten/sviten. Det jag planerar innehåller tillräckligt med läsning ändå. Säkert mer än tillräckligt.

Tisdagstrion som Ugglan & Boken sköter och Hett i hyllan som drivs av Bokföring enligt Monika fortsätter jag med.

Och sist men inte minst. I år startar Ugglan och Boken ett nytt spännande läsprojekt, Novellresan 2024. Eftersom jag läser en novell i månaden och ibland fler tänker jag delta. Skillnaden mot tidigare blir att jag läser en av novellerna som är föreslagna i projektet istället för att hitta på själv.

Ja, det var mina läsprojekt för år 2024. Det handlar om mycket läsning, men jag tar det som det blir. Jag räknar absolut inte med att jag ska läsa alla vinnare av Nordiska rådets litteraturpris som jag inte har läst tidigare. Nej, långt därifrån.

Till dig som letar fler tips på läsutmaningar kan jag meddela att det blir en Kaos-utmaning också i år. Den sköts av Mrs Calloway. Jag är inte med i år eftersom jag har mer än nog av läsprojekt, men det är en kul utmaning så om du är intresserad kan du gå till A room of my own.

Trilogin av Jon Fosse

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Trilogin av Jon Fosse innehåller tre kortromaner som ursprungligen är publicerade separat. Det är Sömnlösa (Andvake 2007), Olavs drömmar (Olavs draumar 2012) och Kvällning (Kvellsvævd 2014). I den här boken har man samlat alla tre, och de hör ju ihop. De handlar om Asle och Alida som är personer som har funnits i Jon Fosses släkt. Tiden är artonhundratal och början av 1900-talet, tror jag. Asle och Alida är ett mycket ungt, fattigt kärlekspar och Alida är gravid. De tar sig från ön där de bor till Bergen. Men hur ska de hitta husrum? Det är hjärteknipande att läsa om hur de två försöker orientera sig och ta sig fram i staden.

Jon Fosse skriver med många upprepningar på ett alldeles särskilt sätt. Han är också inuti Asles och Alida huvuden. Det är deras tankar och vad de ser och upplever som läsaren får ta del av. Det är drömlikt och vagt men inte lika förvirrat som i Melancholia som jag också har läst. I den romanen finns också häftigare känslor direkt uttryckta i texten både i avdelningen om den mentalsjuke konstnären Lars Hertervig och i avdelningen där hans gamla syster Oline är huvudperson. I trilogin är det lugnare, mer drömlikt, men där finns mycket som inte berättas och som läsaren kan tro och så småningom veta har hänt. Det är inga vardagshändelser utan påtagliga dramatiska händelser och de lurar under ytan.

Jon Fosses trilogi belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2015 och som vi vet fick han Nobelpriset i litteratur 2023.

Trilogin av Jon Fosse, Bonniers 2015. Översättning: Urban Andersson.

Hett i hyllan #235 – Människans slaveri

~ Mösstanten ~ 12 kommentarer

Då hoppar jag in i Monikas Hett i hyllan igen och min första bok detta år är Människans slaveri av Somerset Maugham. Det är den sista av böckerna som jag plockade till mig från bibliotekets bokbytardisk när den fanns. Varför gjorde jag det? Jag tänkte att det kanske kunde vara intressant att läsa något av Somerset Maugham. Han var en brittisk författare av dramatik, romaner och noveller och som levde mellan 1874 och 1965. Han studerade medicin i London och under första världskriget var han hemlig agent i Ryssland.

När jag tog boken visste jag väldigt lite om författaren. Han var ett namn som jag kände igen bara. Om boken visste jag ingenting. När jag nu söker på nätet får jag veta att den är en av Maughams mest kända romaner. På engelska Wikipedia läser jag att den räknas som hans mästerverk och att den har självbiografiska inslag. Den är en uppväxt- och bildningsroman om Philip Carey vars mor dör när han är nio år. Han växer sedan upp i farbroderns prästgård och studerar sedan i Heidelberg och Paris, men återvänder till prästgården i England för att studera medicin. I romanen finns kärlekshistorier förstås och, jag antar, diverse komplikationer.

Vill jag läsa Människans slaveri? Ja, efter att ha tittat lite närmare på den vill jag nog det. Tror jag.

Människans slaveri av Somerset Maugham, Bonniers 1955. Översättning: Lisbeth och Louis Renner.

Romanen publicerades första gången 1915 (Of Human Bondage). Den första svenska upplagan kom 1943.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Sniglar och snö av Agneta Pleijel

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Sniglar och snö är den tredje av Agneta Pleijels självbiografiska romaner. I tid överlappar den delvis den andra som heter Doften av en man. Också i Sniglar och snö skriver hon om åren på Aftonbladet där hon blev kulturchef 1975. På 1980-talet blev hon ordförande i Svenska Pen, På 1990-talet var hon medlem i Bibelkommissionen och professor i dramatik på Dramatiska institutet. Som författare började hon som poet och dramatiker, och 1987 debuterade hon som romanförfattare med Vindspejare som senare följdes av flera romaner.

Agneta Pleijel har alltså ett omfattande arbetsliv bakom sig när hon på 2000-talet skriver om den tiden i Sniglar och snö, och här går hon in djupare både i arbetslivet och i det personliga. Det är kärleksförhållanden och moderskap och skapande och svårigheten att få alla delar av livet att fungera. Det är förhållandet till hennes mor och far och till vänner, och särskilt om man har läst hennes två första självbiografiska romaner får man mycket förklarat om hur det blev som det blev. Tror man i alla fall. Man sätter ihop det hela som läsare, det som författaren har valt att berätta. Man funderar och jämför med sitt eget liv. Bitvis blir det nästan smärtsamt att läsa. Men i romanen finns också en ålderns avklarning, ett förhållningssätt från de sena åren i livet som gör att det ändå finns ett lugn över berättelsen. Som läsare uppfattar jag och känner sorgen och frustrationen många gånger, men texten är ändå inte deprimerande. Där finns framtidstro och lite av ålderns vishet.

Sniglar och snö är lätt att läsa. Texten flyter på. Jag blir imponerad av stilen och enkelheten. Språket känns alldeles självklart. Jag läser och läser. Sniglar och snö ger en mycket, och alldeles säkert är det en fördel att ha läst de två tidigare självbiografiska romanerna.

Sniglar och snö av Agneta Pleijel, Norstedts 2023.

De två tidigare självbiografiska romanerna är Spådomen (2015) och Doften av en man (2917)

Tisdagstrion – Böcker jag planerar att läsa 2024

~ Mösstanten ~ 30 kommentarer

Tisdagstrion är igång igen med nya spännande teman från Ugglan & Boken. Årets första trio handlar om böcker som vi vill läsa det här året. Ja, det är många som jag vill läsa, bland annat hyllvärmarna som jag presenterade igår. På måndag nästa vecka kommer ett inlägg om mina läsprojekt, så här tar jag upp två böcker som kommer ut nu i år och en som kom förra året. Fast den mittre hör även hemma i ett av mina läsprojekt.

Djävulsboken av Asta Olivia Nordenhof kommer den här månaden och den ska vara ett försök att svara på frågan om det är möjligt att älska under kapitalismen. Den är andra delen i en heptalogi som är samma sak som septologi, alltså sju böcker som hör ihop. Det verkar vara inne med en svit om sju böcker just nu. Inget fel i det, bara de är bra. Den första delen i sviten är Pengar på fickan. Sviten har som utgångspunkt branden på Scandinavian Star 1990.

Om uträkning av omfång 2 av Solvej Balle kom i svensk översättning i november förra året. Den är nummer två i en svit om sju böcker och del 1-3 belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2022. Det innebär att den här boken ingår i ett av mina läsprojekt i år, nämligen Nordiska rådets litteraturpris. Del tre kommer i svensk översättning i slutet på april och den vill jag förstås också läsa, men eftersom jag inte har läst tvåan fick den vara med här. Om uträkning av omfång 1 skrev jag om förra året.

Dotterdottern av Susanna Alakoski är del tre i en svit romaner som följer fyra generationer kvinnor i samma släkt under 1900-talet. Släkten kommer från Finland och flera av kvinnorna arbetar i textilindustrin. De två tidigare delarna är Bomullsängeln och Londonflickan. Jag tyckte att Bommullsängeln var bäst och blev lite besviken på Londonflickan, men det hindrar inte att jag vill läsa också Dotterdottern.

Hos Ugglan & Boken hittar du fler boktips.

Hyllvärmare 2024

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Nu kör jag igång bloggen igen på allvar, och då passar det bra att börja med att berätta om mitt hyllvärmarprojekt. Ett sådant ska det bli även i år och som vanligt innehåller det 12 titlar.

Bevingad intelligens – I huvudet på en fågel av Jennifer Ackerman
Ankomstens gåta av V. S. Naipaul
Twist av Klas Östergren
A Room Full of Bones av Elly Griffiths
It’s a Battlefield av Graham Greene
En stamtavla av Patrick Modiano
Gå, gick, gått av Jenny Erpenbeck
Herrgården av Anna-Karin Palm
Doktor Mabuses nya testamente av Anders Ehnmark och Per Olov Enquist
A Portrtait of the Artist as a Young Man av James Joyce
Vänd ditt timglas av Niklas Rådström
Ljusets ängel av Joyce Carol Oates

En spännande bokhög, tycker jag själv. Det är lika bra att börja så snart som möjligt.