Ett porträtt av författaren som ung är en genial föregångare till Ulysses och Finnegans Wake läser jag på bokens baksida. Och vidare:
Medan Ulysses skildrar en enda dag i Stephen Dedalus liv, berättar Ett porträtt av författaren som ung om hans dynamiska uppväxt i Dublin, hans revolt mot katolicism och irländsk nationalism, hans kast mellan tro och tvivel, kött och ande, hans väg från jesuitskolan till Dublins glädjekvarter.
Vidare finns lite information om teckningen på bokens framsida. Den är gjord efter ett verk med titel Symbol of Joyce från 1929. Konstnären är Constantin Brancusi. När konstverket visades för författarens far lär han ha sagt: ”Pojken tycks ha förändrat sig en hel del.”
Så det är roligt att äga den här boken, men jag kommer nog aldrig att läsa just den eftersom översättningen ska vara knölig. Nej den här hyllvärmaren vill jag inte läsa utan hellre boken som står bredvid, nämligen samma berättelse men på originalspråket. Den är lite för ny i hyllan för att betraktas som hyllvärmare. Men vänta bara. Det kommer den antagligen att bli innan jag tar mig an den. Ulysses är ju inte utläst ännu och jag behöver nog en rejäl paus innan jag läser nästa bok av James Joyce.
Ett porträtt av författaren som ung, Almqvist & Wiksell/Gebers 1966. Översättning: Ebba Atterbom.
På originalspråket kom boken 1916 och den första upplagan trycktes i Amerika.
Przewalskis häst fanns vild i Mongoliet, men på 1960-talet var alla de vilda hästarna utrotade. Kvar fanns bara Przewalskihästar i fångenskap. Men man startade ett avelsprogram och på 1990-talet började man plantera ut hästarna i Mongoliet igen. Ett 250-tal djur finns nu i en nationalpark i Mongoliet. Men den största polulationen av Przewalskihästar finns i Ukraina, enligt Wikipedia, i ett reservat i den södra delen av landet. De finns även i området runt Tjernobyl och utplanterade till Ungern från Ukraina.
Maja Lundes roman, Przewalskis häst, är den tredje i en planerad kvartett där det bärande temat är klimatet och hotet mot miljön på vår jord. Det finns tre parallella berättelser i den här boken och de är förlagda till tre tidsplan. De tre huvudpersonerna är en zoolog från S:t Petersburg på 1880-talet, en tysk veterinär som arbetar med att återföra hästarna till Mongoliet på 1990-talet och en kvinna som kämpar för att bo kvar på sig gård i Norge år 2064.
Problemen från de två första böckerna, Binas historia och Blå, återkommer i den här tredje romanen. I framtiden har klimatet ändrats så att det är stor torka söderut och det regnar alldeles för mycket i Norge och bin har helt försvunnit. Samtidigt handlar den här romanen ju väldigt mycket om vildhästarna. I och med att berättelsen både går bakåt i tiden och in i framtiden får vi också ett perspektiv på hur djur har behandlats. Förhållandena i den zoologiska trädgården i S:t Petersburg är ofta rent hemska för djuren. Utplundring av fjärran länder finns också med. Man fångar vilda djur i Afrika och Asien och transporterar dem till djurparker i Europa under förhållanden som gör att många av dem dör under resan. Så det finns både en kunnig och omtänksam verksamhet och en exploaterande.
Men Przewalskis häst är en roman och där finns människor som vi kan känna med, tycka illa om och leva oss in i. Både veterinären och zoologen har funnits i verkligheten, men också omkring dem har författaren fantiserat och skapat levande människor. Przewalskis häst är en medryckande, spännande och mänsklig roman om viktiga frågor för vår framtid. Där finns människor som kämpar för sin existens och där finns relationsproblem som vi känner igen. Boken rekommenderas varmt.
Przewalskis häst av Maja Lunde, Natur & Kultur 2020. Översättning: Lotta Eklund.
Månaden maj är en härlig tid, men uppgiften är inte att hitta vårlika böcker eller försommarböcker utan en bok med titel som börjar med var och en av bokstäverna i maj.
M alltså. Mitt första liv av Bodil Malmsten. Inte nog med att det är en bra självbiografisk bok. Författarens namn börjar också på M. Jag läste den för ett par år sedan som en av böckerna i mina årliga hyllvärmarprojekt och det ångrar jag inte. Titeln är en länk till min text om boken.
Därnäst komme A. Alias Grace av Margaret Atwood. En bra bok om ett brott för länge sedan och om fattiga kvinnors villkor på 1800-talet. Grace är en fascinerande gestalt som forsätter att mystifiera när boken är slutläst. Titeln är en länk till min text om boken.
Och sista bokstaven är J Jackie av Anne Swärd. Det är den senaste romanen av författaren. Den kom 2020 och handlar om en ung kvinna som hamnar i ett misshandelsförhållande. Titeln är en länk till min text.
Det var riktigt roligt att botanisera bland böckerna som jag har läst sedan jag började blogga för att hitta titlar på maj månads bokstäver. Om du vill se vilka titlar andra bokbloggare har valt kan du titta in hos Ugglan & boken.
Det var dags att ta fram sprättkniven för nu har jag bytt diktsamling. Från Paul Celans Andningsvändning till Dess kropp av verklighet av Anna Rydstedt. Om henne har jag skrivit några ord i ett hettihyllaninlägg.
Andningsvändning liknade inget jag har läst tidigare. Så många egna ordkonstruktioner. Intressant och väl värd tiden jag har lagt på den. Jag tror att Anna Rydstedts diktsamling blir lite enklare att läsa. Skenbart kanske? Vi får se.
Karl Ove Knausgårds nya roman är nummer två i en planerad kvartett under rubriken Morgonstjärnan som också är titeln på den första boken i kvartetten. Liksom i romanen Morgonstjärnan är Vargarna i evighetsskogen uppdelad i kapitel för flera olika människor. Ingen av de som fanns med i Morgonstjärnan finns här utan de är andra och i denna roman för texten oss till Sovjetunionen och senare Ryssland. Men där finns en stark koppling till Norge. En av romanens viktigaste personer är Syvert som kommer från Norge och som finns där både som 20-åring när han nyss har muckat från det militära och som medelålders man.
Liksom Morgonstjärnan är Vargarna från evighetens skog en blandning av realism, intellektuella resonemang och övernaturligheter, men de senare tar mindre plats i den nya romanen. Ändå finns där en underliggande spänning hela tiden i realismen, delvis för att jag förväntar mig att något annat ska ske, delvis på grund av vissa detaljer. Den där röda bilen som dyker upp flera gånger, vad betyder den? Knausgård berättar ibland ytterst noggrant och detaljerat. Han kan redogöra för de olika händelserna i en fotbollsmatch nästan som om det vore ett radioreferat. Ett visst avsnitt i boken är istället essäliknande. Han gör det alltså inte helt lätt för läsaren utan skriver på ett sätt som man inte bör enligt ”romanmallen”. Men det är spännande nästan hela tiden och liksom när jag läste Morgonstjärnan frågar jag hela tiden Vad ska det bli av detta?
Det som berör mig djupast är gestaltningen av Syvert. Avdelningen där han är ung känns så äkta och berör mig starkt. Så i romanen finns en sådan slags realism, men också så mycket annat. Knausgård hugger ofta av en avsnitt med en romanfigur när det är som mest spännande och kanske får vi aldrig mer läsa om honom eller henne. Jag uppfattar båda böckerna som en mosaik av delar av människoöden, men inte riktigt så ändå. Knausgård har ett tema i böckerna, ett tema som kanske inte är fullständigt redovisat ännu, men det handlar om döden och livet, frågan om evigt liv, frågan om hur mycket, eller lite vi förstår av vår tillvaro, frågan om det finns krafter som vi inte begriper. Och finns det en räddning från våra arbetsamma, hemska, besvärliga liv här på jorden? Samtidigt har jag den där känslan när jag läser Vargarna i evighetsskogen som jag hade när jag läste morgonstjärnan: hur ska det gå vad ska det bli av detta? Texten driver verkligen framåt. Det gör att jag har uppskattat läsningen av båda romanerna och väntar nyfiket på nästa. Jag kan väl bara hoppas att den tredje boken inte har så mycket som 888 sidor. Eller?
Efter att ha läst tre böcker av Knausgård, dessa två ur den blivande sviten Morgonstjärnan och Min kamp nummer ett blir jag bara mer och mer intresserad av hans författarskap, av språket, gestaltningen och hans strävan att skapa något annat. Vargarna från evighetsskogen rekommenderas alltså.
Vargarna från evighetsskogen av Karl Ove Knausgård, Norstedts 2022. Översättning: Staffan Söderblom.
Här är alltså en hyllvärmare utan omslag så jag har inget att hämta där, men hos Bonniers hittar jag lite information om boken. Handlingen är förlagd till 1988-89 och djurdoktorn heter Evy Beck. Hon är en 53-årig arbetslös veterinär och hon får till uppgift att ta hand om tusentals försöksdjur vid Alfred Nobels Mediko-kirurgiska institut i Stockholm. När hon inser hur illa djuren behandlas gör hon uppror.
Citat från sid 22 och 23 i boken. Evy Beck kommer till institutet för en anställningsintervju.
I taket blinkar en grön pil. Hon följer pilens riktning och går in i en korridor till höger. Pilen följer med och löper i taket snett framför henne som de tre vise männens stjärna. Plötsligt stannar pilen. Den blinkar inte längre utan lyser med fast rött sken. Evy Beck står framför en dörr märkt 560314-0356 Bd S Hörrlin. En lampa tänds på dörrkarmen, ”Stig in”. Rummet är tomt. Det är ett litet rum med ett skrivbord, ett väggskåp med hängmappar, en besöksstol och en metallvagn med diktafon, telefon, räknemaskin, kokplatta och en tv-skärm. Hon lägger av sig regnkappan över metallvagnen och sätter sig i besöksstolen med portföljen över knäna. När hon väntat i nästan tio minuter kommer en lång, rödhårig och mager man in. Han är några och 30 år och tar i hand utan att se henne i ögonen. Andedräkten luktar kaffe. – Välkommen hit, säjer han och vräker sig bakåt i sin fjädrande skrivbordsstol; sedan tittar han rakt på henne men utan att se. Ögonen går lätt i kors som när man luktar på en blomma eller skärskådar ett uppböjt gem. Evy Beck pillar upp portföljens spännen och byrådirektör Hörrlin tittar intresserad på portföljen. – Ja, jag tog med mina papper, säger hon på försök.
Djurdoktorn är en satirisk roman. Den kom ut 1973 och handlingen är alltså förlagd en bit in i framtiden. Den senaste utgåvan kom 2016. Djurdoktorn har nominerats till Nordiska rådets litteraturpris och den har fått Svenska Dagbladets litteraturpris.
Fru Magnusson har kommit till Stockholm där hon hyr en lägenhet medan ägaren är bortrest. Läsaren förstår genast att hon håller sig undan, att hon har varit med om något svårt som har fått hennes tillvaro att falla i bitar. Hon tillhör inte de fattigaste, hon har hemhjälp i lägenheten och hon har pengar. Men hon är ensam, hon håller sig borta från världen. Så småningom kommer det fram att hon har en ansenlig förmögenhet, men hon är satt under förmyndare.
Hennes dotter har gift sig med en man som fru Magnusson inte tycker om och det är de två som har fått igenom förmyndarskapet. De anser att hon slösar bort sin förmögenhet och handlar obetänksamt. I den lilla staden hon kommer ifrån är hon utskämd och hela borgerskapet där vet att hon är omyndiggjord. Men så småningom ska det bli rättegång om saken.
Natten till söndag är ingen programmatisk kvinnokampsroman, men jag ser den ändå som del av kampen för jämställdhet. Det har varit, och är kanske fortfarande, större risk för att en kvinna blir satt under förmyndare än en man, men det var vanligare förr. Spelrummet för en man att slösa bort sina och familjens pengar har varit mycket större än för kvinnor. Ja, utrymmet för mäns beteende har varit vitt och brett medan en kvinna skulle anses för obalanserad och asocial om hon handlade likadant. Många kvinnor från borgerskapet har också satts på mentalsjukhus för att de inte har uppträtt enligt normen för en städad och snäll flicka. Tidigare i historien var svenska kvinnor omyndiga enligt lagen. Änkor hade varit myndiga sedan länge, men gifte de om sig blev mannen deras förmyndare. Först år 1921 blev gifta kvinnor automatiskt myndiga. Och i många länder är kvinnor inte myndiga än idag.
Så problemet i Natten till söndag är ett viktigt problem behandlat i en underhållande och ganska spännande roman där en varm och känslosam och kanske lite obetänksam kvinna växer och blir säkrare med tiden.
Natten till söndag av Elin Wägner, Bonniers 1926.
Berättelsen gick också som följetång i tidskriften Tidevarvet.
Den här tisdagen är inte temat för trion så svårt, men här finns ändå både böcker som jag har läst och som jag vill läsa.
Den första boken har jag läst och det är En vinter på Mallorca av George Sand (1804-1876), Berättelsen handlar om hennes tid på Mallorca 1838 tillsammans med Chopin och den publicerades på franska första gången 1842. George Sand är pseudonym för Amantine Lucille Aurore Dupin och jag vill gärna läsa mer av henne. Titeln är en länk till mitt inlägg om boken.
Drömmaren och sorgen av Eva-Marie Liffner är ett exempel på roman där ett av tidsplanen är 1800-tal, närmare bestämt 1890-talet då den unge arkitekten Lars Israel Wahlman fick i uppdrag att uppföra slottet Tjolöholm vid den halländska kusten åt familjen Dickson. Tiden för bygget startar visserligen mycket sent på 1800-talet och går in i 1900-talet och kanske tänjer jag reglerna lite väl långt, men 1800-talet har stor betydelse i boken och för vad som händer sedan. Drömmaren och sorgen är en spökhistoria om förlust och det förflutnas återverkningar. Det kommer en text om boken här på bloggen så småningom.
Den stora gruvstrejken av Emile Zola (1840-1902) tillhör klassikerna som jag så gärna vill läsa. Den kom på franska 1885 och finns översatt till svenska med flera olika titlar. Den handlar om den unge socialisten Etienne Lantier som tar arbete i en by i norra Frankrikes kolgruvedistrikt. Arbetarna har usla villkor. Det är fattigdom och omänskligt farligt arbete i gruvan.
Det är Ugglan & Boken som ger oss alla teman till Tisdagstrion. Om du vill veta vad andra bokbloggare har i sina trios kan du titta in där.
Alvin är den första novellen i Jonas Eikas samling Efter solen som fick Nordiska rådets litteraturpris 2019. I Alvin anländer en ung man till Köpenhamn för ett konsultuppdrag på en bank. Men:
Jag tog metron till Kongens Nytorv, varifrån jag skyndade mig mot bankens huvudkontor för att hinna till det inledande mötet med IT-administratören samma eftermiddag. När jag svängde om hörnet kände jag lukten av något multet och bränt, en blandning av eld och växter, och när jag fick syn på de rödvita avspärrningsbanden ökade jag farten. Byggnaden hade helt störtat samman och låg spridd i meterhöga stycken av marmor, stål, ljust trä och kontorsmöbler och material jag inte kunde identifiera. Under de yttersta högarna anade jag randen av ett hål, ställen där marken lutade brant ned i sig själv, ungefär som läpparna kan vika sig in i munnen på gamla människor. Tre eller fyra servrar stack ut mellan golvbrädor och whiteboardtavlor, komiskt, tänkte jag – när man just höjt golven för att säkra sig mot den stigande vattennivån.
Vad ska han nu ta sig till? Han träffar Alvin, en kille som handlar med derivat. Inte för att jag begriper riktigt vad det är men så vitt jag förstår är det värdepapper som är kopplade till händelser i framtiden. Den unge mannen flyttar in hos Alvin. Det blir på sätt och vis en mycket intim relation. Men allt är flyktigt. Att banken har rasat ihop tolkar jag som en stark symbol för att den gamla tiden är över. Nu finns inte längre det handfasta, det man kan ta på. Alla novellerna i boken handlar om upplösning, om utnyttjande av människor, om en tillvaro som är svår att greppa och förstå sig på och om försök att hantera det. Människorna är främmande för varandra.
Alvin – novell av Jonas Eika ur samlingen Efter solen, Modernista 2020. Översättning: Henrik Petersen.
Bleed betyder blöda men för en lajvdeltagare innebär bleed att den karaktär som deltagaren spelar läcker över i personens verkliga liv. I Lyra Kolis bok vacklar verkligheten på flera sätt. Hon gestaltar en osäker verklighet där personer inte vet vem den andra är. Hur väl känner jag den här människan? Och vem är jag? Vet jag vad jag vill och vad jag gör? Vad är det som driver mig?
Em är dokumentärfilmare och lever ihop med Julia. När de deltar i en lajv blir Em intresserad av en ung man som är med. Hon dras till honom fast hon har det bra med Julia. Det är en stark attraktion, åtminstone för Ems del. Fast killen hon dras till är en mörk, dyster och sunkig gestalt. Eller kanske just därför. Julias mamma har för länge sedan haft en fin vänskap med en finlandssvensk kvinna. Tror hon i alla fall. Men när hon får kontakt med kvinnan igen visar det sig att hon är man.
I Blödningen finns många relationer, de som sker i lönndom och vardagliga relationer mellan Em och Julia, mellan Julia och hennes mamma och mellan mamman och hennes man. Em känner sig inte fast förankrad i verkligheten. Julias mamma är alkoholiserad och hennes man tittar på porr i datorn. Det finns stort främlingsskap i den här romanen. Kanske kan man säga att den gestaltar känslan i dagens värld där vi överöses av mediabilder av olika slag och där många av oss visar upp oss på sociala medier. Fantasi och dagdrömmar behöver vi alla. Nu för tiden kan vi göra dem nästan verkliga genom det digitala eller genom lajv. Och jag kan tänka mig att lajv ibland kan skaka om och att man kan reagera på ett sätt som man inte hade föreställt sig innan.
Blödningen är en oroande roman. Den känns mörk och dunkel, fast det finns ljus och närhet och omtanke i Ems och Julias förhållande. Det är just vagheten samtidigt som där finns stora motsättningar som sätter igång ens egen fantasi. En intressant roman som jag rekommenderar.
Mösstanten 