Hett i hyllan #151 – The Black Cloud

På bokens baksida läser jag:
As soon as a strange dark patch in the sky is spotted by a young astronomer, it is clear something is wrong. The huge black cloud is unlike anything he has ever seen – and it’s headed straight for the solar system. If it continues on its course, it will block out the sun’s rays and wipe out life on Earth.

Det låter ganska spännande och The Black Cloud räknas också som en science fiction-klassiker. Jag har förstått att författaren tar upp frågan om vad intelligent liv är och hur det kan gestalta sig, vilket är mycket intressant. Romanen är skriven av Fred Hoyle (1915-2001) och den publicerades första gången 1957. Boken har min man köpt och den har stått tillräckligt länge i bokhyllan för att räknas som en hyllvärmare vad mig anbelangar. Men visst vill jag läsa den.

Fred Hoyle var en brittisk astronom och science fiction-författare. Han arbetade med teoretisk fysik och astronomi och hans främsta vetenskapliga insats ska vara att han har bidragit till förståelsen av kärnenergiprocesserna i stjärnor. Hans mest kända science fiction-roman är just the Black Cloud.

The Black Cloud av Fred Hoyle, Penguin Classics 2010.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Washington Square av Henry James

Washington Square handlar om Catherine som är dotter till en förmögen läkare, doktor Sloper. Tiden är ungefär mellan 1830 och 1850 och platsen är New York. Doktor Sloper har gift sig till rikedomen, men tyvärr dör hans hustru tidigt. Eftersom Catherine behöver uppfostras av en kvinna ber han sin ena syster, fru Penniman som är änka, att flytta in hos dem. När Catherine har blivit giftasvuxen träffar hon den charmige Morris Townsend på en bjudning.

Catherine älskar sin far. Hon är tillbakadragen, ingen som utmärker sig i sällskapslivet och hon tillhör inte de intelligentaste. Hennes far anser snart att Morris Townsend inte är att lita på utan en skojare som är på jakt efter Catherines pengar. Om Catherine gifter sig med denne unge man kommer hon att bli djupt olycklig, enligt faderns åsikt.

Så hamnar den inte särskilt viljestarka Catherine mellan dessa tre, fadern, fru Penniman och Morris Townsend. Hennes far är klartänkt men han är hård och har ingen empati för sin dotter. Det är mycket viktigare att få sin vilja igenom och att få rätt än att verkligen värna om den stackars flickan. Fru Penniman är däremot romantiskt lagd och inte särskilt klartänkt. Hon gör sitt bästa för intrigera och främja kärleksrelationen.

Jag ska inte tala om hur det går. Det är den frågan som driver min läsning framåt. Handlingen är på intet sätt förutsägbar och där är många förvecklingar. Men det starkaste i den här berättelsen är just Catherines dilemma. Jag ser också att hon borde bryta med Townsend, men jag vet hur svårt det kan vara för den som är djupt förälskad. Catherine är empatisk och vill så gärna vara sin far till lags, och där befinner hon sig mellan dessa två män, och fru Penniman cirklar runt, pratar i hennes öra och rör till det.

Washington Square innehåller mer än så fast det är en kort roman. Den ger också en liten bild av hur livet kunde te sig bland de förmögna familjerna i New York under första hälften av 1800-talet. Den är skriven av en allvetande berättare som greppar miljön lite från ovan. Berättelsen är ingalunda rafflande, men det är spännande att följa det som händer och huvudpersonens utveckling.

Washington Square av Henry James, Norstedts 1980. Översättning Jane Lundblad.

Ursprungligen publicerades romanen år 1880 som följetong i ett par tidskrifter. Länk till Wikipediaartikel här. Om författaren här.

Tisdagstrion – Tre

Här är två trilogier och en bok där tre människor påverkar en fjärde på ett fatalt sätt.

Den första trilogin är Tove Folkessons Ölandstrilogi. Där har jag bara läst Kalmars jägarinnor (2014) som är den första. De två andra heter Sund (2015) och Ölandssången (2017). Men jag kommer att läsa de andra två också. Kalmars jägarinnor var bra och jag räknar med att få utbyte även av de andra två.

Boken där tre människor påverkar en fjärde är Washington Square av Henry James. De tre är en hård far, en romantiskt lagd faster och en charmig ung man som inte är att lita på. Människan mitt i alltihop är den unga arvtagerskan Catherine. Det kommer en text om Washington Square i morgon.

Från den andra trilogin har vi här den tredje boken, Spårvagn på Vintergatan av Niklas Rådström. Den ingår i en trilogi av romaner som är baserade på författarens barndom. De andra två är Månen vet inte och Medan tiden tänker på annat. Och dessa tre böcker har jag läst med stor behållning.

Om du tittar in hos Ugglan & Boken får du veta vilka böcker andra bokbloggare har i sina Tisdagstrios på temat Tre.

Nuckans hjärtespalt av Malin Lindroth

2018 kom Nuckan av Malin Lindroth. Där berättar hon om sin ofrivilliga ensamhet och om hur vi ser på nuckor, de som inte lever ihop med en partner och som aldrig har gjort det. Ogifta kvinnor har genom historien behandlats illa och har setts som mindervärdiga och löjliga. Läser man Charlotte Brontës roman Shirley får man uppleva det i romanform. Men Charlotte Brontë tar nuckorna i försvar. De kan uträtta mycket gott.

Boken Nuckan är en bitskt och smärtsam bok. 2021 kom så Nuckans hjärtespalt. Den är inte självbiografisk på samma sätt som Nuckan. Här har Malin Lindroth skapat en fiktiv nucka som har valt att bo i ett hus i skogen därför att det känns enklare att leva ensam där. I staden måste man dölja sin ensamhet. Den här nuckan har i många år klippt ut hjärtespalter ur tidningar och nu sätter hon sig ner och svarar på dem. Nuckans hjärtespalt är lättsammare än boken Nuckan och hennes svar i hjärtespaltboken är både roliga och bitska och till och med rasande. Hon nämner också nuckor som har uträttat mycket som Fredrika Bremer och poeten Emily Dickinson.

Att Nuckans hjärtespalt känns lättsammare än Nuckan beror till viss del på att i hjärtespaltboken är nuckan fiktiv. Verkligheten bakom frågorna och nuckans svar är naturligtvis inte så rolig men Malin Lindroth skriver bra och överraskar också i svaren. Boken Nuckan har större tyngd, men även Nuckans hjärtrespalt är värd att läsas.

Nuckans hjärtespalt av Malin Lindroth, Norstedts 2021.

Esther Kanske av Katja Petrowskaja

Katja Petrovskaja är en ukrainsk författare av judisk släkt. Esther Kanske handlar om hennes släkt men det är ingen släktroman. På grund av historien med två världskrig, revolution, inbördeskrig och nazisternas mördande av judar hittar hon bara delar av information om sina förfäder. Esther Kanske är en roman om författarens sökande efter släktingar, hennes känslor och vilka fakta hon får fram.

Intressant är att många generationer i hennes släkt har arbetat som lärare för dövstumma. De har startat skolor runt om i Europa där de har lärt dövstumma att tala. Släktingar är spridda över hela världen, de som finns kvar. Men en del av släkten hamnade alltså i Ukraina och Katja Petrovskaja är född och uppvuxen i Kiev. Så en del av hennes släkts historia ingår i Ukrainas.

Katja Petrovskaja berättar om hur hon söker i arkiv och vad hon hittar där, om vad hennes egen familj har berättat för henne och om sina egna minnen. Det finns mycket smärta i boken. Hur hon går på Warzawas gator och alla spår efter ghettot där en del släktingar bodde är borta. Berättelsen om hennes släktingars evakuering österut från Kiev i en godsvagn under andra världskriget. Berättelsen om Babi Jar, en ravin som numera ligger i Kiev eftersom staden har vuxit sedan 1940-talet. Alla judar blev beordade att gå ut och bege sig till Babi Jar. Där blev de skjutna av nazisterna och kastade ner i ravinen. Den Ukrainska polisen hjälpte till så att promenaden till Babi Jar skulle gå smidigt. Esther Kanske var Katja Petrovskajas fars mormor. Anledningen till att författaren kallar henne Esther Kanske är att hennes far var osäker på vad hon hette. Han kallade henne bara babujska. Hon blev kvar i Kiev eftersom hon var alltför handikappad för att evakueras och klarade sig inte undan nazisterna.

Ukrainas historia är lång och komplicerad. Befolkningen har utsatts för fruktansvärda prövningar också från Sovjetunionens sida. Det som hände i Babi Jar förtegs i många år. Esther Kanske är en liten skönlitterär pusselbit som kan hjälpa oss att förstå Ukraina bättre. En bra bok som jag rekommenderar.

Esther Kanske av Katja Petrowskaja, Norstedts 2015. Översättning Aimée Delblanc.

Katja Petrowskaja är bosatt i Tyskland och skriver på tyska. Bokens originaltitel är Vielleicht Esther.

Hett i hyllan #150 – Gå, gick, gått

Gå gick gått köpte jag därför att jag har läst så få böcker av tyska kvinnliga författare. Men den har stått ganska länge på bokvagnen och inte blivit läst.

Från baksidan:

En grupp afrikanska flyktingar ockuperar Oranienplatz mitt i Berlin. När de tvingas därifrån tar pensionären Rickard kontakt med dem. Kan en grupp unga asylsökande ha något gemensamt med en pensionerad professor?

Flyktingkris är i allra högsta grad aktuellt även om de som kommer nu är mer lika oss och kanske lättare för oss att identifiera oss med. Men så vitt jag förstår handlar Gå, gick, gått om att den pensionerade professorn Rickard hittar många likheter mellan sig själv och de asylsökande som han talar med. Nog är jag intresserad av den här boken. Det ska bara bli av att jag läser den.

Jenny Erpenbeck (1960-) är författare, dramatiker och regissör. Sex av hennes böcker är översatta till svenska. Jag tror att jag har läst Natt för gott som kom på svenska 2016, men jag är inte säker. Gå, gick, gått var nominerad till Deutscher Buchpreis 2015.

Gå, gick, gått av Jenny Erpenbeck, Bonniers 2017. Översättning: Ulrika Wallenström.

Boken kom på tyska 2015.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Easter Parade av Richard Yates

Systrarna Emily och Sarah Grimes är mycket olika. Sarah är den äldsta och söta systern och gifter sig tidigt. Emily är mager och mer intellektuell. 1930, när systrarna är nio och fem år gamla skiljs deras föräldrar. Sedan bor de med mamman och de flyttar ständigt runt. Så fort systrarna har börjat finna sig tillrätta på ett nytt ställe ska de flytta igen. Mamman ser inte på verkligheten som den är. Hon gör den bättre i sin fantasi. Samtidigt längtar hon hela tiden efter det grönare gräset som hon tror finns på andra sidan, och hon dricker.

Flickornas pappa är charmig, men lite slarvig och han säger inte nej till alkoholen han heller. Så växer flickorna upp och hur blir då deras liv? Inte bra, och det talar författaren om redan på första sidan så vi vet lite grand vad vi har att vänta oss. Men fast vi har fått den vetskapen överraskar författaren boken igenom. Det är väl förberedda överraskningar. Det som händer känns verkligt och följdriktigt.Visst förstår vi att Sarahs äktenskap inte kommer att bli någon dans på rosor, men exakt vad som händer kan jag inte räkna ut. Inte vet jag allt som ska hända i Emilys liv men jag vet ju från början att lyckligt blev det inte.

Romanen är berättad från Emilys synvinkel, hon som bor i staden och arbetar på bokförlag och besöker sin syster ganska sällan. Mötena med systern, med fadern och med modern och männen i Emilys liv gestaltas så att det känns. Yates skriver oss inte på näsan. Han berättar vad som händer under ganska många år, med nedslag här och där. Som läsare sätter jag ihop det till människor som känns verkliga och som jag kan känna med. Easter Parade är spännande och lättläst samtidigt som den innehåller komplexa porträtt av människor. Den är en ganska sorglig historia men ändå känns den inte nattsvart. En bit av livet. Så här kan det tyvärr gå.

Easter Parade av Rickard Yates, Norstedts 2010. Översättning: Kerstin Gustafsson.

Första gången boken kom ut på originalspråket var år 1976.

Tisdagstrion – Djur på omslaget

Först en fågel, Svartsvala av Josefin Roos. Svartsvala är detsamma som tornseglare, fågeln som nästan alltid är flygande eller högt uppe vid sitt bo. Tornseglaren fötter är inte anpassade till ett liv på marken. Boken handlar om en ung kvinnan som har drabbats av stroke och har problem med sitt minne. Titeln är en länk till mitt inlägg.

Den andra boken är Flicka möter pojke av Ali Smith och där har vi hundar på omslaget. Flicka möter pojke är en snabb och rolig berättelse om kärlek och flaskvatten, en berättelse med allvarlig bakgrund. Titeln är en länk till mitt inlägg om boken.

Sist har vi Tigermannen av Eka Kurniawan. Den handlar om en ung fattig man som har den vita tigern inom sig, och på grund av en lång räcka händelser och förhållanden leder det till katastrof. Handlingen är förlagd till Indonesien och Eka Kurniawan är en indonesisk författare. Också här är titeln en länk till min text.

Vill du ha tips på fler böcker med djur på omslaget? Då kan du gå till Ugglan & Boken.

Längst bak i min läslista #23-24

Nu är det dags att titta längst bak i läslistan igen. Eftersom jag hoppar över de två tegelstenarna Jacobs stege och Ett litet liv hittar jag då A passage to India av E. M. Forster (1879-1970). Den publicerades 1924 och är skriven mot bakgrund av Indiens självständighetssträvan från det brittiska imperiet. A passage to India har vunnit priser men har också kritiserats. Tidigt kritiserades den för att den behandlade olämplig vänskap mellan indier och kolonister. Senare har den kritiserats för sexism, rasism och imperialism. A passage to india verkar mycket intressant och kanske kan den passa in i KAOS-utmaningen på punkten resor. Jag är inte säker på hur mycket resande som finns i A passage to India.

Nästa bok är Konturer av Rachel Cusk. Den har förekommit så mycket på bloggar och har fått många lovord men det har ändå blivit så att jag inte har läst den. Men i år ska det bli av. Konturer handlar om en kvinnlig nyskild författare som reser till Grekland för att bli lärare på en skrivarkurs. Den ingår i en trilogi och följs då av Transit och Kudos. Böckerna ska ha karaktären av flanörsromaner där huvudpersonen mest är lyssnare till andra människors berättelser. När jag har läst Konturer har jag ytterligare en trilogi att lägga in i mitt projekt Läs färdigt trilogin, kvartetten, sviten. Det ena ger det andra och listan på intressanta böcker bara växer.

Gruppen av Mary McCarthy

Gruppen handlar om åtta unga kvinnor som har tagit examen på Vassar College som var ett kvinnocollege i New York. Flera av de åtta kommer från rika familjer och ingen av dem från riktigt fattiga förhållanden. Vassar College var ett berömt och presigefyllt lärosäte.

Det är 1930-tal när romanen börjar och den fortsätter in i 1940-talet. De unga kvinnorna har alltså slutat sin utbildning och nu ska de forma sina liv efter det. En del av dem söker arbete i förlagsvärden, på varuhus och laboratorium. Någon reser runt i Europa. Några gifter sig och en del av dem får barn. De möter olika slags män. Allt berättas från kvinnornas synvinkel, arbete, äktenskap, graviditet, födsel, amning, sex och övergrepp. Kvinnorna måste manövrera i en värld styrd av män. De så kallat kvinnliga ämnena är också utförligt gestaltade, inga detaljer i marginalen, och mycket kroppsliga.

Gruppen är raka motsatsen både till romaner som frossar i kroppar och sex och till romantiserade berättelser. Jag uppfattar att Mary McCarty ingående och bitskt beskriver de här olika människorna och deras problem. Hon har en lite ironisk ton och samtidigt som romanen handlar om många allvarliga problem är den underhållande. Till det kommer åsikter om det som händer i världen och olika politiska riktningar. Där finns också fäder och mödrar till de unga kvinnorna, deras förhållningssätt och familjehemligheter.

Jag har läst att Gruppen har jämförts med Sex and the City, men det tycker jag förminskar den. Gruppen är så mycket mer. Javisst, den är ingen arbetarskildring. Kvinnorna tillhör helt andra skikt i samhället. Handlingen är förlagd till New York och sex finns med i berättelsen. Men romanen tar upp viktiga frågor för kvinnor och gestaltar olika sätt att förhålla sig till den manliga dominansen och samhället. Den är både ytterst allvarlig och ironisk.

Gruppen innehåller ingen klar huvudperson och det kan ibland vara svårt att hålla isär personerna, men den ger ändå en stark upplevelse och en del kvinnohistoria. Den publicerades första gången 1963 och räknas som en modern klassiker.

Gruppen av Mary McCarthy, Bonniers 2017. Översättning: Amanda Svensson. Förord av Sara Danius.