Det här är den andra av två Ellery Queen-böcker vi har i hyllan och denna har jag ännu inte läst. Det är en av många böcker som är inspirerade av Conan Doyles berättelser om Sherlock Holmes, en av alla de historier där Sherlock Holmes och doktor Watson har blivit personer som har funnits i verkliga livet. Ellery Queen, detektiven i den här boken, har fått ett manuskript – som alltså inte är skrivet av Conan Doyle utan av doktor Watson.

Jag läser på omslagets flik:

Men varifrån kom manuskriptet? Detta unika manuskript som berättade hur den store detektiven hade avslöjat Jack uppskärarens identitet!
Elley Queen tycker att det är någonting i berättelsen som inte stämmer. Och medan handlingen kastar mellan dagens New York och 80-talets London klarnar så småningom en 90-årig gåta och når sin våldsamma final i en förbluffande lösning.
En lösning som Sherlock Holmes visste och som Ellery Queen finner fram till – men som Watson aldrig anade …

En studie i skräck av Ellery Queen, Bra böcker 1973. Översättning: Roland Adlerberth.

Boken kom på originalspråket 1966.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Maurice Halleck är en hög federal tjänsteman som hittas död i ett träsk efter att hans bil har störtat utför en bro. Frågan är om det är mord eller självmord. Halleck har efterlämnat ett skriftligt erkännande om att han har tagit mutor för att fördröja en brottsutredning.

Från omslagets flik:

Myndigheterna fastslår Hallecks skuld men hans barn, den välanpassade Owen och hans överspända syster Kirsten, tror på en komplott mot fadern och svär att hämnas.

Det är ett på ytan glittrande Washington som målas upp: parties, förnäma privatresidens, limousiner och kärleksaffärer och i lätt förklädnad skymtar en rad av sjuttiotalets stora skandaler, Watergate, Chappaquiddick, CIA:s agerande i Chile. Men berättelsen om Maurice Hallecks mystiska död växer ut till ett drama om blodsband och hämnd, en grekisk tragedi spelad på en nutida scen.

Ljusets ängel kom på originalspråket 1981 och är den tidigaste av våra Joyce Carol Oates-böcker som jag inte har läst, och man ser tydligt på omslaget att inte heller den svenska utgåvan är utgiven i närtid. Boken verkar spännande enligt texten på fliken och jag räknar med att den också är bra skriven. Yoyce Carol Oates är en skicklig författare. Så visst vill jag läsa denna.

Ljusets ängel av Joyce Carol Oates, Bonniers 1984. Översättning: Anna Pyk.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

”Tölpaktig. Tvetydig. En riktig svensk skriftställare alltså.” Så karakteriserar Jan Myrdal vår svenske nationalförfattare Johan August Strindberg (1849-1912). Myrdal gör här upp med festtalens slätpolerade Strindbergsbild, men inte för att förminska honom utan för att göra honom till en levande människa – inte ett monument.

Detta läser jag på bokens baksida. Säkert en intressant bok, naturligtvis skriven enligt Jan Myrdals kynne och åsikter. Det finns en uppsjö böcker om August Strindberg med olika vinklingar och som tar upp olika delar av hans liv och verk. Jag tror inte att jag har läst något om Strindberg, bara av honom. In alla fall inte en hel biografisk eller litteraturhistorisk bok. Den här hyllvärmaren kan jag gott tänka mig att läsa någon gång.

Johan August Strindberg av Jan Myrdal, Natur och Kultur 2003.

Den första utgåvan kom år 2000.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

De yttre boulevarderna av Patrick Modiano handlar om en ung man som söker sanningen om sin far och det leder honom tillbaks till ockupationsåren. På omslagets baksida läser jag:

En ung man betraktar ett foto av sin far och hans vänner. Han beslutar sig för att söka sanningen om fadern och detta sökande leder honom tillbaka i tiden – till ockupationsåren. I en by i utkanten av Fontainebleauskogen brukade en skara män med tvivelaktigt uppsåt mötas för att göra affärer – bland dem den malariasjuke ”greve” de Marcheret och tidningsredaktören Jean Murraille. Där återfanns också en ung blond skådespelerska i päls och så fadern – ”baron” Deyckecaire.

Den här romanen verkar ha en del gemensamt med Modianos De dunkla butikernas gata. Där finns också en man som söker sig tillbaka till ockupationsåren, men han letar efter sig själv. Han vet inte vem har är. Den romanen är vag och svår att greppa. Jag undrar om samma förhållande gäller här? På omslagets flik läser jag att Modiano vill återge en slags skymningsvärld och därför använder han sig av ockupationsåren för att skapa den, men att berättelserna i själva verket handlar om en kraftigt förstorad bild av nutiden.

Jag får väl helt enkelt se till att jag läser De yttre boulevarderna. Först då får jag svaret på min undran om den kommer att kännas lika dunkel och svårgreppbar som De dunkla butikernas gata.

De yttre boulevarderna av Patrick Modiano, Norstedts 2014. Översättning: Anne-Marie Edéus.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Det är år 1955 och den unge engelsmannen Leonard Marnham arbetar som teletekiker i Operation Gold som är ett spionsamarbete mellan engelsmän och amerikaner i Berlin. De gräver en tunnel under den ryska sektorn för att avlyssna ryssarnas militära hemligheter. Så träffar Leonard den fem år äldre tyskan Maria och de blir kära i varandra. Men det uppstår komplikationer.

På omslagets flik läser jag:

När Leonard och Maria kommer hem efter sin förlovningsfest hittar de Marias f.d. man, en alkoholiserad krigsveteran, gömd i lägenheten. Detta blir upptakten till en serie mardrömslika händelser av sällan skådat slag.

Ja, nu undrar jag förstås vilka händelser det kan vara. Tidigare har jag läst flera spännande och intressanta böcker av Ian McEwan. Kärlekens raseri är en av dem och den var spännande som en thriller och bra skriven så att jag levde med och våndades över huvudpersonens svårigheter. Oskulden är den tidigaste boken av Ian McEwan som vi har i bokhyllan så det ska bli intressant att se om han var lika bra redan då. Men när den blir läst vet jag inte.

Oskulden av Ian McEwan, Alba 1990. Översättning: Frederik Sjögren.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

.

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag är den fjärde av Bodil Malmstens loggböcker. Den omfattar tiden maj 2009-juni 2010 och innehåller inlägg från hennes blogg samt annat material. Korta stycken alltså.

På bokens baksida läser jag:

Jag ringer firman som intygade att det inte fanns termiter när jag flyttade hit. Termitfirman skickar en sympatisk termitinspektris, termitinspektrisen tar i hand, stiger på, ser sig om, skriver kvitto på 80 euro, tackar för sig, tar i hand och går.

Det är en del av ett inlägg från den tiden när Bodil Malmsten hade flyttat från sitt hus i Finistère och bott en tid i en lägenhet i staden Saint-Nazaire vid floden Loires utlopp. Hon ville sälja lägenheten och flytta tillbaka till Sverige. Men för att kunna sälja den krävdes ett intyg på att där inte fanns termiter.

Vad kan jag säga mer om den här boken? Inte mycket. Men jag vill nog läsa den.

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag av Bodil Malmsten, Finistère och Modernista 2012.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Den här boxen innehåller 11 romaner av Ross Macdonald och jag har inte läst en enda av dem. Faktum är att jag aldrig har läst något av honom fast jag skrev ett hettihyllaninlägg den 29 oktober 2020 om Finn ett offer som står bredvid boxen. Fast jag skrev ju då också att Ross Macdonalds böcker antagligen inte är min kopp te.

Vem har då köpt all denna Ross Macdonaldlitteratur? Min man förstås. Han tycker mycket om att läsa Ross Macdonald och det är han naturligtvis inte ensam om annars hade Library of America inte publicerat alla de här romanerna. De är utvalda tidsmässigt och de tre volymerna innehåller romaner från 1950-talet, 1960-talet och några senare romaner.

Ross Macdonald (1915-1983) tillhörde den hårda deckarskolan och hans privatdetektiv heter Lew Archer.

De tre volymerna är publicerade 2015, 2016 och 2017 och förlaget är Library of America som är en icke vinstdrivande organisation för att främja tillgången till de amerikanska litterära kulturarvet.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Vi har två böcker av Stina Lundberg Dabrowski i bokhyllan. Den första med titel Stinas möten skrev jag om i ett annat hettihyllaninlägg. Precis som med Stinas Möten handlar den här boken om intervjuer som Stina Lundberg Dabrowski har gjort med kända personer. Men kanske är denna lite mer djuplodande?

En snudd på havererad intervju med Catherine Deneuve blir en thriller och ett reningsbad för en intervjuare som trodde att hon sett och hört allt. Ocensurerat och insiktsfullt beskriver Stina Dabrowski sina yttre och inre resor i ett landskap befolkat av människor vi andra bara får se på tv. Hur känner man sig efter att ha blivit utslängd av regissören Ingmar Bergman? Var går gränsen mellan den djuplodande frågan och den kränkande?

Det här kanske är en riktigt bra och spännande bok?

Stina om Stina och konsten att intervjua av Stina Lundberg Dabrowski, Atlas 2011.

Hett i hyllan där vi visar upp våra olästa böcker drivs av Bokföring enligt Monika.

Selma Lagerlöf skrev många korta berättelser och många av dem gavs ut i samlingar till jul. Det här är den första samlingen, med titel Osynliga länkar, och den kom 1894, alltså ett par år efter Gösta Berlings saga. När jag bläddrar i den hittar jag flera berättelser som är förlagda till julen eller nyårstiden. Det här var ett sätt för Selma Lagerlöf att få in pengar. Hon hade inte bara sig själv att försörja.

Alla berättelserna har inte handlingen förlagd till julen, men här finns bland annat en novell om en av kavaljererna från Ekeby som kommer på besök till familjen Liljecrona över en julhelg. Där finns en berättelse om den åldrade mamsell Fredrika Bremers sista dagar under jul och nyår. Novellen Gudsfreden handlar också om händelser under julhelgen. Jag tror att jag kommer att läsa någon av dem i december.

Det känns bra att ha Osynliga länkar i bokhyllan. Den kom första gången för mycket länge sedan men den har publicerats många gånger efter det. Min bok är tryckt 1938 och ingår i serien Skrifter från Bonniers. Den finns digitaliserad på Litteraturbanken.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Idag har jag med en bok i Hett i hyllan som faktiskt inte är någon hyllvärmare. Jag har alltså läst Natt klockan tolv på dagen av Arthur Koestler, men jag retar mig så gruvligt på att jag inte minns någonting. Det var länge sedan förstås, men ändå. Så det enda vettiga verkar vara att läsa om den.

Romanen handlar om Moskvarättegångarna på 1930-talet och om hur det kan komma sig att många av de anklagade avgav fantastiska och hårresande bekännelser som inte stämde med verkligheten. På omslagets flik läser jag: Koestler presenterar en lösning av bekännelseproblemet, den s k Rubasjov-teorin. Men hans metod är först och sist psykologisk inlevelse i Nikolaj Salmanovitj Rubasjovs personlighet.

Det här krävde en del googling. Vem var Rubasjov och vad är Rubasjovteorin? Men när jag googlar hittar jag bara texter om Koestlers roman. Han verkar vara påhittad. Om någon av er vet något annat skulle jag gärna vilja få upplysning om det.

En annan roman som handlar om samma tid är Metropol av Eugen Ruge. När jag läste den tyckte jag inte att det var särskilt konstigt med de falska bekännelserna. De kunde vara rent löjliga om det inte hade varit så hemskt. En anklagad kunde komma med en berättelse om att han träffat någon agent på ett visst hotell i Köpenhamn vid en viss tid, och detta klubbades i en rättegång. Det var bara det att just detta hotell fanns inte just då, så de måste ändra bekännelsen i efterhand till ett Café med samma namn. Fabricerade bekännelser genom påtryckningar. Upplever man atmosfären i Ruges Metropol verkar det inte det minsta orimligt. Koestlers roman kom ursprungligen ut 1940 och han hade naturligtvis inte tillgång till de ryska arkiven som Ruge har använt sig av. Metropol är också en roman, naturligtvis. Men jag tror att Ruge verkligen har hittat sådana fakta i arkiven.

Efter detta resonemang blir jag ännu mer intresserad av att läsa om Natt klockan tolv på dagen. Men när ska det ske?

Natt klockan tolv på dagen av Arthur Koestler, Litteraturfrämjandet 1988. Översättning: Tore Zetterholm.