Nu har jag kommit till C i bokhyllan och där står en bok som jag borde ha läst för länge sedan, kan man tycka. Men det har jag inte. Av Albert Camus har jag bara läst Främlingen. Jag tror att det var en bok som rekommenderades när jag gick gymnasiet. Pesten har sannerligen känts aktuell under pandemin och jag har sett den här och där på bloggar. Nu tar jag i alla fall upp den i Hettihyllan och då är det stor möjlighet till att jag kommer att läsa den inom en inte alltför lång framtid. Jag kan ju lägga in den i mitt hyllvärmarprojekt nästa år.

Pesten kom ut 1947 och betraktas som ett av den franska, ja världslitteraturens mästerverk. Albert Camus fick Nobelpriset i litteratur 1957.

Från bokens baksida:

Med råttorna kommer pesten, och Oran i Nordafrika blir en stad i belägringstillstånd. Isolerade från omvärlden är invånarna utlämnade åt varandra och åt skräcken. Men en liten grupp, med läkaren Bernard Rieux i spetsen, tar upp kampen mot pestens härjningar. Hans skildring av det sega motståndet mot lidande och död är en ständigt aktuell berättelse om människans förhållande till det onda; om underkastelse och feghet, om ansvar och mod, och om solidariteten som en revolt mot tillvarons meningslöshet.

Pesten av Albert Camus, Bonniers 2003. Översättning: Elsa Thulin.

Nu är det här en pocket och när jag tittar på sidorna så är de kanske inte de läsvänligaste. Det kan hända att jag lånar boken på biblioteket när jag vill läsa romanen. Men den här pocketen får stå kvar i bokhyllan så länge som en påminnelse.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Här finns noveller av Dashiell Hammet, Raymond Chandler, Lester Dent, Thomas Dewey, Ross Macdonald, Howard Brown och Michael Collins, och dessutom en roman av Bart Spicer och en text om privatdeckaren på film av Penelope Houston. Några av de här författarna känner jag till sedan tidigare, men jag har aldrig läst något av dem.

Nu har vi en hel del hårkokta deckare i bokhyllan som allihop är hyllvärmare vad mig anbelangar, men det skulle kanske vara både roligt och intressant att läsa något av de här författarna. Då kan jag gärna tänka mig att testa med en novell och se vad jag tycker. Det finns så förskräckligt mycket böcker och bland alla deckare som ges ut är jag mer intresserad av andra. Men den här genren anses ju så bra och viktig av många så jag kanske skulle prova i alla fall. Jag har dock förstått på min man att kvinnosynen kan vara lite stereotyp.

Jan Broberg, redaktör för antologin, var författare och litteraturhistoriker och en betydande deckarexpert.

Hårdkokta herrar – en deckarantologi, Spektra 1975. Redaktör: Jan Broberg. Översättning: Mårten Edlund och Ingmar Forsström.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Och så var det Eric Ambler som vi har en hel rad böcker av. Farliga Zoner ska vara äventyrlig och spännande.

Från baksidan: Farliga zoner är en verkligt spännande thriller, vars bakgrund är det jäsande, intrigerande Europa åren närmast före kriget. Huvudpersonen, en pank och äventyrslysten engelsk journalist, åtar sig att föra ”vissa värdepapper” från Nürnberg till ett hotell i Linz, och därmed kastas han in i en virvel av halsbrytande äventyr. Han blir misstänkt för mord, kidnappad, torterad och jagad av två ligor med politiskt mullvadsarbete på sitt program. Slutligen får han dock sina vedermödors lön och vinner till brud en ung, förtjusande ryska. Spänning och romantik inom samma pärmar – vad kan man mer begära?

Jaha. Nu vet jag handlingen i stort och hur det går. Då kan jag lugnt låta bli att läsa den här boken.

Farliga zoner av Eric Ambler, Bonniers 1946. Översättning: Martin Loya.

Hett i hyllan, där vi visar upp våra hyllvärmare, drivs av Bokföring enligt Monika.

Ja nu är jag tillbaka på bokstaven A i bokhyllan och där står alltså böcker av Hans Alfredson. I Rosa Rummet skojar han med August Strindbergs Röda rummet. Den senare har jag läst, fast det var länge sedan, men inte denna. När jag läser de första raderna i Rosa Rummet ser jag att en Gary Falk åker upp till Mosebacke för att titta på utsikten. Men den kan han visst inte se därifrån. Så Hans Alfredson skriver alltså om Gary Falk medan Strindberg skrev om Arvid Falk. Jag tror att den här boken kan vara ganska rolig.

Från baksidan: Hans Alfredson är en ungdomligt frifräsig författare, som med sin fullmogna charm förtrollat ung och gammal i hela vårt vackra land, inte bara genom sina tjusiga böcker, utan även på film, i television, i radio och på tiljan. Hans andliga hållning, hans lysande stilkonst och avväpnande humor är något sällsynt på den svenska parnassen.

Den här boken kom 1968 och den ser jag fram emot att läsa – när det nu blir.

Rosa rummet – eller Operabaren eller dylikt av Hans Alfredson, Aldus/Bonniers 1968.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Nu är jag där igen. Har jag läst den här boken eller inte? Renegater kom ju förra året, och jag tänkte att det skulle bli spännande att läsa den och de andra två böckerna med Henry Morgan hade jag redan läst så det var bara att sätta igång. Renegater är förresten en mycket bra bok.

Men min man hade inte läst Gentlemen och Gangsters så han läste alltså Gentlemen, och så berättade han en del händelser ur boken för mig. Jag kände inte igen någonting, och det var inga vanliga händelser det handlade om. Så antingen har jag aldrig läst den här boken, eller annars har jag glömt alltihop och då är den het oavsett om jag är superglömsk eller aldrig har läst den. Jag vill läsa den och då kommer det att visa sig om det är omläsning eller inte. Tror jag.

Från bokens baksida: Boxaren och pianisten Henry Morgan bor med sin bror i en egendomlig våning på Hornsgatan i Stockholm. Bröderna Morgan är minst sagt gåtfulla. Det tycker i alla fall författaren ”Klas Östergren”, när han kommer in i bilden. Sommaren 1978 driver han omkring i stan, bestulen på allt han äger och har, förutom två skrivmaskiner. Han blir erbjuden ett rum uppe hos bröderna Morgan, flyttar dit och finner sig snart indragen i ett drama som får en ände med förskräckelse.

Gentlemen kom 1980, men det här är en pocketutgåva från 2006.

Gentlemen av Klas Östergren, Bonnier pocket 2006.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Jaha, nu har vi det där problemet igen. Har jag läst den här boken eller inte? Jag tycker att jag borde komma ihåg om jag har läst något så pass ovanligt, men jag vet inte. Då får jag väl betrakta boken som en hyllvärmare.

Berättelserna om Kung Markatta är gamla och man kan spåra dem till Tangdynastin (618-907) men författaren till berättelserna i den här boken, Wu Cheng’en, levde på 1500-talet under Mingdynastin. Hans främsta verk är Färden till Västern som gavs ut 1592 och som finns i svensk översättning från 1990-talet. Den här boken, Kung Markatta , är en förkortad version, översatt från engelska och utgiven 1949. Men Färden till Västern är utgiven av Bra Böcker i fem band och översatta direkt från kinesiskan av Göran Malmqvist. På senare år har bokförlaget Tranan givit ut del 1 i samma översättning.

Färden till Västern är alltså en kinesisk klassiker och om jag kommer att läsa den så blir det inte i denna bok utan i Göran Malmqvists översättning. Jag kan prova med det första bandet. Vi får se. Men den här hyllvärmaren kan stå kvar i hyllan tills vidare som en påminnelse.

Kung Markatta av Wu Cheng-en, Ljus 1949. Översättning till svenska av Einar Thermaenius, från Arthur Waleys engelska översättning.

Hett i Hyllan sköts av Bokföring enligt Monika.

Här är en bok som ni kanske undrar varför jag har med i Hett i Hyllan för jag kommer troligen aldrig att läsa den. En ungdomsbok i en översättning från 1925 är kanske inte så läsvänlig. Men boken har tillhört min mamma och jag kommer att spara den.

När jag googlar på författarnamnet får jag upp en lång Wikipediaartikel om Kate Douglas Wiggin (1856-1923). Hon var en amerikansk lärare, kompositör och författare och fick naturligtvis inte lika mycket utbildning som pojkar och unga män när hon växte upp, men ändå en hel del mer än de flesta kvinnor. Den mest kända av hennes böcker är Rebecka of Sunnybrook Farm från 1903 som denna lär vara en översättning av. Den finns också som teaterpjäs och är filmatiserad tre gånger, den sista med Shirley Temple i huvudrollen. Boken finns gratis att läsa på engelska hos Projekt Gutenberg. Det finns också flera senare översättningar till svenska, ser jag i Libriskatalogen, men på Götabiblioteken hittar jag bara den första svenska utgåvan från 1904. Jag tror att böckerna på Linköpings huvudbibliotek är avstängda från sökning eftersom de renoverar golvet där hela sommaren och biblioteket är stängt. Det kan finnas någon annan utgåva där.

Ett citat från boken som handlar om lärarinnan i den skola som Rebecka ska börja i:

Hon ägde naturliga anlag för undervisning, sade hennes familj, och kanske var det just därför, som hon ”satte igång med en enformighet i metoden och det oberoende av omständigheterna, som utmärka de varelser, vilka stå under naturens omedelbara inflytande.” Så till exempel gör bävern, vilken enligt de naturkunniges påstående skulle bygga sin dam alldeles likadan om han befunne sig uppe i ett rum i tredje våningen av ett hus i London, som han gör i en sjö i Canada. Och ungefär på samma sätt lade miss Dearborn kunskapens grundval i sina lärjungars huvud.

Jag blir nog lite sugen på att läsa den här boken i alla fall.

Rebecka av Kate Douglas Wiggin, Bonniers 1925. Bearbetad översättning: Hedvig Indebetou.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Författaren till den här boken, Hunter S Thompson, var en amerikansk journalist som levde mellan 1937 och 2005. Han var känd för att skriva sina reportage på ett nytt sätt som han själv kallade gonzojournalistik och det gick ut på att journalisten inte var objektiv utan istället mycket subjektiv och skrev lika mycket om sig själv som det han skulle rapportera om, kanske till och med mest om sig själv så att han blev huvudperson. Så vitt jag förstår är gonzojournalistiken förknippad med alkohol och allehanda illegala droger och galna tilltag och festande. Från bokens baksida:

Hunter S Thompson har i USA blivit något av en kultfigur: den skicklige journalisten som arbetar med inslag av droger, medikamenter, fräckhet och självförbränning.

Vad handlar den här boken då om? Från baksidan igen:
Dr Thompson och hans 150-kilosadvokat ger sig till Las Vegas för att bevaka motorcykelloppet Mint 400 för en fashionabel sporttidskrift. Ambitionerna med reportageresan tilltar och det hela utvecklas till en marritt på jakt efter Nixonepokens och Vietnamkrigets Amerikanska Dröm.

Boken är illustrerad av Ralph Steadman. Ni ser ett exempel på det på bokens framsida.

Det hela verkar väldigt grabbigt. Hade Hunter S Thompson varit kvinna kanske han hade blivit satt under förmyndare. Men det kunde ändå vara intressant att läsa boken. Kanske. Vi har den på originalspråket också. Ni ser den på hyllan bredvid den svenska översättningen. Men den boken är mer sliten.

Las Vegas – en grym resa till hjärtat av Den Amerikanska Drömmen, Tiden 1980. Översättning: Lasse Mårtensgård. Illustrationer: Ralph Steadman.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Dylan Thomas hade jag aldrig hört talas om förrän jag träffade min man för drygt sex år sedan. Namnet sade mig ingenting. Men det visar sig att vi har en bok med hans texter i bokhyllan, och det är den här, Dylan Thomas Omnibus.

Dylan Thomas (1914-1953) räknas av många som en av 1900-talets stora författare, enligt Wikipedia. Han har publicerat många diktsamlingar, men också radioteater, noveller och en självbiografisk roman. Eftersom detta är en omnibus innehåller boken alla genrerna. Mycket av det han har skrivit finns översatt till svenska.

Den här boken kommer jag absolut att läsa åtminstone delar av, dels för att jag gärna vill lära känna en författare som betydde mycket för min man när han var ung, dels för att den verkar intressant.

Dylan Thomas Omnibus av Dylan Thomas, Phoenix 2014.

Den som har hand om Hett i hyllan här i bloggvärlden är Monika som har bloggen Bokföring enligt Monika.

Knut Ståhlberg (1919-2015) var i många år utrikeskorrespondent från Paris och han brukade förekomma i tv-nyheterna när jag växte upp. Jag minns att han gestikulerade mycket när han pratade och att vi sa till varandra i familjen att det berodde på att han hade påverkats av att leva i Frankrike. Jag har däremot aldrig läst något av Knut Ståhlberg men den här hyllvärmaren lockar mig faktiskt.

Från bokens baksida: Alla paradis – eller hörn av paradis – är personliga. I Knut Ståhlbergs fall finns paradiset på rue du docteur Blanche, en stilla gata i ett stilla kvarter i 16:e arrondismentet i Paris. Där bor Juliette i en våning tre trappor upp över gården. ”Tre lätta trappor att gå.” Dit flyttar den unge svenske journalisten och får en hustru och en familj. Paradisets barn.

Men om den lilla världen är ljus blir den stora snabbt mörkare. Det kalla kriget bryter ut. Utrikeskorrespondenten Knut Ståhlberg följer spelet kring atombomben och blockaden av Berlin och det som sker när ett nytt Europa blir till.

Ett hörn av paradiset – ljusa och mörka år i Paris av Knut Ståhlberg, Norstedts 1998.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.