Det är dags att börja titta lite på böckerna som står på bokvagnen. Där finns en del hyllvärmare, bland annat Den tid då ljuset avtar av Eugen Ruge. Det är en släktkrönika som spänner över ett halvt sekel och fyra generationer. Jag läser på baksidan:

Oktober 1989, bara några månader innan Berlinmurens fall, samlar Wilhelm Umnitzer familjen för att fira sin 90-årsdag. Wilhelm, den oförtröttlige socialisten som tillsammans med hustrun Charlotte flydde till Mexiko i slutet av 40-talet men senare återvände för att hjälpa till med skapandet av DDR.

September 2001. Alexander Umnitzer har diagnosticerats med obotlig cancer. Han beslutar sig för att lämna Tyskland och resa till Mexiko, landet där hans farföräldrar levde som flyktingar ett halvsekel tidigare. Kvar blir hans senile fader Kurt, historikern som en gång i tiden var en hängiven anhängare av de socialistiska idéerna, innan tio år av Stalins Gulag fick honom att tvivla.

Den tid då ljuset avtar har fått mycket positiva recensioner och Ruge har fått pris för boken i Tyskland. Det är hans debutroman, men han har verkat många år som författare till filmmanus och som översättare. Här är en länk till Nilsson förlag och där ser vi att Eugen Ruge har kommit med ytterligare en roman efter Den tid då ljuset avtar.

Naturligtvis vill jag läsa den här hyllvärmaren och jag tror att det blir ganska snart. Till nästa år kommer jag att starta ett eget litet projekt som jag kallar Längst bak i min läslista. Det är alltså böcker som har stått i listan längst tid. Där finns mycket intressant som jag gärna vill läsa men som lätt blir bortglömt eftersom det finns så många andra intressanta böcker. Och listan är lång. Nu slumpar det sig så att Den tid då ljuset avtar både är hyllvärmare och finns där längst bak i listan så nästa år räknar jag med att komma till skott.

Den tid då ljuset avtar av Eugen Ruge, Nilsson 2018. Översättning: Aimée Delblanc.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Efter vintervitt i tisdags kan det kanske kännas bra med lite sommar i dagens Hett i hyllan, så nu handlar det alltså om På Chesil Beach av Ian McEwan. Den kom ut 2007 men ett kvitto i boken visar att vi har haft den sedan 2016. Ganska länge ändå har den stått oläst i bokhyllan.

På Chesil Beach handlar om ett alldeles nygift par. Det är i juni 1962 och de två nygifta befinner sig på Chesil Beach i Dorset på den brittiska sydkusten. Jag läser på baksidan:

Edward och Florence har gift sig på förmiddagen, nu sitter de på hotellet och äter bröllopsmiddag. De är lyckliga, för de älskar varandra så mycket och vet att de passar ihop. Samtidigt är båda osäkra och spända inför den bröllopsnatt som väntar. Särskilt hos Florence tilltar nervositeten allt eftersom kvällen framskrider och når till slut en punkt där den slår över i panik.

Ian McEwan är en författare som jag uppskattar mycket så den här boken vill jag absolut läsa. Under min bloggtid har jag läst dessa tre böcker som han har skrivit:

• Kärlekens raseri
• Nötskal
• Hetta

På Chesil Beach av Ian McEwan, Ordfront 2007. Översättning: Maria Ekman.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Bredvid Lewispjäserna, som jag har läst, står en annan deckare av Peter May. Det är Entry Island där handlingen är förlagd till Kanada och den har jag inte läst.

På Entry Island, en isolerad ö med endast drygt hundra invånare, sker ett mord. Det är en affärsman som har knivhuggits till döds i hemmet och det verkar som om hans hustru Kirsty är mördaren. Kriminalpolisen Sime Mackenzie kommer till ön för att utreda mordet och han tycker sig känna igen Kirsty fast han är säker på att de aldrig har träffats.

Från baksidestexten:

Trots att han vet att de inte kan ha träffats förut känner han igen henne. Det är något hos den mordmisstänkta kvinnan som rör upp djupt begravda minnen inom honom.

I takt med att utredningen fortskrider börjar Sime hemsökas av drömmar om ett avlägset förflutet på en skotsk ö, femhundra mil bort – historier från en fjärran värld som ändå tycks sträcka sig in i nuet, mot Entry Island och de mysterier som ön ruvar på.

Lewistrilogin består av Svarthuset, Lewismannen och Lewispjäserna och de är bra och spännande deckare med en mycket fin miljöskildring så nog är jag intresserad också av Entry Island.

Entry Island av Peter May, Modernista 2017. Översättning: Charlotte Hjukström.

Hett i hyllan, där vi visar upp våra hyllvärmare, drivs av Bokföring enligt Monika.

Enligt omslagsfliken till Utsikt från en grästuva kallar Harry Martinson innehållet i den här boken småprosa. Det är kortare stycken som dels har varit publicerade tidigare men inte i bokform, dels nyskrivna texter. Alla ska handla om naturen på olika sätt.

Få förenar som Martinson lidelsen för fakticitet med förmågan att stransponera verkligheten till vision och stämning. Perspektivet växlar också ständigt på det mest omväxlande och tankeväckande sätt. Än är blicken fäst vid grästuvan och dess mikrokosmos av strån och kryp, än höjer den sig mot horisonten och konstaterar att ett stackmoln över den svenska skogen kan vara ståtligare än något Gaurisankar.

Efter att ha läst detta på omslagsfliken blev jag tvungen att googla lite för att få reda på vad Gaurisankar är och det visar sig att det är ett berg, en bergstopp 60 kilometer väster om Mount Everest. Och jag får hålla med om att det är ett häftigt perspektivskifte mellan den lilla grästuvan och det jättelika höga berget.

Nog vill jag läsa i den här boken.

Utsikt från en grästuva av Harry Martinson, Bonniers 1963.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Det finns alltså fler böcker av Bodil Malmsten i bokhyllan, två av de böcker som hon kallade loggbok/dagslägesberättelse/journal och den här är den sista hon gav ut. Det är kanske lite bakvänt att ta upp denna före den som står bredvid men nu blev det så.

Boken innehåller korta betraktelser om allt möjligt och den är illustrerad med fotografier. Under tiden som hon skrev de här betraktelserna var hon åter bosatt i Sverige och hon flyttade från en andrahandslägenhet till en bostadsrätt i Stockholm. Jag tror att jag skulle kunna läsa den här boken på två sätt, antingen rakt igenom i sin helhet eller annars något litet stycke då och då. En bok med en bild av Tesla och ett citat från Tolvskillingsoperan på framsidan lockar till läsning.

(Men ska det inte vara åtta segel, tänkte jag när jag fick syn på boken. Nja. Och ett skepp med åtta segel finns också i de svenska översättningarna. Jag hörde den varianten med Ulla Sjöblom när jag var barn. Men sju segel är kanske vanligare på svenska. Men när jag googlar efter den tyska versionen ser jag att där står acht Segeln.)

Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig av Bodil Malmsten, Finistère 2013.

Jag har hittills skrivit om tre böcker av Bodil Malmsten under min bloggtid. Nästa som rör mig, Mitt första liv, och Sista boken från Finistère.

Och Hett i hyllan drivs som vanligt av Bokföring enligt Monika.

Vad är nu detta? tänker jag när jag drar ut den här boken ur hyllan. Ska man maska på jobbet? Jag som alltid har tyckt att det är nedbrytande att ha för lite att göra på jobbet och låtsas som om jag är fullt sysselsatt. Men mest nedbrytande är det förstås att ha alldeles för mycket att göra, att vara överhopad med arbete och ha oförstående chefer. Särskilt om man jobbar med människor, som i vården, och de får lida när man inte hinner och orkar.

På bokens baksida läser jag:

Hej lättja är en provocerande, underhållande och nästan nödvändig handbok för att överleva i arbetslivet. Den har väckt enorm uppmärksamhet i Frankrike och snabbt blivit en bästsäljare i flera länder.

Corinne Mayer hävdar bestämt att de stora företagen suger musten ur sina anställda och utnyttjar dem utan att erbjuda någon möjlighet till utveckling. Företagen skapar fogliga och fega tjänstemän som tiger av pur rädsla för att svara fel, klä sig fel eller helt enkelt förlora arbetet. (Det står alltid folk i kö som vill ha ens jobb.)

Nu är det dags att vända på steken och hög tid för de anställda att istället utnyttja företagen. …

Enligt baksidestexten verkar det som om författaren vänder sig till människor som jobbar på kontor i det privata näringslivet. Det kanske är bredare upplagt i själva boken. Det vet jag inte. Men jag hoppas att kontorstjänstemännen inte arbetar hos medicintillverkande företag eller de som tillverkar skyddsutrustning till vården eller respiratorer, om de ska gå omkring med en pärm och låtsas att de jobbar. Om statstjänstemän finns med hoppas jag verkligen att de inte arbetar på Försäkringskassan eller Folkhälsomyndigheten eller Socialstyrelsen och på så sätt försenar viktigt arbete.

Nåväl. Jag blev visst provocerad. Man ska säkert inte ta det här så bokstavligt och det är nog dumt att säga mer när jag inte har läst boken.

Hej lättja – om konsten och vikten av att göra minsta möjliga på jobbet av Corinne Maier, Svenska Förlaget 2005. Översättning: Agneta Sellin.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Nicòlo Machiavelli (1469-1527) bodde i Florens, var son till en advokat och tillhörde en gammal adelssläkt. Han gjorde karriär inom statsförvaltningen och anlitades även som diplomat. Men det rådde hård maktkamp i den florentinska staten och när Medici åter kom till makten 1512 åtalades Machiavelli för konspiration, torterades och hotades av dödsstraff. Han klarade sig emellertid och efter det var han enbart författare.

Fursten publicerades 1532 och det är Machiavellis mest berömda verk. På omslaget till vår bok finns ett citat ur ett brev som Machiavelli skrev till en vän:

Eftersom Dante säger att det inte finns någon kunskap om man inte minns det man fattat, har jag noterat det som förefallit mig väsentligt vid konversationen med antikens män och sammanställt en liten skrift De Principatibus (Om furstendömen). Där har jag fördjupat mig så mycket jag kunnat i detta ämne och diskuterat vad furstendömen är, vilka slag det finns, hur de förvärvas, hur de upprätthålls och varför de förloras.

Fursten är ett verk om statskonst och makt som diskuteras än idag. Jag har länge gått och tittat på den svarta bokryggen i hyllan. Då och då har Machiavelli och Fursten nämnts i olika sammanhang men jag har ännu inte läst den här boken. Nu har jag som ni ser dragit ut den ur hyllan och tittat lite närmare på den. Jag vill absolut läsa Fursten. Frågan är när det kommer att ske.

Fursten av Niccolò Machiavelli, Atlantis 2012. Översättning, inledning och kommentarer: Paul Enoksson.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Ross Macdonald är pseudonym för Kenneth Millar. Han levde mellan 1915 och 1983 och var en amerikansk-kanadensisk författare i den hårdkokta stilen. Huvudpersonen i de flesta av hans böcker är privatdetektiven Lew Archer som ska vara tuff men medmänsklig enligt Wikipedia.

På bokens baksida läser jag:

När privatdetektiven Lew Archer, på väg till Sacramento med en låda marijuanacigaretter bak i bilen, tar upp en passagerare som svävar mellan liv och död, råkar han in i ett nät av farliga frågor. Archer får tampas med en samling individer bland vilka det gäller att slå ofta, slå hårt och slå först och för vilka övervåld och korruption är lika naturligt som att andas luft eller äta kvällsmat. Hemliga passioner och undangömda lidelser bryter plötsligt i dagen och avslöjar ett drama, vars brutala intensitet tvingar läsaren att ställa samma frågor som den djupt engagerade privatdetektiven:

VEM VAR OFFRET? VEM VAR MÖRDAREN?

Jag har aldrig läst Ross Macdonald och jag misstänker att han inte riktigt är min kopp te. Men jag har ändå lust att ta del av något som han har skrivit. Min man tycker mycket om att läsa honom och det är kanske typiskt så att män gärna läser Ross Macdonald, men inte så gärna Elly Griffiths som jag kan tycka om att läsa ibland. Men eftersom jag är kvinna och vi så vitt jag förstår ibland vill läsa det som våra män intresserar sig för (Och om män gör det motsatta så tycker jag att det är jättebra.) så kan jag tänka mig att läsa något hårdkokt någon gång. En annan orsak är att genren hålls högt av många och eftersom jag både är litteraturintresserad och nyfiken vill jag veta lite mer. Ross Macdonald har skrivit noveller också så jag kan läsa en lite kortare text om det känns bättre.

Finn ett offer av Ross Macdonald, Bonniers 2002. Översättning: Ruth och Mårten Edlund. Boken ingår i serien Bonniers kriminalklassiker.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

På 1970-talet läste jag Sjövall-Wahlös deckare med Marin Beck som utredare. Jag hörde att de skulle vara inspirerade av Ed McBain och jag läste en eller två Ed McBain-deckare då men blev inte särskilt imponerad. De var väl okej men Sjövall-Wahlös böcker var bättre, tyckte jag.

Ed McBain (1926-2005) var en amerikansk författare och dramatiker. Han föddes som Salvatore Albert Lombino, tog namnet Evan Hunter 1952 och har skrivit ett flertal romaner under sitt vanliga namn men sina kriminalromaner under pseudonymen Ed McBain. Det Sjövall-Wahlö inspirerades av var Ed McBain-deckarna om poliserna i 87:e polisdistriktet i en amerikansk storstad, böcker där polisarbetet framställdes mer realistiskt än i många andra kriminalromaner.

Tio plus en som står i bokhyllan är inte den eller en av dem som jag läste på 1970-talet, alltså är den en hyllvärmare. Boken handlar om en krypskytt som skjuter den ena människan efter den andra och som poliserna försöker få fast.

Om krypskytten inte sköt på måfå, hur många namn hade han då på sin dödslista? Och vem var hans nästa offer?

Det är den korta texten på omslagets baksida. Jag kan nog tänka mig att läsa den här boken för att se om min reaktion blir densamma som på 1970-talet.

Tio plus en av Ed McBain, Bokförlaget Bra Böcker 1986. Översättning: Majken Cullborg.

Den som ansvarar för Hett i hyllan här i bloggvärlden är Bokföring enligt Monika.