Håkansson och hans vän är på järnvägsstationen i Falköping en söndagsmorgon och väntar på tåget. De sitter i serveringen, betjänade av servitrisen Edith. Håkansson och hans vän talar om flickor som de har känt tidigare i livet. Det blir inga riktiga berättelser om flickorna utan mest ett tradigt samtal som går runt, runt. Ibland när jag läser känner jag att jamen nu, nu blir det bättre, nu får det lite tyngd. Edith kommer också med en del bra inpass. Men så börjar snart det tjatiga igen.
Jag vet inte. Kanske ville författaren gestalta två inte helt unga mäns tjat? Hur tråkigt det kan vara att sitta i Falköping mellan två tåg? Antagligen är det meningen att det ska vara lite roligt. Att den som läser ska le lite. Men humor är svårt. Det som den ena skrattar åt tycker den andra bara är platt. Jag faller i alla fall inte för den här boken. Jag har inte läst mycket av Stig Claesson men det jag har läst var bättre än detta.
Flickor av Stig Claesson, Bonniers 1979.
Mösstanten 
ny titel, jag blandar alltid ihop Stig Claesson och Stieg Claesson, ska läsa den ena…
GillaGilla
Ja jag måste kolla på boken för att namnet ska bli rätt.
GillaGilla
Ja humor kan faktiskt vara lite svårt ibland, svårt att veta vad just alla gillar! Glad alla hjärtans dag ❤
GillaGilla
Kram till dig Emma!
GillaGilla
En kram på Alla hjärtans dag och tack för alla boktips du ger mig
GillaGilla
Men tack! Hoppas att du har en riktigt fin Alla hjärtans dag.
GillaGilla