Konturer av Rachel Cusk

Faye är författare och skild. Hon reser till Aten för att undervisa en vecka på en skrivarkurs. Redan på flygplanet träffar hon en man som berättar om sitt liv. Sedan följer berättelser från många olika människor.

Konturer handlar alltså inte så mycket om Faye. Lite får vi veta, att hon är skild, att hon har barn, att skilsmässan inte har varit lätt. Men det är det lilla, om man inte kan säga att hennes lyssnande och hennes ganska fåtaliga kommentarer vid samtalen som mestadels består av långa monologer visar en del av vem hon är.

Det finns en ganska sval, eftertänksam ton i den här boken. De olika människornas berättelser kan innehålla dramatiska inslag och lite dramatik finns också i Fayes upplevelser under tiden i Aten, men det jag tar med mig från romanen är eftertänksamhet och lugn.

Alla berättelserna handlar om relationer av olika slag, om äktenskap, skilsmässor, om olika sätt att se på förhållandet mellan män och kvinnor. För mig är Konturer en ovanlig bok. Det som vi får veta från de olika människornas liv är bara små brottstycken. Dessutom är de ju helt subjektiva utifrån den berättande människans perspektiv och beroende på vad den människan vill berätta och hur. Det här gör Konturer till en intressant bok. Skärvor av människor läggs fram. Lugna samtal om svåra saker. Naturligtvis finns hur mycket som helst där under och det är spännande. Jag tror att man kan läsa den här boken samtidigt som man funderar över sitt eget liv.

Konturer av Rachel Cusk, Bonniers 2018. Översättning: Rebecca Alsberg.