Neapelkvartetten av Elena Ferrante

Nu har jag läst den fjärde och sista delen av Neapelkvartetten. De övriga tre böckerna heter Min fantastiska väninna, Hennes nya namn och Den som stannar, den som går. Det förlorade barnet får illustrera hela kvartetten. De två första böckerna läste jag innan jag började blogga men den tredje har jag skrivit om tidigare.

Böckerna handlar om Elena och Lila som växer upp i ett fattigt kvarter i Neapel. De blir vänner redan som små men det är en vänskap med komplikationer. Båda flickorna är intelligenta och har läshuvud men Lila får inte läsa vidare. Berättelsen börjar i 1950-talet och slutar i 2000-talet och det är Elena som berättar.

Hela kvartetten är en stor episk berättelse om vänskap, personlig utveckling, kärlek, moderskap och om situationen i Italien. Elena får kämpa för att utbilda sig och bli en respekterad författare. Hon måste tillägna sig ett nytt språk, italienskan. Livet i kvarteret i Neapel är helt annorlunda mot hur livet ter sig för en universitetsutbildad. De talar dialekt, de skriker när de blir arga och tröskeln till att använda våld är låg.

Fascister misshandlar socialister på gatorna och efterhand bildar en del radikala ungdomar terroristceller. I kvarteret styr bröderna Solara och många är skuldsatta till dem. Korruption och maffiavälde härskar men efterhand får läsaren erfara att detsamma gäller i stort i Italien, också bland parlamentsledamöter om än kanske i lite snyggare form.

Mitt i allt detta navigerar Elena och Lila i sitt liv, som mammor, som älskande och som arbetande. Vi får följa dem ända in i sextioårsåldern.

Allt berättas av Elena och jag tycker att det är mycket trovärdigt skrivet. Hon berättar detaljrikt om mycket i sitt liv. Det känns precis som om Elena har skrivit sina memoarer.  Både hon och Lila framstår som riktiga människor.

Lila är beskriven utifrån. Elena flyttar från Neapel och bor långt borta från Lila i många år. Lila är en komplicerad människa coh periodvis har de inte mycket kontakt. Eftersom det är Elena som berättar får vi veta mer om henne och hennes liv. Men det är Lila som vi aldrig vet allt om som är den karaktär som berättelsen kretsar kring. Det är mycket bra gjort.

Neapelkvartetten:Min fantastiska väninna : barndom och tonår, Norstedt 2016. Översättning: Johanna Hedenberg

Hennes nya namn : ungdomsår, Norstedt 2016. Översättning: Johanna Hedenberg.

Den som stannar, den som går : åren mitt i livet, Norstedt 2016. Översättning: Johanna Hedenberg.

Det förlorade barnet : medelålder och åldrande, Norstedt 2017. Översättning: Johanna Hedenbeg.

Böckerna finns också i pocket och kan naturligtvis lånas på biblioteket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s