
Osebol är en by vid Klarälven i norra Värmland. Där har Marit Kapla intervjuat nästan alla invånarna. Ur intervjuerna har hon sedan tagit små utdrag, fragment, och satt ihop det till en diktsamling. Hon låter en person eller ett hushåll komma till tals i varje avdelning och i början av den är också huset där de bor utmärkt. Det tog en stund innan jag förstod att de små fyrkanterna som var utströdda på boksidan föreställde husen i byn och att den fyrkanten som var svart istället för grå föreställde huset där den intervjuade bodde.
Marit Kapla är själv uppvuxen i Osebol och känner orten väl. Hon har intervjuat under flera år så jag räknar med att hon har ett stort material. Ur det har hon vaskat fram detta, fåtaliga korta rader, och det gör att det som står där får en helt annan tyngd och klang och känsla än om hon hade publicerat mer fullständiga intervjuer. Det gör den här boken unik. Tror jag i alla fall. Här talar nästan alla som bor i Osebol. Det är röster från glesbyden som speglar utvecklingen under 1900-talet och in i 2000-talet. Skogsbruket var dominerande förr. Det var ett hårt slit och det behövdes mycket arbetskraft. Så mekaniserades skogsbruket mer och mer. Det var dåligt med arbetstillfällen och många måste söka sin utkomst långt därifrån.
Hur glesbygden alltmer glesas ut och unga försvinner. Hur butiker läggs ner. Hur skolor läggs ner och barnen får alltför långa skoldagar i och med att de måste resa så långt varje dag. Hur befolkningen blir äldre och äldre. Osebol innehåller mycket. Landskapet, älven, bron med två brovalv som är avstängd för trafik. Och faktiskt en liten rörelse åt motsatt håll. Gröna vågare kom på 1970-talet. Holländare köper hus i Värmland. Några flyttar dit för att starta turistverksamhet. Men mest är det avfolkning. En bygd som har varit livaktig, där alla kände varandra och många hjälpte varandra om det behövdes. En bygd som nu kanske ska dö? Som kanske ska bli ett turistreservat?
Boken Osebol kan läsas eftertänksamt. Själv svepte jag igenom den snabbt. Jag tror att båda sätten att läsa den har fördelar. Som jag läste den fick jag en överblick, en samlad bild, en känsla som stannar kvar. Jag rekommenderar den varmt till läsning. Bli inte förskräckt över bokens många sidor. Den är lätt att läsa fast den har tyngd.
Osebol av Marit Kapla, Teg Publishing 2019.
Osebol fick Augustpriset 2019. Och i och med att den är läst har jag sju skönlitterära vinnare kvar att läsa i mitt Augustprisprojekt som har taggen #augustprisprojektet på Instagram.
intressant ganska lättlästa berättelser, om olika yrken,om olika åldrar, gillade denna.
GillaGilla
Ja Osebol är lätt att läsa och en fin bok som ger tankar och stämning.
GillaGilla
Vilken annorlunda bok, spännande upplägg! Tyvärr är det ju även butiksdöd i städerna numera. Fick rapport från en av mina vänner i grannstaden till dig om att de försvinner, en efter en. Så sorgligt. Även Uppsala drabbas. Vi som köpte lägenhet i centrum…
GillaGilla
Ja, och nu i pandemin så har de det inte lätt. Det är bara alltför tråkigt om det bara blir kedjor och butiker i köpcentrum i utkanten av stan.
GillaGillad av 1 person
Har med behållning läst Osebol och avundas författaren som kom på en i grunden så himla enkel idé … Däremot begriper jag inte alls varför det ska kallas poesi.
GillaGilla
PS sak samma med den utmärkta ”Brun flicka drömmer” av Jaqueline Woodson. Kallas också dikt. Men är absolut inte det i mina ögon.
GillaGilla
Den har jag inte läst så jag vet inte vad jag skulle tycka om den.
GillaGilla
Jag tycker att det är en slags poesi. Visst kan man göra poesi av fragment från intervjuer.
GillaGilla
Ja, den tyckte jag om!
Har du bara sju Augustvinnarare kvar att läsa?!? Jisses! Undrar hur många jag har. Nu blev jag så nyfiken att jag måste in och kolla.
GillaGilla
(17 var det; 12 av dem står i alla fall i hyllan)
GillaGilla
Det är en del. Men om du vill läsa dem behöver du ju inte nödvändigt läsa alla på ett år.
GillaGilla
Det visade sig att jag redan hade läst många av dem utan hjälp av något projekt. 🙂
GillaGilla