Regnet av Maxim Grigoriev

Regnet handlar om några människor som umgås under månaderna september till och med april i staden Porto vid Portugals Atlantkust. Under de månaderna regnar det nästan hela tiden i Porto. Det är grått och ruggigt och trist. Det är ganska unga människor det rör sig om. Några av dem kommer från andra länder och andra är bofasta i Porto.

I stadens centrum pågår bostadsspekulation. Det har varit billigt att bo där tidigare, men nu blir det allt dyrare och människor med lågbetalda arbeten måste flytta. Det är samma utveckling som har skett i många städer. På baksidan av boken står att en grupp unga människor i Porto bestämmer sig för att göra något radikalt mot gentrifieringen. Men det kan inte vara den här gruppen människor. Några av dem vill göra någonting, men inte som grupp – den här gruppen – så som jag uppfattar det. För mig blir romanen stillastående och dunkel, och vacker och poetisk. Mycket vacker, faktiskt. Det händer något dramatiskt under de här månaderna, men berättelsen är inte dramatisk. Men den är heller inte särskilt lång, och en kort, vacker berättelse om ett tillstånd går bra att läsa.

En känsla av hopplöshet är vad den här romanen förmedlar till mig. Det känns som om det möjligen kan komma en öppning för några av de här människorna, men senare. Kanske någon annanstans. Ukraina nämns i förbigående ett par gånger. Några fattiga människor som inte har råd med människovärdiga bostäder nämns också. Men människorna som figurerar i berättelsen rör sig i ett grått töcken och de är inte sådana som sliter hårt och svälter. Jag vet inte vad den här romanen är och jag är inte säker på att jag har förstått alltihop, men det känns som om den är värd att läsas.

Regnet av Maxim Grigoriev, Bonniers 2022.