Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates

Familjen Schwart har flytt från Nazityskland till USA. När båten kom i hamn föddes en liten dotter. Fadern var en respekterad matematiklärare i Tyskland, innan judeförföljelserna blev för svåra. I USA får han arbete som dödgrävare och familjen får bo i ett litet ruckel på kyrkogården. Den lilla dottern Rebecca växer upp med två äldre bröder och två föräldrar som är skadade av sina upplevelser och faderns degradering. Familjen lever i fattigdom, isolerad och ofta hånad i den lilla staden där de bor.

Dödgrävarens dotter är en spännande och gripande berättelse där vi får följa Rebecca långt upp i vuxen ålder. Den skildrar judeförföljelser och diskriminering även i USA och jag tänker på att det har varit ett faktum nästan överallt. Precis som i Sverige fanns inrotade föreställningar om judar och också politiska rörelser som utnyttjade detta. Jag tänker också på att ingen i det nya landet vet, eller vill veta, vidden av de hemskheter som judarna utsätts för. Att båtlaster med tyska flyktingar kunde skickas tillbaka till Europa när de anlänt till USA, något sådant har väl aldrig hänt? (Jodå).

Hade det kunnat gå bättre för familjen Schwart? Kanske, om fadern hade varit annorlunda. Ett starkt tema i romanen är våld och diskriminering av kvinnor. Rebeccas far är våldsam och blir mer och mer misstänksam mot allt och alla. Hennes barndom präglas av faderns våld – och kärlek – och hur hon försöker hålla sig undan på olika sätt. Den präglas också av hennes sorg och frustration över sin svaga och rädda mor. Men våldet finns inte bara i hennes barndomsfamilj, det finns överallt. Flickor och kvinnor och måste tänka sig för och inte umgås med fel personer eller befinna sig på fel plats. Och stackars den som blir förälskad i fel man.

Som så många romaner av Joyce Carol Oates har den stort omfång. Kunde den ha kortats något? Den kändes lite lång mot slutet. Men huvudsakligen tycker jag att Dödgrävarens dotter är en mycket bra och angelägen roman. Det finns stort elände i den, men där finns också styrka. Rebecca är stark, och där finns också snälla och omtänksamma människor. Rebecca och andra är skildrade med sina brister och sina positiva sidor. Romanen spänner över flera decennier, ända in i 1960-talet men problemen finns fortfarande och jag tänker mycket på sådant som händer nu. Dödgrävarens dotter är dedicerad till författarens farmor som var av judisk släkt.

Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates, Bonniers 2008. Översättning: Ulla Danielsson.
Romanen publicerades första gången 2007 (The Gravedigger’s Daughter).