Inkokt ruda av Klas Östergren

Läsaren är åskådare, nästan som på teatern. Först ser man inte mycket, men när ljuset kommer upp framträder scenbilden: ett kök i en stad någonstans i Sverige. Så gott som allt försiggår under en kväll och de agerande är enbart tre. Scenen är mörk, Beatrice kommer hem från jobbet. Genom ett kommando tänder hon ljuset och spelet går igång.

En av de tre är en humanoid som heter Robert och han är skapad av människor för att tjäna pengar. Utvecklingen av denna vara pågår fortfarande och Beatrice som bor i lägenheten har humanoiden hemma hos sig för testning. Hans funktion verkar vara till underhållning och avkoppling och hemarbete. Någon man kan köpa till sin tillfredsställelse på olika plan.

Inkokt ruda är ett kammarspel och som läsare dras man in och glömmer teaterkänslan. Det är fartfyllt och det är roligt. Det handlar inte särskilt mycket om teknikens faror och AI-utvecklingen. Det finns med i kompotten. Humanoiden utvecklar sig själv och lär sig nya saker och han är besvärlig ibland och gör inte som Beatrice vill. Men humanoiden och agerandet mellan den och de två människorna har mest funktionen att belysa hurdana vi skröpliga, ofullkomliga människor är, med vår svartsjuka och våra fastlåsningar, med vår kärlekslängtan och rädsla och vår elakhet. Och humanoiden har faktiskt ett namn. Han heter ju Robert och stundvis framstår han som ganska så mänsklig.

Ja det är både roligt och tänkvärt hur Robert har svårt att få ihop saker och inte förstår bildspråk utan tolkar det konkret – som ju en del människor gör. Det är också både intressant och roligt hur Robert reagerar när han inte får ihop saker och ting. Det blir en uppförstorad reaktion om man jämför med en människa. Robert blir brännhet och röd och missfärgad och det är fara för att hela maskineriet ska bli förstört, en bild av hur komplicerade våra kroppar och hjärnor och mänskligt liv är.

Inkokt ruda är en mycket underhållande kort roman med ett visst allvar bakom. Det går undan. Oj, känner jag när jag har läst färdigt. Det här var ganska lättsmält och trevligt. Men det saktar av på slutet, vilket behövs, och så finns där en godmodig humor och lite klok livserfarenhet.

Inkokt ruda av Klas Östergren, Polaris 2026.