Författare: Mösstanten

Månadens språk är japanska

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Japanska böcker som jag har läst

När jag var tonåring fick jag Snöns rike av Yasunari Kawabata i present av mina föräldrar. Det måste ha varit i samband med att han fick Nobelpriset. Jag läste den men har bara vaga minnen av snö och en ung kvinna som kanske var geisha. Och mycket riktigt, när jag kollar på Wikipedia utspelas romanen i början av 1900-talet och en man kommer till en kurort och träffar där en ung kvinna som är på väg att bli geisha. Jag var nog på tok för ung när jag läste den och det är så länge sedan. Frågan är: Ska jag läsa om den nu i mars? Jag har inte boken kvar så det får nog bli ett bibliotekslån i så fall.

Jag har också läst Norwegian Wood av Haruki Murakami. Den handlar om en man som minns sin ungdom på 1960-talet om kärlek, sex och saknad.

Av nobelpristagaren Kensaburo Oe har jag läst Tid för fotboll, men minns i stort sett ingenting. När jag läser om boken på Världslitteratur har jag svårt att förstå att jag inget minns. Den verkar både intressant och dramatisk.

Så vad ska jag nu läsa denna månad?

Det är kanske inte så svårt att gissa. Ni ser ju böckerna på bilden. Jag läser Black Box av Shiori Ito och M/T och berättelsen om skogens under av Kenzaburo Oe.

Black box såg jag hos en Instagrammare och blev intresserad. I den berättar Shiori Ito, journalist och filmare, om hur hon blir våldtagen och sin kamp för att få våldtäkten ordentligt utredd. Den känns både relevant och i tiden, tyvärr. Jag hade ju ett inlägg om Klubben förra veckan.

Kenzaburo Oes bok har jag stående på bokvagnen. Än är den inte hyllvärmare och läser jag den denna månad blir den det inte heller.

Och så är frågan om jag ska läsa om Snöns rike?

Månadens språk drivs i år av Scyllas hylla.

Förlorade själar av Nadifa Mohamed

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Förlorade själar handlar om tre kvinnor, eller två kvinnor och en flicka, ska jag väl säga. Det är Kawsar, en äldre kvinna som är änka och som har förlorat sin dotter, det är Filsan som är soldat och det är Deqo som har rymt från flyktinglägret i trakten. De befinner sig alla tre i staden Hargeisa i norra Somalia, nära gränsen till Etiopien. Det är 1980-tal och Somalia styrs av diktatorn Mohammad Siad Barre. Landet heter Somaliska demokratiska republiken, förtrycket är stort, korruption frodas. Det finns också motstånd mot regimen. Somalia är ett land som närmar sig inbördeskrig. Siad Barre har favoriserat medlemmar ur sin egen klan och hövdingar över andra klaner gör motstånd och slåss även inbördes.

Författaren gestaltar trovärdigt människorna och deras villkor i diktaturen. Hur de är tvungna att gå till stadion i Hargeisa för att hylla diktatorn. Vilket våld och vilken godtycklighet de kan utsättas för. Kawsar är ytterst kritisk till regimen. Filsan vill göra karriär inom det militära. Hon är brutal men framställs ändå som en människa som vi kan förstå även om vi inte tycker om det hon gör. Deqo bor i en tunna i ett dike och livnär sig på att sälja frukt som hon har stulit i trädgårdarna. Alla tre kvinnorna blir förlorare på grund av förhållandena i landet.

Somalia är ett land i sönderfall. Det blir svårare och svårare att få tag på mat. En flicka som Deqo lever farligt. Hon lyckas med nöd och näppe fly från att tvingas bli prostituerad. Filsan blir utsatt för sexuella trakasserier av en överordnad. Kawsar blir söndersparkad – av Filsan – när hon har hamnat i arresten därför att hon försökte rädda Deqo från Guddi-aktivisterna som ska hålla ordning på folket.

Förlorade själar är en gripande skildring av de hemska förhållandena under diktaturen i ett land som mer och mer hamnar i kaos. Hur lugnet och allt som är vackert krossas. Människor dödas, hus och hem plundras. Kawsars syster och hennes familj flyr landet, men Kawsar blir kvar i eländet.

Den enda anmärkning jag har på den här berättelsen är att Deqo, Kawsar och Filsan strålar samman i slutet. Just det känns väldigt konstruerat, men å andra sidan ger det lite hopp. Det finns också godhet och människokärlek i den här romanen.

Förlorade själar av Nadifa Mohamed, Natur & Kultur 2015. Översättning: Christina Stalby.

Hett i hyllan #44 – Elise eller det riktiga livet

~ Mösstanten ~ 10 kommentarer

Också här har vi en bok som jag har hittat på bibliotekets bokbytardisk. Jag hade aldrig hört talas om Claire Etcherelli och när jag kollar på nätet finner jag att hon är född 1934 i Bordeaux och är arbetarförfattare, något som är sällsynt i Frankrike. Hon fick sluta skolan eftersom hennes föräldrar inte hade råd att låta henne gå kvar och hon har jobbat på fabrik .

På bokens baksida läser jag ett citat från Simone de Beauvoirs recension i Le Nouvel Observateur:

Lyssna på denna kvinna … en riktig bok, en helgjuten bok. Om arbetet, ja just slitet vars dagliga verklighet vi vet så lite om. Men också – Paris som det var 1959, sjukt av rasism – en underbar, tragisk kärlekshistoria mellan en algerier och en fransyska. Och framför allt en människa, en kvinna som talar med en röst av oförglömlig äkthet.

Elise eller det riktiga livet fick Feminapriset som är ett litteraturpris grundat 1904 för att framhäva kvinnliga författare eftersom det prestigefyllda Concourtpriset enbart hade delats ut till män. Romanen är filmatiserad.

Boken publicerades 1967 i Frankrike, kom på svenska 1975 och den här pocketboken är från 1988.

Elise eller det riktiga livet, Prisma 1988. Översättning: Jan Wahlén.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Klubben av Matilda Gustavsson

~ Mösstanten ~ 10 kommentarer

När oegentligheterna runt kulturscenen Forum började komma ut genom artikeln i DN med 18 kvinnor som berättade om sexuella övergrepp hade jag aldrig hört talas om det här stället i Stockholm tidigare. Jag är säker på att heller inte huvuddelen av Sveriges befolkning hade gjort det.

Men jag är ganska säker på att hade jag kommit till Forum och tagit del av de föreställningar och konstutställningar som visades där så hade jag tyckt att mycket av det var bra. Jan-Claude Arnault och hans hustru Katarina Frostenson gjorde en betydande kulturgärning genom att driva verksamheten på Forum, det kan nog ingen förneka, och det framhåller också Matilda Gustavsson i sin bok Klubben. Det var hon som skrev artikeln i DN och här har hon arbetat vidare på samma tema. Det verkar vara ett gediget arbete och innehållet i boken är mycket trovärdigt.

Det är en smutsig byk som kommer fram. Sexuella trakasserier och sexualbrott, svarta minimala löner har betalats ut till medverkande på Forum, konstverk från utställningar har försvunnit och konstnärer har inte fått betalt för sina sålda verk. Forum finansierades av Svenska akademien, Statens kulturråd och Stockholms stad, om jag inte minns fel. Forum hade ett starkt band med Akademien och även akademimedlemmar, deras hustrur och döttrar blev trakasserade. Ändå fick detta pågå år efter år efter år. När jag läser den här boken tycker jag att Klubben både kan syfta på Forum och på den ”klubb” med maktmänniskor inom kultureliten som tydligen tyckte att det här beteendet var okej.

Att bara någon enstaka av de trakasserade kvinnorna protesterade offentligt förvånar mig inte alls. Jag, och många med mig, vet hur svårt det är att berätta om sådant. Kanske klarar man inte ens av att berätta för sin bästa väninna eller sin man. På något sätt hamnar skammen på kvinnan och inte på förövaren. Dessutom var många av kvinnorna beroende av Arnaults välvilja för att komma vidare i sin karriär, eller åtminstone fick han dem att tro det. Och banden mellan Akademien och Forum var starka. Många som uppträdde på Forum har fått stipendium av Akademien och flera som fanns i kretsen har blivit ledamöter. Och i en kultur där alla vet och där många ser vad som pågår, men ingen gör något, är det inte lätt för offret att ha mod och kraft nog att protestera.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om innehållet i den här boken. Många av er har nog redan läst den. Om ni inte har gjort det rekommenderar jag er att göra det. Den är välskriven, trovärdig, spännande och lättläst och den har ett viktigt innehåll. En bild av en märklig man kommer fram: Trevlig och karismatisk, otäck, lögnaktig och despotisk. Kulturgeniets rätt? Ett övermänniskoideal?

Ska jag läsa Katarina Frostensons försvarsskrift K? Eller ska jag låta bli?

Klubben av Matilda Gustavsson, Bonniers 2019.

Tisdagstrion – Bibliotek, bokhandel eller bokcirkel i boken

~ Mösstanten ~ 29 kommentarer

Redan förra året bestämde jag att Bokhandlaren i Kabul av Åsne Seierstad skulle ingå i mina hyllvärmare2020 och nu har jag läst den. En bok med komplikationer som inte bara handlar om tryckning och förstörelse av böcker utan om hur livet kunde te sig för en familj i Kabul strax efter att talibanerna hade besegrats. Titeln är en länk, jag skrev om den i fredags här på bloggen.

Brev till en bokhandel av Helene Hanff har jag faktiskt inte läst, men jag har sett filmen. Den handlar om tjugo års brevväxling mellan Helene Hanff och ett antikvariat på 84 Charing Cross Road i London. Det här är en pocket som står på min bokvagn och den innehåller också uppföljaren Hertiginnan av Bloomsbury street som handlar om Helene Hanffs beök i London när bokhandeln lagts ner. Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan jag läser den.

Biblioteket i Babel – en novell av Jorge Luis Borges. Jag hade den som månadens novell på bloggen igår och titeln är en länk till det inlägget.

Tisdagstrion drivs av Ugglan & Boken.

Biblioteket i Babel – novell av Jorge Luis Borges.

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Biblioteket i Babel som finns i den här antologin med samma titel har jag länge velat läsa. Det var titeln som lockade mig först. Sen kom det en parfym med samma namn som var inspirerad av Borges. Jag testade den för jag tänkte att den kunde passa mig, bibliotek och allting, men det blev inget köp. Sedan läste jag något positivt om Borges någonstans och efter långt om länge har jag nu läst novellen.

Det ångrar jag inte även om det är ganska svårt att skriva om den. Borges liknar universum vid ett bibliotek, men inte ett bibliotek så som vi känner till det.

Universum (som andra kallar Biblioteket) består av ett obestämt eller kanske ändlöst antal hexagonalgallerier, med stora ventilationsbrunnar i mitten, vilka är omgivna av mycket låga balustrader. Från alla hexagoner kan man i oändlighet se de lägre och övre våningarna. Galleriernas placering är invariabel. Tjugo hyllor, fem långa hyllor på varje sida, täcker alla sidor utom två. Deras höjd som är lika med avståndet från golv till tak, överskrider knappast en ordinär bibliotekaries längd.

Så börjar novellen, med en noggrann redogörelse över bibliotekets beståndsdelar. Sedan fortsätter Borges att berätta om böckerna och skrivtecknen och mer och mer framkommer att vi inte förstår skriften, att vi inte kan greppa helheten. Olika försök att förstå biblioteket som är universum har inte lyckats och jag tänker på både försök genom tro och fysikernas matematiska formler fast det i novellens bibliotek bara förekommer bokstäver, komma och punkt. Novellen har på så sätt en utveckling från det konkreta till det ogripbara fast den inte har någon handling. Och också från det lugnt konstaterande till det förtvivlade.

Biblioteket i Babel är inte lätt att läsa, på sätt och vis liknar den mer poesi än prosa. Den lämnar mycket till läsaren att fundera över och jag är glad att jag har läst den. Novellen är ytterst allvarlig men också ironisk och ganska rolig på vissa ställen. Den skrevs 1941, alltså under andra världskriget och det finns också en förtvivlan över tillståndet i världen i novellen. Jag har läst den två gånger nu, men jag är övertygad om att den tål att läsas om och om igen och att man kan få ut nya upplevelser och synvinklar och detaljer ur den för varje gång. Den innehåller så mycket. Jag ser till exempel också en frustration över att språket inte räcker till, oförmågan som alltid finns hos en författare, att hen aldrig når fram till den fullkomliga texten.

Biblioteket i Babel av Jorge Luis Borges, en novell ur samlingen Biblioteket i Babel, Bonniers 1963. Översättning från spanskan av Sun Axelsson i samarbete med Marina Torres.

Bokhandlaren i Kabul av Åsne Seierstad

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Åsne Seierstad kom till Kabul med Norra alliansen när talibanerna föll i oktober 2001. Där, i en bokhandel vars hyllor bågnade av böcker på många språk, träffade hon bokhandlaren som hon i den här boken kallar Sultan Kahn. Hon bad att få leva med hans familj för att sedan kunna skriva en bok. Hon var välkommen att bo hos bokhandlaren och hans stora familj och flyttade in där. Kvinnor har en mycket underordnad ställning i Afghanistan men Åsne Seierstad hade som västerländsk kvinna en annan status och kunde umgås både med männen och kvinnorna.

En stor del av boken handlar om Sultan Kahns kamp för yttrandefriheten och hans verksamhet som bokhandlare. Han har suttit i fängelse på grund av sin verksamhet och levt i landsflykt i Pakistan. Vi får också läsa om hur talibanerna förstörde böcker och bilder på levande väsen för sådana fick inte förekomma. Sultan Kahn var en betydande affärsman och hade flera bokhandlar. Piratutgåvor av alla möjliga böcker var vanligt och dessa trycktes i Pakistan.

Men den största delen av boken handlar ändå om familjens liv och kvinnornas situation. Allt är levande beskrivet och boken blir på så sätt ett viktigt vittnesbörd om hur förhållandena var i Kabul i början på 2000-talet.

Det är Sultan Kahn som bestämmer och hans ord är lag. Nästan inget kan företas utan att han har bestämt att så ska ske. Hans söner måste göra som han säger och flera av dem får slava i bokhandlarna istället för att vidareutbilda sig. Kvinnorna har inte mycket att säga till om och också det faktum att de nästan inte kan göra någonting utan att dra skam över sig och familjen begränsar deras tillvaro till något som vi skulle känna vara ett fängelse. Ändå finns exempel på kvinnor som på alla sätt och vis försöker få möjlighet att arbeta och att studera.

Boken är bra skriven, lättläst och spännande. Den är en dokumentärroman. Men det finns några problem med den här romanen. Den är till synes mycket dokumentär men också litterär. Åsne Seierstad går in i många av personerna och skildrar hur de tänker och känner. Även om författaren gör sitt bästa för att vara trogen mot det hon får veta kommer ändå författarens skapande att göra att det blir något annat. Några av familjemedlemmarna kan prata engelska och dem har väl författaren kunnat prata med, men de flesta måste hon ha pratat med genom tolk. Kanske har tolken varit någon av de engelskkunniga. Kanske har de berättat i andra hand om andra familjemedlemmar? Ändå berättar hon tvärsäkert i romanen om vad människorna upplever och tänker och känner. Jag försöker föreställa mig hur det skulle vara om en författare flyttade in hos oss och sedan skrev en roman om oss som innehöll många personliga och även pinsamma detaljer och där många människor lätt kunde förstå vilka hon skrev om. Hur skulle jag känna mig då?

Bokhandlaren stämde också Åsne Seierstad och krävde skadestånd för den skada som han ansåg att han och hans familj hade lidit och 2010 dömde Oslo tingsrätt Åsne Seierstad att betala 125 000 till bokhandlarens fru, Suraia Rais, för att Seierstad hade kränkt hennes privatliv.

Jag känner mig kluven. bokhandlaren i Kabul är en bra roman om ett angeläget ämne men är det etiskt riktigt att använda sig av människor på det här viset?

Bokhandlaren i Kabul – ett familjedrama av Åsne Seierstad, Pan 2003. Översättning: Jan Stolpe.

Hett i hyllan #43 – Öken

~ Mösstanten ~ 10 kommentarer

En bokvagnsvärmare igen. Den här boken hittade jag på bokbytardisken på biblioteket. Nobelpristagare, tänkte jag, och dessutom en som jag inte hade läst något av så den tog jag med hem och satte på bokvagnen.

Öken ska bestå av två sammanvävda berättelser, dels om pojken Nour som följer sitt folk på flykt undan den franska kolonialmaktens trupper, dels om flickan Lalla som också bor i öknen men som flyr till Marseilles för att slippa ett arrangerat äktenskap och som hamnar i slumkvarteren.

Romanen som publicerades 1980 blev Clézios stora genombrott och belönades med Franska akademiens Paul Morand-pris. Den kom på svenska 1984 och år 2008 fick J.M.G. Le Clézio nobelpriset i litteratur.

Enligt Wikipedia har Le Clézio studerat och undervisat på många universitet i världen. Han har rest och vistats i ökenlandskap och levt med tuareger i Sahara och indianer i Panama.

Öken av J.M.G Le Clézio, Norstedts 2008. Översättning: Ulla Bruncrona.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Kartor av Nuruddin Farah

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Askar föds i Ogadenprovinsen som tillhör Etiopien, men huvuddelen av befolkningen där är somalier. Hans mor dör i samband med förlossningen och den etiopiska kvinnan Misra tar hand om honom. Hon är en underlydande till Askars farbror Qorrax som bor strax intill med sina fruar och barn. Han känner ansvar för Askar men han är en våldsam despot och han utnyttjar Misra sexuellt.

Så startar Somalia krig för att erövra Ogadenprovinsen och Askar får åka till sin farbror Hillaal i Mogadishu. Där är livet ett helt annat.

Det är mycket som ställs mot vartannat i den här romanen: det traditionella livet i Ogaden mot det moderna i Mogadishu. Farbror Qorrax som misshandlar sina fruar och barn och även Askar mot farbror Hillaal som är mild och resonerande. Han lagar all mat och hans fru Salaado kör bilen. I Ogaden sätts Askar i koranskola där den viktigaste pedagogiska metoden är att misshandla honom, men i Mogadishu får han gå i vanlig skola och hans farbror och faster diskuterar ständigt och vänder och vrider på allt och farbrodern ställer frågor till Askar och ber om hans åsikt och vill att han ska tänka och fundera. Hur ska han finna sin väg i denna splittring och bland dessa motsägelser? Vem är han i allt det här?

Romanen heter kartor och Askar sätter upp kartor i sitt rum, kartor och speglar. Somaliska språket och somalisk kultur finns i många länder. Gränserna är satta av kolonialmakterna. På kartorna kan Askar få en överblick över det somaliska området. De ger en förenkling av verkligheten. Men inget är enkelt. Askar blir nationalist och vill ge sig ut i kampen. Samtidigt är Misra som han älskar, hans mor i praktiken, etiopiska. Hon blir anklagad för att vara förrädare och hon har också ett förhållande med en etiopisk officer. Hur ska den nationalistiske Askar tackla det?

Romanen är skriven som om den är Askars berättelse om sin barndom och ungdom. Författaren använder tre berättarperspektiv, jag, du och han. Det känns inte konstigt alls. Det ena glider över i det andra. Självbiografiska böcker har också skrivits på alla tre sätten men då har författaren använt något av dem genomgående. Kanske har Naruddin använt alla tre för att gestalta komplexiteten och splittringen? Det blir lite olika, det känns lite olika att läsa avsnitten beroende på tilltalet, men samtidigt känns hela texten som om den kommer från Askar.

Kartor är en mycket intressant roman, mycket vacker och poetisk bitvis. Den är inte helt lättläst men verkligen värd att läsas. Den rekommenderas.

Kartor av Nuruddin Farah, Modernista 2015. Översättning: Lennart Olofsson.

Tisdagstrion – Över generationsgränserna

~ Mösstanten ~ 24 kommentarer

Ett intressant tema som man kan hitta här och där i litteraturen. Jag har valt dessa tre böcker:

Månen vet inte av Niklas Rådström. Det är en fin uppväxtskildring där den nu vuxne Kristian berättar om sin barndom och sin farmor.

Väsen – ett familjedrama av Domenico Starnone. Här är det morfar Daniele som berättar om när han passade sitt fyraåriga barnbarn några dagar medan föräldrarna var på konferens.

Fäder och söner av Ivan Turgenjev. Ja det hörs ju på titeln att det handlar om generationer här men i romanen finns inte bara far-son-relationen utan också ett exempel på något som inte är så ovanligt i litteraturen – en äldre man som har ett förhållande med en ung flicka. Studenten Arkadij Kirsanovs far som är änkling har nämligen ett kärleksförhållande och även ett litet barn med en ung flicka. Det är inte det som är huvudtemat i boken. Jag bara noterar att även detta över-generationsgränserna-tema finns också här.

Eftersom jag har läst och skrivit om alla tre böckerna är titlarna länkar.

Temat och hela idén till Tisdagstrion kommer från Ugglan & Boken. Titta in där så får du tips om många fler böcker.