Bokrean – kommer jag att köpa något?

Var ligger skärpan i den här bilden? Ja inte på bokreakatalogen i alla fall. Snart kommer den, bokrean, men jag känner mig inte särskilt taggad i år. För en inte helt ung kvinna som jag är känns det lite konstigt att Ålevangeliet redan reas ut. Så var det minsann inte förr. Allt går så snabbt nu för tiden. Det kan vara lite svårt att hänga med, men å andra sidan har jag ju nytta av snabbheten. Bara det att jag direkt kan kolla upp något som jag undrar över. Så var det minsann inte förr.

Finns det då något intressant på rean? Absolut. Edit Södergrans samlade dikter, det skulle kunna vara något för mig. Monsieur Andesmas eftermiddag av Marguerite Duras och två böcker av Elena Ferrante, absolut intressant, kanske vill jag ha dem i bokhyllan? Eller? John Fowles samlaren. Jag blir i alla fall påmind om den och den åker in i min läslista. Jag har läst Illusionisten och jag vill nog också läsa Samlaren. Och så finns mycket August Strindberg för den som vill ha det.

Sist men inte minst funderar jag på Anna-Karin Palms biografi om Selma Lagerlöf. Den är så omfångsrik så om jag ska läsa den behöver jag säkert äga den. Men vill jag?

Som ni märker känner jag mig lite vankelmodig inför årets bokrea. Förra året köpte jag lite och jag är nöjd med böckerna som kom hem till mig. Men hur blir det i år?

Flickor av Stig Claesson

Håkansson och hans vän är på järnvägsstationen i Falköping en söndagsmorgon och väntar på tåget. De sitter i serveringen, betjänade av servitrisen Edith. Håkansson och hans vän talar om flickor som de har känt tidigare i livet. Det blir inga riktiga berättelser om flickorna utan mest ett tradigt samtal som går runt, runt. Ibland när jag läser känner jag att jamen nu, nu blir det bättre, nu får det lite tyngd. Edith kommer också med en del bra inpass. Men så börjar snart det tjatiga igen.

Jag vet inte. Kanske ville författaren gestalta två inte helt unga mäns tjat? Hur tråkigt det kan vara att sitta i Falköping mellan två tåg? Antagligen är det meningen att det ska vara lite roligt. Att den som läser ska le lite. Men humor är svårt. Det som den ena skrattar åt tycker den andra bara är platt. Jag faller i alla fall inte för den här boken. Jag har inte läst mycket av Stig Claesson men det jag har läst var bättre än detta.

Flickor av Stig Claesson, Bonniers 1979.

Hett i hyllan #42 – Pil i det blå

Pil i det blå är första delen av Arthur Koestlers självbiografi. Den publicerades med titeln Arrow in the Blue i London år 1952 och den handlar om hans barndom och ungdom. Han föddes 1905 i Budapest, började en utbildning till ingenjör i Wien, blev sionist och for till Palestina men återvände till Europa 1929. 1931 blev han medlem i Tysklands kommunistiska parti.

På bokens baksida läser jag att Herbert Tingsten skrev så här i DN:

Koestlers ungdomsliv var så omväxlande och händelserikt, hans intellektuella och moraliska hållning så komplicerad att han haft ett överrikt stoff att gestalta … Till stor del är boken helt enkelt lysande genom sin framställningskonst och sin ovanliga intellektuella skärpa … hans bok hör till de väsentliga vittnesbörden från vår tid.

Jag har läst Koestlers roman Natt klockan tolv på dagen som handlar om utrensningarna under Stalin på 1930-talet. Jag minns inte så mycket av den om sanningen ska fram, så jag skulle nog vilja läsa om den. Pil i det blå vill jag också läsa och även andra delen av hans självbiografi som står bredvid, Den osynliga skriften. Men än så länge är båda de här böckerna hyllvärmare.

Pil i det blå av Arthur Koestler, Prisma 1966. Översättning Nils Holmberg.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Mårbackasviten av Selma Lagerlöf

I Mårbackasviten finns tre självbiografiska böcker samlade som Selma Lagerlöf ursprungligen publicerade på 1920- och 1930-talet. Det är Mårbacka (1922), Ett barns memoarer (1930) och Dagbok för Selma Lovisa Ottilia Lagerlöf (1932). Mårbacka består av historier från hennes barndom och historier som hon har hört berättas om livet på Mårbacka före hennes tid. I ett Ett barns memoarer berättar hon om sin barndom på Mårbacka och i Dagbok har hon blivit tonåring och bor en tid hos släktingar i Stockholm.

Boken har ett härligt språk och är lätt att läsa. Vi får en inblick i Selma Lagerlöfs barndom och även många historier om personer i trakten, ibland med övernaturliga inslag. Centrala gestalter är naturligtvis Selma Lagerlöf själv och hennes far. I Mårbackasviten beskrivs en tillvaro som styrs av hennes far och levs med honom i centrum. Han var charmig och omtyckt. Hans födelsedag i augusti firades stort varje år. Hela traktens folk kom dit och upplevde teatertablåer, sångframträdanden och den vackert upplysta trädgården. Hennes far verkar storvulen och älskar att stå i centrum. Han startar stora projekt, men genomför dem inte på ett klokt sätt. Selmas kärlek och längtan efter faderns erkännande genomsyrar hela boken. Men hon får det aldrig.

När hennes pappa blir sjuk lovar hon gud att hon ska läsa hela bibeln från början till slut. Om hon gör det kommer säkert hennes far att bli frisk. Så hon läser bibeln dag efter dag. Faderns sjukdom är långvarig. Han blir bättre men inte helt frisk. Hon berättar inte för någon varför hon läser bibeln men människorna omkring henne märker att hon gör det. När de har mycket gäster på Mårbacka får inte alla barn plats i barnkammaren. Selma får ligga i hörnsoffan i föräldrarnas sovrum. Då hör hon föräldrarna prata om hennes bibelläsning och mamman förklarar för pappan att hon tror att Selma läser bibeln för att pappan ska bli frisk. Hans reaktion är: ”Det är väl aldrig möjligt, att flickan kan vara så enfaldig.”

Det här är en av sprickorna i hennes vackra porträtt av fadern. På så sätt, eftersom berättaren verkar älska och idolisera sin far och vi samtidigt får glimtar av en självisk och slösande man, blir det en stark upplevelse att läsa den här boken. Texten har en naiv ton som gör den mycket trovärdig. Till det kommer Selma Lagerlöfs berättarglädje och förmåga att måla upp scener och miljöer och berätta om olika människor. Mårbackasviten ger också en inblick i hur livet kunde te sig på en större gård i Värmland och även i en borgarfamilj i Stockholm i slutet av 1800-talet.

Mårbackasviten rekommenderas.

Mårbackasviten av Selma Lagerlöf, Modernista 2019.

Tisdagstrion – Kärlek med förhinder

Kärlek med förhinder är inte alls ovanligt och nu har det slumpat sig så att jag nyligen har läst tre böcker som passar mycket bra in på det här temat.

Först har vi Lady Chatterley’s Lover av D.H. Lawrence. Om Ladyn som förälskar sig i skogvaktaren. Klassklyftor var ett rejält kärlekshinder på 1920-talet.

Sedan har jag läst Människornas jord av Pramoedya Ananta Toer. Den är årets första fempoängare, en fantastiskt bra bok och i den finns sannerligen kärlek med förhinder och hindret är kolonialmakten.

Och sist men inte minst har vi här Ett halvt liv av kärlek av Eileen Chang. Där är hindren klassklyftor, hyckleri, en illvillig syster och en man som tar vad han vill ha.

Jag har skrivit om alla tre böckerna så titlarna är länkar.

Och vem har givit oss det här spännande temat om inte Ugglan och Boken.

Tvivel – diktsamling av Nicko Smith

Nicko Smiths diktsamling Tvivel handlar om tro och tvivel. Finns Gud? Finns en god Gud? Hur kan Gud låta allt hemskt hända? Jag tolkar diktsamlingen som att den också handlar om att vara bipolär, om depression men klätt och uttryckt genom Jobs bok i bibeln och tvivel på Gud.

Vi har alla våra prövningar Job
Du hade din kamp och jag har min

Tänker på själslig cancer
en kronisk mardröm, den bipolära verkligheten

Psykiatrins historia från kallbad till isolering
och vidare till stabilisering av sinnet
med hjälp av små vita piller

Job är en biblisk gestalt och man kan läsa om honom i Jobs bok i gamla testamentet. Job är en rättrådig man som lever i högsta välmåga men Gud prövar honom för att se om han fortfarande tror på Gud och lovprisar honom när han utsätts för svårigheter. Alla hans djur och tjänare och hans söner och döttrar dödas och all hans egendom förstörs. Efter det får Job en sjukdom och hans kropp blir täckt av bölder.

Bibelns svar blir, så vitt jag förstår, att Gud är skaparen av allt och vi kan inte begripa varför Gud har skapat elände och lidande utan vi ska finna oss i det och lovprisa den allsmäktige. Och gör vi så går det bra för oss.

Men Jobs bok betyder och har betytt mycket för människorna och i diktsamlingen Tvivel har Nicko Smith satt citat ur Jobs bok jämsides med sin egen text som i dialog eller som förstärkning.

Jag tycker att det är bra. Citaten ur bibeln är lite mer kompakta medan Smiths text är luftigare och den har naturligtvis modernare bilder. Jag provade att läsa diktsamlingen och hoppa över alla bibelcitaten. Det gick, det också, men då hade jag redan tagit del av dem vid den första genomläsningen och jag visste att de fanns där.

Nicko Smiths text är levande och gripande och, hur ska jag förklara nu, inte galghumoristisk på vissa ställen, men kanske nästan. Han låter ett helt uppslag bestå av bara frågetecken, som i konkret poesi. Det är ju ytterst allvarligt.

Tvivel är väl värd att läsas. För mig fungerar den bäst om jag läser den rakt igenom som när jag läser en berättelse. De olika dikterna och bibelcitaten bildar en mosaik med mycket mörker och smärta men också ljusglimtar och gråhet. Ibland är det vardagligt och till synes banalt, ibland är det högstämt. Jag uppskattar att Nicko Smith inte räds det högstämda och jag tycker om att olika bitar som inte verkar höra ihop är ihopsatta till en frågande, splittrad helhet. Jag avslutar med ännu ett citat från Nicko Smiths dikter:

Har du humor, Gud
skrattar du i himlen
eller går all tid åt
att gråta
åt människan
som sakta men säkert
utplånar sig själv?

Tvivel – diktsamling av Nicko Smith, eget förlag 2019.

Ett halvt liv av kärlek av Eileen Chang

Manzhen arbetar på kontoret på en fabrik i 1930-talets Shanghai. Där möter hon Shijun som är son till en välbärgad köpman. De blir förälskade men de har mycket emot sig. Manzhens far dog när hon var barn. För att försörja familjen började hennes storasyster arbeta som dansflicka och blev prostituerad. Shijuns familj är gammaldags och en flicka från en familj som Manzhens måste vara dålig. De älskande skiljs åt och efter många år möts de igen.

Kvinnorna har det inte lätt i det här samhället. De rika männen tar sig konkubiner och det får fruarna finna sig i. Konkubinernas villkor är heller inte de bästa. Fruarna har vissa lagliga rättigheter som konkubinerna inte har. Dubbelmoralen härskar. Männen med pengar träffar dansflickor och prostituerade och det tycker de är en självklarhet, medan naturligtvis inte en flicka från en sådan familj får bli deras sons fru. De unga flickorna från de fina familjerna ska bli hustrur och helst inte läsa på universitet. Att det anses rätt att ett våldtäktsoffer gifter sig med förövaren förekommer också här om än den yngre generationen inte håller med om det.

Eileen Chang beskriver många olika människor i boken. Den utspelas både i rika och fattigare kretsar. Ofta skriver hon rakt på att en person är svartsjuk eller ledsen. Jag brukar ha svårt för sådana böcker, men här fungerar det. Handlingen framskrider långsamt och detaljrikt och resultatet blir en rörande kärlekshistoria som den krassa verkligheten sätter stopp för. Romanen ger en inblick i förhållandena i 1930-talets Kina och särskilt i borgerskapets liv och kvinnornas villkor. Vi får också en känsla för livet i Shanghai som är modernare än i Shijuns hemstad. Mot slutet av romanen angriper Japan Kina och Shanghai blir ockuperat. Det har en viss betydelse i romanen men ingen framträdande roll. Huvudvikten ligger i relationerna mellan människorna.

Ett halvt liv av kärlek är en bra bok som jag rekommenderar.

Ett halvt liv av kärlek av Eileen Chang, Atlantis 2019. Översättning: Anna Gustafsson Chen.

Månadens språk – hos mig – är somaliska

Månadens språk är ”östafrikanska språk” och orsaken till att vi fick ett så brett val tror jag beror på att Scyllas hylla vill göra det lite lättare för oss. Jag antar att jag inte är den enda läsaren eller bloggaren som inte har läst särskilt mycket afrikansk litteratur. Det finns ett bra ställe på nätet som heter Världslitteratur.se och där tittade jag på vilka länder som räknas till Östafrika och då valde jag Somalia. Jag har aldrig förr läst något av en somalisk författare, men nu gör jag det alltså.

Det somaliska språket finns, som så många andra språk i flera länder: Somalia, Djibouti, Etiopien och Kenya. Jag har valt två somaliska författare, Nuruddin Farah och Nadifa Mohamed. Nu verkar det som om båda de här författarna skriver på engelska, så egentligen borde kanske utmaningen heta Månadens land eller stat. Jag tror inte att någon av de här två böckerna är författade på somaliska men de handlar om Somalia och båda författarna kommer därifrån fast Nadifa Mohamed är född 1981 och flyttade med sin familj till London redan 1986, men hon har i alla fall rötter i Somalia.

Nuruddin Farah är född 1945. Han har levt många fler år i Somalia men en mycket stor del av sitt liv har han bott utomlands. Han har en stor produktion och jag har valt att läsa hans roman Kartor (Maps). Det är en fristående första del av romantrilogin Blod i solen.

Av Nadifa Mohamed har jag valt Förlorade själar som ska handla om tre generationers kvinnor i inbördeskrigets Somalia.

Om du klickar på namnen kommer du till Wikipediasidorna om de två författarna.

Det är alltså Scyllas hylla som driver Månadens språk i år. Titta in där så får du mer information om månadens språk.

Hett i hyllan #41 – Walters dotter

Ännu en hyllvärmare från bokvagnen.

Lídia Jorge är en portugisisk författare och Walters dotter ska vara en stark och gripande berättelse om kärleken mellan en far och en dotter. Den ska handla om en familj, en isolerad gård och ett samhälle med sina oskrivna lagar som långsamt äts upp av den moderna civilisationen. Tiden verkar vara början av 1960-talet.

På omslagets baksida finns ett långt citat ur romanen. Här är lite ur det:

Där fanns Maria Emas pojkars lätta, ännu barnsliga steg som knappt nuddade marken och som på sättet de for fram över korridorgolvet efter varandra påminde om ett gäng smågnagare på flykt. Som kontrast fanns Francisco Dias tunga stövelsteg, stövlar försedda med två rader glänsande spikar som gav ljudet en järnton som följde honom överallt, som om han bar med sig en krona på fötterna. Och så var det Custódios steg, lättare än faderns visserligen, men metallförstärkningen fanns där också och stötte här och där i sin osymetriska haltande gång mot tegelplattorna och cementen.

Romanen Walters dotter kom ut i Portugal 1998 ch blev prisbelönt.

Walters dotter av Lídia Jorge, Brombergs 2001.

Hett i hyllan sköts av Bokföring enligt Monika.

Människornas jord av Pramoedya Ananta Toer

Människornas jord är del ett av en episk kvartett historiska romaner från Indonesien. Den kallas Burukvartetten och den framförde författaren för sina medfångar under 15 år då han var politisk fånge på ön Buru.

Människornas jord utspelas på Java och huvudsakligen i Surabaya. Det är i slutet av 1800-talet. Huvudperson är ynglingen Minke som är elev sista året på det holländska gymnasiet. Java är en del av Nederländska Ostasien, kronkolonin som bildades år 1800. Minke är i början bländad av det västerländska men under berättelsens gång framträder orättvisorna och förtrycket mer och mer. Minke är infödd och tillhör en gammal javanesisk adelssläkt. Juridiskt räknas han dock till gruppen infödda som är den lägsta. Lagen i kronkolonin delar människorna enligt ras: vita, indos och infödda. Indos är av blandras, en vit far och en infödd mor resulterar i en indo.

Minke har svårt att finna sig tillrätta. Han med sin västerländska utbildning hör inte längre hemma i det traditionella javanesiska samhället. Samtidigt kan han aldrig bli en fullvärdig medlem av den europeiska befolkningen i landet fast han är intelligent och bland de duktigaste i skolan. Nederländska ostinidien är ett starkt rasistiskt samhälle

I romanen gestaltas kvinnornas svåra situation. Traditionellt enligt kulturen i landet är det männen som styr. Till det tillkommer kolonialmaktens förtryck. I landet finns ett system med konkubiner. Vita män tar sig ofta en sådan. Hon kan ha blivit såld av sin far till den vite mannen, en slav alltså, men i folkets allmänna medvetande är hon en omoralisk person. Allt dåligt kommer från henne. Om de får barn blir de indos och har alltså högre status än sin mor. Den vite mannen kan erkänna barnen som sina inför lagen, men då förlorar modern alla rättigheter till sina barn. Dessutom finns bordeller här och där. Trafficing fanns redan på den här tiden. Prostituerade såldes mellan olika bossar och fick tjänstgöra som slavar på bordellerna.

Men Människornas jord är också en vacker kärlekshistoria och där finns en stark kvinna, nämligen modern till flickan som Minke förälskar sig i. Modern är konkubin, helt outbildad när hon såldes av sin far till den vite mannen, men hon har lärt sig holländska och mycket mer än det. Hon sköter ett stort jordbruksföretag utanför Surabaya.

Författaren berättar levande och spännande. Som läsare lever jag med i historien samtidigt som jag lär mig mer om förhållandena i Nederländska Ostasien och får uppleva det myllrande Surabaya där människor från olika nationer och kulturer bor. Inga människor är endimensionella. Det finns progressiva vita och förtryckande infödda. Människornas jord är en hjärtskärande historia som jag lämnar med önskan att läsa fler delar av Burukvartetten. Mycket bra. Årets första fem stjärnor.

Människornas jord av Pramodeya Ananta Toer, Leopard 2003. Översättning: Roy Isaksson.

Burukvartetten består av: Människornas Jord, Ett barn av alla folk, Fotspår och Glashuset.