Författare: Mösstanten

Inget av det där – Novell av Samanta Schweblin

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Månadens författare i Novelltolvan är Samanta Schweblin. Jag har lånat hennes novellsamling Sju tomma hus på biblioteket, och nu har jag läst den första berättelsen i samlingen, Inget av det där.

En åldrad mor kör runt i ett villaområde med sin dotter på passagerarsätet. Dottern frågar vad hon håller på med, fast det vet hon egentligen. Tittar på hus, säger modern.

De är enorma. Präktiga på sina kullar med friskt gräs, de riktigt lyser i det starka eftermiddagsljuset. Min mamma suckar, hon håller kvar händerna på ratten och lutar sig bakåt mot sätet. Hon kommer inte att säga så mycket mer. Kanske vet hon inte vad hon ska säga. Men det är precis vad vi gör. Vi tittar på hus. Vi tittar på andras hus. Att nu försöka tolka det skulle kunna bli droppen som får bägaren att rinna över, en bekräftelse på att mamma har slösat bort min tid så långt tillbaka jag kan minnas. Hon lägger i ettan, och till min överraskning slirar hjulen till och hon lyckas få bilen att rulla. Jag tittar mot korsningen bakom oss, förstörelsen vi lämnar efter oss på den sandiga jordvägen, och jag ber inombords att ingen av bostadsområdets väktare ska märka att vi gjorde samma sak i går, två korsningar tidigare, och på ett ställe till närmare utfarten. …

Den här novellen är oroande. Man vet inte vad som ligger bakom, det får man själv fundera på som läsare. Inget av det där är en bra novell och en bra början på en novellsamling.

Samanta Schweblin är en argentinsk författare och hon är flerfaldigt prisbelönad för sina noveller. Detta är den första novellen jag läser av henne. Tidigare har jag läst romanen Räddningsavstånd.

Inget av det där – Novell av Samanta Schweblin ur samlingen Sju tomma hus, Tranan 2023. Översättning: Annakarin Thorburn.
Novellsamlingen publicerades första gången 2015 (Sietes casas vacías).

Fars rygg av Niels Fredrik Dahl

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Författaren Niels Fredrik Dahl har skrivit en roman om sin far, om det han vet och det han inte vet. Hans farfar var domare i Alexandria, en norsk jurist i en av de blandade domstolarna i landet, där jurister av flera nationaliteter arbetade tillsammans med egyptiska. År 1926, när han var fem år gammal, flyttade Niels Fredrik Dahls far till Alexandria med sin mor och far och han bodde där tills han var tretton år gammal. Då lämnades han i Norge för skolgång och fick bo inackorderad hos rektorsfamiljen medan modern och fadern bodde i Alexandria. Efter det blev det internatskola i Schweiz och han träffade inte sina föräldrar särskilt mycket under dessa år.

Fars rygg handlar om ensamhet. Pojkens far är en dominerande person som man inte kan säga emot. Mamman gör som han vill. Hon är udda och känslig och flyter in i sin egen värld. Ensamhet och tystnad och att vara utanför, så blir pappans liv. Han kan inte de sociala koderna när han kommer till Norge, han får inga vänner och i rektorsfamiljen finns en stor sorg över en son som har dött. Det är smärtsamt att läsa om pojkens längtan efter fadern och hur den grusas. Fadern är aldrig där för honom, egentligen inte heller när han är på semester i Norge. Fadern är en stor dominerande egoist som kan blända människor med sin bil och sin uppenbarelse. Mamman är svag och alltför mycket i sin egen värld för att orka vara ett stöd åt sin son.

Det är alltså en ganska sorglig roman som Niels Fredrik Dahl har skrivit. Hans farfar benämns i romanen som Domaren och jag känner vånda över alla egoistiska, dominerande människor som ställer till så mycket för andra både i det privata och ute i världen. Men den här romanen berättas med omtanke och eftertänksamhet. Människorna och miljöerna framträder som starka bilder i mitt inre när jag läser. Och jag tänker: så här blev det, och nu sitter författaren och tittar på de få fotografier han har av sin far och sina farföräldrar. Hans far fick ju ett liv och ett sammanhang trots allt.

Fars rygg av Niels Fredrik Dahl, Natur & Kultur 2025. Översättning: Gun-Britt Sundström.
Romanen publicerades på norska 2023 och belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2024.
Svenska Wikipedia om Niels Fredrik Dahl.
Norska Wikipedia om Niels Fredrik Dahl.

Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata

~ Mösstanten ~ 9 kommentarer

Keiko Furukura är 36 år men fortfarande arbetar hon i en liten närbutik. Det borde hon inte enligt den allmänna meningen. Antingen borde hon vara gift och hemmafru eller ha gått vidare till ett bättre betalt arbete. Att arbeta i närbutiken är något som unga människor gör, ett genomgångsarbete. Stanna där år efter år medan man blir äldre och äldre, det är bara något som en misslyckad människa skulle göra.

Det är bara det att fröken Furukura inte riktigt är som sina släktingar eller bekanta. Hon kan inte de sociala koderna, hon bryr sig inte om andra människor och hon kan inte tänka sig att bli kär och flytta ihop med en man. Men i närbutiken har hon funnit sin plats. Hon är en flitig och pålitlig anställd som gör allt för att butiken ska fungera bra.

Den här romanen verkar vara skriven som en protest mot konformitet och den rådande uppfattningen om hur en kvinna ska vara, och jag kan tänka mig att kvinnorollen i Japan kan vara mycket begränsad. Den kan också ses som en kritik mot hur vi behandlar avvikande. Det finns ju människor som inte vill ha närhet till andra och som har svårt att avläsa andra människors beteende och som behöver ett arbete där de vet exakt vad de ska göra. Berättelsen handlar alltså om allvarliga problem, men den är skriven med humor och den är lättläst. Ett plus är också att den handlar om en människa som arbetar i en närbutik. Den miljön tar stor plats i romanen och det vimlar inte av sådana berättelser. En underhållande bok som även är tänkvärd.

Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata, Lind & CO 2020. Översättning: Vibeke Emond.
Romanen publicerades första gången 2016 (Kombini ningen).

Tisdagstrion – Barn på omslaget

~ Mösstanten ~ 17 kommentarer

De vuxnas lögnaktiga liv av Elena Ferrante handlar om Giovanna. Hon har svårt att finna sig tillrätta. Hon har varit duktig i skolan men nu går det sämre. Hennes föräldrar anser att det är mycket viktigt att klara sig bra i skolan och att utbilda sig vidare. Pappans familj var fattig och även mamman kommer från enklare förhållanden, om än inte lika fattiga som pappans. Det finns en osäkerhet hos föräldrarna. Kan de hålla sig kvar bland de intellektuella? Föräldrarna talar illa om Giovannas faster Vittoria som försörjer sig som hemhjälp hos de mer välbeställda och är bitter över sitt öde. Nu tar Giovanna kontakt med sin faster.
Romanen publicerades första gången 2019 (La vita bugiarda degli adulti) och kom på svenska 2020.

Helioskatastrofen av Linda Boström Knausgård. Som den grekiska gudinnan Athena föds flickan ur sin fars huvud. Men fadern blir intagen på mentalsjukhus för svår schizofreni. Flickan tas om hand av myndigheterna och placeras hos en familj i en by långt uppe i norr där många är med i nykterhetsrörelsen och pingstkyrkan. Flickan är tolv år och hon försöker anpassa sig. Men så visar det sig att hon kan tala i tungor i pingstkyrkan. Eller?
Helioskatastrofen publicerades första gången 2013.

Det osynliga barnet av Tove Jansson innehåller nio berättelser, till exempel om Snusmumriken som vill vara ensam men som så småningom bryr sig om det lilla krypet. Hattifnattarnas hemlighet, om det obegripliga och främmande och Filifjonkan som trodde på katastrofer. Berättelserna handlar om svåra saker men på ett tryggt sätt.
Det osynliga barnet publicerades första gången 1962.

Fler tips på böcker med barn på omslaget kan du få på bokbloggen Mina skrivna ord.

Marguerite Duras

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Marguerite Duras (1914-1996) är en intressant författare. Hon har skrivit romaner, filmmanus, dramatik och också regisserat. Hon har skrivit inspirerad av sin uppväxt i franska Indokina, hon har skrivit om sina erfarenheter från det ockuperade Paris under andra världskriget, hon har skrivit om kärleksförhållanden, ofta om passion med såriga eller cyniska inslag. Hennes produktion är stor och jag har inte läst allt av henne, men ganska mycket ändå.

Här är listan över mina inlägg på bloggen. Som ni ser är Älskaren inte med här. Den läste jag innan jag började blogga.

Moderato cantabile
Halv elva en sommarkväll
Smärtan
Vicekonsuln
De små hästarna i Tarquinia
Emily L
Monsieur Andesmas eftermiddag
En fördämning mot Stilla havet
Lol V. Steins hänförelse
Horan på den normandiska kusten

Marguerite Duras har varit prioriterad kvinnlig författare ganska länge nu och jag känner att jag vill fortsätta med en annan, så fortsättningsvis är det Ellen Mattson som är den jag intresserar mig särskilt för.

Kärlekens musik av Vikram Seth

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Den här romanen handlar om en mycket känslosam man. Han heter Michael och han är violinist. Hans far var slaktare och det fanns ingen musiktradition i hans familj, men med hjälp av lärare och en rik dam i grannskapet fick han musikutbildning. Michael blev aldrig soloviolinist, han är andreviolonist i en stråkkvartett. Det är inget arbete där man i allmänhet tjänar mycket pengar och han undervisar också. Ändå har han en mycket fin violin, en Tonini. Den hade han aldrig kunnat köpa. Han har den till låns från den rika damen som har hjälpt honom.

Under sin utbildning i Wien träffade Michael en ung kvinna, Julia. De blev förälskade i varandra, men Michael kom ihop sig med sin lärare och klarade inte av att stanna där. Han flydde tillbaka till England. Man kan nog säga att det är Michaels största problem, just att han är så känslig och har svårt att hantera en del situationer. Han förlorade Julia på så vis, eftersom han isolerade sig helt under en tid. Kärlekens musik är alltså en kärleksroman och den handlar både om kärleken mellan Julia och Michael och kärleken till musiken.

Jag började det här inlägget med att skriva att Michael är en mycket känslosam romanperson och Kärlekens musik är också en mycket känslosam roman. Jag brukar uppskatta romaner som är skrivna på ett lugnt och sakligt sätt. Här är det inte så eftersom det är den känslosamme Michael som berättar. Men det är så bra. Kärlekens musik ger mycket. Det är intressant att få ta del av en musikers liv och här spelar han i en stråkkvartett där förhållandet mellan medlemmarna blir mycket mer personligt än om han spelade i en symfoniorkester. Kärleken till musiken, musikernas olika personligheter och de olika konstellationer som blir till och ändras, ibland bara tillfälligtvis därför att de ska spela en kvintett eller att ett par av dem ska spela en trio. Deras problem att ha råd med tillräckligt bra instrument, deras turnéer och musiken som de spelar. Man vill lyssna. Dessutom har författaren ett humoristiskt öga mitt i allvaret.

Kärlekens musik av Vikram Seth, Forum 1999. Översättning: Britt Arenander. Dikterna är översatta av Caj Lundgren.
Romanen kom samma år på engelska (An Equal Music).

Hett i hyllan #284 – Henrietta ska du också glömma

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Alltså jag tror inte att jag har läst den här boken. Kanske har jag sett filmen för den blev film 1977. Jag läser på bokens baksida:

Berättaren heter Gustaf Rune Petterson och är innehavare av en anspråkslös porrshow. Han förbereder sommarens turné. Han ska skriva ihop ett program åt sina båda strippor och åt Kalle Svensson som blir upphetsad av att folk tittar på honom när han är solbränd. I detta hindras han av en lokal översvämning, som för in flera människor i hans liv, bekanta och obekanta: Einar och hans osannolikt tilldragande lantbrukarhustru Sara, Greven som åker landrover och rår om alltihop men ändå tillhör det förflutna och Henrietta, som stukat foten och kanhända är den han alltid väntat på.

Henrietta ska du också glömma är tredje boken i en trilogi om Sverige. De andra två är Vem älskar Yngve Frej och På palmblad och rosor.

Henrietta ska du också glömma av Stig Claesson, Bonniers 1977.

Jag tar inte farväl av Han Kang

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Jag tar inte farväl börjar med drömmar. Det är författaren Gyeongha som drömmer om en snöig plats där svarta stockar sticker upp ur snön. De liknar gravstenar och tidvattnet börjar strömma in och kommer att dränka alltihop. Gyeongha har tidigare skrivit en bok om en massaker och det har lett till att hon har drabbats av en kollaps. Hon har dragit sig undan från sin familj och lever ensam i en mörk lägenhet där hon mest ligger på golvet och stirrar i taket. Hon kan knappt äta. Men hon har en vän som är dokumentärfilmare och som ligger på sjukhus efter en olycka. Vännen har en burfågel hemma på ön Jeju och hon ber Gyeongha resa dit och rädda fågeln som snabbt kan dö av vatten- och matbrist.

Det här är en mycket snöig roman, snöig och kall. Den handlar om mörka händelser för ganska länge sedan och när jag i mitt inre ser bilderna som författaren målar fram ser jag mestadels Gyeongha i mörker. Men det finns ett starkt stråk av omtanke och hopp i berättelsen. Bara att genomföra den besvärliga resan till vännens hem på ön för att rädda en liten fågel vittnar om stor kärlek till liv. Det står i stark kontrast till den avskyvärda massakern som de styrande genomförde på ön. Det var i tiden för Koreakriget och man jagade oppositionella och kommunister. Det var inte svårt att bli stämplad som kommunist, men mycket svårt att undgå. Ja, det var ett uppror på ön Jeju, men reaktionen från regimen saknade helt proportioner. En hel by med män, kvinnor och barn utplånades. När jag läser boken inser jag att jag vet mycket lite om Koreakriget. Jag hade faktiskt inte klart för mig att det var en diktatur som kämpade tillsammans med USA för att slå armén från norr.

Det är mycket mörker i den här berättelsen, och den är mycket poetisk. Det är en fågel som ses flaxa i silhuett mot en vägg i skenet av ett stearinljus. Det är den smärtsamma behandlingen som vännen tvingas genomgå på sjukhuset. Det är snö och snöstorm och ensamhet och ett träd som verkar som ett levande spökväsen när vinden tar tag i grenarna. Och samtidigt är det mycket stillhet i den här romanen och det är mycket vackert skrivet. Läsaren får känna och själv tolka det hen läser. Jag tar inte farväl rekommenderas varmt.

Jag tar inte farväl av Han Kang, Natur & Kultur 2024. Översättning: Anders Karlsson och Okkyoung Park.
Romanen publicerades första gången på originalspråket 2021.
Han Kang tilldelades Nobelpriset i litteratur 2024.

Tisdagstrion – Afrika

~ Mösstanten ~ 20 kommentarer

Under frangipaniträdet av Mia Couto utspelas i Moçambique i och vid en gammal portugisisk fästning alldeles vid havet. Den är nu ett hem för åldringar. De lever långt från sina släktingar fast de enligt gammal tro borde leva och begravas nära sina anhöriga. Under ett frangipaniträd utanför fästningen ligger en snickare begravd. Han har inte fått en begravning enligt traditionen. Till fästningen kommer en poliskommissarie för att lösa ett mord. Ålderdomshemmets föreståndare har mördats. Det är en spöklik, drömlik roman om gamla traditioner som är sönderslagna genom krig och korruption.
Romanen publicerades första gången 1996 (A Varanda do frangipani) och kom på svenska 1997.

Tre starka kvinnor av Marie Ndiaye innehåller tre berättelser om tre olika kvinnor och de har vissa beröringspunkter, Senegal där två av kvinnorna bor och som en av kvinnorna kommer ifrån, Frankrike där den första kvinnan bor och dit en av de andra två vill komma. De är mycket olika. En är advokat, en annan är en fattig änka som hunsas av mannens släkt. Alla tre berättelserna handlar om förtryck av kvinnor på olika sätt och deras strävan efter att bemästra det. Så man kan säga att de tre berättelserna tillsammans bildar en roman.
Tre starka kvinnor publicerades första gången 2009 (Trois femmes puissantes) och kom i svensk översättning 2010.

Allt går sönder av Chinua Achebe (1930-2013). I Den romanen skildrar Chinua Achebe ibofolkets kultur (kallas också igbo) i Nigeria på 1800-talet och hur den slås sönder av kolonialmakterna i och med missionärernas ankomst. I förordet läste jag att det var första gången som en roman skildrade händelser i ett afrikanskt land sett från afrikanernas synvinkel. Allt går sönder har sålts i större upplagor än någon annan afrikansk roman.
Romanen publicerades första gången 1958 (Things Fall Apart). I svensk översättning kom den första gången 1967.

Om du vill ha fler tips på böcker på temat Afrika kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.

Längst bak i min läslista 61-62

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Dags för det första läslisteinlägget i år, och längst bak i min läslista hittar vi nu Paradiset ligger under mammas fötter av Gina Dirawi. Det är Gina Dirawis debutbok och den är enligt förlaget en ”knivskarp, frispråkig roman om frigörelse, vänskap och orättvisor.” Romanen kom 2020 och den har legat i läslistan sedan 16 maj 2020.

Härnäst har vi Nattens skogar av Djuna Barnes (1892-1982). Romanen publicerades första gången 1936 (Nightwood), och utspelas i 1920-talets Paris, Berlin och Wien bland amerikaner, irländare och österrikare, enligt förlaget. Den ska vara svårläst. Vi får väl se. Nattens skogar satte jag in i läslistan 16 maj 2020 i samband med att jag läste Husmoderns död av Sara Danius.