Författare: Mösstanten

Tisdagstrion – Barn på omslaget

~ Mösstanten ~ 17 kommentarer

De vuxnas lögnaktiga liv av Elena Ferrante handlar om Giovanna. Hon har svårt att finna sig tillrätta. Hon har varit duktig i skolan men nu går det sämre. Hennes föräldrar anser att det är mycket viktigt att klara sig bra i skolan och att utbilda sig vidare. Pappans familj var fattig och även mamman kommer från enklare förhållanden, om än inte lika fattiga som pappans. Det finns en osäkerhet hos föräldrarna. Kan de hålla sig kvar bland de intellektuella? Föräldrarna talar illa om Giovannas faster Vittoria som försörjer sig som hemhjälp hos de mer välbeställda och är bitter över sitt öde. Nu tar Giovanna kontakt med sin faster.
Romanen publicerades första gången 2019 (La vita bugiarda degli adulti) och kom på svenska 2020.

Helioskatastrofen av Linda Boström Knausgård. Som den grekiska gudinnan Athena föds flickan ur sin fars huvud. Men fadern blir intagen på mentalsjukhus för svår schizofreni. Flickan tas om hand av myndigheterna och placeras hos en familj i en by långt uppe i norr där många är med i nykterhetsrörelsen och pingstkyrkan. Flickan är tolv år och hon försöker anpassa sig. Men så visar det sig att hon kan tala i tungor i pingstkyrkan. Eller?
Helioskatastrofen publicerades första gången 2013.

Det osynliga barnet av Tove Jansson innehåller nio berättelser, till exempel om Snusmumriken som vill vara ensam men som så småningom bryr sig om det lilla krypet. Hattifnattarnas hemlighet, om det obegripliga och främmande och Filifjonkan som trodde på katastrofer. Berättelserna handlar om svåra saker men på ett tryggt sätt.
Det osynliga barnet publicerades första gången 1962.

Fler tips på böcker med barn på omslaget kan du få på bokbloggen Mina skrivna ord.

Marguerite Duras

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Marguerite Duras (1914-1996) är en intressant författare. Hon har skrivit romaner, filmmanus, dramatik och också regisserat. Hon har skrivit inspirerad av sin uppväxt i franska Indokina, hon har skrivit om sina erfarenheter från det ockuperade Paris under andra världskriget, hon har skrivit om kärleksförhållanden, ofta om passion med såriga eller cyniska inslag. Hennes produktion är stor och jag har inte läst allt av henne, men ganska mycket ändå.

Här är listan över mina inlägg på bloggen. Som ni ser är Älskaren inte med här. Den läste jag innan jag började blogga.

Moderato cantabile
Halv elva en sommarkväll
Smärtan
Vicekonsuln
De små hästarna i Tarquinia
Emily L
Monsieur Andesmas eftermiddag
En fördämning mot Stilla havet
Lol V. Steins hänförelse
Horan på den normandiska kusten

Marguerite Duras har varit prioriterad kvinnlig författare ganska länge nu och jag känner att jag vill fortsätta med en annan, så fortsättningsvis är det Ellen Mattson som är den jag intresserar mig särskilt för.

Kärlekens musik av Vikram Seth

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Den här romanen handlar om en mycket känslosam man. Han heter Michael och han är violinist. Hans far var slaktare och det fanns ingen musiktradition i hans familj, men med hjälp av lärare och en rik dam i grannskapet fick han musikutbildning. Michael blev aldrig soloviolinist, han är andreviolonist i en stråkkvartett. Det är inget arbete där man i allmänhet tjänar mycket pengar och han undervisar också. Ändå har han en mycket fin violin, en Tonini. Den hade han aldrig kunnat köpa. Han har den till låns från den rika damen som har hjälpt honom.

Under sin utbildning i Wien träffade Michael en ung kvinna, Julia. De blev förälskade i varandra, men Michael kom ihop sig med sin lärare och klarade inte av att stanna där. Han flydde tillbaka till England. Man kan nog säga att det är Michaels största problem, just att han är så känslig och har svårt att hantera en del situationer. Han förlorade Julia på så vis, eftersom han isolerade sig helt under en tid. Kärlekens musik är alltså en kärleksroman och den handlar både om kärleken mellan Julia och Michael och kärleken till musiken.

Jag började det här inlägget med att skriva att Michael är en mycket känslosam romanperson och Kärlekens musik är också en mycket känslosam roman. Jag brukar uppskatta romaner som är skrivna på ett lugnt och sakligt sätt. Här är det inte så eftersom det är den känslosamme Michael som berättar. Men det är så bra. Kärlekens musik ger mycket. Det är intressant att få ta del av en musikers liv och här spelar han i en stråkkvartett där förhållandet mellan medlemmarna blir mycket mer personligt än om han spelade i en symfoniorkester. Kärleken till musiken, musikernas olika personligheter och de olika konstellationer som blir till och ändras, ibland bara tillfälligtvis därför att de ska spela en kvintett eller att ett par av dem ska spela en trio. Deras problem att ha råd med tillräckligt bra instrument, deras turnéer och musiken som de spelar. Man vill lyssna. Dessutom har författaren ett humoristiskt öga mitt i allvaret.

Kärlekens musik av Vikram Seth, Forum 1999. Översättning: Britt Arenander. Dikterna är översatta av Caj Lundgren.
Romanen kom samma år på engelska (An Equal Music).

Hett i hyllan #284 – Henrietta ska du också glömma

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Alltså jag tror inte att jag har läst den här boken. Kanske har jag sett filmen för den blev film 1977. Jag läser på bokens baksida:

Berättaren heter Gustaf Rune Petterson och är innehavare av en anspråkslös porrshow. Han förbereder sommarens turné. Han ska skriva ihop ett program åt sina båda strippor och åt Kalle Svensson som blir upphetsad av att folk tittar på honom när han är solbränd. I detta hindras han av en lokal översvämning, som för in flera människor i hans liv, bekanta och obekanta: Einar och hans osannolikt tilldragande lantbrukarhustru Sara, Greven som åker landrover och rår om alltihop men ändå tillhör det förflutna och Henrietta, som stukat foten och kanhända är den han alltid väntat på.

Henrietta ska du också glömma är tredje boken i en trilogi om Sverige. De andra två är Vem älskar Yngve Frej och På palmblad och rosor.

Henrietta ska du också glömma av Stig Claesson, Bonniers 1977.

Jag tar inte farväl av Han Kang

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Jag tar inte farväl börjar med drömmar. Det är författaren Gyeongha som drömmer om en snöig plats där svarta stockar sticker upp ur snön. De liknar gravstenar och tidvattnet börjar strömma in och kommer att dränka alltihop. Gyeongha har tidigare skrivit en bok om en massaker och det har lett till att hon har drabbats av en kollaps. Hon har dragit sig undan från sin familj och lever ensam i en mörk lägenhet där hon mest ligger på golvet och stirrar i taket. Hon kan knappt äta. Men hon har en vän som är dokumentärfilmare och som ligger på sjukhus efter en olycka. Vännen har en burfågel hemma på ön Jeju och hon ber Gyeongha resa dit och rädda fågeln som snabbt kan dö av vatten- och matbrist.

Det här är en mycket snöig roman, snöig och kall. Den handlar om mörka händelser för ganska länge sedan och när jag i mitt inre ser bilderna som författaren målar fram ser jag mestadels Gyeongha i mörker. Men det finns ett starkt stråk av omtanke och hopp i berättelsen. Bara att genomföra den besvärliga resan till vännens hem på ön för att rädda en liten fågel vittnar om stor kärlek till liv. Det står i stark kontrast till den avskyvärda massakern som de styrande genomförde på ön. Det var i tiden för Koreakriget och man jagade oppositionella och kommunister. Det var inte svårt att bli stämplad som kommunist, men mycket svårt att undgå. Ja, det var ett uppror på ön Jeju, men reaktionen från regimen saknade helt proportioner. En hel by med män, kvinnor och barn utplånades. När jag läser boken inser jag att jag vet mycket lite om Koreakriget. Jag hade faktiskt inte klart för mig att det var en diktatur som kämpade tillsammans med USA för att slå armén från norr.

Det är mycket mörker i den här berättelsen, och den är mycket poetisk. Det är en fågel som ses flaxa i silhuett mot en vägg i skenet av ett stearinljus. Det är den smärtsamma behandlingen som vännen tvingas genomgå på sjukhuset. Det är snö och snöstorm och ensamhet och ett träd som verkar som ett levande spökväsen när vinden tar tag i grenarna. Och samtidigt är det mycket stillhet i den här romanen och det är mycket vackert skrivet. Läsaren får känna och själv tolka det hen läser. Jag tar inte farväl rekommenderas varmt.

Jag tar inte farväl av Han Kang, Natur & Kultur 2024. Översättning: Anders Karlsson och Okkyoung Park.
Romanen publicerades första gången på originalspråket 2021.
Han Kang tilldelades Nobelpriset i litteratur 2024.

Tisdagstrion – Afrika

~ Mösstanten ~ 20 kommentarer

Under frangipaniträdet av Mia Couto utspelas i Moçambique i och vid en gammal portugisisk fästning alldeles vid havet. Den är nu ett hem för åldringar. De lever långt från sina släktingar fast de enligt gammal tro borde leva och begravas nära sina anhöriga. Under ett frangipaniträd utanför fästningen ligger en snickare begravd. Han har inte fått en begravning enligt traditionen. Till fästningen kommer en poliskommissarie för att lösa ett mord. Ålderdomshemmets föreståndare har mördats. Det är en spöklik, drömlik roman om gamla traditioner som är sönderslagna genom krig och korruption.
Romanen publicerades första gången 1996 (A Varanda do frangipani) och kom på svenska 1997.

Tre starka kvinnor av Marie Ndiaye innehåller tre berättelser om tre olika kvinnor och de har vissa beröringspunkter, Senegal där två av kvinnorna bor och som en av kvinnorna kommer ifrån, Frankrike där den första kvinnan bor och dit en av de andra två vill komma. De är mycket olika. En är advokat, en annan är en fattig änka som hunsas av mannens släkt. Alla tre berättelserna handlar om förtryck av kvinnor på olika sätt och deras strävan efter att bemästra det. Så man kan säga att de tre berättelserna tillsammans bildar en roman.
Tre starka kvinnor publicerades första gången 2009 (Trois femmes puissantes) och kom i svensk översättning 2010.

Allt går sönder av Chinua Achebe (1930-2013). I Den romanen skildrar Chinua Achebe ibofolkets kultur (kallas också igbo) i Nigeria på 1800-talet och hur den slås sönder av kolonialmakterna i och med missionärernas ankomst. I förordet läste jag att det var första gången som en roman skildrade händelser i ett afrikanskt land sett från afrikanernas synvinkel. Allt går sönder har sålts i större upplagor än någon annan afrikansk roman.
Romanen publicerades första gången 1958 (Things Fall Apart). I svensk översättning kom den första gången 1967.

Om du vill ha fler tips på böcker på temat Afrika kan du gå till bloggen Mina skrivna ord.

Längst bak i min läslista 61-62

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Dags för det första läslisteinlägget i år, och längst bak i min läslista hittar vi nu Paradiset ligger under mammas fötter av Gina Dirawi. Det är Gina Dirawis debutbok och den är enligt förlaget en ”knivskarp, frispråkig roman om frigörelse, vänskap och orättvisor.” Romanen kom 2020 och den har legat i läslistan sedan 16 maj 2020.

Härnäst har vi Nattens skogar av Djuna Barnes (1892-1982). Romanen publicerades första gången 1936 (Nightwood), och utspelas i 1920-talets Paris, Berlin och Wien bland amerikaner, irländare och österrikare, enligt förlaget. Den ska vara svårläst. Vi får väl se. Nattens skogar satte jag in i läslistan 16 maj 2020 i samband med att jag läste Husmoderns död av Sara Danius.

Västgötalagret av Stig Claesson

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Det är år 1938 och en man reser sig ur sängen där han har legat många år på grund av astma. Han har sjukpension eller fattigunderstöd eller liknande. Hans fru arbetar på Danvikens hospital och kan ta med sig mat hem därifrån. De bor i ett barnrikehus och familjen är alltså fattig. Men nu tänker mannen låna pengar av Algot Johansson i Västergötland för att starta en butik där han vill sälja strumpor och arbetarkläder. Världsläget pekar på att det kommer att bli stark efterfrågan på strumpor.

Västgötalagret är en roman som delvis är självbiografisk och delvis en stark faktaliknande kritik av nazismen och nazisternas brott mot mänskligheten. Mannen och kvinnan i romanen bygger på Stig Claessons föräldrar och även han själv finns med i den. Hur mycket som stämmer med verkligheten vet jag inte. Där finns också partier då sonen Stig är hos sin morfar och hos sin farbror på landet. De är de partierna jag tycker bäst om. De ger djup åt berättelsen. Man känner skillnaden mellan landsbygden som pojkens föräldrar kommer ifrån och livet på Söder i Stockholm. Jag hade gärna velat ha mer av det självbiografiska.

Stig Claesson skriver med många upprepningar, det är hans stil, men jag kan bitvis känna att det är lite tjatigt även om det är mycket som är fint i den här romanen. Avsnitten som består av mer eller mindre fakta är kraftfullt skrivna och det är alltid bra att bli påmind om det politiska spelet innan andra världskriget startades och om nazismens avskyvärda brott. Fördomar och hat mot judar finns också med. Som vi vet fanns det djupt rotat även i Sveriges befolkning.

Västgötalagret av Stig Claesson (1928-2008) , En bok för alla 1978.
Västgötalagret publicerades första gången 1965.

Hett i hyllan 283 – Förtroenden

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Förtroenden av Lars Forssell (1928-2007) innehåller dikter, men också utdrag ur hans egna skådespel och även en översättning av balladen Kinderkreuzzug av Bertold Brecht. Dikterna består dels av en nyutgivning av Forssells Rimfrost från 1998, dels både äldre dikter och av senare datum. Boken kommer från min pappas bokhylla och jag har aldrig läst i den. Nu har jag i alla fall bläddrat i den och orienterat mig lite, och vem vet, någon gång kanske den blir läst.

Förtroenden av Lars Forssell, Atlantis 2000.

Lol V. Steins hänförelse

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

När Lol V. Stein var nitton år och förlovad var hon och fästmannen på en bal i T. Beach. En främmande kvinna kom in i salen och fästmannen föll för henne ögonblickligen. De dansade, och så småningom försvann de ut. En sådan upplevelse är naturligtvis smärtsam, men flickan avskärmade sig från sin smärta och under många år var hon en passiv åskådare till livet fast hon gifte sig och fick barn.

Den här romanen handlar om kärlek och passion men på ett egendomligt sätt. Det verkar som om Lol V. Stein inte fäste sig särskilt vid människor när hon gick i skolan. Så fäster hon sig tydligen starkt vid mannen som blir hennes fästman och sedan inte till någon, inte maken, inte barnen, förrän hon efter många år träffar en annan man. Romanen är avskalad och vi får uppleva allt genom händelser. Vad personerna gör. Det är en konstig tillvaro, som jag upplever det. Barnen betyder ingenting. Händelserna utspelas bland människor som har villor och tjänstefolk. I stämningen liknar romanen Moderato cantabile men där finns mer av öppna känslor.

Jag kan avslöja att den främmande kvinnan inte är främmande för läsaren om hen har läst Vicekonsuln. Det är Anne-Marie Stretter, den franske ambassadörens hustru i Calcutta. Den romanen tycker jag för övrigt är mycket bättre än denna. Nej, Lol V. Steins hänförelse fick jag ingen kontakt med, tyvärr. Kanske blir jag provocerad av att det saknas känslomässiga band i den förutom passioner?

Lol V. Steins hänförelse av Marguerite Duras (1914-1996), Modernista 2018. Översättning och förord: Katarina Frostenson.
Romanen publicerades första gången 1964 (Le ravissement de Lol V. Stein) och kom första gången i svensk översättning 1988.