Författare: Mösstanten

Tisdagstrion – Förbjudna böcker

~ Mösstanten ~ 23 kommentarer

Boktjuvarna – jakten på de försvunna biblioteken av Anders Rydell handlar om hur nazisterna förstörde många bibliotek. Det var judiska bibliotek, frimurares bibliotek och arbetarrörelsens bibliotek. Många oskattbara böcker gick där förlorade, samt att det var ett angrepp på judisk kultur, arbetar- och vänsterrörelsens kunskap och resurser, ja helt enkelt åtgärder för att döda alla åsikter som inte passade Nazisterna och förinta alla judar. Men nazisterna förstörde inte alla böcker. De sparade en del av dem i ett institut, där trogna nazister skulle kunna studera dem för att lära känna fienden.
Ett intressant faktum är att Boktjuvarna har förbjudits i Ukraina på grund av att där finns vissa passager som inte är så smickrande för Ukraina historiskt sett. Då stöter vi på den kniviga frågan om vad ett land ska göra som är angripet och invaderat av sin kolossale granne som dessutom sprider desinformation och propaganda i stora mått. Kan det då i vissa fall vara befogat att förbjuda böcker? Det är väl ytterst tveksamt om just Boktjuvarna borde förbjudas i ett sådant läge. Jag vet heller inte om den fortfarande är förbjuden.
Boktjuvarna publicerades första gången 2015.

I den första kretsen av Alexander Solzjenitsyn (1918-2008) smugglades ut ur Sovjetunionen för att den inte kunde tryckas och publiceras där. Ändå hade författaren censurerat sig själv och tagit bort en del ur det ursprungliga manuskriptet. I den första kretsen publicerades 1968 utomlands och 1969 på svenska med titeln Den första kretsen. Romanen handlar om välutbildade fångar i ett läger i utkanten av Moskva under Stalintiden. Fångarna har ett bättre liv än många andra lägerfångar och deras arbete där går ut på att forska för Stalinregimens räkning. Om fångarna faller i onåd kan de omedelbart forslas till Sibirien.

Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood är en dystopi som handlar om att USA har blivit en teokrati där människor lever under stort förtryck. Dessutom har nativiteten gått ner katastrofalt och tjänarinnan är en av de fertila kvinnor som används till att avla fram barn åt eliten. Tjänarinnans berättelse är en roman om ett fruktansvärt samhälle som ger en mycket att tänka på. Den är inte förbjuden av någon regering så vitt jag vet, men den är förbjuden på många håll i USA, på bibliotek och skolor, av religiösa skäl och och för att den anses innehålla olämpliga sexscener och skildringar av hbtq-personer. Romanen publicerades första gången 1985 (The Handmaid’s Tale) och kom på svenska 1986.

Du hittar fler exempel på förbjudna böcker om du går till Ugglan & Boken som sköter Tisdagstrion och som har givit oss dagens intressanta och upprörande tema.

Nytt på bokvagnen

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Det här är de nyaste tillskotten på min bokvagn och jag ser fram emot att läsa dem. Men jag har upptäckt att jag har en tendens att låta böckerna stå där länge innan jag läser dem fast jag var så angelägen om att köpa dem. Det är som att jag slår mig till ro när jag har böckerna tryggt placerade och väntande på bokvagnen. Då behöver jag inte läsa dem nu. De försvinner ju inte. Men böckerna som man lånar på biblioteket bör man läsa innan lånetiden tar slut, och om det är kö på dem, då får man skynda sig.

Nu har jag bestämt att Systrarna ska läsas i jul och nog borde jag väl ändå hinna läsa Trilogin av Jon Fosse samma år som han får Nobelpriset? Framtiden får visa hur det går.

Skymning 41 – roman från en krigstid av Kjell Westö, Bonniers 2023.

Systrarna av Jonas Hassen Khemiri, Bonniers 2023.

Trilogin av Jon Fosse, Bonniers 2015. Översättning: Urban Andersson.
Boken innehåller tre noveller, eller mycket korta romaner med titlarna Sömnlösa, Olavs drömmar och Kvällning.

Mjölkat av Sanna Samuelsson

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Ellen ger sig iväg från storstaden. Det är ett oövertänkt beslut. Hon far iväg i sin avställda bil mot sina barndomstrakter. Hon anländer till bondgården där hon har vuxit upp. Den är såld och där bor andra människor nu. Ellen ringer på, men ingen är hemma. Då letar hon rätt på nyckeln som ligger där den alltid brukade ligga, hon öppnar och går in.

Ellen har en havererad kärlekshistoria bakom sig som man kan tänka sig bidrar till att hon inte mår bra och beter sig egendomligt. Men mycket verkar hennes handlande bero på att det var en svår upplevelse när familjen var tvungen att lämna gården. De var mjölkbönder, ett minskande släkte, och föräldrarna hade stretat i många år och försökt få ekonomin att gå ihop. I Ellens minnesbilder beskriver författaren ladugården, mjölkandet och korna mycket sinnligt och närvarande. Ellen deltar i arbetet som barn och i skolan luktar hon, eller är rädd för att lukta. Det är inte fint att komma från en gård med kolukt i kläderna. Inte heller är det fint att inte ha råd med de kläder som de andra flickorna har.

I romanen finns en underlägsenhetskänsla och vrede över sakernas tillstånd, att mjölkbönder måste lägga ner verksamheten om de inte har jättestora gårdar, över att mjölkkor försvinner, att landskapet växer igen, eller att betesmarkerna övertas av köttboskap. Vreden är stor. Ellen handlar inte avvägt och moget, men i romanen finns också undervisande textstycken med torra men arga fakta om jordbrukets utveckling. Det kan kanske vara lite svårt att svälja dem eftersom det kan verka så konstruerat, men författaren har satt dem tillsammans med Ellens desperation och minnesbilderna som har stor närvaro och känns som om författaren själv har varit där. Miljön är mycket fint skildrad. Författaren vet vad hon talar om och det ger en ganska slagkraftig bild av en till synes obönhörlig samhällsutveckling och människorna som kommer i kläm. Slutet på romanen känns lite rumphugget, men på det hela taget tycker jag att Mjölkat är väl värd att läsas. En intressant roman.

Mjölkat av Sanna Samuelsson, Bonniers 2023.

Hett i hyllan #230 – Älskade syster

~ Mösstanten ~ 11 kommentarer

Som så många av Joyce Carol Oates böcker handlar Älskade syster om ett brott. På bokens baksida kan man läsa:

En jauarimorgon hittas den sexåriga skridskoprinsessan Bliss Rampike mördad i familjens källare. Mordet visar tecken på brutalitet och fallet väcker genast ett enormt mediaintresse. Hur kan någon ha förgripit sig på flickan och lämnat henne att dö med resten av familjen sovande i samma hus? Snart faller blickarna på barnstjärnans närmaste: mamma Betsey, pappa Bix – och till och med den nioårige storebrodern Skyler.

Hemskt, förskräckligt hemskt. Romanen bygger också på en verklig händelse och det gör det inte mindre hemskt. Joyce Carol Oates är en mycket skicklig författare, så jag räknar med att det inte kommer att kännas som en söndagspromenad att läsa Älskade Syster, men läsa den vill jag.

Älskade syster av Joyce Carol Oates, Bonniers 2010. Översättning: Ulla Danielsson.

Romanen publicerades första gången 2008 (My Sister, My Love)

Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Kråkan på bokens omslag är en svartkråka, inte en sådan kråka som vi har här i Sverige. Denna kråka ringer en kväll på dörren till en lägenhet där en pappa bor med sina två söner som ligger och sover. Mannens hustru dog för en vecka sedan och här ringer kråkan på dörren och tränger sig in. Det är en mycket stor kråka, som jag föreställer mig, den luktar inte gott och sprider fjädrar i lägenheten, och den tänker stanna hos mannen och sönerna tills pappan inte behöver den mer. Så säger den.

Romanen är glest och fragmentariskt skriven, som poesi bitvis. Vi får följa den lilla familjen genom sorgeprocessen. Kråkan blir en symbol för sorgen som kan se ut och yttra sig på många sätt. Den är inte vacker alla gånger, den innehåller inte bara varma tankar utan också fulhet, ilska och svart ihålighet. Pappan skriver en bok om författaren Ted Hughes som har skrivit en diktsamling som heter Kråka. Jag har hunnit läsa de första dikterna och där finns bara fulhet, hemskhet, ja de är riktigt otäcka. Kanske kan man hitta en svart humor i dem, men det kan inte jag. Där finns ingen som helst omtanke eller kärlek. Det kanske man kan tänka sig är en aspekt av sorgen.

Hur diktsamlingen Kråka utvecklas vet jag inte ännu, men romanen Sorgen bär fjäderdräkt innehåller mycket kärlek och omtanke. Det är en mycket mänsklig bok om våra försök att bemästra livets svårigheter, skriven på ett poetiskt och ovanligt sätt. Väl värd att läsas.

Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter, Etta 2016. Översättning: Marianne Tufvesson.

Max Porter är en brittisk författare och Sorgen bär fjäderdräkt är hans debutroman som är flerfaldigt prisbelönt. Den publicerades första gången 2015 (Grief is the Thing with Feathers).

Hattar, mössor och andra huvudbonader

~ Mösstanten ~ 20 kommentarer

Här går man omkring och kallar sig Mösstanten och så finns här inte en enda bok med eller om mössa. Men kanske har någon annan bokbloggare hittat en mössbok. Om du vill ta reda på den saken kan du gå till Ugglan & Boken.

Nej här är det hatt gånger tre och den första boken är Skuggan av en dotter av Elena Ferrante. Kvinnan på bilden har en solhatt på sig och det kan hon behöva för hon är på semester vid kusten och tillbringar en stor del av tiden på en strand. Kvinnan ser en bullrig familj från Neapel på stranden och börjar fundera på sig själv som mor. Romanen publicerades på italienska 2006 (La figlia oscura) och på svenska 2018.

På omslaget till Öar i strömmen av Ernest Hemingway ser vi en man iförd hatt som kanske ska föreställa författaren själv, men den handlar om en bildkonstnär som bor på en ö i golfströmmen, som är skild, som har barn och som äger en båt. Bokens första del utspelas under mellankrigstiden, den andra under andra världskriget, och då utför han uppdrag i kampen mot tyskarna med sin båt. Islands in the Sun utgavs postumt 1970 och kom på svenska 1971.

Den tredje boken är Hattmakaren i La Rochelle av Georges Simenon. Det är en av Simenons böcker utan kommissarie Maigret och det är en psykologisk roman med handlingen förlagd till en liten kuststad vid Biscaya. Sex kvinnor har hittats strypta och skräcken sprider sig i staden. Boken kom på franska 1954 (Les fantômes du chapelier) och 1971 på svenska.

Nu läser jag kråkdikter

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Nu är det slut med hortensior och flamingor och fontäner. Nu är det kråkdikter som gäller. Jag har tagit mig igenom samlingen med Rainer Maria Rilkes dikter i urval och översättning av Malte Persson, något som jag är mycket glad över. Men så läste jag Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter. Pappan i boken skriver en bok om Ted Hughes och i Max Porters bok förekommer en kråka som hjälper pappan och de två pojkarna över den värsta sorgen. Kan man kanske säga. Man får väl tänka sig det ganska så bildligt.

Ja, efter att ha läst Sorgen bär fjäderdräkt kände jag att jag måste läsa Crow eftersom Max Porter har inspirerats av de dikterna, så det gör jag alltså nu. Det kommer snart ett inlägg om Sorgen bär fjäderdräkt.

Rainer Maria Rilke – valda dikter i översättning av Malte Persson, Ellerströms 2020.

Crow – From the Life and the Songs of the Crow av Ted Hughes, Harper & Row 1971.

Ted Hughes: Kråka, Coeckelbergs 1975. Svensk tolkning av Eva Bruno. Förord Artur Lundkvist.

Moral av Lyra Ekström Lindbäck

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Filosofi är inget jag vet mycket om. Jag har känt att det är för ansträngande och alltför teoretiskt. Ett hårklyveri som känns lite onödigt. Jag är alltså okunnig på området och är kanske fördomsfull. Jag har aldrig intresserat mig särskilt för det. Nu har jag läst Lyra Ekström Lindbäcks nya roman Moral och den handlar om Anna som kommer till ett universitet i Tjeckien för att doktorera i moralfilosofi. Hon ska forska om litteratur och så vitt jag förstår om den kan vara god eller ond. (Det är nog lite för enkelt uttryckt.)

Nu visar det sig att romanen Moral är högst konkret. Där finns lite filosofiskt resonerande men frågan om vad man menar med moral och då särskilt god moral finns i berättelsens handlingar och det är upp till läsaren att bedöma vad den anser är rätt och fel och vad som är diskutabelt. Anna inleder nämligen en erotiskt relation med sin handledare som är gift med två barn. Hans fru arbetar också på institutionen och ska vara Annas bihandledare. Dessutom är Anna författare och börjar skriva om relationen, så där har vi både frågan om hon handlar omoraliskt när hon har ett förhållande med sin handledare och dessutom skriver om det och antagligen tänker publicera texten, och vidare om en sådan text är ond och kan skada. Eller är den varken eller? Helt enkelt litteratur?

Sedan har vi nästa lager. Lyra Ekström Lindbäck har ju skrivit den här texten som jag läser. Hon har doktorerat vid ett tjeckiskt universitet. Frågan hos läsaren om hur mycket som är taget från hennes egen verklighet ligger nära till hands. Och kan man då ställa frågan om huruvida den här romanen är ond eller god litteratur? Är den rent av en hämnd? För handledaren är inte framställd särskilt positivt. Nu är han naturligtvis inte ensam ansvarig. Anna är en vuxen kvinna och hennes handlande framställs inte heller så positivt, men Anna verkar trots allt ha ett samvete.

Ja, det är viktiga moraliska frågor, men den här romanen är inte det minsta tung. Författaren har skalat bort det som är onödigt, texten är tydlig och stramt hållen. Den skiljer sig betydligt från andra romaner jag har läst av Lyra Ekström Lindbäck. Och den känns absolut inte som ett omtjat av en historia som är berättad många gånger förut. Författaren har tagit ett eget grepp. Romanen Moral är rolig och spännande samtidigt som den ställer några viktiga frågor som läsaren kan fundera på.

Moral: en roman av Lyra Ekström Lindbäck, Modernista 2023.

Hett i hyllan #229 – Black Dogs

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

In 1946, June and Bernard set off on honeymoon. Fired by their ideals and passion for one another, they had planned an idyllic holiday, but in France they witness an event that alters the course of their lives entirely. Forty years on, their son-in-law is trying to uncover the cause of their estrangement and is led back to this moment on honeymoon and an experience of such darkness it was to wrench the couple apart.

Detta läser jag på bokens baksida och det gör mig mycket intresserad. Ian McEwan är en författare som jag tycker om att läsa och han kan konsten att skriva så att berättelsen blir mycket spännande samtidigt som den säger en något om människor och världen vi lever i.

Black Dogs av Ian McEwan, Vintage 20016.

Black Dogs publicerades första gången 1992 och kom översatt till svenska med titeln Svarta hundar 1993.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Satansviskningar av Sami Said

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Nadine skickas till en internatskola för besvärliga flickor. Den ligger isolerat i öknen. Flickorna tillhör mestadels välbeställda familjer. De är bortskämda med materiella förmåner, men de är besvärliga. En flicka har förstört sin farbrors maskin, en har rakat av sitt hår. I skolan är uniformen en svart abaya, men reglerna och ledningen verkar inte vara stenhård ändå. Men flickorna ska stanna i skolan tills deras familjer hämtar hem dem och på skolan får de skala potatis och tvätta sina egna kläder, något som de inte har behövt göra tidigare.

Landet är fiktivt med en korrupt regim, någon slags diktatur, där hus inte byggs färdigt och där utvecklingen av industri och kommunikationer har stannat av. Flickorna är alltså bortskämda, men de får alltid stå tillbaka, pojkar är viktigare och mer värdefulla. På sätt och vis känns flickorna som om de lika gärna kunde vara bortskämda svenska flickor, men de är mer diskriminerade och gör man som den kvinnliga artisten Assam Lo kan man bli knivmördad av sin bror.

Författaren skriver inte läsaren på näsan vilka problem det är som gör att flickorna revolterar eller blir deprimerade. Det kommer fram medan man läser vad som händer och där finns en slags humor. Visst upplever man tragik som läsare men också absurda förhållanden som man kan skaka på huvudet åt och skratta åt lite inombords. Romanen är ganska satirisk, men inte så till den grad att där bara finns endimensionella romanfigurer. Man förstår så väl att kvinnan som har startat skolan har gjort det i all välmening och hoppas att de ska gå bra för flickorna. Min känsla när jag läser blir att romanen är skriven på ett högst personligt sätt. Den är inte sådan som jag skulle förvänta mig att en roman som behandlar just dessa problem skulle vara. Den är luftigare, mer fantasifull och samtidigt full av sand och gnissel. Satansviskningar är nominerad till Augustpriset i år.

Satansviskningar av Sami Said, Natur & Kultur 2023.