Författare: Mösstanten

Om uträkning av omfång 1 av Solvej Balle

~ Mösstanten ~ 11 kommentarer

Tara Selter och hennes man bor ett hus i utkanten av en stad i norra Frankrike. De säljer antikvariska böcker och företrädesvis ovanliga sådana. Tara åker iväg på en mässa för att köpa böcker, och sedan till Paris för att göra ytterligare inköp och träffa en god vän. Det är den 18 november och Tara uträttar det hon ska och somnar på sitt hotell på kvällen. På morgonen den 19 november märker hon att något inte är som det ska. Händelser som hon var med om dagen innan upprepas och när hon vill läsa tidningen finns det ingen för den 19:e. Den tidning hon har framför sig är dagens, får hon veta. Det är exakt samma tidning som hon läste dagen innan.

Tara har alltså fastnat i tiden. Man kan säga att alla andra också verkar ha gjort det. Men det är bara Tara som är medveten om det. Berättare i den här romanen är Tara och hon berättar om vad hon är med om, vad hon gör, hur hon funderar, och hur det blir när hon åker hem från Paris och träffar sin förvånade man. Hon skulle ju inte komma hem redan den 18:e.

Fast Om uträkning av omfång är otrolig är den full av vardagliga händelser och detaljer och den är märkligt odramatisk fast Taras situation måste innebära ångest och och panik. Men Taras berättelse känns helt trovärdig. Den är mycket sorglig eftersom hon är ensam. Inte på samma sätt som i Väggen av Marlene Haushofer, Tara har människor omkring sig. Hon kan göra inköp i staden. Hon kan vara med sin man. Men alla andra vet inte att tiden har stannat, eller också har den bara stannat för Tara. Inte heller hennes man vet, och därför får hon börja om från början och förklara alltihop varje morgon. Deras förhållande känns mycket kärleksfullt och det leder till att ensamhetskänslan blir större. Vad gör ett par med kärleken när de är på väg från varandra? Jag kommer att tänka på hur det kan vara om ens partner börjar bli dement.

Jag försöker föreställa mig den stora ensamhet som Taras situation måste innebära. Men konstigt nog gör läsningen mig inte ångestfull. Det är inte påfrestande känslomässigt att läsa Om uträkning av omfång. Förundran och undran över hur det ska gå och hur författaren ska gå vidare i alla de sex återstående romanerna är vad jag känner när jag läser, och naturligtvis funderingar över vad som har hänt. Tara funderar mycket och försöker hitta sätt att förstå och också att hoppa tillbaka i tiden. Solvej Balles roman leder till tankar om tid, om universum och om vilka vi är och hur vi uppfattar världen.

Ett citat från sidan 40:
Egendomligt att man kan bli så oroad över det osannolika, tänker jag nu. När vi vet att hela vår existens vilar på märkvärdigheter och osannolika sammanträffanden. Att det är på grund av dessa märkvärdigheter som vi överhuvudtaget är här. Att det finns människor på det som vi kallar för vår planet, att vi kan färdas på ett roterande klot i en oändlig världsrymd full av obegripligt stora objekt med delar så små att tanken inte kan begripa hur små och hur många de är. …

Om uträkning av omfång 1-3 belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2022. Nummer ett och två har hittills kommit på svenska och det är meningen att det ska bli en septologi. Del V kommer på danska i år.

Om uträkning av omfång 1 av Solvej Balle, Wahlström & Widstrand 2023. Översättning: Ninni Holmqvist.

Tisdagstrion – Uppväxtskildringar

~ Mösstanten ~ 17 kommentarer

Uppväxtskildringar finns det gott om i litteraturen och här har jag valt tre romaner som jag tycker är intressanta.

Huset vid Flon av Kjell Johansson läste jag för ganska länge sedan. Den kom 1997 och är den första romanen i en släktserie med fyra delar. Det kan vara bra att uppmärksamma böcker man läste för ett tag sedan och kanske inte minns så mycket av mer än att det var svårigheter för pojken i romanen och att man tyckte om den. Nu vill jag också läsa de återstående romanerna i sviten. Huset vid Flon handlar om en pojke som växer upp i Midsommarkransen strax utanför Stockholms södra tullar. Pojken och hans syster är tvungna att lära sig överleva i en värld där de inte kan lita på någon.

Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson har jag däremot läst under min bloggtid. Den handlar om Miira som växer upp på 1980-talet i förorten Gårdsten utanför Göteborg. Hennes föräldrar kommer från Finland och det är mycket som hindrar att hon ska lyckas i livet. Hon är en flicka som protesterar och revolterar men arbetar också hårt och det känns trots allt som om hon ska klara sig. Det finns en hel del svart humor i berättelsen om Miira. Ingenbarnsland kom 2012 och är första delen i en trilogi om Miira. Jag har för avsikt att fortsätta läsa om henne.

Aracoeli av Elsa Morante läste jag i år. Den kom 1982 på italienska och på svenska 1985. Aracoeli är huvudpersonens mor. Han heter Manuele och hans mor kommer från landsbygden i Spanien, men hans far är italiensk sjöofficer. Romanen spänner över den fyrtioårige Manueles hela liv och berättelsen börjar under mellankrigstiden. Det är en stark berättelse om en pojke som växer upp med en okunnig och osäker mor vars bror har slagits mot Franco men som har en släkt på farssidan där många håller på Mussolini.

Nu är jag nyfiken på vilka uppväxtskildringar de andra bokbloggarna tar upp i dagens tisdagstrio. Om du också är nyfiken på det kan du gå till Ugglan & Boken.

Valarna – Novell av Sara Stridsberg

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

När min mamma var barn såg hon en blåval en gång, det var en uppvisning på Slakthusområdet, det var på den tiden när de döda valarna fortfarande åkte på turné. Hon gick dit med morfar och tusentals andra stockholmare som också ville se den där valen, den hade fraktats från Nordsjön i en långtradare och den hade börjat lukta lite, en mix av ruttet och formalin, och den var urgröpt och stod uppspänd med hjälp av vajrar och stänger.

Man fick gå in i valen och kunde vandra omkring där och för den lilla flickan var det en så stark upplevelse att hon absolut ville tillbaka till valen fler gånger. Det är en händelse som flickan minns hela livet och som hon berättar om för sin dotter.

I den här novellen finns flera generationer. Morföräldrarna, den lilla flickan som blir mamma som vuxen och hennes dotter som berättar. Den omfattar alltså många år, men den är inte fullstoppad med information. Det är en luftig novell som handlar både om svårigheter med alkoholism och om livets och världens ofattbarhet, världen som vi människor försöker greppa och förstå och ha kontroll över. Valen som flickan går in i blir för mig en symbol både för det stora och obegripliga, och för livets äcklighet och hårda villkor. Ändå är Valarna en mycket lugn novell. Den är mycket vardaglig. Men så finns ju alltså valen som är så förunderligt stor och som har simmat i havets djup.

Valarna – Novell av Sara Stridsberg ur samlingen Hunter i Huskvarna, Bonniers 2021.

All min kärlek av Agnes Lidbeck

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

All min kärlek handlar om fyra människor, Petra, Johannes, Julia och Axel. Romanen spänner över ganska många år från de fyras ungdom tills de är drygt femtio år. I romanen finns familjeförhållanden och problem – och kärlek förstås. Där finns barn och föräldrar och människor som tacklar sina relationsproblem på olika sätt. Människorna har det så pass bra ställt att de kan äga en fjällstuga.

En av de fyra personerna, Axel, saknar i stort sett omtanke om andra människor. Han klättrar och gör politisk karriär och han är en sådan människa som inte ger sig och som hämnas när det inte går som han vill och han känner sig förorättad. Det för oss in på ytterligare en viktig sida i den här romanen. Den går in i framtiden och blir också lite av en dystopi. Där tillkommer då ansvaret vi har för samhällsutvecklingen. Hur mycket kan man hålla sig undan och blunda och vad leder det till? Vilken sorts människa är man? Och beter man sig på samma sätt när det gäller relationer, alltså att vika undan, att blunda och inte se, att ljuga för sig själv om sakernas tillstånd, att vara alltför naiv?

Tyvärr tycker jag inte att All min kärlek håller med tanke på de här stora frågorna. Den är som ett skelett till en roman och jag hade föredragit att den byggdes ut till något mer omfattande. Nu blir det varken eller. Jag antar att det är författarens avsikt att romanen ska vara så här skelettartad, och här sitter jag och önskar mig en annan bok, vilket jag brukar försöka undvika. Men för mig som läsare fungerar det inte. Det jag främst saknar är en utbyggnad av berättelsen om samhällsutvecklingen och vad den innebär.

All min kärlek av Agnes Lidbeck, Norstedts 2023.

Hett i hyllan #231 – Vad du vill

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

När Livia hamnat i samma säng som sin chef Erik under bokmässan i Göteborg konstaterar de båda med lättnad att det var ett misstag.

Så inleds kring Livia en kärlekskarusell, eller en modern sedekomedi, där förvecklingar och förväxlingar bildar bakgrunden till de alltid lika svåra relationerna människorna emellan. Där är Eriks förra hustru Ulla, som också är förläggare, hennes medarbetare Olle Malvius som blir lurad på kärleken, poeten Robert som vet mer om det sanna känslolivet än de flesta. Tobias, den alkoholiserade redaktören och sanningssägaren, och Stefan som en gång var Livias älskade.

När jag läser detta på omslagets baksida tänker jag att Vad du vill kan bli nöjsam läsning med djup och allvar. Romanen kom 1995 och då hade Niklas Rådström verkat som författare i tjugo år, så han borde veta en del om människor i förlagsbranschen och inom kulturområdet. Man kan kanske tycka att det vore mer intressant att läsa om människor inom ett annat område i samhället, men kärlek och relationer angår ju oss alla och hittills har jag haft stort utbyte av det jag har läst av Niklas Rådström, så den här romanen vill jag också läsa.

Vad du vill av Niklas Rådström, Gedins 1995.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

På spaning efter den tid som flytt 1 – Swanns värld av Marcel Proust

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Nu har jag alltså läst Swanns värld på nytt och det ångrar jag inte. Det är inte mycket som jag minns från den första läsningen för länge sedan, men det kändes ändå bekant. Swanns värld innehåller bilder från Marcel Prosts barndom. Jag menar då skrivna bilder. Ordet bilder känns rätt för mig, inte så att berättelsen är stillastående, men det kan bero på det långsamma berättandet. För det är långsamt och omständligt, fast inte för långsamt och omständligt. Mestadels i alla fall.

Det är mycket vackert. Men det betyder inte att berättelsen skulle sakna vasshet och framvisande av människors dåliga sidor. Författaren beskriver det övre borgerskapets liv, med fördomar och mänskliga brister. Det är bitvis infamt – eller ska man säga ett uppvisande av livets realiteter? Avsnitten om Madame Verdurins salong visar dumhet, förstockning och elakhet. Ja, maktfullkomlighet. Det och Swanns kärlek och borgerskapets avståndstagande från honom när han gifter sig med fel kvinna är bara några få iakttagelser i romanen. Där finns borgerskapets beundran av betydande adelspersoner och deras strävan att komma i deras närhet. Där finns den besvärliga tante Léonie, där finns den priviligierade gossens nedvärderande, men också i viss mån kärleksfulla tankar om trotjänarinnan Hortense. Romanen skildrar sannerligen ett klassamhälle alltifrån människor utan utbildning som tjänar andra till personer i samhällets övre skikt. Ja, i Swanns värld finns så mycket. Den bryter med den traditionella berättelsen och med realistiska romaner eftersom den också behandlar och tar i beaktande hur vi minns och hur vårt undermedvetna formar våra handlingar och minnen. Allt i romanen är sett genom det ögat.

Det finns mycket att säga om den här romanen för den är innehållsrik, miljöbeskrivningar, porträtt av människor, en känslig och nog lite bortskämd pojke, aspekter av kärlek. Den är långsam, men också underhållande, och som har påpekats många gånger tidigare är översättningen mycket bra. Det här är min känsla efter att ha läst Swanns värld andra gången. Med säkerhet är det så att jag fick ut mycket mer av läsningen nu.

På spaning efter den tid som flytt 1 – Swanns värld av Marcel Proust, Bonniers 2021. Översättning: Gunnel Vallquist.

Tisdagstrion – Förbjudna böcker

~ Mösstanten ~ 23 kommentarer

Boktjuvarna – jakten på de försvunna biblioteken av Anders Rydell handlar om hur nazisterna förstörde många bibliotek. Det var judiska bibliotek, frimurares bibliotek och arbetarrörelsens bibliotek. Många oskattbara böcker gick där förlorade, samt att det var ett angrepp på judisk kultur, arbetar- och vänsterrörelsens kunskap och resurser, ja helt enkelt åtgärder för att döda alla åsikter som inte passade Nazisterna och förinta alla judar. Men nazisterna förstörde inte alla böcker. De sparade en del av dem i ett institut, där trogna nazister skulle kunna studera dem för att lära känna fienden.
Ett intressant faktum är att Boktjuvarna har förbjudits i Ukraina på grund av att där finns vissa passager som inte är så smickrande för Ukraina historiskt sett. Då stöter vi på den kniviga frågan om vad ett land ska göra som är angripet och invaderat av sin kolossale granne som dessutom sprider desinformation och propaganda i stora mått. Kan det då i vissa fall vara befogat att förbjuda böcker? Det är väl ytterst tveksamt om just Boktjuvarna borde förbjudas i ett sådant läge. Jag vet heller inte om den fortfarande är förbjuden.
Boktjuvarna publicerades första gången 2015.

I den första kretsen av Alexander Solzjenitsyn (1918-2008) smugglades ut ur Sovjetunionen för att den inte kunde tryckas och publiceras där. Ändå hade författaren censurerat sig själv och tagit bort en del ur det ursprungliga manuskriptet. I den första kretsen publicerades 1968 utomlands och 1969 på svenska med titeln Den första kretsen. Romanen handlar om välutbildade fångar i ett läger i utkanten av Moskva under Stalintiden. Fångarna har ett bättre liv än många andra lägerfångar och deras arbete där går ut på att forska för Stalinregimens räkning. Om fångarna faller i onåd kan de omedelbart forslas till Sibirien.

Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood är en dystopi som handlar om att USA har blivit en teokrati där människor lever under stort förtryck. Dessutom har nativiteten gått ner katastrofalt och tjänarinnan är en av de fertila kvinnor som används till att avla fram barn åt eliten. Tjänarinnans berättelse är en roman om ett fruktansvärt samhälle som ger en mycket att tänka på. Den är inte förbjuden av någon regering så vitt jag vet, men den är förbjuden på många håll i USA, på bibliotek och skolor, av religiösa skäl och och för att den anses innehålla olämpliga sexscener och skildringar av hbtq-personer. Romanen publicerades första gången 1985 (The Handmaid’s Tale) och kom på svenska 1986.

Du hittar fler exempel på förbjudna böcker om du går till Ugglan & Boken som sköter Tisdagstrion och som har givit oss dagens intressanta och upprörande tema.

Nytt på bokvagnen

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Det här är de nyaste tillskotten på min bokvagn och jag ser fram emot att läsa dem. Men jag har upptäckt att jag har en tendens att låta böckerna stå där länge innan jag läser dem fast jag var så angelägen om att köpa dem. Det är som att jag slår mig till ro när jag har böckerna tryggt placerade och väntande på bokvagnen. Då behöver jag inte läsa dem nu. De försvinner ju inte. Men böckerna som man lånar på biblioteket bör man läsa innan lånetiden tar slut, och om det är kö på dem, då får man skynda sig.

Nu har jag bestämt att Systrarna ska läsas i jul och nog borde jag väl ändå hinna läsa Trilogin av Jon Fosse samma år som han får Nobelpriset? Framtiden får visa hur det går.

Skymning 41 – roman från en krigstid av Kjell Westö, Bonniers 2023.

Systrarna av Jonas Hassen Khemiri, Bonniers 2023.

Trilogin av Jon Fosse, Bonniers 2015. Översättning: Urban Andersson.
Boken innehåller tre noveller, eller mycket korta romaner med titlarna Sömnlösa, Olavs drömmar och Kvällning.

Mjölkat av Sanna Samuelsson

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Ellen ger sig iväg från storstaden. Det är ett oövertänkt beslut. Hon far iväg i sin avställda bil mot sina barndomstrakter. Hon anländer till bondgården där hon har vuxit upp. Den är såld och där bor andra människor nu. Ellen ringer på, men ingen är hemma. Då letar hon rätt på nyckeln som ligger där den alltid brukade ligga, hon öppnar och går in.

Ellen har en havererad kärlekshistoria bakom sig som man kan tänka sig bidrar till att hon inte mår bra och beter sig egendomligt. Men mycket verkar hennes handlande bero på att det var en svår upplevelse när familjen var tvungen att lämna gården. De var mjölkbönder, ett minskande släkte, och föräldrarna hade stretat i många år och försökt få ekonomin att gå ihop. I Ellens minnesbilder beskriver författaren ladugården, mjölkandet och korna mycket sinnligt och närvarande. Ellen deltar i arbetet som barn och i skolan luktar hon, eller är rädd för att lukta. Det är inte fint att komma från en gård med kolukt i kläderna. Inte heller är det fint att inte ha råd med de kläder som de andra flickorna har.

I romanen finns en underlägsenhetskänsla och vrede över sakernas tillstånd, att mjölkbönder måste lägga ner verksamheten om de inte har jättestora gårdar, över att mjölkkor försvinner, att landskapet växer igen, eller att betesmarkerna övertas av köttboskap. Vreden är stor. Ellen handlar inte avvägt och moget, men i romanen finns också undervisande textstycken med torra men arga fakta om jordbrukets utveckling. Det kan kanske vara lite svårt att svälja dem eftersom det kan verka så konstruerat, men författaren har satt dem tillsammans med Ellens desperation och minnesbilderna som har stor närvaro och känns som om författaren själv har varit där. Miljön är mycket fint skildrad. Författaren vet vad hon talar om och det ger en ganska slagkraftig bild av en till synes obönhörlig samhällsutveckling och människorna som kommer i kläm. Slutet på romanen känns lite rumphugget, men på det hela taget tycker jag att Mjölkat är väl värd att läsas. En intressant roman.

Mjölkat av Sanna Samuelsson, Bonniers 2023.