Tisdagstrion – Australien

Ämnet för dagen, alltså Australien, var inte superlätt. När jag tänkte efter visade det sig att jag inte har läst så många böcker av författare från denna kontinent, och inte heller många böcker med handlingen förlagd till Australien. En roman av Nobelpristagaren Patrick White läste jag en gång, men jag kunde inte hitta en vettig bild av den så det fick bli dessa tre böcker:

A cappella av Michel Faber. Den handlar om a cappellaensemblen Courage Consort. De fem medlemmarna samlas i ett hus på den Belgiska landsbygden för att repetera in ett komplicerat körverk.. Romanen publicerades första gången 2002 med titeln The Courage Consort och kom i svensk översättning 2006. Författaren Michel Faber föddes i Haag, kom till Australien som sjuåring, växte upp i förorter till Melbourne och flyttade som vuxen till Skottland.

Stasiland av Anna Funder är en prisbelönt facklitterär bok som handlar om Östtyskland där författaren intervjuade såväl före detta stasiagenter som människor som föll offer för deras verksamhet. En mycket bra och personlig fackbok. Den publicerades första gången 2002 och kom i svensk översättning 2005. Anna Funder är en australisk författare och journalist.

Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty utspelas faktiskt i Australien. Cecilia Fitzpatrick som lever i ett lyckligt äktenskap hittar en dag en kartong på vinden med påskriften Öppnas i händelse av min död. En hemlighet uppdagas och hennes välordnade tillvaro ställs på ända. Romanen innehåller fler människors problem med kärlek och relationer. Jag tyckte att den var både bra och underhållande när jag läste den. Romanen publicerades första gången 2013 med titeln The Husband’s Secret. På svenska kom den 2014.

Om du vill ha fler tips på böcker med anknytning till Australien kan du gå till Ugglan & Boken.

Jamaica Kincaid

Nu lämnar jag Jamaica Kincaid. Inte för alltid naturligtvis, men hädanefter prioriterar jag Marguetite Duras som en författare jag vill läsa mer av. Som ni ser visar jag sex böcker här, men jag har läst sju böcker av Jamaica Kincaid. Den som inte är med i bild är Lucy som är den jag läste först.

Jamaica Kincaid är en intressant författare som jag är glad att jag har läst. Delvis är hon besvärlig och oroande, vilket inte är fel. Av böckerna jag har läst rekommenderar jag först och främst En liten plats. Det är den enda som inte är skönlitteratur. Den är en essä om Antigua, om Storbritanniens kolonialism, om turism från rikare länder och om korruption efter att Antigua och Barbados blev ett självständigt land.

Jamaica Kincaid är född och uppvuxen på Den karibiska ön Antigua. Vid 17 års ålder for hon till New York och arbetade som aupair. Så småningom studerade hon vidare och hon bytte också namn från Elaine Potter Richardson till Jamaica Kincaid. Hon debuterade som författare 1983 med novellsamlingen At the Bottom of the River.

Böckerna jag har läst är:
På flodens botten (1985, 2017) – At the Bottom of the River (1983)
Annie John (1986, 2010) – Annie John (1985)
En liten plats (2016) – A small Place (1988). Finns också med titel Antigua en liten ö (1988)
Lucy (1991, 2017) – Lucy (1990)
Min mor, en självbiografi (1996) – The Autobiography of my Mother (1996). Finns också med titel Min mors självbiografi (2016)
Mr Potter (2019) – Mr Potter (2002)
Se Nu Då (2015) – See Now Then (2013)

Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson

Ett system så magnifikt att det bländar handlar om tre syskon, Sebastian, Clara och Matilda. Sebastian arbetar som hjärnforskare i London. Clara är journalist och har just blivit uppsagd från sitt arbete, hon bor i Sverige men reser till Påskön. Matilda har haft psykiska problem under sin uppväxt och ungdom. Hon bor i Berlin. Syskonen är trillingar men har glidit isär. Hela familjen är splittrad. Fadern bor också i Berlin, men han är försvunnen. Mamman är präst i Sverige. De talar inte mycket med varandra. Sebastian vill inte. Clara håller sig också undan.

Splittring, osäkerhet, familjehemligheter och kärlek är teman som jag hittar i den här romanen. Romanen beskriver också en splittrad värld, en värld som är svår att få grepp om. Hur ska jag leva? Hur ska man orka leva? Hur ska man hitta kärlek och trygghet? Och vem är jag egentligen? Allt i romanen är inte riktigt verkligt. Det är främst forskningsinstitutet som är mycket underligt. Där finns bland annat en apa med hög moral och en forskare som har tusentals cikador i sitt laboratorium. Att ha cikador i ett laboratorium är väl inte overkligt, men berättelsen är skriven så att det blir så. De andra miljöerna kan jag känna finns och människorna kan jag känna finns. Men alla sammanträffanden gör att resten blir lite overkligt det också.

Romanen är underhållande. Där finns mycket humor, men också stort allvar, liv och död, och författaren sätter fingret på mycket som känns bekant i dagens värld, också på hur vi uppfattar verkligheten. Att författaren låter Sebastian vara hjärnforskare är ingen tillfällighet. Att romanens verklighet är lite vriden är naturligtvis författarens avsikt, och det blir roligt när Sebastian inte tror på det Matilda säger. Hon fabulerar, tänker han fast det visst finns en påfågel vid ett lantligt café i Norrland – och samtidigt tar Sebastian hand om en apa med hög moral.

Så det finns mycket att hämta i den här romanen, men för mig känns berättelsen ändå alltför konstruerad. Naturligtvis är alla romaner konstruktioner, men här märks den alltför tydligt. Det kan förstås vara författarens avsikt att vi ska se konstruerandet klart och tydligt, att romanen är en slags lek, men för mig, i den här romanen, fungerar det inte riktigt.

Ett system så magnifikt att det bländar av Amanda Svensson, Norstedts 2019.

Hett i hyllan #220 – Täcknamn Odessa

Täcknamn Odessa av Frederick Forsyth är en thriller med en journalist som huvudperson. Detta kan man läsa på bokens baksida:

Den unge reportern Peter Miller råkar en dag komma en nazistisk krigsförbrytare på spåren. Hans namn är Roschmann, han är kall, effektiv och omänsklig och han har mäktiga beskyddare i en underjordisk organisation av f.d. SS-män, ODESSA.

Jakten på kapten Roschmann blir lång och farlig. Trots varningar att inte gräva i det förflutna låter sig Miller inte avskräcka. Som föregiven SS-man försöker han nästla sig in i ODESSA. Men organisationens mördare är honom redan hack i häl …

Romanen publicerades första gången 1972 med titeln The Odessa File och kom på svenska 1973. Det är en politisk thriller där situationen i Västtyskland och konflikten mellan israeler och araber finns med. The Odessa File var Forsyths tredje roman och den är filmatiserad. Kommer jag att läsa den? Tveksamt.

Täcknamn Odessa av Frederick Forsyth, Bonniers 1981. Översättning: Claës Gripenberg.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Se Nu Då av Jamaica Kincaid

Jamaica Kincaids roman Se Nu Då handlar om ett äktenskap som går mot skilsmässa. Allt berättas från hustruns synvinkel. Hon är gift med en kompositör, eller kanske har hon varit gift, det känns som om romanen är berättad strax före eller strax efter skilsmässan. Hon har två barn, en pojke och en flicka och själv är hon författare. Det verkar som om Se Nu Då bygger på författarens personliga erfarenheter. Jamaica Kincaid är författare, som vi vet, hon har varit gift med en kompositör och hon har två barn, en pojke och en flicka från det äktenskapet.

Se Nu Då är berättad med stor vrede. Där finns ingen kärlek eller ömhet eller vänskap kvar, även om berättaren påstår att Mrs Sweet, som kvinnan kallas, älskade sin man. Men det handlar inte bara om att kvinnan är ratad av mannen. Det handlar också om ras och kolonialism. Kvinnan kommer från en karibisk ö. Hon kom med en bananbåt. Hon har tjocka läppar och hennes man har sagt att hon liknar Charles Laughton. Det finns lite humor i texten men den genomsyras av bitterhet. Allt är svart och vitt.

Texten liknar Mr Potter som jag har läst tidigare. Inte till innehållet, men det oförsonliga och nedvärderandet av mannen finns i båda romanerna, i Mr Potter är det berättarens frånvarande far det handlar om, i Se Nu Då är det hennes man. Språket är starkt, med många omtagningar och författaren beskriver ett tillstånd snarare än en berättelse med utveckling. Det kan vara klokt att betrakta texten som poesi när man läser den. Det betyder inte att man måste läsa den oerhört långsamt, man kan läsa den som ett flöde. Det är språket och bilderna som man får som ger den stora behållningen när man läser Se Nu Då. Men jag är lite ambivalent. Kanske blir jag lite rädd när författaren beskriver allt i svart och vitt och när allt är så oförsonligt, även om jag vet att det kan kännas så för oss alla i vissa situationer och att det dessutom finns människor som det inte går att söka försoning med.

Se Nu Då av Jamaica Kincaid, Tranan 2015. Översättning: Niclas Nilsson.

See Now Then publicerades första gången 2013.

Tisdagstrion – Träd i författarens efternamn

Först tar vi Den skeva platsen av Caterina Pascual Söderbaum (1962-2015). Det är en roman om en kvinna som söker sig bakåt i sin familjehistoria som innehåller spanska inbördeskriget och andra världskriget. I romanen finns stor sorg och frustration och författaren gestaltar på ett mycket bra sätt krigets konsekvenser. Den skeva platsen publicerades 2016 och fick Sveriges radios romanpris.

Sedan kommer en bok som är ny för i år, Min bokvärld av Kerstin Ekman. Den har jag köpt, för en sådan bok vill jag äga, särskilt som den är på mer än 400 sidor. Annars lånar jag gärna på biblioteket. Den innehåller essäer om läsande och litteratur. Men jag har inte hunnit läsa den ännu.

Som trea har vi här Jag vill sätta världen i rörelse – en biografi över Selma Lagerlöf av Anna-Karin Palm, eftersom den är så intressant, och som en bonus får vi även ett träd i den omskrivnas efternamn. Jag vill sätta världen i rörelse kom 2019.

Om du vill veta vilka författare med träd i efternamnet som andra bokbloggare har valt kan du gå till Ugglan & Boken.

Längst bak i min läslista #41-42

Så tar vi en titt längst bak i läslistan igen och först hittar vi Liv efter Liv av Kate Atkinson. Den handlar om Ursula Todd som dör och återuppstår många gånger och hon blir tydligen en hjältinna som räddar vår civilisation. Det tycker jag låter spännande och det verkar som om romanen har fått positiva omdömen. Kate Atkinson är en brittisk författare som har skrivit en rad romaner. Tidigare har jag läst I museets dolda vrår, men det var före min bloggtid. Enligt Wikipedia är Atkinsons stil magisk realism.. Liv efter liv publicerades första gången på originalspråket 2013 och kom på svenska 2015. Den har legat i min läslista sedan 17 september 2019.

Härnäst har vi Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead. Han är en amerikansk författare och hans roman är flerfaldigt prisbelönt. Den underjordiska järnvägen var ett nätverk som hjälpte slavar att fly från den amerikanska södern till de norra delstaterna. Men i Colson Whiteheads roman är den tydligen en konkret underjordisk flyktväg genom vilken den sextonåriga slaven Cora flyr, jagad av den skoningslöse slavjägaren Ridgeway. Jag räknar med att den här romanen både är spännande tar upp ett viktigt och svårt problem. Rasismen har inte försvunnit och vi behöver påminnas om slaveriet. Dessutom flyr människor fortfarande från slavliknande villkor runt om i världen. Den underjordiska järnvägen har legat i min läslista sedan 19 september 2019. Den publicerades på originalspråket 2016 och i svensk översättning 2017.

Vandrande själar av Cecile Pin

De sista amerikanska soldaterna har lämnat Vietnam och Ahn reser med sina två bröder till Hongkong. De lyckas ta sig dit utan att båten sjunker och utan att bli rånade och dödade. Deras föräldrar och de yngre syskonen ska komma senare. Familjen ämnar sig till släktingar i USA.

Det är storasyster Ahn som berättar i den här fina romanen om flyktingar från Vietnam. Den innehåller stor sorg och förlust. Resten av familjen går under på havet och deras själar irrar omkring eftersom de inte blir begravda på sedvanligt sätt. Ahn får ta ett ansvar som förälder fast hon är mycket ung, och istället för att utbilda sig vidare måste hon börja arbeta i en konfektionsfabrik med låg lön och usla arbetsvillkor för att försörja den rest av familjen som finns kvar.

Men egentligen är det ju inte Ahn som berättar. Det är författaren, och i romanen finns kortare stycken om författarens tankar. En författare som kanske är Cecile Pin själv – eller kanske inte. Där finns också avsnitt där en av de vandrande själarna talar. Det här kan kanske verka komplicerat och rörigt, men berättelsen är skriven med stor klarhet och enkelhet, fast den inte är enkel. Det är också lätt att läsa boken och ta till sig familjens öde. De tre olika rösterna är presenterade på ett tydligt sätt och man behöver inte börja läsa ett avsnitt och samtidigt undra vem och vad är det här? Det uppskattar jag. Romanen är också mycket drabbande. Jag inser sådant som jag egentligen vet, att det är mycket farligt att vara båtflykting, eller flykting över huvud taget, på flera olika sätt: drunkning, rånrisk och stor risk att bli våldtagen. Men trots att Vandrande själar handlar om mycket svåra händelser finns där ett lugn och en förtröstan. Det enda jag har att invända är att texten kunde ha varit lite bättre korrekturläst. Men det är en bisak. Läs gärna den här boken.

Vandrande själar av Cecile Pin, Nirstedt/litteratur 2023. Översättning: Peter Samuelsson.

Originalets titel är Wandering Souls. Den kom också 2023 och det är Cecile Pins debutroman. Hon har vuxit upp i Frankrike och USA men flyttade som artonåring till Storbritannien.

Hett i hyllan #219 – Kryss och landkänning

Denna volym med Albert Engströms samlingar Kryss och landkänning och Bläck och saltvatten är den sista Albert Engströmboken som står i hyllan. Sedan finns det ingen mer sådan att ta upp i Hett i hyllan, och tur är väl det. Jag vet inte om jag vill behålla dem alla. Hans historier var populära en gång, men jag tror inte att de direkt är något för mig. Kanske vill jag behålla någon av böckerna av sentimentala skäl.

De båda samlingarnas titlar verkar passa till innehållet. Där finns såväl berättelser från havet som från land. Kryss och landkänning publicerades första gången 1912 och Bläck och saltvatten 1914, men båda har sedan kommit i många upplagor genom åren. Engströms historier var som sagt populära.

Kryss och Landkänning av Albert Engström, Bonniers 1941.

Bläck och saltvatten av Albert Engström, Bonniers 1941.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Gentlemen av Klas Östergren

Utgångspunkten för Klas Östergrens roman Gentlemen är att författaren har blivit bestulen på allt han äger utom två skrivmaskiner. Så träffar han en man som heter Henry Morgan. Han bor i en stor, bedagad lägenhet på Hornsgatan och han erbjuder Klas Östergren att flytta in i ett rum där, och när romanen börjar sitter författaren i denna lugubra våning och berättar vad som har skett det senaste året.

Författaren berättar om Henry Morgan och hans bror som är poet och han berättar om vad som händer honom och bröderna under den tid som han bor hos dem. Boxning spelar viss roll, liksom mer eller mindre laglig verksamhet, och många krogbesök. Henry Morgan är en mystisk person och det är inte alls säkert att man kan lita på honom. I berättelsen finns mystik, drastiska händelser och stor humor. Allt sker mot en fond av ockupationen av kvarteret Mullvaden, Vietnamdemonstrationer och protester. Författaren deltar någon gång i utkanten av de händelserna, men mest befinner han sig i Henry Morgans värld, och alla händelser i Stockholm, i Sverige och i resten av världen sker utanför. Där finns samhällskritik och storföretag som har makt, men i den dunkla våningen kan man dra för gardinerna och sitta vid kakelugnsbrasan.

Den dystra våningen på Hornsgatan i det gamla risiga huset blir som en trygg grotta där man befinner sig högt uppe, ovanför och undan allt som händer utanför. Men det är en bedräglig trygghet. Dels är lägenheten gammal, en rest av något som kanske ska rivas så småningom Och det som brinner i kakelugnen kommer från nattliga containerfynd. Dels kommer omvärlden obönhörligt in i lägenheten genom sprickorna. Henry Morgans bror tar droger och är psykiskt instabil, och som sagt, vem och hurdan är egentligen Henry Morgan? Vad har han sysslat med, och varifrån kommer alla lunchkupongerna? Något som gör berättelsen så bra är att författaren lämnar så mycket till läsarens fantasi och undringar.

Gentlemen är en skröna med mer eller mindre troliga händelser skriven av en tjugofemåring med stor berättarglädje. Det är en fröjd att läsa romanen. Kanske vill författaren briljera lite väl mycket med latinska citat och sitt språk, men det är en bisak. Klas Östergren målar upp miljöer och människor så att de stannar i en sinne, och ordet luguber sitter i texten ganska naturligt, precis som det ska.

Gentlemen av Klas Östergren, Bonnier Pocket 2006.

Gentlemen publicerades första gången 1980 och den var Klas Östergrens genombrottsroman..

Romangestalten Henry Morgan förekommer också i Klas Östergrens romaner Gangsters (2005) och Renegater (2020).