Författare: Mösstanten

De oroliga av Linn Ullmann

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

De oroliga är en självbiografisk roman där Linn Ullmann skriver om sin mamma och pappa och sin uppväxt. Hennes mor är Liv Ullmann och hennes far Ingmar Bergman. De levde ihop en tid när Linn Ullmann var riktigt liten, men snart skildes de.

Linn bor med sin mamma men på somrarna är hon hos sin far på Fårö. Det kan inte vara helt lätt att vara dotter till en berömd skådespelerska som arbetar i filmproduktioner runt om i världen. Att vara dotter till den berömde filmregissören som har varit gift så många gånger och har många barn och som är oerhört egocentrisk och ska ha allt på sitt eget vis är inte heller det lättaste. Ändå framstår somrarna på Fårö som tryggare än resten av hennes liv. Där fanns fasta regler för vad barnen fick göra och inte. Reglerna fanns för faderns skull. Det var hans regler. Men där fanns en förutsägbarhet och dessutom, uppfattar jag det, en trygghet genom Ingmar Bergmans fru Ingrid.

Hos mamman och hennes släkt finns nerver och spontanitet. Samtidigt är flickan mycket starkare bunden till mamman än till pappan, han håller ett avstånd och då blir naturligtvis vad mamman gör eller inte gör, om hon befinner sig nära eller långt borta, mycket mer betydelsefullt och kärleksfullt, men också skrämmande. Om hon inte finns? Pappan är ju inget alternativ.

Att skriva självbiografiskt är ett minnesarbete och också tankar omkring det finns med i romanen. Resultatet blir levande och rörande. I hennes porträtt av fadern finns både kärlek och uppgivenhet. Han tar större plats i romanen än mamman. Kanske beror det på att författaren hade större avstånd till honom. Han är också avliden när boken skrivs och då finns möjlighet till ett avslut och kanske kan man skriva lite friare. Ingmar Bergman var mycket äldre än mamman och Linn Ullmann finns i berättelsen inte bara som flicka utan också som vuxen kvinna och mor och Ingmar Bergman finns med på sin ålderdom när han har förlorat en del av sin makt eftersom han måste ha hjälp med det mesta. Linn Ullmann har skapat människor och miljöer som går in i läsaren och stannar kvar. De oroliga är en mycket mänsklig roman. Den avslutas med berättelsen om faderns begravning och den är lugn och sansad. För den som ser begravningsföljet på avstånd kan det se ut som om människorna håller varandra i handen och hjälper varandra framåt i en lång, lång rad skriver författaren.

De oroliga av Linn Ullmann, Bonniers 2016. Översättning: Urban Andersson.

Tisdagstrion – Över eller under i titeln

~ Mösstanten ~ 24 kommentarer

En över och två under blir det här och först har vi Ripley Under Water av Patricia Highsmith som jag nyligen har läst. Det är den femte och sista boken om den psykopatiske Tom Ripley.

I mitten finns Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk, en thrillerliknande historia, men på Olga Tokarczuks vis. Den kom på originalspråket 2009 och första gången på svenska 2010. Olga Tokarczuk fick Nobelpriset i litteratur 2018.

M/T och berättelsen om skogens under av Kenzaburo OE är en märklig roman som bygger på sägner och myter på den japanska ön Shikoku. Romanen kom på japanska 1986 och på svenska 1992. Kenzaburo Oe fick Nobelpriset i litteratur 1994.

Böckernas titlar länkar till mina texter om dem.

Vill du få tips på fler boktitlar med över och under kan du går till Ugglan & Boken.

Nu läser jag dikter av Else Lasker-Schüler

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Den här diktsamlingen är ett spontanköp som har stått ganska länge på bokvagnen och väntat, men nu är det dags. Det är starka känslor och starka och ibland högstämda ord och bilder i dikterna så här långt. Många är kärleksdikter.

I boken finns ett efterord av Marie Tonkin som också står för tolkning och urval av dikter. Där läser jag: Else-Lasker-Schüler har kallats Tysklands Sapfo och Israels svarta svan. Hon räknas som en av det tyska språkets viktigaste expressionistiska poeter under 1900-talets första hälft.

Else Lasker-Schüler levde mellan 1869 och 1945. Hon kom från en välbärgad, intellektuell borgarklass i Ruhrområdet i Tyskland och hon dog i Jerusalem. På Wikipedia kan du läsa mer om henne.

Pärlor ur min krona av Else Lasker-Schüler, Lejd 2022. Tolkning och urval: Marie Tonkin.

Det finns en annan samling dikter av Else Laske-Schüler tolkade till svenska:
Dikter och Porträtt av Else Lasker-Schüler, Ersatz 2008. Tolkning, urval och efterord av Peter Handberg.

Havsörnens skrik av Karin Smirnoff

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Havsörnens skrik är den sjunde boken i Millenniumserien. Den har handlingen förlagd till den fiktiva lappländska staden Gasskas. Dit kommer en ovillig Lisbeth Salander därför att hon har blivit kontaktad som närmaste släkting till brorsdottern Svala. Flickans mamma är försvunnen och hennes pappa och mormor är avlidna och inget jourhem finns att uppbringa just då. Till Gasskas kommer också journalisten Mikael Blomkvist för att vara med på sin dotters bröllop. Hon ska gifta sig med kommunchefen.

Miljön är spännande, eller borde åtminstone vara det. Allt händer i en ort långt uppe i norr där bolag gärna vill idka gruvdrift och där det finns planer på att bygga en enorm vindkraftspark för att ha god tillgång till el för att locka olika företag till kommunen. Där finns samer som får sina renbetesområden inskränkta. Där finns drogmissbruk och organiserad brottslighet, där finns korruption och en kommunledning som kanske har gripits av hybris och vill för mycket. En ort i Lappland ger en miljö som för väldigt många av oss är exotisk och i det här fallet också full av problem och konflikter som är aktuella just nu. Men det blir för mycket. Kanske skulle det inte kännas så om boken var annorlunda skriven.

Författaren avslöjar alltför mycket alldeles för tidigt. Dessutom går hon in i huvudet på alldeles för många romangestalter. Det blir för många perspektiv och allt blir för ytligt. Ja, det är fråga om underhållning, men historien skulle bli mycket mer spännande om man som läsare kände sig riktigt engagerad i någon av personerna. Där finns också hänsyftningar på de tidigare böckerna som väl är tänkta att vara humoristiska men som jag gärna hade varit utan. Jag hade önskat mig en mer uppstramad spänningsroman där läsaren får fakta efter hand och i och med detta förstår mer och mer. Men jag får erkänna att jag bara har läst de tre första Millenniumböckerna före denna och det var länge sedan. Därför känner jag inte till Millenniumseriens utveckling och vet alltså inte hurdan en Millenniumbok ”ska” vara idag.

Positivt är att romanen innehåller starka kvinnogestalter och att det ändå är ganska spännande att läsa den till slut.

Havsörnens skrik av Karin Smirnoff, Polaris 2022.

Hett i hyllan #191 – Nakna kvinnor

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Den här diktsamlingen av Berit Gullberg har jag haft i hyllan mycket länge, men hittills har jag inte läst den. Det får jag se till att ändra. Jag tror att den handlar om kärlek och relationer och dikterna verkar inte komplicerade att läsa.

Berit Gullberg (1939-) har arbetat som författare, programledare, informationschef och teaterförläggare. Enligt Libris är Nakna kvinnor hennes enda diktsamling. Hon har också bland annat publicerat ett par romaner, en novellsamling och en intervjubok.

Nakna kvinnor av Berit Gullberg, Trevi 1985.

Diktsamlingen finns att köpa som E-bok för den som är intresserad. Den finns som bok på Götabiblioteken och säkert på fler bibliotek i landet.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Kairos av Jenny Erpenbeck

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

Och här kommer då mitt inlägg om Kairos och precis som jag skrev i tisdagstrion igår handlar den om en kärlekshistoria mellan en flicka på nitton år och en trettio år äldre man. Handlingen är förlagd till Östberlin under åren före, under och även efter murens fall. Mannen är författare och frilansare på radion. Han är gift och dessutom har han haft en rad älskarinnor. Oddsen för att kärleksförhållandet ska leda till något bra är alltså inte särskilt goda, men i början finns lycka.

Vi har väl alla läst om, eller sett film om förhållanden mellan äldre män och mycket yngre kvinnor, men Jenny Erpenbeck har skrivit något alldeles eget. Inget känns gammalt och slitet. Det är levande och stundom poetiskt. Jag har sett omskrivet att miljön och atmosfären i Östberlin under den här tiden skildras mycket bra i den här romanen. Det har jag inte kunskap att avgöra, men en sak är säker, Kairos innehåller mycket mer än kärlekshistorien. Vi får uppleva hur det kunde vara de här åren för människor med utbildning som var anställda av staten och hur de påverkades av förändringarna. Skillnaden mellan Öst och Väst skildras också. Bagaget som de äldre har från Hitlertiden finns också med. Romanen skildrar cynism, uppgivenhet och också tankarna som många människor hade om hur bra det skulle bli, vilken ljus framtid man gick till mötes, när DDR skapades.

Mannen som flickan blir förälskad i är också förälskad i början, men riktig kärlek förmår han nog inte hysa. Han smyger ju med olika förhållanden gentemot sin fru år efter år. Jag uppfattar att han är en av de där som egentligen bara tänker på sig själv. Så småningom tycker han också synd om sig själv och skuldbelägger den unga kvinnan och eftersom han har ordets makt och mycket kunskap är det mestadels han som styr och hon som anpassar sig. Det blir sorgligt, det blir tragiskt, det blir mörkt. Det blir helt absurt hur han manipulerar henne till botgöring. Men där finns ändå hopp och därför att det är så bra skrivet blir berättelsen också spännande att läsa. Hela tiden hoppas jag att hon ska bryta sig loss.

Det vet vi egentligen att hon gör. Prologen handlar om att han har dött och då har hon en annan man, förstår vi. Men genom en stor del av romanen, utom i början kanske, tänkte jag Nu! Inte längre så här! Du måste bort från detta. Och så sitter hon, efter att han är begravd, med två kartonger fulla med minnen som hon går igenom och så börjar berättelsen.

Kairos av Jenny Erpenbeck, Bonniers 2022. Översättning: Ulrika Wallenström.

Tisdagstrion – Författare eller handling från tysktalande land

~ Mösstanten ~ 23 kommentarer

Jenny Erpenbeck är en tysk författare och förra året kom hennes roman Kairos på svenska. På tyska kom den 2021. Den handlar om en kärlekshistoria mellan en 19-åring flicka och en 30 år äldre man. Nej, och åter nej! Så kan man reagera inför detta. Så unket och slitet. Men det är inte det. Romanen är skriven på ett sätt som gör att det blir intressant och inte unket alls även om jag kunde önska att flickan hade sluppit denna erfarenhet. Historien utspelas i Östberlin, mestadels under åren före murens fall, men också under och lite efter. Jag läste nyligen Stjärna 111 av Lutz Seiler som också har handlingen förlagd till samma tid, men Kairos är helt annorlunda och här får vi också glimtar av vad murens fall och DDR:s införlivande i Förbundsrepubliken kunde innebära för utbildade människor i statens tjänst. Mycket bra bok. Läs gärna båda.

Elfriede Jelinek är en österrikisk författare. Älskarinnorna kom på tyska 1975 och på svenska 2008. Elfriede Jelinek fick Nobelpriset i litteratur 2004 och den upplaga av boken jag läste kom 2018 i serien med kvinnliga Nobelpristagare i litteratur. Älskarinnorna är en arg, provokativ satirisk historia skriven av en ordkonstnär.

Doktor Faustus av Thomas Mann kom på originalspråket 1947. Thomas Mann var i landsflykt undan nazisterna och befann sig i USA när han skrev romanen. Den handlar om den tyske tonsättaren Adrian Leverkühns liv skildrat av en vän. Romanen anspelar på Faust, han som sålde sin själ till djävulen. Faust finns i tyska folksagor och flera författare har inspirerats av den gestalten, bland andra Goethe som skrev en teaterpjäs med Faust som huvudperson. Kanhända sålde Adrian Leverkühn också sin själ till djävulen? Man får läsa romanen och bilda sig sin egen uppfattning. Doktor Faustus kom på svenska 1948. Omslaget här ovan kommer från en nyöversättning från 2015 som jag läste.

Det var mina böcker av författare från länder där man talar tyska. Om du vill se vad andra bokbloggare har plockat fram till dagens trio kan du gå till Ugglan & Boken.

Längst bak i min läslista #27-28

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Ja, här är de två böckerna som finns längst bak i min läslista just nu.

Huset i Paris av Elizabeth Bowen fick jag tips om av en annan bokbloggare, det kan ha varit Hannele. Jag har haft boken i min läslista sedan 25 augusti 2019, men med den engelska titeln The House in Paris. Tyvärr finns den inte på engelska på Götabiblioteken så jag har lånat en svensk översättning från 1958. Jag hoppas att den kommer att fungera bra. Ursprungligen kom The House in Paris ut 1935.

Elizabeth Bowen (1899-1973) var en irländsk-brittisk författare. Hon har skrivit romaner, noveller och fackböcker och många av dem är översatta till svenska. Modernista har publicerat ett par nyutgåvor under senare år, med de gamla översättningarna. Berättelserna utspelas vanligen i den övre medelklassen. Hon har också skrivit spökhistorier. The House in Paris är filmatiserad av BBC 1959.

Patria av Fernando Aramburu kom också in i läslistan den 25 augusti 2019. Antagligen har jag sett den omskriven i pressen och blivit intresserad. Den lär ha fått mycket positiv kritik och handlar om Spanien och baskisk nationalism, om två kvinnor som har hamnat på var sin sida i en by i Baskien som slits sönder av våld. Boken kom på spanska 2016 och på svenska 2018. Det är en riktig tegelsten på 649 sidor.

Fernando Aramburu är en spansk författare, född i San Sebastián 1959. Han har skrivit romaner, noveller och en barnbok men den enda av hans böcker som är översatt till svenska är Patria. Han är numera bosatt i Tyskland.

Huset i Paris och Patria är alltså två mycket olika böcker, och det tycker jag om.

De förlorade ordens bok av Pip Williams

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

1879 utsågs James Murray till huvudredaktör för den första av Oxfords ordböcker. Det dröjde ända till 1928 innan alla de tolv banden hade publicerats, ett jätteprojekt som inte bara anställda arbetade i utan även volontärer runt om i landet. Pip Williams roman De förlorade ordens bok handlar om detta arbete i skönlitterär form och med ett kvinnligt perspektiv. Där finns också ett klassperspektiv.

Romanen innehåller både personer som har funnits, som James Murray och hans döttrar och fiktiva gestalter som flickan Esme. Hennes far arbetar med ordboken och som liten får hon sitta under bordet i skriptoriet som lokalen där arbetet pågår kallas. Där under bordet sitter den lilla flickan och ibland tappar någon en lapp med ett ord som hamnar nere på golvet. Det kan vara ett förlorat ord, ett ord som inte kommer med i ordboken. För naturligtvis kan inte precis alla ord få plats där. Ett kriterium för ord i ordboken är att det ska finnas skriftliga belägg, men det skriftliga ska också vara tryckt. Ord kan också ratas för att de anses obscena.

På den tiden när ordboken arbetades fram bestämde männen. Kvinnorna i England fick inte rösträtt förrän 1928. (Svenska kvinnor fick rösta första gången 1921.) Därför har författaren valt att ägna en del av utrymmet i romanen till rösträttskampen. Arbetet med ordboken är den röda tråd som romanen är uppbyggd kring, men kampen för kvinnors rättigheter genomsyrar boken liksom kvinnors svårigheter. Det är ju flickan Esme som är bokens huvudperson. Dessutom präglade manssamhället ordboken. De allra flesta beläggen för ord kom från män och en del ord som rörde kvinnligt liv kom inte med.

De förlorade ordens bok är intressant. Jag lärde mig en del om den stora ordboken och arbetet med denna. Det är också spännande att följa Esmes liv med glädje och svårigheter, och det finns fler minnesvärda kvinnogestalter i berättelsen. Romanen tillhör de böcker som jag tycker är trevliga, men det betyder inte att det är en platt historia. Den innehåller sorg och glädje och frustration och hårt arbete och vänskap och kärlek. Dessutom är den lärorik.

De förlorade ordens bok av Pip Williams, Historiska media 2022. Översättning: Annika Sundberg.

Hett i hyllan #190 – Ankomstens gåta

~ Mösstanten ~ 9 kommentarer

Ankomstens gåta är en roman med självbiografisk grund om en författare och hans utveckling. Författaren till boken Vidiadhar Surajprasad Naipaul föddes på Trinidad 1932 i en familj av indiska invandrare. Trinidad var då en brittisk koloni och han for till England och utbildade sig där, men han hade det kämpigt både med sin utbildning och med sin försörjning. Hans första bok The Mystic Masseur publicerades 1957. Många av hans böcker är översatta till svenska. År 2001 belönades han med Nobelpriset i litteratur.

På baksidan av Ankomstens gåta läser jag följande:

Handlingen beskriver författarens resa från sitt hemland Trinidad till det avlägsna öriket utanför den europeiska kontinenten. Han slår sig ned i en urgammal jordbruksbygd med Stonehenges hemlighetsfulla kontur inom synhåll. Från sin stuga, tillhörande ett edvardianskt gods i förfall, iakttar han hur den nya tiden bryter upp de naturliga band som tidigare fanns mellan människan och naturen, och hur grymhet, okänslighet och förräderi leder till att den en gång självklara ordningen bryts sönder – med tragiska effekter både för människan och hennes miljö.

Den här boken är en av dem som jag hittade på bibliotekets bokbytardisk. Kanske hade jag aldrig haft den hemma om inte det hade hänt och kanske hade jag aldrig varit intresserad av att läsa den. Men nu är jag det.

Ankomstens gåta av V. S. Naipaul, Månpocket 2002. Översättning: Rose-Marie Nielsen.

Romanen kom på originalspråket 1987 med titel The Enigma of Arrival, och på svenska första gången 1989.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.