Författare: Mösstanten

Kärleken av Theodor Kallifatides

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Laki Sarris är en snart fyrtioårig filosofilärare. Han är gift med Lena som är en öm och klok kvinna. De är båda invandrare, han från Grekland och hon från Finland och de har en fyraårig pojke.

Romanens titel är kärleken och det är Laki Sarris som berättar om tre kärlekar, en när han var mycket ung, kärleken till Lena och så kärleken till Li som han träffar som medelålders gift man. Han berättar och han funderar och han nämner filosofer och olika sätt att se på tillvaron. Jag kan inte hjälpa att jag tycker att han är lite pretentiös. Han verkar mycket egocentrerad. Det är han, han och åter han. Visst har han dåligt samvete när han bedrar sin hustru med en mycket yngre kvinna. Men ändå.

Vid ett tillfälle berättar han om sin son när han var lite mindre, uppfattar jag. Han kände mycket stark kärlek till sonen och hissade upp honom i luften och ropade någonting om att han älskade honom. ”Pappa, det gör ont”, sa pojken. Laki Sarris reaktion när han berättar för läsaren är Ja kärlek gör ont.

Ööhhh? Vad menar han? Att han hissar upp sin pojke i luften och råkar ta så hårt i honom så att pojken protesterar har väl inget att göra med om kärlek gör ont eller ej. Det kan bli gjort av en kärleksfull förälder som gör ett misstag eller någon släkting eller en bekant som inte alls älskar barnet. Men en sådan detalj i boken gör också att Laki Sarri framstår som en komplicerad människa och det gör faktiskt att berättelsen blir mer intressant. Om denne man och hans kärlekar ville jag gärna läsa till slutet av boken.

Kärleken av Theodor Kallifatides, Bonniers 1978.

Tisdagstrion – Vapen

~ Mösstanten ~ 25 kommentarer

Vapen är dagens tema och här blir det skjutvapen gånger tre.

Att det förekommer sådana i den första boken kan väl ingen undgå att se. Det är Två pistoler av Klas Östergren som kom 2021. Den handlar om Adolf Fredrik Munck som kom från Finland och blev överhovstallmästare hos Gustav III. I romanen finns mycket hovliv, men i ramberättelsen är den gamle Munck i landsflykt och ser tillbaka på sitt liv.

Sedan blev jag nyligen varse att ett skjutvapen finns på omslaget till Åsne Seierstads nya bok Afghanerna. Åsne Seierstad har ånyo rest till Afghanistan efter talibanernas återkomst, och där har hon intervjuat tre människor, två män och en kvinna. Den vill jag läsa.

Löpa varg av Kerstin Ekman handlar om den pensionerade jägmästaren Ulf Norrstig. Han har jagat i hela sitt vuxna liv, men nu börjar han ifrågasätta jakten. I Löpa varg finns absolut skjutvapen. Bland annat blir en varg, som Ulf Norrstig vill hålla hemlig för sitt jaktlag, skjuten. Boken kom 2021.

Tre exempel på böcker med skjutvapen. Om du är nyfiken på vilka böcker och vapen som andra bokbloggare har valt kan du gå till Ugglan & Boken.

Handbok för städerskor – novell av Lucia Berlin

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

42-PIEDMONT. Långsam buss till Jack London Square. Hembiträden och gamla tanter. Jag satt bredvid en gammal blind kvinna som läste punktskrift, fingret gled tyst och långsamt fram över sidan, rad efter rad. Det var rogivande att titta på, att läsa över hennes axel så. Kvinnan hoppade av vid 29th Street där alla bokstäver i skylten AMERIKANSKA VAROR TILLVERKADE AV BLINDA hade trillat ner utom BLINDA.

Så börjar titelnovellen i den här samlingen. Kvinnan som berättar är städerska och åker med buss härs och tvärs genom staden till olika människors hem. Novellen handlar om henne själv och om hennes kunder. Hon far runt i stan bland andra städerskor och hembiträden, en värld så fjärran från den tillvaro som de som kan betala för deras tjänster har. Novellen är mycket konkret. Lucia Berlin får fram det hon vill säga genom det som händer, hur det ser ut i vardagen. Det finns en lite sorgsen grå ton över berättelsen men med ett visst bett. Den rekommenderas.

Handbok för städerskor – novell ur samlingen med samma titel av Lucia Berlin, Natur & Kultur 2017. Redaktör: Stephen Elmersson. Översättning: Niclas Hval. Förord: Klas Östergren.

Samlingen publicerades första gången på svenska 2016 och på originalspråket med titeln A manual for cleaning women 2015.

Lucia Berlin (1936-2004) skrev noveller och hade en lite hängiven läsekrets. Hon försörjde sig på olika arbeten som till exempel städerska men senare i livet arbetade hon som gästförfattare på University of Colorado och fick sedan fortsatt anställning som lärare. Inte förrän flera år efter sin död slog hon igenom hos den breda publiken med samlingen Handbok för städerskor.

Tidigare har jag skrivit om Lucia Berlins novell Angels tvättomat på bloggen.

Mr Potter av Jamaica Kincaid

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

I Mr Potter manar Jamaica Kincaid fram bilden av sin far i skönlitterär form. Han hade många kvinnohistorier och han tog inget ansvar för sin dotter. Han hade otaliga barn och alla var flickor – utom ett som var pojke och han behandlades på ett annat sätt. Pojkar var mycket viktigare än flickor. I familjehistorien, och kanske i stora grupper av de fattigare människorna på Antigua där Jamaica Kincaid växte upp, finns många ensamma mödrar och fäder som lever sitt eget liv.

Mr Potter kunde inte läsa och skriva. Han framställs som en vacker man, en kvinnokarl, men en man som nästan inte kan artikulera orden, som inte kan genomföra ett logiskt resonemang eftersom han inte kan läsa och skriva. Han hade en hemsk barndom, men ändå gick det bra för honom standardmässigt till slut. Jamaica Kincaids mor däremot, hon kunde läsa och skriva och det lärde sig ju Jamaica Kincaid också och blev så småningom författare.

Där fanns alltså ett stort tomrum efter fadern. Modern verkar ha varit en kvinna med häftigt temperament och Jamaica Kincaid kom inte överens med henne. Således finns i romanen Mr Potter stor smärta och sorg och fadern är omskriven med förakt. Texten är full av upprepningar, upprepningar mest hela tiden, med ett ganska poetiskt språk. Det här störde mig lite. Det kändes för svulstigt och tog för mycket plats. Samtidigt kände jag den stora smärtan och sorgen som genomsyrade romanen när jag lade den utlästa boken ifrån mig, så kanske var det ändå just så här romanen skulle skrivas? Bilder av det starka solskenet, värmen och havet som omsluter ön var också något jag fick med mig från boken.

Mr Potter av Jamaica Kincaid, Tranan 2019. Översättning: Niclas Nilsson.

Boken kom på originalspråket 2002.

Hett i hyllan #189 – Sartre, ett liv

~ Mösstanten ~ 8 kommentarer

En biografi över Jean-Paul Sartre som står och värmer bokhyllan, är det något som jag vill läsa? Ja, det är det nog. Det gäller bara att ge den plats bland all annan läsning, och det är inte så bara. Biografin är skriven av Annie Cohen-Solal. Hon är född 1948 i Algeriet och hon är en fransk historiker och författare. Den här biografin som ursprungligen publicerades 1985 på originalspråket är översatt och utgiven i många länder.

Detta kan man läsa på omslagets baksida:

Annie Cohen-Solal följer Sartre från uppväxtåren som ensamt underbarn i en kvävande borgerlig familj till de sista årens strid mot blindhet och fysiskt förfall. Boken berättar om hans tillvaro i krigsårens och efterkrigstidens intellektuella miljö i Paris, fram till den häftiga solidariteten med den politiska vänstern. Den skildrar hur hans romaner och pjäser blev till och hur hans existentialism formades, med kravet på varje människa att i handling välja sitt eget liv. Boken låter oss möta både tänkaren och livsnjutaren Sartre: hans liv med Simone de Beauvoir, hans ständiga affärer med andra kvinnor, hans vänskap och konflikter med andra författare, som Albert Camus.

Jean-Paul Sartre (1905-1980), som har skrivit skönlitteratur och dramatik och filosofiska verk, utsågs till Nobelpristagare i litteratur 1964, men han tog inte emot priset.

Sartre – ett liv av Annie Cohen-Solal, Bonniers 1987. Översättning: Agneta Westerdahl.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Fågeltribunalen av Agnes Ravatn

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Alice Hagtorn var programledare på tv, men efter en skandal måste hon sluta och hon skäms så mycket att hon söker arbete hos en man som bor i ett hus på landet. Hon tar tjänst som trädgårdsmästare och hushållerska fast hon inte vet särskilt mycket om trädgårdsarbete. Men där, hos den fåordige mannen som beter sig egendomligt, är hon borta från världen och skvallret, och allt kritiskt människor kan säga och tänka når henne inte.

Men situationen är konstig och så snart hon har kommit till mannen i huset uppstår en illavarslande stämning. Mannens fru är bortrest, säger han. Hur länge hon ska vara borta får Alice inte veta. Mannen stänger in sig i sitt arbetsrum så snart han har ätit. Vad han gör där vet hon inte. Han säger bara det ytterst nödvändiga och när hon är ute i trädgården kan hon se honom stå i fönstret och betrakta henne.

Fågeltribunalen är en psykologisk thriller, en bra sådan, mycket spännande att läsa. Den har stark stämning och vardagsbestyren håller kvar den i en verklighet. Miljön med huset och trädgården och fjorden är fint beskriven. Berättelsen är både mystisk och hotfull och blir mer spännande efter hand. Kanske blir jag ändå lite besviken på slutet. Så är det oftast när jag läser spänningslitteratur. Men jag rekommenderar den absolut. Om du vill läsa en psykologisk thriller, välj då gärna denna.

Fågeltribunalen av Agnes Ravatn, Modernista 2020. Översättning: Cajsa Mitchell.

Tisdagstrion – Böcker som utspelas under olika århundraden

~ Mösstanten ~ 29 kommentarer

Fursten av Niccolò Machiavelli publicerades på 1500-talet. Den handlar om hur en man bör handla för att komma till makten och bli furste och vad han ska göra för att behålla makten. Inte demokrati direkt, men mycket intressant. Jag läste en utgåva som faktiskt hade en nyare översättning än denna bok från 2019 vars översättning är från 1950-talet.

Så såg den ut. Mycket bra översättning. Det blev lite tokigt när jag gjorde triobilden, ursäkta.

Oceanen av Steve Sem-Sandberg är en roman som handlar om Jean-Jacques Rosseau och den utspelas på 1700-talet under en tid när Rosseau hade varit tvungen att fly från Frankrike och befann sig i Schweiz tillsammans med sin hushållerska som han också hade ett förhållande med, men som aldrig blev hans hustru.

Shirley av Charlotte Brontë skrevs på 1800-talet och utspelas i början av det seklet under den begynnande industrialismen. Napoleonkrigen hade lett till stor arbetslöshet i textilindustrin och arbetare protesterade mot att industriägare införde mer effektiva maskiner, vilket skulle leda till att ännu fler förlorade sin anställning. Romanen handlar om mycket annat också förstås, kvinnors självständighet eller beroende, kärlek och relationer.

Det är Ugglan & Boken som ger oss alla temana till Tisdagstrion. Om du är nyfiken på vilka böcker som utspelas i olika århundraden som andra bokbloggare har tagit fram kan du klicka på länken dit.

Brändö i mitt hjärta av Nicko Smith

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Mitt i vintern, efter att ha läst Dröm, baby, dröm av Jenny Tunedal som handlar om svåra familjeproblem och förlust, kändes det bra att bekanta mig med diktsamlingen Brändö i mitt hjärta av Nicko Smith.

Brändö är en halvö i Vasa och Nicko Smith tar med oss på en promenad där. Dikterna är korta och avskalade och samlingen kan läsas rakt igenom som en promenad på Brändö och samtidigt lite av en vandring in i Nicko Smiths minnen och känslor.

I diktsamlingen finns iakttagelser från naturen, där finns också några korta fragment av Brändös historia och människor som har funnits där. Allt ses genom Nicko Smiths öga. Han skriver enkelt och avskalat och samtidigt räds han inte formuleringar som i själens vind och Poesin vecklas ut till en blodröd ros. Så diktsamlingen är både vardaglig, mycket allvarlig och samtidigt också rolig och högstämd. Där finns också några foton från Brändö.

Jag avslutar med en av dikterna:

På något sätt
känns det som
att jag alltid
har bott här

Som om vinden i vassen
är min riktiga röst

Brändö i mitt hjärta av Nicko Smith 2022.

Djurdoktorn av P. C. Jersild

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Att det är en apa som ser ut att ha någon slags chip eller plastkort inopererat i huvudet och som dessutom har simfötter på omslagets bild säger en hel del om den här berättelsen. Djurdoktorn är en satirisk roman där veterinären Evy Beck blir anställd på Alfred Nobels Mediko-kirurgiska institut. Romanen kom 1973 och handlingen är förlagd till någon gång i framtiden.

Institutet är Skandinaviens största utbildningsplats för läkare och medicinska forskare och den medicinska forskningen försiggår till stor del på djur. Det finns massor med djur på institutet, alltifrån möss till hundar och apor. Tyvärr blir djuren ofta sjuka och dör under pågående försök och därför anställs då Evy Beck för att få det att fungera bättre. Men en sådan tjänst, som väl varje läsare uppfattar som mycket viktig, finns det inte utrymme för i budgeten så den finansieras istället med arbetsmarknadspengar. Evy Beck får alltså en dåligt betald tjänst utan tyngd, som ska omprövas varje halvår.

Djurdoktorn är en framtidssatir som fortfarande håller. Den handlar om djurförsök som ofta är grymma och onödiga och om Evy Becks strävan att förbättra verksamheten. Men djurförsöken är en del av ett samhälle där mängder med människor går på olika bidrag och utnyttjas av företag och institutioner. Där finns stor byråkrati, mycket snömosprat och avledande utvecklingskurser som man kan hamna på. Nobelinstitutet är ett maskineri som den kritiska människan har mycket svårt att stoppa eller få till att ändra riktning. Det finns starka krafter däremot, som bara strävar efter sina egna fördelar.

Jag trodde inte att en framtidssatir skriven i början på 1970-talet skulle hålla än idag, men det gör den alltså. Jag känner igen en hel del. Tekniken är inte riktigt som den har blivit och förorterna runt Stockholm är inte avfolkade idag men mycket känns igen. Djurdoktorn är satirisk, till viss del rolig och det är spännande att läsa om hur det går för Evy Beck.

Djurdoktorn av P. C. Jersild, Bonniers 1973.

Hett i hyllan #188 – Erik Johan Stagnelius dikter

~ Mösstanten ~ 12 kommentarer

Stagnelius har jag läst tidigare, men aldrig ur den här boken. Jag tror att den kommer från mina föräldrars bokhylla och jag har haft den länge men aldrig öppnat den.

Erik Johan Stagnelius (1793-1823) vet man inte så mycket om och därför har det spekulerats en del omkring honom. Han kom från en prästsläkt och hans far var biskop. Han utbildades i hemmet tills han kom till universitet och blev ordinarie kopist och sedan kanslist på ecklesiastikexpeditionen i Stockholm. Tidigare såg man på Stagnelius som ett romantiskt geni men modernare forskning framhåller bilden av en hårt arbetande intellektuell. Han har skrivit poesi och dramer. Hans liv blev kort. Sannolikt var han sjuklig och hade hjärtfel. De allra flesta av hans verk har publicerats postumt.

Jag vet inte tillräckligt för att berätta om hans viktigaste verk, men hans namn länkar till Wikipedia och där finns upplysningar om litteratur både av och om honom. Här är en länk till Litteraturbanken. Och länk till Svenskt biografiskt lexikon.

Så här skriver Gunnar Ekelöf i förordet till samlingen jag har:

I svensk dikt är han en främmande, byzantinsk uppenbarelse, hans bästa dikter har mosaikens azurblå eller gyllene grund och dess stela, ändå så storslaget levande och blickande andlighet.

Och ändå är han samtidigt så provinsiell, så folkligt svensk: hans egenartade ikonmåleri har något av pietistiskt skillingtryck, något trohjärtat och en smula utkrusat bondskt, något av ”Till Österland vill jag fara”.

Erik Johan Stagnelius – Dikter i urval av Gunnar Ekelöf, FIB:s lyrikklubb 1954.

Hett i hyllan där vi visar upp våra olästa böcker drivs av Bokföring enligt Monika.