En handfull vind av Negar Naseh

Hösten 1978 i Teheran. Minou som är gravid väntar på att få tillstånd att resa till Sverige med sin son och förenas med sin make. Runt omkring pågår den iranska revolutionen. På gatorna demonstrerar människor mot Shahens styre och de möts ofta av beväpnad polis som skjuter och dödar och aktivister och regimkritiker sitter i fängelse.

Minou är utanför allt detta. Hon lever ett stillsamt liv tillsammans med sonen, men hon lär känna ett par unga aktivister som ofta kommer på besök. Det som händer i Iran är hemskt och dramatiskt, men Minou är inte i händelserna och det är författaren inte heller. Romanens titel, En handfull vind, säger en del om hur den här romanen är skriven. Den handlar om Minou och hennes familj och vänner, ganska många människor, men på ett svepande svalt sätt. Författaren går inte in i dramatiken och det kan man se som både en fördel och en nackdel. Romanen ger en slags svepande överblick. Ingen människa gestaltas på djupet. Underligt nog känns det som om jag kommer närmast Shahen när jag läser. Han är också med i berättelsen, Shahen i exil, en mycket lyxig sådan i jämförelse med hur andra människor har det. Annars finns många människoöden i boken, både bland iranier i Uppsala och i Minous familj, människor som jag skulle vilja lära känna närmare.

Exil är ett starkt tema i romanen. Det är så många människor från Iran som har varit tvungna att söka sig till andra länder och den glädje som många kände vid shahens fall förbyttes snart i sorg och ilska. Det blev inte bättre. Aktivister som spärrats in under shahen kunde sitta kvar i fängelset och den nya regimen fortsatte att plåga dem, och hur kvinnornas rättigheter inskränktes, det vet vi.

Minou har vänner och familj i Sverige, i Frankrike, i Kanada och i Iran. Man kan säga att att den politiska och diktatoriska vinden har blåst iväg dem till olika hörn av världen. I Uppsala arbetar hennes man politiskt mot regimen i Iran. Själv lever hon sitt vardagsliv. Samtidigt lever människorna i Iran i sin vardag så gott de kan, och den påverkas inte alltid så tydligt av styret i landet. Iran är ett stort land. Men naturligtvis är alla tvungna att manövrera inom de ramar som satts upp, och de vet vad som händer om de gör motstånd.

Negar Nasehs nya roman handlar alltså om mycket intressanta händelser och människoöden även om jag hade önskat att komma några av dem närmare.

En handfull vind av Negar Naseh, Natur & Kultur 2022.

Hett i hyllan #178 – Stalin’s Ghost

Den här boken har stått i hyllan ett tag och varken min man eller jag har läst den. Titeln är lockande för mig, den gör mig nyfiken, men författarnamnet gör att jag tvekar. För ganska länge sedan läste jag Gorkijparken av samme författare. Då var det inte vanligt med deckare som utspelades i Ryssland så jag tyckte att det verkade spännande, men jag blev besviken. Har någon av er läst Stalin´s Ghost? Och vad tyckte ni om den i så fall?

Det här kan man läsa på bokens baksida:
When the ghost of Joseph Stalin is seen stalking the Moscow Metro late at night, Investigator Arkady Renko is assigned the thankless task of finding out what’s going on. The illusion seems part political hocuc-pocus and part wishful thinking. Among many Russians Stalin is popular again – decidedly more so than Renko.

Tydligen kommer Arkady Renko också nära minnet av sin far när han arbetar med fallet och hans far var en av Stalins mest brutala generaler. Jag blir faktiskt nyfiken, men allt hänger naturligtvis på om det är bra skrivet.

Stalin’s Ghost av Martin Cruz Smith, Simon & Schuster 2014.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Större trygghet aldrig fanns av Klas Östergren

Berättaren i den här romanen heter Hans Haraldsson. Han har arbetat som kommunaltjänsteman och haft hand om konsumentfrågor. Nu sitter han i sin lägenhet ute på den skånska slätten i en modernt bostadsområde byggt i medeltidsstil. Där skriver han ner sina tankar och berättar om sitt liv. Det är det vi som läsare får ta del av och fram växer en bild av en ensam man, bitter och rannsakande. Stilen är från början ett noggrant skriftspråk men det mjukas upp så småningom.

Hans Haraldsson har satt sig före att undersöka ett mord som skedde på Bremens flygplats 1971. Det var doktor John Löwensköld som sköts, en chockartad händelse som påverkade Haraldssons föräldrar djupt. De kände nämligen John Löwensköld och de var ett av många föräldrapar som deltog i Löwenskölds projekt som gick ut på att skapa trygghet genom olika försäkringar. Ett särskilt bostadsområde byggdes där människorna skulle vara trygga och inte behöva oroa sig för någonting.

Så vad handlar den här romanen om? Trygghet kontra otrygghet och samhällets förändring. Kanske drömmen om folkhemmet och hur det sedan blev. Kanske till och med om drömmen att skapa en ny, bättre människa som inte är så skröplig och obetänksam och lat som vi ofta är. Och hur svårt det kan vara att hänga med i samhällsutvecklingen och orientera sig. För den som har vuxit upp i John Löwenskölds trygghet är det kanske ännu svårare. Hans Haraldssons liv har inte blivit som han ville. Nu är han skild och utan jobb. En människa som står utanför. Den känslan kan nog vem som helst få vid en skilsmässa. Jag tänker på Rachel Cusk som skrev att tidigare var hon innanför, men efter skilsmässan såg hon familjerna utifrån genom husens fönsterrutor när hon promenerade på gatan. Har man då levt i en värld som verkade helt trygg är det kanske ännu svårare.

Det här är stora och besvärliga frågor. Att vara människa är väl att kämpa, mer eller mindre och på olika sätt. Hur trygga vi än är drabbas vi alltid av några svårigheter och att det aldrig skulle göra ont är ett fåfängt hopp. Men Klas Östergrens roman som handlar om detta är ändå inte tung och dyster. Den har en sorgsen ton men den är ganska rolig också och där finns värme och den är spännande att läsa. Jag känner med Hans Haraldsson i all hans bitterhet och dryghet och oförmåga att se hur människor förändras. Ja, han är lite dryg. Men det är ju för att han är sårbar, ett värn han bygger upp mot omvärlden, och han rannsakar också sig själv och sitt liv. Fast det gör ont.

Större trygghet aldrig fanns av Klas Östergren, Polaris 2022.

Tisdagstrion – Skola och arbetsliv

När det nu har kommit en bok som heter Min skolfröken skall vara ett frimärke den här hösten måste den vara med i dagens trio. Författaren är Björn Ranelid och boken är skriven som en hyllning till hans gamla lärarinna Anna Jensen som han hade under sina första skolår. Romanen handlar om utbildning och bildning, om klassskillnader och skillnaden mellan hur det var på 1950-talet och hur det är nu.

I En ny tid av Ida Jessen finns inte lika mycket skola, men den som berättar i romanen genom att vi får ta del av hennes dagboksanteckningar är Lily Høy som kommer som ung friskolelärarinna till den lilla jylländska orten Thyregod år 1904. Hon gifter sig sedermera med doktor Bagge och som hans hustru arbetar hon inte längre som lärarinna, så som det var på den tiden.

Efter två böcker med skola kommer en om arbetsliv, Fruktansvärda arbetsplatser jag har besökt och de vackra människor jag där mött av Henrik Johansson. Den är nyutkommen och är en diktsamling med satir och humor och värme som handlar om författarens arbetsliv, från praktik och arbetsmarknadsprojekt till hans författarskap. Han har bland annat arbetat många år som bagare.

Det var mina böcker om skola och arbetsliv. Om du vill få fler tips på temat kan du gå till Ugglan & Boken.

Den döde – novell av Jorge Luis Borges

Att en man från Buenos Aires förstad, att en enkel grabb utan någon annan förtjänst än inbillat mod, ger sig ut i öde hästmarker vid Brasiliens gräns och lyckas bli kapten för ett smugglarband, verkar på förhand otänkbart.

Så börjar Jorge Luis Borges novell Den döde. Den handlar om den 19-årige Benjamín Otálora som år 1891 har knivdödat en man och måste lämna landet. Han söker upp smugglarkungen Azavedo Bandiera och blir en av hans män. Att det inte går bra för den unge mannen får vi veta redan i början av novellen. Den är berättad som en ganska torr sammanfattning av Benjamín Otáloras liv. Kanske är det allt som inte berättas som ger energi till novellen som ingår i novellsamlingen Alefen.

Den döde är mycket olik Jorges novell Biblioteket i Babel som jag tidigare läst. I Den döde kan man förstå det som berättas rakt upp och ner. Men tillsammans med Biblioteket i Babel och den första novellen i Alefen, Den odödlige, som ändras hela tiden, där det man tror att det handlar om och vem som berättar glider över till andra fakta och betydelser under läsningen, blir novellen Den döde mycket mer än vad man ser på ytan.

Borges skriver med stor auktoritet. När jag läst färdigt Den döde googlade jag på de två namnen i berättelsen för att se om personerna hade existerat i verkligheten, men jag fick inga sådana träffar. Däremot kan jag tänka mig att samma händelser, eller liknande, har hänt.

Den döde – novell av Jorge Luis Borges ur samlingen Alefen, Bonniers 2011. Översättning: Sun Axelsson.

Om Jorge Luis Borges novell Biblioteket i Babel kan du läsa här.

Vaken av Mimmi Jensen Gellerhed

Tess har kommit tillbaka till orten där hon växte upp. Hon har parkerat husbilen på tomten där barndomshemmet stod. Det brann upp för ett par år sedan. I Grannhuset bor Pelle som tog hand om henne ibland när hon var barn. Han är i dålig kondition, han har kol. Han röker och stickar och bjuder på hembränt. Han går mot döden.

Tess är inte som folk är mest och det som har hänt i byn tidigare är inte alldagliga händelser. Det står klart ganska snart under läsningen. Tonen är uppskruvad fast det inte händer så mycket i början och det finns en hotfull underton. Som läsare känner jag att något kommer att hända. Boken är alltså spännande eftersom mer och mer kommer fram efter hand, både vad som har hänt och hurdan Tess är. Jag vet inte hur mycket jag ska berätta för att inte förstöra läsupplevelsen, men Tess har ett hemskt arv och har haft en destruktiv barndom. Det är hon som är romanens berättare och vi får uppleva allt inifrån henne. Det är hennes logik och känslor och tänkande som styr.

Samtidigt kommer miljön fram, en by vid sidan om där det ändå har skett förändringar sedan Tess gav sig iväg därifrån. Det finns inget som är vackert i den här berättelsen, fast det säkert också är vackert på sina håll i byn och i trakten. Hos Tess finns desperation och en oförmåga att på allvar bry sig om någon annan än sig själv.

Det låter som om det är ytterst plågsamt att läsa den här romanen, men det är ändå inte riktigt så. Jag lämnar den inte lugn och harmonisk men den är som sagt spännande och jag tycker att författaren berättar bra genom Tess. Det kan inte vara lätt att skapa en så pass trovärdig berättelse inifrån en människa som Tess. Vaken är en bra debut och jag är nyfiken på vad som kan komma härnäst från Mimmi Jensen Gellerhed.

Vaken av Mimmi Jensen Gellerhed, Bonniers 2022.

Hett i hyllan #177 – Prey

In the Nevada desert, an experiment has gone horrible wrong. A cloud of nanoparticles – micro-robots – has escaped from the laboratory. This cloud is self-sustaining and self-reproducing. It is intelligent and learns from experience. For all practical purposes, it is alive.

It has been programmed as a predator. It is evolving swiftly, becoming more deadly with each passing hour.

Huga, huga! Titeln syftar på oss. Det är vi människor som är bytet och alla försök att förstöra dessa nanopartiklar har misslyckats.

Efter att ha läst texten på omslagets flik tänkte jag att Prey kan vara en mycket spännande bok samtidigt som den handlar om ett problem som kan bli verklighet. Hur går det med AI? Tänk om intelligens skapad av människan blir självständig och vill ta över världen. Och hur är det med alla hemska vapen som människan har konstruerat? Förvaras de säkert?

Prey av Michael Crichton, HarperCollins 2002.

Prey är en av alla hyllvärmare av Michael Crichton som vi har i bokhyllan. Jag kan nog tänka mig att läsa den.

Hett i hyllan där vi tittar på våra olästa böcker drivs av Bokföring enligt Monika.

The Rector’s Wife av Joanna Trollope

Anna Bouverie är gift med en präst sedan ganska många år. De har tre barn, två döttrar och en son och den äldsta dottern har flyttat hemifrån. Annas ”arbete” är att vara prästfru. Hon delar ut församlingsbladet, hon ordnar den årliga middagen för personalen i församlingen. Hon svarar i telefon dagarna i ända och lämnar meddelanden till sin man. Hon tvättar och stryker mannens ämbetsdräkt och kyrkobasarer och blomsterutsmyckning i kyrkan tillhör också hennes ansvar, fast en del är utdelegerat till kvinnor i församlingen.

De bor på landsbygden och den allmänna meningen i församlingen är att prästfrun inte ska gå ut i arbetslivet och det är också hennes mans åsikt. Kanske mest för att han inte vill stöta sig med de dominerande församlingsmedlemmarna. Det känns lite konstigt att det ska ha gått till på det viset ända fram till 1990-talet, men så kunde det kanske vara. Annars vet vi ju att prästfruar i historien har arbetat mycket, fast det inte har kallats arbete.

Nåväl. Anna Bouveries mans lön är inte hög och för att dra in pengar till familjen översätter hon tekniska texter hemma. Det syns inte utåt så det kan ingen klaga på. Men när hennes man inte blir befordrad och den yngsta dottern mår så dåligt i den kommunala skolan att hon inte vill gå dit då söker Anna Bouverie arbete på en stormarknad och hon blir anställd där. På så sätt finns pengar i hushållet till avgiften på en inte så dyr, men bra privatskola.

Jag ska inte berätta mer om handlingen här. Det händer en hel del i den här romanen. Jag tror att författaren har fångat livet så som det kan gestalta sig i en engelsk by med vissa dominerande församlingsmedlemmar och med mycket skvaller. Hon har själv vuxit upp i en prästgård. Det var visserligen inte på 1980- eller 90-talet men det känns ändå som om hon kan miljön. Många, kanske alla, Joanna Trollopes romaner utspelas på landsbygden och då inte bland sjukliga gruvarbetare, familjer med alkonolproblematik eller fattiga lantarbetare utan människor med lite mer resurser än så.

Familjelivet och människornas relationer i The Rector´s Wife är fint gestaltade och berättelsen är spännande och underhållande med djup. Man kan nog säga att boken hör hemma bland romanerna om kvinnlig frigörelse.

The Rector´s Wife av Joanna Trollope, Black Swahn 1992. Boken jag har läst är en pocketutgåva. Romanen publicerades första gången 1991.

Tisdagstrion – OBS!

Idag tycker Ugglan & Boken att vi ska ha en titel som börjar med var och en av bokstäverna OBS i Tisdagstrion. Här hos mig blev det tre böcker som jag har läst i år. Uppmaningen OBS passar utmärkt för de här böckerna. De är väl värda att uppmärksammas.

OBS!
Ostron i Prag av Richard Swartz. En intressant bok som handlar om hur Richard Swartz som ung reste till Prag för att studera och skriva en avhandling i ekonomi. Det var strax efter Pragvåren och Sovjetunionens invasion.

OBS!
Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist. Genom att lägga fokus på mat berättar Karolina Ramqvist om en flickas barndom och hennes strävan att som vuxen bli starkare och förstå vad som har format hennes liv.

OBS!
Sommarsorger av Nina De Geer handlar om en kvinna som är gift med en man som är osunt intresserad av tonårsflickor. En spännande bok om ett svårt dilemma. Hon har älskat mannen. Han är hennes barns far och hennes ekonomiska ställning är beroende av honom.

Om du vill se vilka böcker andra bokbloggare uppmärksammar idag kan du gå till Ugglan & Boken.

Från Christensen till Rilke

Så är det. Diktsamlingen Det av Inger Christensen är nu utläst. Jag har läst den en gång i tiden men jag tyckte inte att jag kände igen någonting. Hur kan allt försvinna så fullständigt? Läsvärd var den i alla fall. Inger Christensen har använt många olika sätt att skriva i denna diktsamling. Den är noga konstruerad, till exempel hur många rader olika dikter ska ha. Samtidigt som den inte är spontan finns inslag som kan kännas spontana. Rätt som det är kommer ett litet avsnitt med rimmade dikter.

Det jag får fram ur diktsamlingen är att den både handlar om världen och människorna och om att skriva. Om skapande, både hela världens skapelse och utveckling och skapande genom att skriva. Det svåra i att skriva om världen och om sig själv och det svåra i att leva. Man är ett stoftkorn i universum och samtidigt vill man greppa helheten. Jag uppfattar att diktsamlingen handlar om dessa två skapelser samtidigt. En dikt kan vara en gestaltning av en del av världen och samtidigt är den författarens ofullkomliga försök att gestalta den. Författaren kommer aldrig dit hen vill, bara en bit på väg.

Men nu har jag börjat läsa Rilke i översättning av Malte Persson. Det är hög tid. Rilke har jag försummat.

Det av Inger Christensen, Gyldendal 1972.

Rainer Maria Rilke – valda dikter i översättning av Malte Persson, Ellerströms 2020.