Författare: Mösstanten

Allt förgäves av Walter Kempowski

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Det är vintern 1945 i Ostpreussen. Röda armén har nått gränsen. Det är kallt och snö och ont om förnödenheter men familjen Globig lever ändå förhållandevis gott på sin herrgård. Ska de lämna hemmet eller inte? Där finns pojken Peter och hans mamma Katharina, där finns fastern som kallas Tantchen, två ukrainskor som sköter hushållet och en polack som måste ha ett P på sin jacka och som sköter resten. Det mesta av marken är såld. Peters far är officer i den tyska krigsmakten. Han har ett administrativt arbete som går ut på att utplundra de ockuperade länderna på det som tyskarna vill ha. Just nu är han i Italien.

Livet går vidare på herrgården. Då och då kommer flyktingar förbi. Fru Globig är världsfrånvänd, Tantchen har ett porträtt av Führern i sitt rum. Peter borde delta i Hitlerjugends aktiviteter men han är alltid så att säga sjuk när det frågas efter honom. Det är situationen i början av romanen och som läsare inser man att det här aldrig kan gå väl. Vi vet en del om vad som hände i slutet av andra världskriget. Men vi vet inte vad som kommer att hända med just de här personerna och därför är den här romanen mycket spännande att läsa.

Men allt förgäves är så mycket mer. Författaren gestaltar en hel trakt med små städer och byar och en tillvaro som blir mer och mer kaotisk samtidigt som myndigheterna håller på ordning och registrering och dokumentation. Författaren håller sig en bit ovanför texten och den är bitvis lite rolig mitt i alltihop. Det är bra. Det gör att jag orkar läsa om eländet och den bitvis lite ironiska tonen gör att författaren effektivt gestaltar skillnaden mellan den högstämda nazipropagandan och den krassa verkligheten. Det här berättargreppet gör att jag dels orkar ta in alla hemska händelser som sker, dels gör det dem på sätt och vis ännu hemskare som kontrast till den bitvis lite raljerande tonen som uppstår. Samtidigt finns stor medkänsla i romanen. Den är mycket skickligt skriven och den blir en kraftig protest mot Nazityskland och kriget på 1940-talet. När jag lämnar berättelsen känner jag mycket starkt hur fruktansvärt, hur destruktivt och hur vansinnigt krig är utifrån min och de flesta människors synpunkt. Men jag tror att författaren också kan ha fångat just slutet av andra världskriget, stämningen och vad som hände då. Berättelsen blir både specifik och allmängiltig.

Jag har mycket att fundera på när jag slår igen boken om hur jag själv ser och känner inför olika folkslag och om hur lätt det är att luras av propaganda och vackra beskrivningar av vad framtiden kan ge. Allt förgäves rekommenderas varmt.

Allt förgäves av Walter Kempowski, Bonniers 2022. Översättning: Rebecka Kärde.

Romanen publicerades på originalspråket 2006

Hett i hyllan #163 – Ljusets ängel

~ Mösstanten ~ 7 kommentarer

Maurice Halleck är en hög federal tjänsteman som hittas död i ett träsk efter att hans bil har störtat utför en bro. Frågan är om det är mord eller självmord. Halleck har efterlämnat ett skriftligt erkännande om att han har tagit mutor för att fördröja en brottsutredning.

Från omslagets flik:

Myndigheterna fastslår Hallecks skuld men hans barn, den välanpassade Owen och hans överspända syster Kirsten, tror på en komplott mot fadern och svär att hämnas.

Det är ett på ytan glittrande Washington som målas upp: parties, förnäma privatresidens, limousiner och kärleksaffärer och i lätt förklädnad skymtar en rad av sjuttiotalets stora skandaler, Watergate, Chappaquiddick, CIA:s agerande i Chile. Men berättelsen om Maurice Hallecks mystiska död växer ut till ett drama om blodsband och hämnd, en grekisk tragedi spelad på en nutida scen.

Ljusets ängel kom på originalspråket 1981 och är den tidigaste av våra Joyce Carol Oates-böcker som jag inte har läst, och man ser tydligt på omslaget att inte heller den svenska utgåvan är utgiven i närtid. Boken verkar spännande enligt texten på fliken och jag räknar med att den också är bra skriven. Yoyce Carol Oates är en skicklig författare. Så visst vill jag läsa denna.

Ljusets ängel av Joyce Carol Oates, Bonniers 1984. Översättning: Anna Pyk.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

Annie John av Jamaica Kincaid

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Annie John är en barndomsberättelse med handlingen förlagd till Antigua, ön där Jamaica Kincaid har vuxit upp. Flickan Annie är intelligent men hennes uppväxt är inte utan problem. Föräldrarna är noga med att hon ska sköta sin skolgång och att hennes skoluniform är ren och proper. Men Annie revolterar och gör en hel del som hon inte har lov till. Spela kula får hon till exempel inte göra. Hon är inte alltid en snäll flicka. Ibland är hon riktigt elak.

Berättelsen är skriven med skarpa kanter och det som är utvalt att vara med skaver. Det finns en kärlek mellan Annie och föräldrarna men den är sårig. Annies förhållande till modern är svårt. Hennes far är i bakgrunden. Det är mamman som är närmast flickan, som hon träffar mest och som tar hand om allt i huset.

När jag tänker på den här berättelsen verkar Annies liv innehålla en hel del förbud som inte en pojke skulle ha och det är nog det den här boken handlar om – svårigheten att vara flicka och svårigheten att genomleva transformationen från flicka till kvinna. Det är inget jämlikt samhälle Annie lever i och en flicka kan råka ut för besvärliga situationer och få dåligt rykte. Annie är hårt hållen och känner sig kvävd och vill ha frihet. Hennes frustration är så stark att hon blir sjuk. Men det finns en väg ut. Kanske leder den till ett friare liv.

Romanen om Annie John tycker jag är intressant mycket beroende på miljön, att jag får ta del av en berättelse om en flicka på Antigua. Personligen tycker jag att de två andra böckerna av Jamaica Kincaid som jag har läst, Lucy och En liten plats är bättre, men det är inte bortkastad tid att läsa också Annie John.

Annie John av Jamaica Kincaid, Stenströms 1986. Översättning: Madeleine Reinholdson.

Annie John kom ut på originalspråket 1985.

Tisdagstrion – Böcker som utspelas på platser där jag skulle vilja semestra

~ Mösstanten ~ 26 kommentarer

Sund av Tove Folkesson. På Öland vill jag gärna semestra, men inte under den värsta semestertiden.

Mårbackasviten av Selma Lagerlöf. Mårbacka vill jag gärna besöka igen.

Bonjour tristesse av Françoise Sagan, om en ung flicka som tillbringar sommaren vid Frankrikes medelhavskust. Ett lockande semestermål.

Om du vill ha fler tips på böcker som utspelas på potentiella semestermål kan du gå till Ugglan & Boken.

Och nu gör tisdagstrion ett uppehåll på fyra veckor. Den 16 augusti kommer nästa trio.

Den här ville jag också ha

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

En novellsamling av Tillie Olsen, den ville jag ha här hemma. Boken innehåller fyra noveller och ett förord av Kristina Sandberg. Novellsamlingen är tidigare publicerad med titeln Ge mig en gåta och det är titeln på den sista novellen i samlingen.

Varför skred jag då till handling när jag fick veta att den här boken hade kommit ut? Jo Tillie Olsen (1912-2007) var en amerikansk arbetarförfattare och feminist och det finns inte en uppsjö av sådana. På 1980-talet läste jag Yonnondio i en liten pocket från litteraturfrämjandet. Det är en oavslutad roman skriven på 1930-talet men publicerad först på 1970-talet. Den handlar om en arbetarfamilj under 1920-talet.

Tillie Olsen har också skrivit en bok som heter Tystnader, om författarskap som har tystnat. Hon kände av svårigheten att få tid och ork till att skriva samtidigt som hon måste försörja sig och ta hand om familjen.

Nu för tiden köper jag inte särskilt mycket böcker, men den här ville jag ha.

På Chesil Beach av Ian McEwan

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Den här romanen handlar om Edward och Florence som har gift sig samma dag och nu tagit in på ett hotell på brittiska sydkusten där de ska tillbringa sin bröllopsnatt. Det är år 1962 och en annan tid än den vi lever i. Att de aldrig har haft sex tidigare var kanske inte lika konstigt och ovanligt som det är för de flesta av oss idag. De är båda osäkra inför natten. De älskar varandra och Edward har velat ha mer fysiskt umgänge men Florence vill helt enkelt inte. Hon far illa när de blir intima.

På Chesil Beach är en sorglig historia om två unga människor som har mycket svårt att nå varandra. Alltför mycket är outsagt. Vi får veta en del om deras bakgrund, om hur de träffades och hur deras förhållande har utvecklats. Men kärnan i berättelsen är bröllopskvällen och vad som händer då. Berättelsen är beroende av författarens förmåga att skapa gestalter som är psykologiskt trovärdiga och det tycker jag att han har gjort. Visserligen lämnar jag romanen med ett antal frågor, men det ger spänning och rymd till berättelsen att det är så mycket jag inte vet. Varför är Florence som hon är? Saknas den fysiska kemin mellan just dessa två? Är hon en människa som har en obefintlig lust till sex? Är hon egentligen lesbisk men har inte förstått det än? Har hon varit med om övergrepp som har förstört hennes sexliv? Och Edwards kärlek till henne, är den inte orealistiskt romantisk samtidigt som han har sina kroppsliga behov?

På Chesil Beach är en lugnt berättad historia som är mycket spännande. Ian McEwan kan konsten att skapa dramatik i lugnet. Jag lämnar den med en lite bitterljuv känsla och tycker att den är högst läsvärd.

På Chesil Beach av Ian McEwan, Ordfront 2007. Översättning: Maria Ekman.

Hett i hyllan #162 – Johan August Strindberg

~ Mösstanten ~ 10 kommentarer

”Tölpaktig. Tvetydig. En riktig svensk skriftställare alltså.” Så karakteriserar Jan Myrdal vår svenske nationalförfattare Johan August Strindberg (1849-1912). Myrdal gör här upp med festtalens slätpolerade Strindbergsbild, men inte för att förminska honom utan för att göra honom till en levande människa – inte ett monument.

Detta läser jag på bokens baksida. Säkert en intressant bok, naturligtvis skriven enligt Jan Myrdals kynne och åsikter. Det finns en uppsjö böcker om August Strindberg med olika vinklingar och som tar upp olika delar av hans liv och verk. Jag tror inte att jag har läst något om Strindberg, bara av honom. In alla fall inte en hel biografisk eller litteraturhistorisk bok. Den här hyllvärmaren kan jag gott tänka mig att läsa någon gång.

Johan August Strindberg av Jan Myrdal, Natur och Kultur 2003.

Den första utgåvan kom år 2000.

Hett i hyllan drivs av Bokföring enligt Monika.

En debutants dagbok av Wera von Essen

~ Mösstanten ~ 1 kommentar

En ung kvinna som vill bli författare skriver dagbok under året innan hennes debutbok kommer ut. Antagligen handlar den om Wera von Essen själv. Säker är jag inte. Jaget bor i Berlin och flyttar till Stockholm. Hon skriver på sin dagbok och på en roman, ett ensamt arbete. Men hon träffar vänner också och går ut i nattlivet ibland. Hennes förhållanden med män är tillfälliga om de inte är hennes vänner. Den här kvinnan rör sig bland konstnärer och författare. Hon är en storstadsmänniska. Dessutom tar hon droger ibland och deltar i för mig egendomliga religiösa ritualer. Det är ett sådant liv dagboken visar upp.

Man kan tycka att det här är narcissistiskt och navelskådande och undra vad det har för värde för läsarna. Men det är så bra skrivet. Visst verkar det vara självbespegling och texten gestaltar inte genom att scener som läsaren kan leva med i är uppbyggda. Författaren beskriver. Men ur den här texten stiger bitar av en människa fram. Jaget blir en levande person som jag som läsare får lite hum om och känsla för, en komplicerad person som jag inte alltid tycker om. Men det är ju bra. Texten driver framåt hela tiden.

Skrivandets möda och osäkerheten genomsyrar dagboken. Den unga kvinnan är fattig. Ibland har hon inte mat. Många gånger undrar hon om det hon skriver är bra, om det är värt att ges ut och hur mycket hon ska skriva om släktingar och vänner. Hon pendlar fram och tillbaka mellan stark självkänsla och tankar om hur bra hon har fått till texten och nedstämdhet och känsla av att hon är värdelös och att det hon håller på med är skräp. Det är väl i högre eller mindre grad varje människas lott som håller på med konstnärligt arbete.

Det är något väldigt skarpt över den här dagboksromanen. Det är skickligt gjort, vad som är utvalt att berättas om, hur miljöerna och jaget träder fram. En debutants dagbok är det första jag läser av Wera von Essen och jag vill mycket gärna läsa mer.

En debutants dagbok av Wera von Essen, Modernista 2018.

Tisdagstrion – Hetta (eller andra ”varma” ord i titeln)

~ Mösstanten ~ 15 kommentarer

Solstaden av Tove Jansson handlar om pensionärer som bor i en stad i Florida. Sol är ett ord med värme och i Florida är det varmt. Solstaden publicerades första gången 1974. Jag länkar till mitt inlägg om boken.

Hetta av Ian McEwan handlar om en vetenskapsman utan samvete som trasslar till sitt privatliv. Också här länkar jag till mitt inlägg.

Fjärrvärme av Gerda Antti läste jag för så länge sedan att jag inte kan säga så mycket om innehållet. Men jag uppskattar att den handlar om vanligt folk. Fjärrvärme publicerades första gången 1991. Jag länkar till förlaget.

Om du vill ha fler varma boktips kan du gå till Ugglan & Boken.

Halvårsrapport för mina läsprojekt

~ Mösstanten ~ 2 kommentarer

Det är dags nu. Vi har kommit in i juli och halva året har gått. Det här året har jag fler projekt än tidigare, men jag är nöjd med resultatet hittills. Jag gör ju det här för mitt eget nöjes skull och hur bra eller dåligt jag genomför projekten är inte livsviktigt. Huvudsaken är att de ger mig glädje och det gör de.

Men hur ser det ut egentligen?

Hyllvärmare 2022. Tolv böcker skulle läsas och sex återstår. Det ser alltså bra ut. Hyllvärmarprojekt har jag haft i flera år och trivs med så det ska nog gå bra.

Kaosutmaningen 2022. Det är första gången jag deltar i en sådan och nu när halva året har gått har jag prickat in 25 av 40 möjliga och 20 räknas som godkänt. Jag är alltså godkänd! Sedan får vi se hur många jag har prickat in när året är slut.

Läs färdigt trilogin/kvartetten/sviten. Det har inte hänt så gräsligt mycket. Niklas Rådströms barndomstrilogi har jag avslutat. Av Tove Folkessons Ölandstrilogi har jag läst de två första nu. Sedan har vi Ali Smiths årstidskvartett. Där har jag läst tre och det är Sommar som återstår och den hoppas jag ska vara läst innan hösten kommer. Av Roy Jacobsens kvartett om fiskarfamiljen på den karga ön i Nordnorge har jag nu läst de två första. Mer har inte hänt i det här projektet men jag räknar med att fortsätta nästa år.

Omläsning. Ett mycket litet projekt. Målet är att läsa om Snöns rike av Yasunara Kawabata och Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf. Snöns rike har jag läst.

Detta är de fyra projekt som jag startade vid årets början. Men jag har ett femte också. Det är de tre författarna som jag ville läsa mer av och det startade jag mitt i sommaren. Hur det går med det återkommer jag till.