Ett inbördeskrig rasar i ett litet land på kontinenten. Där var D tidigare lärare i medeltidsfranska men nu är han regeringens agent. Han sänds till ett Storbritannien och hans uppdrag är att köpa kol till vilket pris som helst. Först verkar det vara ett vanligt förhandlingsuppdrag men snart dras han in i ett mord och anklagas för att ha falska dokument och för stöld. Han ställs också till ansvar för en ung kvinnas död. D blir en jagad man i ett land där han är främling, plågad av lojaliteter, tvivel och kärlek.
The Confidential Agent av Graham Greene skrevs 1938 och publicerades första gången 1939. Den verkar intressant. Inte en vanlig thriller enligt Ian Rankin som har skrivit förordet.
The Confidential Agent av Graham Greene, Vintage 2019. Förord: Ian Rankin.
Idag vill Ugglan & Boken att tisdagstrion ska handla om böcker som har ordet och i titeln. Det finns ganska många sådana titlar, en lite lättare uppgift denna vecka alltså, och jag har valt dessa tre böcker.
Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist kom 2022. Den handlar om en barndom och hur den har påverkat en kvinnas liv, om trygghet och rädsla och ensamhet. Den handlar också om funderingar, att försöka förstå sig själv, vem man är, människorna omkring sig och vad som har gjort att man blev som man blev. Att äta är mycket betydelsefullt i romanen. Man kan säga att författaren berättar genom huvudpersonens förhållande till mat. En fin roman.
Kärlek och främlingskap av Theodor Kallifatides är en roman om en Christo som har flyttat till Sverige från Grekland och lämnat sina föräldrar där hemma. Han studerar idéhistoria på universitetet i Stockholm och håller på med att skriva en uppsats. I det stora studenthuset bor också Rania med sin man och dotter. När Christo träffar henne blir han blixtförälskad. Kärlek och främlingskap kom 2020.
Sniglar och snö av Agneta Pleijel är hennes tredje självbiografiska roman och den kom förra året. Den handlar om hennes arbetsliv på Aftonbladet och som författare, men den är också mycket personlig om kärleksförhållanden och moderskap och skapande och svårigheten att få alla delar av livet att fungera. I alla de tre självbiografiska böckerna är förhållandet till hennes mor och far betydelsefullt. Läs gärna hela trilogin som förutom av denna består av Spådomen (2015) och Doften av en man (2917).
Om du vill veta vilka andra böcker med ordet och i titeln som de andra bokbloggarna lyfter fram kan du gå till Ugglan & Boken.
Att det är trevligt att ha alla Sherlock Holmes-berättelserna hemma i hyllan, det tycker inte bara min man, utan också jag. Här i boxen finns massor som jag inte har läst, till exempel alla noveller med Sherlock Holmes som Arthur Conan Doyle skrev. Min man har läst ett par av dem och de håller tydligen inte alltid högsta klass, men det kan vara trevligt att läsa dem ändå. De verkar vara upplagda efter samma eller liknande mönster, men det kan ge en viss trygg igenkänningsfaktor, precis som när man följer en serie på tv. Och trygghetskänsla är något som vi kan behöva.
Det här är den sista boken av Frederick Forsyth som står i vår bokhylla, köpt utan omslag på second hand. Alltså finns inget omslag som kan ge upplysningar om boken, men lite googlande löser mitt problem. Vi har väl alla hört talas om fantomen på operan? I Fantomen på Manhattan låter Forsyth fantomen leva vidare i det förra sekelskiftets New York och där planerar han en gruvlig hämnd. I början av boken finns ett långt förord som förklarar hur legenden om fantomen på operan har kommit till.
Enligt Bonniers som publicerade den här översättningen av Fantomen på Manhattan är den inte en thriller, vilket man förväntar sig. På Wikipediasidan som handlar om boken klassificeras den däremot som thriller, mystery, romance. Där står också att musikalen The Phantom of the Opera, Love Never Dies från 2010 delvis är baserad på Forsyths bok. På Bonniers webbsida om boken kan jag vidare läsa att den är underhållande, skriven med iskall saklighet och har ett drag av dokumentär. Den ska också ge en fin skildring av New York i början av 1900-talet.
Jag blir faktiskt nyfiken.
Fantomen på Manhattan av Frederick Forsyth, Bonniers 2000. Översättning: Lennart Olofsson. Originalboken, The Phantom of Manhattan, publicerades 1999.
Efter att ha läst Ebba Witt Brattströms bok om Moa och Harry Martinson fick jag lust att välja böcker av dem till den här tisdagstrion. Och så fick Ivar Lo-Johansson vara med också. Även han finns med i Brattströms bok. Så här har vi då tre stora svenska 1900-talsförfattare med var sin bok, och den första och den tredje har självbiografisk grund.
1930-talet Mor gifter sig av Moa Martinson (1890-1964). Den tror jag att jag har läst, men jag är inte helt säker. Kanske har jag bara sett tv-serien. Hur det än förhåller sig med den saken vill jag läsa den nu. Det är sådant som kan hända när man läser författarbiografier. Mor gifter sig handlar om den fattiga flickan Mia och hennes mor som gifter sig med en hopplös karl som super, slåss och bedrar. Romanen kom 1936. Tv-serien kan man fortfarande se på SVT Play.
1940-talet Vägen till Klockrike av Harry Martinson (1904-1978). Klockrike ligger inte så långt från Linköping, där jag bor, så naturligtvis valde jag Vägen till Klockrike som 1940-talsbok. Den handlar om luffaren Bolle och tiden är slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Det var många som tvingades att gå på luffen även under 1900-talet då arbetslösheten var stor. Harry Martinson hade själv varit ute på vägarna innan han blev författare. Vägen till Klockrike publicerades 1948. Den är också filmatiserad. Harry Martinson belönades med Nobelpriset i litteratur 1974.
1950-talet Analfabeten av Ivar Lo-Johansson (1901-1990). Analfabeten är en självbiografisk roman där huvudpersonen är författarens far som var statare och torpare. Boken handlar också om en pojkes uppväxt, en pojke som kanske är Ivar Lo-Johansson. Det var mycket länge sedan jag läste den så jag minns tyvärr inte så mycket av den. Men Ivar Lo-Johansson kunde skildra vilket underläge statare och torpare befann sig i så att det känns när man läser. Analfabeten kom 1951.
Ebba Witt Brattströms bok heter Vi drabbade samman med våra ödens hela bredd – Författarparet Moa och Harry Martinson, Historiska media 2024.
Och fler 1900-talsböcker får du tips om hos Ugglan & Boken.
Ännu en Michael Crichton som står i bokhyllan. Det är Timeline och på omslagets flik läser jag detta:
Michael Crichton’s new novel opens on the threshold of the twenty-first century. It is a world of exploding advances on the frontiers of technology. Information moves instantly between two points, without wires or networks. Computers are built from single molecules. Any moment of the past can be actualised – and a group of historians can enter, literally, life in fourtheenth-century feudal France.
Nu vet vi hur det blev på tvåtusentalet fram till 2024 och riktigt så som i boken har vi det inte. Jag tvivlar på att det kommer att finnas utrymme för att experimentera med tidsresor bakåt i tiden under överskådlig framtid. Är det inte så att det finns mycket kunniga fysiker som säger att det är omöjligt att resa bakåt i tiden, men att framåt skulle vara möjligt? Men det är en fascinerande tanke ändå, att dimpa ner någonstans i historien.
Timeline publicerades första gången 1999 och då var ju Michael Crichton nästan där, över tröskeln till vårt nuvarande århundrade. Men kanske är slutet på nittonhundratalet bara ett avstamp och handlingen ligger längre fram på tvåtusentalet? Det är kanske inte så viktigt om det är så eller inte. Jag räknar med att boken handlar om denna grupp forskare som nämns på omslagsfliken, och deras äventyr i femtonhundratalets Frankrike och det kan vara spännande att läsa om.
Timeline av Michael Crichton, Century 1999.
Om Michael Crichton (1942-2008) och hans böcker kan du läsa här.
Den 17 maj har Norge sin nationaldag och därför vill Ugglan & Boken att vi ska ha bokomslag i rött, blått och vitt i dagens tisdagstrio. Jag har valt tre böcker av norska författare. Det tyckte jag passade bra till temat. Den mittersta boken kan väl inte sägas vara rent vit, men jag tycker ändå att den duger idag.
Först har vi då den röda boken, Min kamp (1) av Karl Ove Knausgård. Det är den första boken i hans autofiktionssvit om sex böcker och hittills har jag bara läst denna men vill gärna läsa flera. Jag uppskattar mycket det jag hittills har läst av Karl Ove Knausgård. Min kamp kom 2009 på norska och 2010 på svenska.
Den vita boken är De oroliga av Linn Ullmann. Det är en självbiografisk roman som handlar om hennes förhållande till sin mamma och pappa och hennes uppväxt. Linn Ullmanns mor är Liv Ullmann och hennes far Ingmar Bergman. De oroliga kom på norska 2015 och i svensk översättning året efter. Det finns ytterligare en självbiografisk roman som är värd att läsas av Linn Ullmann, Flicka 1983.
Sist har vi då den blå boken som ju också heter Blå. Den är skriven av författaren Maja Lunde och är den andra delen i en kvartett romaner med utgångspunkt från problemet klimat och miljö. De andra tre är Binas historia, Przewalskis häst och Drömmen om ett träd. Blå kom 2017 på norska och publicerades i svensk översättning 2018.
Det var mina böcker i de norska färgerna. Om du vill ha fler boktips kan du gå till Ugglan & Boken.
Här har vi då åter en bok utan omslag och det är Döden heter Konrad av Stig Claesson. Och vad är det för en bok då? När jag googlar får jag veta att bokens berättare ligger på sin dödsbädd och återupplever sin uppväxt på Söder under kriget. Så här börjar boken:
Döden heter Konrad. Det är naturligtvis bara min speciella död som heter Konrad. Eller rättare sagt min speciella döds verktyg. Min bödel heter Konrad. Det har jag vetat nu i tjugofyra år men jag har aldrig förut talat om det. Det har inte varit nödvändigt och jag skulle förmodligen inte blivit trodd. Visserligen har det hänt att jag varit inne på tanken att lägga en lapp i min plånbok, en lapp som man vid min död skulle hitta, och på lappen skulle det stå någonting om att Konrad är den som bär skulden till min död.
Ja, vad ska man säga? Boken kan mycket väl vara läsvärd. Stig Claesson (1928-2008) hade ju sitt speciella sätt att skriva. Vi får väl se om jag läser den någon gång.
Döden heter Konrad av Stig Claesson, Bo Cavefors 1967.
Det här var en lättare uppgift än förra veckans och dessa tre böcker hittade jag i bokhyllan:
Nr 3 Låt Proust förändra ditt liv av Alain de Botton. I Den här boken skriver Alain de Botton om Proust och hans romansvit På spaning efter den tid som flytt på ett underhållande sätt. Jag har läst den, men vad minns jag? Jag skulle vilja läsa om denna bok likaväl som Prousts romansvit. Hm. Vi får väl se. Jag har för avsikt att läsa om den andra delen i år men först vill jag komma igenom Kerstin Ekmans Min bokvärld. Låt Proust förändra ditt liv publicerades första gången 1997 (How Proust can change your life) och kom på svenska 1998.
Nr 14 Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov. Den har jag också läst, men länge sedan. Det är i en bisarr historia om en mystisk främling, en naken kvinna, en man i jockeymössa och en jättelik svart katt. Romanen ska vara skriven från 1928 till Bulgakovs död 1940 och jag kan tänka mig att den underliga historien delvis är så underlig därför att en författare inte kunde skriva klart ut vad hen ville i Sovjetunionen. Bulgakov är född i Ukraina liksom många andra ryska författare. Mästaren och Margarita publicerades postumt som följetong 1966-1967. I svensk översättning kom den 1971.
Nr 23 Insekt av Claire Castillon är en novellsamling med nitton magstarka och provocerande noveller. Här på bloggen har jag skrivit om novellen Anorak och pälsfodrade stövlar som handlar om en flicka och en mor som har fått cancer. Jag har läst den berättelsen och en till ur boken och de var magstarka men bra. På svenska kom samlingen 2007 och på franska första gången 2006 (Insecte).
Om du är nyfiken på vad andra bokbloggare hittar i sin bokhylla kan du gå till Ugglan & Boken.
Då var det dags för en ny titt i min mycket långa läslista.
Längst bak hittar vi Lärkan av Deszo Kosztolányi, en ungersk roman alltså. Handlingen är förlagd till år 1899. I en ungersk småstad vinkar makarna Vajkay av sin vuxna, ogifta dotter. Hon ska resa till släktingar på landet och stanna där en vecka och det är tydligen en skrämmande situation för både föräldrar och barn. De måste vara oerhört tätt knutna till varandra. Romanen publicerades första gången 1924 och räknas som ett mästerverk i den ungerska litteraturen enligt baksidestexten. Lärkan har legat i min läslista sedan 6 november 2019 och hur hamnade den där? Det måste ha varit i samband med att jag deltog i en läsutmaning där vi läste böcker från olika länder och när landet var Ungern måste jag ha fått syn på Lärkan och stoppat in den i läslistan.
Deszo Kosztolanyi (1885-1936) var en ungersk författare, journalist och översättare. Enligt Wikipedia skrev han i alla genrer och inspirerades av fransk symbolism, impressionism, expressionism och psykologisk realism. Översatt till svenska finns bara Lärkan och en samling dikter och noveller. Lärkan kom på svenska 2015.
Sedan har vi Den vita boken av Han Kang. Den ska vara en poetisk undersökning av liv och död och sorg och handlingen är förlagd till en snötäckt europeisk stad. Den är författaren Han Kangs tredje bok på svenska och den är självbiografisk och handlar om sorgen efter hennes storasyster som dog i samband med födelsen. Romanen publicerades första gången på koreanska 2016 och kom på svenska 2019. Jag såg den säkert hos andra bokbloggare och kanske i pressen också. På så vis kom den in i min läslista 19 november 2019.
Han Kang är en sydkoreansk flerfaldigt prisbelönt författare. Till svenska finns fyra titlar översatta. Tidigare har jag skrivit om hennes roman Vegetarianen som belönades med Internationella Bookerpriset 2016.
Lärkan av Deszo Kosztolányi, Perenn 2015. Översättning: Maria Ortman. Förord: Péter Esterházy.
Den vita boken av Han Kang, Natur & Kultur 2019. Översättning: Anders Karlsson & Okkyoung Park.
Mösstanten 