Middlemarch av George Eliot

Middlemarch handlar om ett antal människor i och omkring den lilla landsortsstaden Middlemarch på 1830-talet. Den unga idealistiska Dorothea gifter sig med den betydligt äldre prästen och forskaren Casaubon och hamnar i ett dåligt äktenskap med den torre egoistiske mannen som inte förmår genomföra sin forskning och som därför känner sig underlägsen och kompenserar det genom att vara till synes självsäker. Läkaren Lydgate som har modern utbildning och moderna idéer och som vill arbeta hårt och forska gifter sig med den ytliga Rosamond som mest uppskattar utanverk, status och nöjen. I Middlemarch finns också slarvern Fred som älskar Mary som är en klok ung kvinna, men kan han någonsin få så pass ordning i sina förhållanden att han kan gifta sig med henne?

Det är bara några av personerna i denna omfångsrika roman. Den handlar om kärlek förstås, men också om så mycket annat. Egentligen handlar den om vilka val människor gör och vad som påverkar dessa val. Under denna tid var konventionerna starka och det fanns många regler i samhälls- och privatlivet som styrde människornas liv. En man var den kloke som visste hur världen fungerade. En kvinna skulle foga sig. Självbehärskning var viktigt och ingen ville förlora ansiktet. Alltså i de kretsar som romanen handlar om. Middlemarch är ingen roman om pigor och drängar och arbetare, utan personerna tillhör lite högre samhällslager. Det är deras problem romanen handlar om.

George Eliot skriver om människor, inte romanfigurer. Där finns både psykologiska skäl och ekonomiska som påverkar deras beslut. Och naturligtvis samhällets regler för umgänget Jag ser ett tema om kvinnors och mäns olika världar på den här tiden och att flickornas uppfostran många gånger gjorde att de inte visste vad de gav sig in på när de gifte sig. Författaren skriver också om människornas ekonomiska förhållanden och vilka som enligt kutymen kan göra det ena eller andra. Middlemarch är ett trångsynt samhälle. Modernare idéer finns, men gamla sedvänjor och åsikter dominerar. Människorna är fast i systemet, men de är alla olika och gör sina val på grund av sin ställning, sin personlighet, sina kunskaper och drömmar.

Middlemarch är en mycket omfångsrik roman. Den är rik på människor och komplikationer. Dåliga äktenskap, olycklig kärlek, snikenhet och hyckleri finns där, men också godhet, klokhet och lycklig kärlek. Där finns äktenskap som fungerar. I Middlemarch finns många personer att tycka om och att le åt. Där finns en hel del humor, men i romanens senare del är allvaret förhärskande. Författaren har stor medkänsla med sina romanmänniskor. Middlemarch ger en rik bild över en landsortsstad i England under 1930-talet. Jag kan naturligtvis inte avgöra hur pass rättvisande den bilden är, men den känns gedigen.

Jag hade dock uppskattat om förlaget hade publicerat denna nyöversättning i två band istället för ett. Det är besvärligt att hantera en sådan här bokklump när man läser den.

Middlemarch – En studie i lantligt småstadsliv av George Eliot, Bonniers 2024. Översättning: Hans-Jacob Nilsson.

George Eliot (1819-1880) hette egentligen Mary Anne Evans och var en engelsk romanförfattare, poet, journalist och översättare. Middlemarch var hennes sjunde roman och den publicerades i flera band 1871-1872. Romanen finns i flera utgåvor på svenska och denna är en nyöversättning.

Under min bloggtid har jag också läst Silas Marner av George Eliot.

Tre starka kvinnor av Marie NDiaye

Den här boken innehåller tre berättelser med vissa beröringspunkter. Där finns Senegal som kvinnan kommer ifrån och Frankrike som kvinnan bor i eller vill komma till. Alla tre berättelserna handlar om förtryck av kvinnor på olika sätt och deras strävan efter att bemästra det. Så man kan säga att de tre berättelserna tillsammans bildar en roman. Där är också semesterbyn Dara Salam som finns som beröringspunkt i åtminstone två av berättelserna.

Norah är en advokat, bosatt i Frankrike, som reser till sin despotiske far i Dakar. Fanta ses ur sin mans perspektiv och enligt det har hon stor kraft och krav som mannen inte kan leva upp till. Khady är en fattig änka utan utbildning som hunsas av sin avlidne mans släktingar. Kvinnorna är alltså mycket olika och lever under olika villkor, men genomgående finns ett starkt kvinnoförtryck, eller som i berättelsen om Fanta en syn på kvinnan som mäktig och mystiskt, en främmande varelse. Farlig. Där är alltså två världar, mansvärlden och kvinnovärlden och patriarkatet har makten.

Tre starka kvinnor är en berörande roman med delvis hårresande händelser och bilder som stannar kvar i ens sinne. Just att den behandlar tre så olika kvinnoöden men att alla tre kvinnorna är milt sagt påverkade av det patriarkala systemet gör att den får flera dimensioner. Också sättet att skriva tillför något extra. Texten är pregnant fast delvis med långa meningar. Den är samtidigt ganska oförutsägbar med oväntade bilder. Romanen är väl värd att läsas.

Tre starka kvinnor av Marie NDiaye, Natur & Kultur 2010. Översättning: Ragna Essén.
Originalets titel är Trois femmes puissantes och boken belönades med Concourtpriset 2009.

I går av Agota Kristof

Sandor Lester gav sig iväg från sitt land när han var mycket ung och nu lever han som invandrare i ett annat land. Han åker med bussen till fabriken där han arbetar varje dag, men han drömmer om att bli författare. På lördagarna brukar han träffa en kvinna som han inte är särskilt förtjust i. Han längtar efter den perfekta kvinnan. Hans barndom var svår och hans tillvaro i det nya landet är dyster. I det gamla landet kände han skollärarens dotter Line. En dag får han syn på henne när han åker till arbetet. Hon lämnar sin dotter på dagis och börjar arbeta på fabriken. Sandor Lester tar kontakt med henne.

I går handlar om att inte höra till någonstans – inte i sitt gamla land och inte i det nya. Sandor Lester har aldrig hört till. Han var utanför som barn eftersom hans mamma var föraktad. Så begick han ett våldsdåd och flydde. Det är en mycket dyster roman, berättad mycket enkelt, nästan naivt. Kanske kan man tänka att Sandor Lester själv har skrivit ner texten och detta är hur han förmår skriva? Fast texten är inte klantigt skriven. Den är snarare gles med korta enkla meningar, och den blir pregnant. Det är inte så mycket man får veta, bara det viktigaste, och sedan börjar man undra.

I går av Agota Kristof, Wahlström & Widstrand 2020.
Originalets titel var Hier (1995)

It’s a Battlefield av Graham Greene

It’s a Battlefield utspelas i början av 1930-talet i London. Förutsättningen för berättelsen är att busschauffören Drover sitter fängslad för att ha dödat en polis under ett upplopp vid Hyde Park Corner. Arbetare strejkar och protesterar mot dåliga löner, mot arbetslöshet och dåliga levnadsförhållanden. I berättelsen finns bland andra en poliskommissarie, Drovers bror som är kontorstjänsteman, den fängslades hustru och hennes syster som arbetar på fabrik, herr Surrogate som är rik men på vänsterkanten och en journalist.

Romanen berättas utifrån alla dessa människors synvinkel, texten går från den ena till den andra och tillbaka. Det kan vara lite svårt att hänga med i svängarna. Många försöker ändra Drovers dödsdom. Man samlar namn och man försöker trycka på genom inflytelserika kontakter. De som sitter högre upp i hierarkin, de som bestämmer, utgår inte från vad som är rätt och fel utan vad som är bäst för de styrande. Kan det bli större protester och oroligheter om dödsdomen står kvar? Och vem ska ta ansvaret?

Det är ett cyniskt spel som den lilla människan sitter fast i. Det är en mörk berättelse även om där finns viss omtanke och kärlek, men huvudsakligen är berättelsen mörk och människorna är antingen svaga och förvirrade, den lilla människan är som fast i ett spindelnät – eller annars är de cyniska. It’s a Battlefield är en intressant roman med handlingen förlagd i en orolig tid, med intressanta människoporträtt. Där finns stark dramatik och som läsare upplever jag miljön i London på den tiden. Det sägs att Graham Greene till viss del var inspirerad av James Joyce och jag tycker att jag känner igen atmosfären på en del ställen i romanen, även om It’s a Battlefield är annorlunda upplagd och mycket kortare och en berättelse som leder till ett dramatiskt slut.

It’s a Battlefield av Graham Greene, Vintage 2002.
Romanen publicerades första gången 1934. Den finns översatt till svenska (Ett slagfält, 1971)

Barndomens kalla nätter av Tezer Özlü

Tezer Özlü (1943-1986) var en turkisk författare och Barndomens kalla nätter handlar både om hennes barndom och delar av hennes liv som vuxen. Hon bodde först i mindre städer i Turkiet och flyttade vid tio års ålder till Istanbul där hon var elev på en Österrikisk skola för flickor. Berättelsen är inte kronologiskt upplagd utan glimtar från olika tider i författarens liv blandas.

Barndomens kalla nätter handlar om minnen och här är det minnen med kropp och stark närvaro. Romanen är byggd av fragment ur ett liv som tillsammans bildar en poetisk stark text med miljöskildringar som får en att nästan vara på platsen när man läser. Föräldrarna är lärare och moderna sekulära människor och under läsningen upplever man också hur Turkiet förändras genom åren, kulturellt och socialt, och skillnaden mellan en småstad och den stora staden Istanbul med influenser från många håll i världen.

Romanen handlar också om författarens psykiska problem och inläggning på mentalsjukhus. Värt att notera är att övergrepp mot maktlösa patienter på mentalsjukhus, vilket har diskuterats mycket på sistone, finns med i den här berättelsen. Men den är inte helt svart. Den är också mycket vacker. Där finns både värme och kyla.

Barndomens kalla nätter av Tezer Özlü, Weyler 2024. Översättning: Burcu Sahin. Förord: Balsam Karam.
Detta är den enda boken av Tezer Öslü som hittills har översatts till svenska.

Förhöjningen av Malin Ullgren

Förhöjning i den här romanen betyder förhöjning av livskvaliteten. En kvinna berättar. Hon är gift och har en liten dotter, men livet känns tradigt och grått. Samma, samma, samma. Så träffar hon en man som är betydligt äldre. Han är författare, också gift, och befinner sig ofta långt borta från sitt hem i Norge, till exempel i Stockholm. Med honom inleder hon ett förhållande och det är det som ger en förhöjning i hennes liv. De hemliga mötena, mannen som är helt olik hennes man, att de älskar och har andra samtalsämnen.

Otrohet har vi alla både ett intellektuellt och känslomässigt förhållande till även om vi inte har varit i vare sig den här kvinnans, mannens eller makans eller makens situation. Det är något som berör oss alla. Samtidigt är vi människor mycket olika. Många av oss skulle vara helt nöjda med vår hemmasituation. Den skulle ge oss tillräcklig stimulans och livsinnehåll. Vissa av oss har ständigt otrohetsaffärer på gång och har inte det minsta dåligt samvete. För vissa människor innebär hemligheten, att ha en separat del av livet som ingen annan vet om, den extra kryddan i tillvaron. För andra handlar det om en ny förälskelse som man gärna vill ägna all sin tid åt och bryta upp från den gamla. Hur det än är innebär bara tanken på otrohet att våra känslor kommer igång och det finns många otrohetsaffärer i litteraturen.

Kanske skulle man kunna tycka att det är ett slitet ämne som redan är stött och blött på alla upptänkliga vis, men Förhöjningen är en bra roman. Den har sin egen karaktär och inget i den känns uttjatat och den är spännande att läsa fast jag länge anar vart det så småningom ska bära hän. Jag tycker om Malin Ullgrens språk och hennes sätt att berätta. Förhöjningen är en bra roman som är avskalat och sakligt skriven och som kanske just på grund av det berör och får tankarna igång.

Förhöjningen av Malin Ullgren, Bonniers 2024.

Några andra böcker om otrohet som jag har skrivit om på bloggen:
Moral av Lyra Ekström Lindbäck, Lady Chatterleý’s Lover av D H Lawrence, Halv elva en sommarkväll av Marguerite Duras, Sinnenas tid av Annie Ernaux, Kairos av Jenny Erpenbeck, Snöns rike av Yasunari Kawabata.

Det finns säkert fler i listan över mina lästa böcker på Goodreads, men jag stannar där, men tipsar också om Otrohetens lockelse – en bok om äktenskapet av Merete Mazzarella som det kommer ett inlägg om framöver.

Dansösen av Patrick Modiano

En man tänker på hur det var för länge sedan när han var ung. Han kände en dansös som hade ett litet barn och ibland hjälpte han henne att ta hand om pojken. Han minns bara fragment. Allt är mycket vagt och osäkert i sin helhet, men fragmenten är konkret berättade.

Denna lilla roman har släktskap med annat jag har läst av Modiano – som Nätternas gräs och De dunkla butikernas gata – där det också handlar om minnen och fragment och där allt har en stor vaghet. Men här, i Dansösen, tycker jag att det är för lite vi får veta. Stämningen finns där, men jag hade föredragit att författaren hade byggt ut det hela lite mer. Jag vet inte om det är Patrick Modianos egna minnen det handlar om. I så fall är det inte konstigt om han minns så lite. Men varför då skriva bara detta och ge ut det som en roman? Boken kallas roman av förlaget. Nej, jag tycker att det finns annat som Modiano har skrivit som är bättre.

Dansösen av Patrick Modiano, Grate 2024. Översättning: Jan Stolpe.

Rent hus av Alia Trabucco Zerán

Ett hembiträde berättar. Hon heter Estela och har rest från södra delen av Chile till Santiago. Där är hon anställd av en välbärgad familj som tjänstekvinna. Hon bor i en liten pigkammare intill köket och hon sköter huset och matlagningen och tar också hand om det välbärgade parets lilla flicka.

Allt ses ur Estelas synvinkel, familjen, huset miljön, det hårda arbetet och förhållandet till hennes egen mor och kusin. Estela är en tjänare som alltid ska vara redo, som arbetar till sent på natten om det behövs och som inga rättigheter har. Hon blir bara tillsagd vad hon ska göra. I Santiago är Estela så ensam. Hennes livlina är tanken på modern. Hon har ingen i Santiago, hon är tjänstekvinna, punkt slut. Hon vill hellre åka tillbaka till den fattiga södern, men hennes mor behöver pengarna.

Romanen är mycket bra skriven, en studie i maktlöshet som är mycket mänsklig och där det finns ett litet barn vars föräldrar är mycket frånvarande och som blir illa behandlat av sin dominerande far. Flickan reagerar på sin tillvaro på ett sätt som många gånger är mycket svårt för Estela.

Det finns också stark spänning i berättelsen. Redan från början förstår vi att något hemskt kommer att hända. Ibland måste jag lägga ifrån mig boken när den ena svårigheten efter den andra läggs på rad. Magen knyter sig i vånda över hur det ska gå, och det som händer känns inte påhittat. Visst är berättelsen fiktiv, men det som händer skulle mycket väl kunna hända, och händer på olika platser i världen då och då. Spänningen och att vi är så påtagligt mitt i Estelas arbete och att det är hembiträdet själv som berättar gör Rent hus till en mycket bra roman.

Rent hus av Alia Trabucco Zerán, Wahlström & Widstrand 2023.
Rent hus publicerades första gången 2022 med titeln Limpia.

Halv elva en sommarkväll av Marguerite Duras

Ett par, deras lilla dotter och en väninna är på bilresa i Spanien. Det är mycket hett. Under ett stort åskoväder stannar de i en liten stad. Många turister har sökt skydd där. Hotellet är överfullt och och människor får övernatta i korridorerna. Den lilla flickan är bara fyra år. De tre vuxna i hennes resesällskap bryr sig mycket om henne, men modern dras hela tiden till alkoholen. Hon känner att ett kärleksförhållande håller på att växa fram mellan väninnan och hennes man, och hon gör ingenting för att hindra det. Alkoholen dominerar hennes liv.

Åskvädret är våldsamt. I staden har en man mördat sin hustru och hennes älskare och han är fortfarande på fri fot. Mot bakgrund av detta finns attraktionen mellan väninnan och mannen, kärleken till den lilla flickan, alkoholberoendet, hettan och röran på det överfulla hotellet. Berättelsen har stark pregnans och närvaro, stark spänning och dramatik. Den är hjärteknipande på ett helt annat sätt än De små hästarna i Tarquinia som också handlar om människor från Frankrike som är på semester. Men den är loj och stillastående. Där känns det som om människorna skulle kunna ändra sin situation om de ville. Men de vill inte. I halv elva en sommarkväll händer det saker, och där finns desperation. Men samtidigt finns samma känsla av att ingen riktigt kan ändra sakernas gång. Det känns ödesbestämt. Romanen är ett utsnitt av ett liv och jag funderar både på hur det har varit innan och hur det sedan kommer att gå.

Båda romanerna är läsvärda, var och en på sitt sätt, men Halv elva en sommarkväll fungerar bättre för mig.

Halv elva en sommarkväll av Marguerite Duras, Lind & Co 2002. Översättning: Ingmar Forsström.
Romanen publicerades ursprungligen 1960 (Dix heures et demie du soir en été).

Twist av Klas Östergren

I Twist, som i flera andra av Klas Östergrens romaner, är berättaren en författare. Twist är allvarligare och mindre lekfull än Gentlemen som är den senaste boken av Klas Östergren som jag har läst. Det är inte så konstigt. Klas Östergren var mycket äldre när han skrev Twist och det är också romanens berättare. Han är en man som ser tillbaka på sitt liv. I centrum av berättelsen finns en kvinna vid namn Anne-Marie, eller Ami eller Anna eller Annie. Dessa olika namn har olika personer kallat henne under årens lopp. Berättaren träffade henne första gången när de båda var tonåringar. Efter det har han umgåtts med henne under vissa perioder i sitt liv.

I romanen finns två allvarliga problem, Rysslands gasledning ner till Europa genom Östersjön och Sovjetunionens och sedermera Rysslands värvande och insnärjande av agenter i västländerna. Men där finns också humor och lekfullhet och människogestalter med deras fel och brister. Och kärlek i olika skeden av livet. Klas Östergren leker lite med oss i denna underhållande, mänskliga och spännande roman. Han lurade i alla fall mig med twisten i slutet av boken. Alltså inte dansen Twist som också förekommer i berättelsen utan twist som i oväntad knorr. Fast knorr är egentligen ett alltför skojigt ord. Det döljer sig mycket allvar bakom.

Twist av Klas Östergren, Månpocket 2015.
Romanen publicerades första gången 2014.