Kategori: Romaner

Lärkan av Dezso Kozstolányi

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Lärkan utspelas i slutet av 1800-talet i en ungersk småstad. En mor och far tar farväl av sin vuxna dotter som reser bort med tåget för att besöka släktingar. Hon ska bara vara borta i en vecka, men det är ändå svårt både för föräldrarna och dottern. De är aldrig skilda åt i vanliga fall. De lever tillbakadraget och dottern och modern sköter hushållet. Nu får föräldrarna ingen hemlagad mat i en vecka. De måste äta middag på restaurang och restaurangmat är dålig, det är både dotterns och föräldrarnas åsikt.

Lärkan är en lite satirisk bok med viss humor, där författaren framställer livet i en landsortsstad där det moderna livet ännu inte har slagit igenom. Det är de övre skikten i staden det handlar om, domare, gymnasielärare, doktorer och apotekare. Fadern tillhör detta skikt, han stammar från en gammal adlig släkt och har varit landsarkivarie. Bland dessa människor i staden dricks mycket alkohol och festas hela nätter och när fadern träffar sina gamla vänner och bekanta igen dras både han och hustrun in i sällskapslivet som kanske inte alltid är helt bra för hälsan. Men tonen i romanen är mycket godmodig och författaren är inte överlägsen mot det gamla paret som saknar sin dotter, tvärtom.

Detta är den yttre handlingen, men egentligen handlar romanen om den lilla familjens inre liv. De är hårt knutna till varandra. Dottern är ful och har inte blivit gift. De går i vanliga fall i sin lunk, tätt ihopknutna och umgås inte mycket med andra. Deras åsikter om livet utanför familjen är fastlåsta och snäva och fast jag inte alls lever i samma situation känner jag igen de psykologiska bindningarna, hur man kan begränsa sig själv och sitt liv fast det inte behövs. Jag förstår varför Lärkan är en älskad ungersk klassiker.

Lärkan av Dezso Kosztolányi, Bokförlaget Perenn 2015. Förord Péter Esterházy. Översättning: Maria Ortman.
Romanen publicerades första gången 1924 (Pacsirta).

Dezso Kosztolanyi (1885-1936) var en ungersk författare, journalist och översättare. Enligt Wikipedia skrev han i alla genrer och inspirerades av fransk symbolism, impressionism, expressionism och psykologisk realism. Översatt till svenska finns bara Lärkan och en samling dikter och noveller. Lärkan kom på svenska 2015.

Hyper av Agri Ismaïl

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

Som ni ser finns tecken för olika valutor på bokens omslag och den handlar verkligen om pengar. Författaren har skrivit en roman om både privat ekonomi och de stora ekonomiska frågorna genom en historia om en kurdisk familj. Berättelsen handlar om hur pengarna styr våra liv. Och det gör de ju hela tiden. Man kan säga att pengar inte är det viktigaste i livet. Annat såsom kärlek, vänskap, respekt, hälsa och omtanke är det viktiga. Javisst. Men pengar och egendom påverkar hela våra liv, både för den som has massor, för de som frenetiskt jagar pengar och för dem som inga har, eller alldeles för lite. Självklarheter egentligen.

Den kurdiska familjen har flytt från Iran till England men från början bodde de i Irak. Där var fadern en respekterad man, men i London är han arbetslös och lever på understöd. I familjen finns tre syskon. Den äldste sonen Mohammed börjar arbeta i den brutala finansbranschen, systern gifter sig med en arabisk man och flyttar till Bagdad och den yngre brodern lever helt online och livnär sig så småningom på så vis. Trots att bokens omslag skulle kunna tyda på annat är Hyper en mycket levande roman. Där finns många mänskliga problem och relationerna i familjen är fint gestaltade. Kurdernas situation finns också med så att det känns.

Romanen utspelas i många miljöer, finansbranschens London, New York, Irak och Dubai. Där finns utnyttjande av människor för att tjäna pengar, orimliga arbetsdagar i finansbranschen, fördomar om olika folkgrupper, vilja att arbeta för en bättre värld, kärlek och familjeproblem. Samtidigt är berättelsen lite skruvad, fast jag undrar hur mycket. Ofta är ju verkligheten sådan att vi inte tror att den kan vara sann. Romanen är en satir över finansvärlden och hur rikedomen styr. Dubai är ett exempel som är otroligt i sig, fast det finns i verkligheten.

Hyper är både mycket rolig och tragisk. Romanen är mycket spännande att läsa, en underhållande, satirisk och allvarlig berättelse som jag rekommenderar.

Hyper av Agri Ismaïl, Bonniers 2024.

Halvbrodern av Lars Saabye Christensen

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Halvbrodern är titeln på Lars Saabye Christensens roman och denne halvbror heter Fred. Han har kommit till genom en våldtäkt. Den nittonåriga Vera var uppe på torkvinden för att hämta de nytvättade klänningarna som hon och hennes mor och mormor skulle ha på sig för att fira att Norge äntligen var befriat från nazisterna. Där blev hon överfallen och nio månader senare föddes Fred. Romanens berättare heter Barnum därför att hans far, som Freds mamma så småningom träffar, har en bakgrund vid cirkusen. Barnum är mycket kort till växten, precis som fadern, och det är ett stort problem för honom.

Romanen är en släktkrönika som sträcker sig över hela 1900-talet med Barnum i centrum och halvbrodern Fred cirklande runt omkring, och Barnums far som ingen vet vad han försörjer sig på, som kommer och far iväg, som ibland kan strö pengar omkring sig på storstilat manér men som en stor del av tiden lever på familjens kvinnor. Tryggheten finns hos de tre generationerna kvinnor, men den är bräcklig.

De två bröderna Barnum och Fred är helt olika både till utseende och temperament, men ändå finns ett starkt band mellan dem som man känner som läsare. Människorna kämpar med tillvaron, var och en på sitt eget sätt. Våldtäkten på torkvinden påverkar romanpersonernas liv decennier framöver. Barnums opålitlige far likaså. Den enda som glider förbi i viss mån är han, en hal människa som ibland ställer till det för andra.

Lars Saabyes roman Halvbrodern är rolig och spännande, dråplig och tragisk och mycket mänsklig. Den handlar om kärlek och omtanke och hat, om skenbilder och förtroende och om fördomar. Det finns mycket liv i den här berättelsen, mycket att tänka på och mycket som ger känslor när man läser, och många oväntade och starka bilder. Rekommenderas.

Halvbrodern av Lars Saabye Christensen, Wahlström & Widstrand 2002. Översättning: Ingrid Ingemark och Ingrid Windisch.
Romanen belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2002 och kom på norska första gången 2001 (Halvbroren)

Gå av Thomas Bernhard

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Berättaren och en man vid namn Oehler är ute och går. Deras gemensamme vän Karrer är intagen på mentalsjukhus. Berättaren berättar för oss vad Oehler säger när de är ute och går. Det handlar om varför Karrer blev galen och hur det hände att han slutligen blev intagen på mentalsjukhus. Som i de andra böckerna av Thomas Bernhard är han starkt kritisk till de österrikiska myndigheterna, psykiatrin och det österrikiska samhället.

Thomas Bernhard skriver med många upprepningar och i den här texten är det så många upprepningar och omtagningar att man kan tro att det finns en del galenskap även hos Oehler – eller kanske hos berättaren. Hur vet vi att han beskriver verkligheten som den är? För mig var det mycket lättare att läsa Thomas Bernhards självbiografiska böcker eftersom de var mer levande och gick att leva sig in i på ett annat sätt. Texten i Gå är mycket torrare och knarrigare och jag blir inte lika intresserad av det de två herrarna talar om. Men det finns humor även i den här boken, och där finns en mycket stark tragikomisk scen med otaliga upprepningar i texten, och den handlar om hur Karrer och Oehler besöker en butik där man säljer byxor.

Det är svårt att berätta om den här boken och göra den rättvisa så jag väljer att citera från omslagets flik för att ge någon känsla av hurdan den här texten är.

Ur Gå:
Det är faktiskt inte möjligt att gå och tänka med samma intensitet en längre tid. Ibland går vi intensivare men tänker inte lika intensivt som vi går, sedan tänker vi intensivt och går inte lika intensivt som vi tänker, ibland tänker vi med en mycket högre själsnärvaro än vi går och ibland går vi med en mycket högre själsnärvaro än vi tänker, men vi kan inte tänka och gå med samma själsnärvaro.

Gå av Thomas Bernhard, Tranan 2017. Översättning: Jan Erik Bornlid.
Gehen publicerades ursprungligen 1971.

Ljusets ängel av Joyce Carol Oates

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Det här är en ganska tidig roman av Joyce Carol Oates som publicerades första gången 1981 med titeln Angel of Light. Den handlar om två syskon, Owen och Kirsten. Deras far har omkommit när han störtade från en bro ner i ett träsk. Hemma hade han lämnat ett brev där han bad om ursäkt för att ha tagit mutor. Den allmänna meningen är att han begick självmord, men det tror inte hans barn. De tror att han har blivit mördad.

Ljusets ängel utspelas i förmögna kretsar och i de högre skikten i Washington, vilket ofta verkar sammanfalla. Maurice Halleck, Owens och Kirsten far, var rik och också en hög tjänsteman i Washington. Författaren belyser många problem i den här romanen, politisk korruption, USA:s inblandning i militärkuppen i Chile, otrohet och två barn vars far arbetar mycket och vars mor bryr sig mycket mer om sin status som värdinna till fina middagar och fester i Washington än om sina barn. Owen är ordentlig och sköter det han ska, hans syster Kirsten är skör och mentalt instabil. Men faderns nesliga död i ett träsk har naturligtvis påverkat båda syskonen.

Liksom så mycket som Joyce Carol Oates har skrivit är den här romanen ganska omfångsrik och den innehåller många vindlingar och många scener från olika skeden i människornas liv. Vi får inte bara lära känna de två syskonen utan också deras föräldrar, föräldrarnas vänner och varifrån de kommer. Det är en cynisk värld med karriärklättring och där pengar spelar stor roll. Maurice Halleck var kanske alltför ärlig och naiv för att klara sig i det politiska spelet? Romanen är skriven under den tid när terrorister som Baader Mainhof-ligan och Röda brigaderna härjade i Europa. I romanen finns såväl cynism och utnyttjande av makt i de styrande skikten i samhället som hur terrorister kan utnyttja svaga människor. Ljusets ängel är en stark roman. Den handlar om människor. De lever inte samma liv som de flesta av oss läsare, men människor är de likafullt i romanen. Kanske han man känna att berättelsen handlar om en tid som är förbi, men jag tycker inte det. Mycket av det som finns i romanen händer även idag.

ljusets ängel av Joyce Carol Oates, Bonniers 1984. Översättning: Anna Pyk.

Eldungen av Torbjörn Elensky

~ Mösstanten ~ 3 kommentarer

Eldungen utspelas i nordvästra Värmland i början av 1800-talet på järnbruket Höljehammar. Det tillhör de mindre bruken i Värmland och där bor brukspatron Gummérus med sin familj. Han har moderna idéer och vill införskaffa en ”eld- och luftmaskin”, alltså en ångmaskin, till att driva stångjärnshammaren. Men en sådan kostar mycket pengar. Dessutom har han idéer om människor, att även fattiga kan skolas och komma ur sin okunnighet.

På brukets område, i utkanten, finns ett fattigt torp. Där föds ännu ett barn i den stora skaran, ännu ett barn som blir hunsat och misshandlat av den druckne fadern. En dag när patron Gummérus promenerar i skogen får han se hur en vettskrämd liten unge flyr från sin rasande far. Det är pojken Per och Gummérus tar hand om pojken och låter honom växa upp på herrgården och få utbildning tillsammans med hans egna barn.

Eldungen är en konstig blandning av burleskeri, idéroman, satir och en delvis lite hotfull berättelse om djävulens mörka makt. Den börjar burleskt i smuts, hunger och elände när den lille pojken Per föds och kanske hålls vid liv med den ondes makt. Delvis handlar romanen om en klassresa. Pojken Per passar så småningom inte in någonstans, inte i det fattiga torpet, inte som arbetare på bruket och inte heller som en del av den högre klassen i samhället. Patron Gummérus naivitet och de rikas makt, det är också ett intressant tema. Pengar och stor egendom styr världen och de som har pengarna kör över andra människor utan pardon. Ett tredje tema är gapet mellan den gamla tiden med tro på magi och den nya tiden med ny teknik.

Problemet för mig när jag läser Eldungen är att författaren sitter någonstans ovanför berättelsen och att han inte tar människorna på allvar, ingen av dem. Jag vet att det fanns satiriker som levde på den här tiden. Men de var i den tiden och hade då en anledning att skriva satiriskt. Det var något de ville ändra på. Den moderne författaren, däremot, raljerar utan riktning. Kanske är meningen med romanen att den ska fungera som underhållning? Det är inget fel med det. Jag läser gärna en bra underhållande roman förlagd till Värmland i början av 1800-talet, men tyvärr tycker jag inte att Eldungen når upp till det.

Eldungen – en herrgårdsroman av Torbjörn Elensky, Norstedts 2019.

Sinnenas tid av Annie Ernaux

~ Mösstanten ~ 5 kommentarer

I den här lilla romanen berättar en kvinna om en kärlekshistoria. En mycket ojämlik sådan. Mannen är gift och hon är älskarinnan. Hon kan inte meddela sig med honom utan hon får vänta på att han hör av sig. Allt sker på hans villkor. Samtidigt är hon helt fixerad vid den här mannen. Allt hon gör, träffar vänner, arbetar, går ut och handlar och så vidare, har tagits över av denne man. Han dominerar totalt. Men naturligtvis är det inte han som har tagit över. Det är hon som har låtit honom göra det. Hon kan inte låta bli. Det är som en förtrollning.

Dennna korta roman, eller långa novell, är berättad mycket sakligt. Berättaren ser tillbaka. Jag föreställer mig att det har gått några år sedan händelserna i boken ägde rum. Men det gör ont att läsa Sinnenas tid. Visserligen bryter inte kvinnan helt samman och som jag uppfattar det sköter hon ändå sitt arbete, men tydligen är hennes passion det enda betydelsefulla som finns i hennes liv. Hennes vänner? Nej. Den politiska situationen i landet där hon bor? Nej. Någon vän eller släkting som har svårigheter och behöver stöd? Nej. Något intresse som hon brukade odla? Nej.

Det är högst provocerande. Och visst blir jag arg på mannen ifråga som tydligen anser att han kan förbruka en kvinna som om hon vore ett ting. Kanske kan detta hända i verkligheten? Eller annars har författaren bara förstorat upp det så att berättelsen blir mer slående och effektiv. Passion finns, det vet jag mycket väl. Jag har själv drabbats, om man nu ska uttrycka sig så, av passion i mitt liv. Men den har aldrig upptagit mig helt. Jag har alltid varit intresserad också av annat. Kanske var det då ingen riktig passion? Eller annars lever vi igenom en passion på olika sätt beroende på vår personlighet.

Ja ni ser. Sinnenas tid får igång både mina tankar och känslor. Det är en bra bok, så läs den gärna.

Sinnenas tid av Annie Ernaux, Norstedts 2022. Översättning: Katja Waldén.
Den franska titeln är Passion simple och den publicerades första gången 1991.

Hägring 38 av Kjell Westö

~ Mösstanten ~ 6 kommentarer

Som framgår av titeln är året 1938 och platsen är Helsingfors. De två huvudpersonerna i romanen är advokaten Claes Thune och hans sekreterare Matilda Wiik. Claes Thunes hustru har nyligen lämnat honom för en annan man. Politiskt sett är Claes Thune liberal och han uppskattar inte Adolf Hitlers expansionspolitik. Han har några vänner ända från skoltiden och de träffas ibland i sin ”osndagsklubb”. Bland vännerna finns mycket mer positiva åsikter om Adolf Hitler. Claes Thunes sekreterare fru Wiik har en bakgrund bland de röda vid tiden för inbördeskriget och hon satt i fångläger en tid. Men det håller hon hemligt eftersom det kan vara svårt för henne att få arbete som sekreterare om det kommer fram. Hennes man försvann för många år sedan och hon måste försörja sig själv.

Både Finlands historia och det som händer i Europa 1938 gör att åsikter och motsättningar i landet skärps. Människor har olika minnen från inbördeskriget och vissa av Claes Thunes vänner handlade då på ett sätt som de inte vill tala öppet om. Och Fru Wiiks minnen från fånglägren är upprörande. Kjell Westö sätter klasser och politiska åsikter mot varandra men han gör det på ett finstämt sätt. Det känns inte som om han nödvändigtvis vill tala om för läsaren hur det var utan det ingår naturligt i berättelsen. Eftersom fru Wiik är en framträdande gestalt i romanen får han fram de vidriga förhållandena för de röda i fånglägren så att det känns när man läser. Han har också skapat levande gestalter och man får en ganska stor förståelse för situationen i Finland i slutet av 1930-talet och vad den kunde innebära för människorna. Precis som i hans roman. Där vi en gång gått finns vänskapsband från skoltiden bland männen i onsdagsklubben och de har utvecklats åt olika håll sedan dess och det får man leva med. Männen umgås ändå. Kretsen av välutbildade, priviligierade människor i Helsingfors är inte så stor och alla känner till alla. Men polariseringen blir allt starkare.

Hägring 38 är en mycket spännande roman om det personliga och läget i landet och i världen, nästan thrillerartad på slutet. En mycket bra roman som belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2014.

Hägring 38 av Kjell Westö, Bonniers 2013.

Bang av Dorrit Willumsen

~ Mösstanten ~ 4 kommentarer

Dorrit Willumsens roman Bang handlar om den danske författaren Herman Bang (1857-1912). Han levde sina första år på ön Als. Det dansk-tyska kriget år 1864 gjorde stort intryck på honom som barn och det ligger till grund för hans roman Tine. Den har jag inte läst, men Kerstin Ekman har ett kapitel om den boken i Min bokvärld. Det enda jag har läst av Herman Bang är Stuck och det var för mycket länge sedan. Men efter den här romanen får jag lust att läsa mer av honom.

Herman Bangs far var präst och han var tidvis intagen på mentalsjukhus. Familjen fick flytta från Als till ett annat mindre pastorat. Det var naturligtvis påfrestande att vara faderns son, både när han var hemma och intagen på sjukhus. Herman Bang verkar ha varit en mycket känslig och egocentrisk man, men han hjälpte också en del människor ekonomiskt. Han hade inget som helst sinne för ekonomi. Hans inkomster försvann lika fort som de kom och skulderna hopade sig. Han arbetade mycket hårt och skrev bland annat tidningsartiklar. Han blev också en mycket omtyckt uppläsare och föredragshållare, men hans popularitet gick upp och ner. Han var kontroversiell, skrev alltför öppet i sina romaner om intimiteter. Dessutom var han homosexuell, vilket inte var det lättaste under 1800-talet. Tidvis kunde det bli rena häxjakten. Han var en man som inte passade in i den danska borgerligheten. Han greps till exempel mycket tidigt av ett intresse för teatern och ville först bli skådespelare och ett sådant yrke ansågs ganska suspekt. Men hans intresse för teatern höll i sig och så småningom blev han dramatiker och teaterregissör.

Om denne författare, som jag inte visste mycket om, har alltså Dorrit Willumsen skrivit en roman fast hennes avsikt från början var att skriva en biografi. Herman Bang är framställd så att man får uppleva honom som människa. Det är en mycket levande bild man får ta del av, hans arbete, hans uppvisande av en vacker yta, hans rädslor och i viss mån storhetsmani. Herman Bang är en komplicerad romanperson som många gånger går åt ett håll som man som läsare skulle vilja hindra. Dorrit Willumsen har skrivit en myllrande roman, full av händelser och människor med olika karaktär och sinne. Den ger också mycket dansk historia och känsla för kulturströmningarna och det danska samhället. En bra bok.

Bang – en roman om Herman Bang av Dorrit Willumsen, Forum 1998. Översättning: Ann-Mari Seeberg.

Bang kom första gången på danska 1996 och den belönades med Nordiska rådets litteraturpris 1997.

Om uträkning av omfång 3 av Solvej Balle

~ Mösstanten ~ 10 kommentarer

I Om uträkning av omfång 3 finns både ensamhet och gemenskap. Där finns något som liknar det sorgliga konstaterandet att ett kärleksförhållande har tagit slut. Och något som liknar vänskap. Att jag använder ordet liknar här beror på att Tara Selter fortfarande är fångad i sin tidsloop. Varje morgon när hon vaknar är det åter den 18 november. Samtidigt har ganska lång tid gått, flera år. Hon har rest till många platser och varit med om mycket och tänkt och funderat och det verkar som om hon blir äldre för varje dag fast det fortfarande är samma datum då hon vaknar. Samtidigt är människorna som hon älskade och som betydde mycket för henne kvar där de var när hon hamnade i loopen. De har inte åldrats eller varit med om händelser under flera år. Jag tänker på rymdresor i superfart där tiden går långsammare än på jorden.

Det finns ingen konsekvens i hur tiden och världen beter sig. Vissa varor Tara Selter köper stannar kvar hos henne, vissa finns inte där när hon vaknar om morgonen. När det gäller den varan är hon åter på samma punkt som när hon vaknade dagen innan, bortsett från att hon har blivit en dag äldre, men varan har försvunnit och finns antagligen på butikens hylla igen. Det är att leva i stor osäkerhet, och vem vet om hon plötsligt skulle komma ur sin loop? Hon kom ju plötsligt in iden. Eller om hon får stanna där resten av livet? Men nu har det visat sig att hon tydligen inte är ensam i loopen. Det finns fler och där finns också möjlighet till gemenskap.

Om uträkning av omfång är lika lugn i tonen som de två föregående romanerna. Den är vardaglig och innehåller många detaljer. Samtidigt finns där tankar om tid och hur det ska gå. Där finns också diskussioner om hur människorna i loopen bör utnyttja sin tid. Bör de förhindra olyckor som de vet kommer att hända under dagen? Mer abstrakt kan man säga att det handlar om meningen med livet. Och det utan långa omfattande filosofiska samtal. Filosofin finns där, men till största delen är de tre första böckerna i serien mycket vardagliga och handfasta. Det uppskattar jag.

Om jag nu ska fortsätta att vara realistisk och handfast kan jag konstatera att de människor som läsaren hittills har mött i romanerna är personer som har resurser, en inre styrka och också oftast ekonomiska resurser. De går inte under när de har hamnat i tidsloopen. I alla fall inte i de tre första böckerna. Men det skulle kunna hända med många andra människor. Om man tänker realistiskt alltså.

Nu har jag alltså läst del 3 och väntar på att del 4 ska komma ut i Sverige. Solvej Balle skriver trovärdigt fast allt är så konstigt och har hittills avslutat romanerna på ett sätt som pekar mot nästa del. Jag vill veta hur det ska gå.

Om uträkning av omfång 3 av Solvej Balle, Wahlström & Widstrand 2024. Översättning: Ninni Holmqvist.

Romanen är tredje delen i en septologi. Del 1-3 belönades med Nordiska rådets litteraturpris 2022. Jag har tidigare skrivit om de två föregående delarna, del 1 och del 2. Del 4 och 5 kommer senare i år.